Bibel 2000 (B2000)
11

Lasaros uppväcks

111En man som hette Lasaros låg sjuk. Han var från Betania, byn där Maria och hennes syster Marta bodde. ( 2Det var Maria som smorde Herren med välluktande balsam och torkade hans fötter med sitt hår, och Lasaros som låg sjuk var hennes bror.)

3Systrarna skickade bud till Jesus och lät säga: »Herre, din vän är sjuk.« 4När Jesus hörde det sade han: »Den sjukdomen leder inte till döden utan skall visa Guds härlighet, så att Guds son blir förhärligad genom den.« 5Jesus var mycket fäst vid Marta och hennes syster och Lasaros. 6När han nu hörde att Lasaros var sjuk stannade han först kvar två dagar där han befann sig, 7men sedan sade han till lärjungarna: »Låt oss gå tillbaka till Judeen.« 8Lärjungarna sade till honom: »Rabbi, nyss försökte judarna stena dig, och nu går du tillbaka dit!« 9Jesus svarade: »Har dagen inte tolv timmar? Den som vandrar om dagen snavar inte, eftersom han ser denna världens ljus. 10Men den som vandrar om natten, han snavar, eftersom ljuset inte finns i honom.« 11Efter att ha sagt detta fortsatte han: »Vår vän Lasaros sover, men jag går dit för att väcka honom.« 12Då sade lärjungarna: »Herre, sover han, så blir han frisk.« 13Jesus hade talat om hans död, men de trodde att han menade vanlig sömn. 14Då sade Jesus rent ut till dem: »Lasaros är död. 15Och för er skull, för att ni skall tro, är jag glad att jag inte var där. Men låt oss nu gå till honom.« 16Tomas, som kallades Tvillingen, sade till de andra lärjungarna: »Låt oss gå med för att dö med honom.«

17När Jesus kom dit fann han att Lasaros redan hade legat fyra dagar i graven. 18Betania låg inte långt från Jerusalem, ungefär en halvtimmes väg, 19och många judar hade kommit ut till Marta och Maria för att trösta dem i sorgen över brodern. 20När Marta hörde att Jesus var på väg gick hon och mötte honom. Men Maria satt kvar hemma. 21Marta sade till Jesus: »Herre, om du hade varit här hade min bror inte dött. 22Men jag vet ändå att Gud skall ge dig vad du än ber honom om.« 23Jesus sade: »Din bror kommer att uppstå.« 24Marta svarade: »Jag vet att han skall uppstå vid uppståndelsen på den sista dagen.« 25Då sade Jesus till henne: »Jag är uppståndelsen och livet. Den som tror på mig skall leva om han än dör, 26och den som lever och tror på mig skall aldrig någonsin dö. Tror du detta?« 27Hon svarade: »Ja, herre, jag tror att du är Messias, Guds son, han som skulle komma hit till världen.«

28Sedan gick hon hem och kallade på sin syster Maria och viskade: »Mästaren är här och kallar på dig.« 29När Maria hörde det steg hon strax upp och gick för att möta honom. 30Men Jesus hade ännu inte kommit in i byn utan var kvar där Marta hade träffat honom. 31Judarna som var hemma hos Maria för att trösta henne såg att hon hastigt reste sig och gick ut, och de följde efter i tron att hon gick till graven för att gråta där. 32När Maria nu kom dit där Jesus var och fick se honom kastade hon sig för hans fötter och sade: »Herre, om du hade varit här hade min bror inte dött.« 33När Jesus såg hur hon grät och hur judarna som hade följt med henne också grät blev han upprörd och skakad i sitt innersta, 34och han frågade: »Var har ni lagt honom?« De sade: »Herre, kom och se.« 35Jesus föll i gråt. 36Då sade judarna: »Se, hur mycket han höll av honom.« 37Men några av dem sade: »Kunde inte han som öppnade ögonen på den blinde ha gjort så att Lasaros inte behövt dö?« 38Jesus blev åter upprörd och gick till graven. Det var en klipphåla med en sten för öppningen. 39Jesus sade: »Ta bort stenen.« Den dödes syster Marta sade då: »Herre, han luktar redan, det har ju gått fyra dagar.« 40Jesus sade till henne: »Har jag inte sagt dig att om du tror, skall du få se Guds härlighet?« 41De tog bort stenen, och Jesus lyfte blicken mot himlen och sade: »Fader, jag tackar dig för att du har hört mig. 42Själv visste jag att du alltid hör mig, men jag säger detta med tanke på alla dem som står här, för att de skall tro på att du har sänt mig.« 43Sedan ropade han med hög röst: »Lasaros, kom ut.« 44Och den döde kom ut med armar och ben inlindade i bindlar och med ansiktet täckt av en duk. Jesus sade åt dem: »Gör honom fri och låt honom gå.«

Rådet planerar att döda Jesus

45Många av judarna, de som hade gått ut till Maria och sett vad Jesus gjorde, kom till tro på honom. 46Men några av dem gick till fariseerna och berättade vad Jesus hade gjort. 47Översteprästerna och fariseerna kallade då samman rådet och sade: »Vad skall vi göra? Den här mannen gör många tecken. 48Om vi låter honom fortsätta börjar alla tro på honom, och då kommer romarna och utplånar både vår heliga plats och vårt folk.« 49En av dem, Kajafas, som var överstepräst det året, sade till dem: »Ni förstår ingenting. 50Ni fattar inte att det är bättre för er att en enda människa dör för folket än att hela folket går under.« 51Detta sade han inte av sig själv, utan som överstepräst det året talade han profetiskt: Jesus skulle dö för folket, 52och inte bara för folket utan också för att Guds skingrade barn skulle samlas och bli till ett. 53Från den dagen var de fast beslutna att döda honom.

54Jesus vandrade därför inte längre öppet omkring bland judarna utan drog sig undan till Efraim, en stad i området nära öknen, och där höll han till med sina lärjungar. 55Judarnas påskfest närmade sig, och många gick från landsbygden upp till Jerusalem före påsken för att rena sig. 56De sökte efter Jesus och sade till varandra där de stod i templet: »Vad tror ni, kommer han verkligen inte till högtiden?« 57Men översteprästerna och fariseerna hade gett befallning om att den som kände till var Jesus fanns skulle anmäla det, så att de kunde gripa honom.

12

Maria i Betania smörjer Jesu fötter

121Sex dagar före påsken kom Jesus till Betania, där Lasaros bodde, han som Jesus hade uppväckt från de döda. 2Man ordnade där en måltid för honom; Marta passade upp, och Lasaros var en av dem som låg till bords med honom. 3Maria tog då en hel flaska dyrbar äkta nardusbalsam och smorde Jesu fötter och torkade dem sedan med sitt hår, och huset fylldes av doften från denna balsam. 4Men Judas Iskariot, en av lärjungarna, den som skulle förråda honom, sade: 5»Varför sålde man inte oljan för trehundra denarer och gav till de fattiga?« 6Detta sade han inte för att han brydde sig om de fattiga utan för att han var en tjuv; han hade hand om kassan och tog av det som lades dit. 7Men Jesus sade: »Låt henne vara, hon har sparat sin balsam till min begravningsdag. 8De fattiga har ni alltid bland er, men mig har ni inte alltid.«

9En stor mängd judar fick reda på att Jesus var där, och de kom dit inte bara för hans skull utan också för att få se Lasaros, som han hade uppväckt från de döda. 10Översteprästerna bestämde sig då för att döda Lasaros också, 11eftersom så många judar för hans skull gick ifrån dem och trodde på Jesus.

Intåget i Jerusalem

12Nästa dag, när de många som hade kommit till högtiden fick höra att Jesus var på väg till Jerusalem, 13tog de palmkvistar och gick ut för att möta honom. Och de ropade: »Hosianna! Välsignad är han som kommer i Herrens namn, han som är Israels konung.« 14Jesus fick tag i en åsna och satte sig på den, som det står skrivet: 15»Frukta inte, dotter Sion. Se, din konung kommer, sittande på en ungåsna.« ( 16Lärjungarna förstod först inte detta, men när Jesus hade förhärligats kom de ihåg att som det stod skrivet om honom, så hade man gjort med honom.) 17Alla de som hade varit med honom när han kallade ut Lasaros ur graven och uppväckte honom från de döda vittnade om detta. 18När folk hörde att han hade gjort detta tecken drog de ut för att möta honom. 19Men fariseerna sade till varandra: »Ni ser att ingenting hjälper. Alla människor springer efter honom.«

Jesus talar om sin död

20Bland dem som kommit upp till högtiden för att tillbe Gud fanns några greker. 21De sökte upp Filippos, han som var från Betsaida i Galileen, och sade: »Herre, vi vill gärna se Jesus.« 22Filippos gick och talade om det för Andreas, och Andreas och han gick och talade om det för Jesus. 23Och Jesus svarade dem: »Stunden har kommit då Människosonen skall förhärligas. 24Sannerligen, jag säger er: om vetekornet inte faller i jorden och dör förblir det ett ensamt korn. Men om det dör ger det rik skörd. 25Den som älskar sitt liv förlorar det, men den som här i världen hatar sitt liv, han skall rädda det till ett evigt liv. 26Om någon vill tjäna mig skall han följa mig, och där jag är kommer också min tjänare att vara. Om någon tjänar mig skall Fadern ära honom.

27Nu är min själ fylld av oro. Skall jag be: Fader, rädda mig undan denna stund? Nej, det är just för denna stund jag har kommit. 28Fader, förhärliga ditt namn.« Då hördes en röst från himlen: »Jag har förhärligat det och skall förhärliga det på nytt.« 29Folket som stod där och hörde detta sade att det var åskan, men några sade att det var en ängel som hade talat till honom. 30Jesus sade: »Det var inte för min skull som rösten hördes, utan för er skull. 31Nu faller domen över denna världen, nu skall denna världens härskare fördrivas. 32Och när jag blir upphöjd från jorden skall jag dra alla till mig.« 33Detta sade han för att ange på vilket sätt han skulle dö. 34Folket sade till honom: »Vi har lärt oss i lagen att Messias stannar för alltid. Hur kan du då säga att Människosonen måste bli upphöjd? Vem är denne Människoson?« 35Jesus svarade: »Ännu en kort tid är ljuset bland er. Vandra medan ni har ljuset, så att mörkret inte övervinner er. Den som vandrar i mörkret vet inte vart han går. 36Tro på ljuset medan ni har ljuset, så att ni blir ljusets söner.« När Jesus hade sagt detta lämnade han dem och var försvunnen.

37Trots att han hade gjort så många tecken inför dem trodde de inte på honom, 38ty profeten Jesajas ord skulle uppfyllas: Herre, vem har trott på det vi fick höra, och för vem har Herrens makt uppenbarats? 39De kunde inte tro, ty Jesaja säger också: 40Han har förblindat deras ögon och förstockat deras hjärtan, så att de inte kan se med sina ögon och förstå med sitt hjärta och omvända sig och bli botade av mig. 41Detta sade Jesaja därför att han såg hans härlighet, och det var om honom han talade. 42Ändå kom också många i rådet till tro på Jesus, men med tanke på fariseerna ville de inte erkänna det för att inte bli uteslutna ur synagogan. 43De älskade äran från människor högre än äran från Gud.

Tro och otro

44Jesus ropade: »Den som tror på mig, han tror inte på mig utan på honom som har sänt mig, 45och den som ser mig, han ser honom som har sänt mig. 46Jag är ljuset som har kommit hit i världen för att ingen som tror på mig skall bli kvar i mörkret. 47Om någon hör mina ord men inte tar vara på dem, så dömer inte jag honom, ty jag har inte kommit för att döma världen utan för att rädda världen. 48Den som avvisar mig och inte tar emot mina ord, han har mött sin domare: det ord jag har talat skall döma honom på den sista dagen. 49Ty jag har inte talat av mig själv, utan Fadern som har sänt mig har befallt mig vad jag skall säga och vad jag skall tala. 50Och jag vet att hans befallning ger evigt liv. När jag talar talar jag så som Fadern har lärt mig.«

13

Jesus tvättar lärjungarnas fötter

131Det var strax före påskhögtiden och Jesus visste att hans stund hade kommit, då han skulle lämna världen och gå till Fadern. Han hade älskat sina egna som levde här i världen, och han älskade dem intill slutet.

2De hade samlats till måltid, och djävulen hade redan ingett Judas, Simon Iskariots son, att förråda Jesus. 3Jesus visste att Fadern hade lagt allt i hans händer och att han hade utgått från Gud och nu återvände till Gud. 4Han steg upp från bordet, tog av sig manteln och band en handduk om livet. 5Sedan hällde han vatten i tvättfatet och började tvätta lärjungarnas fötter och torka dem med handduken som han hade bundit om sig. 6När han kom till Simon Petrus sade denne till honom: »Herre, skall du tvätta mina fötter!« 7Jesus svarade: »Vad jag gör förstår du inte nu, men senare skall du fatta det.« 8Petrus sade: »Aldrig någonsin får du tvätta mina fötter!« Jesus sade till honom: »Om jag inte tvättar dig har du ingen gemenskap med mig.« 9Då sade Simon Petrus: »Herre, tvätta inte bara mina fötter utan också händerna och huvudet.« 10Men Jesus sade till honom: »Den som har badat behöver bara få fötterna tvättade, i övrigt är han ren. Och ni är rena, dock inte alla.« 11Han visste nämligen vem som skulle förråda honom, och därför sade han att de inte alla var rena.

12När han hade tvättat deras fötter och tagit på sig manteln och lagt sig till bords igen sade han till dem: »Förstår ni vad det är jag har gjort med er? 13Ni kallar mig mästare och herre, och det med rätta, för det är jag. 14Om nu jag, som är er herre och mästare, har tvättat era fötter, är också ni skyldiga att tvätta varandras fötter. 15Jag har gett er ett exempel, för att ni skall göra som jag har gjort med er. 16Sannerligen, jag säger er: en tjänare är inte förmer än sin herre, och en budbärare inte förmer än den som har sänt honom. 17Vet ni detta är ni saliga om ni också handlar så.

Jesus utpekar förrädaren

18Jag talar inte om er alla. Jag vet vilka jag har utvalt, men skriftens ord måste uppfyllas: Den som äter mitt bröd har lyft sin häl mot mig. 19Jag säger det redan nu, innan det sker, för att ni, när det har skett, skall tro att jag är den jag är. 20Sannerligen, jag säger er: den som tar emot någon som jag sänder, han tar emot mig, och den som tar emot mig, han tar emot den som har sänt mig.«

21När Jesus hade sagt detta skakades han i sitt innersta och vittnade: »Sannerligen, jag säger er: en av er kommer att förråda mig.« 22Hans lärjungar såg på varandra och undrade vem han menade. 23En av dem, den som Jesus älskade, låg intill honom. 24Simon Petrus gjorde tecken åt honom att fråga Jesus vem han talade om. 25Lärjungen lutade sig bakåt mot Jesu bröst och sade: »Herre, vem är det?« 26Jesus svarade: »Han som får brödet som jag nu doppar.« Och han doppade brödet och gav det åt Judas, Simon Iskariots son. 27När Judas hade fått brödet for Satan in i honom. Jesus sade: »Gör genast vad du skall göra!« 28Ingen av dem som var med vid bordet visste varför han sade detta till honom. 29Eftersom Judas hade hand om kassan trodde några att Jesus hade sagt åt honom att köpa vad som behövdes till högtiden eller att ge något till de fattiga. 30Men Judas tog brödet och gick genast ut. Det var natt.

Ett nytt bud

31När Judas hade gått sade Jesus: »Nu har Människosonen förhärligats, och Gud har förhärligats i honom. 32Är nu Gud förhärligad i honom skall Gud också förhärliga honom i sig, och han skall snart förhärliga honom. 33Ännu en kort tid är jag hos er, mina barn. Ni kommer att söka efter mig, och jag säger nu till er vad jag sade till judarna: Dit jag går kan ni inte komma. 34Ett nytt bud ger jag er: att ni skall älska varandra. Så som jag har älskat er skall också ni älska varandra. 35Alla skall förstå att ni är mina lärjungar om ni visar varandra kärlek.«

Jesus förutsäger Petrus förnekelse

36Simon Petrus frågade: »Vart går du, herre?« Jesus svarade: »Dit jag går kan du inte följa mig nu, men längre fram skall du följa mig.« 37Petrus sade: »Herre, varför kan jag inte följa dig nu? Jag skall ge mitt liv för dig.« 38Då sade Jesus: »Du skall ge ditt liv för mig? Sannerligen, jag säger dig: tuppen skall inte gala förrän du tre gånger har förnekat mig.«