Bibel 2000 (B2000)
9

En blindfödd man botas

91Där Jesus kom gående fick han se en man som hade varit blind från födelsen. 2Lärjungarna frågade honom: »Rabbi, vem har syndat, han själv eller hans föräldrar, eftersom han föddes blind?« 3Jesus svarade: »Varken han eller hans föräldrar har syndat, men Guds gärningar skulle uppenbaras på honom. 4Medan dagen varar måste vi göra hans gärningar som har sänt mig. Natten kommer, då ingen kan arbeta. 5Så länge jag är i världen är jag världens ljus.« 6Sedan spottade han på marken, gjorde en deg med spottet och strök degen på mannens ögon 7och sade: »Gå och tvätta dig i Siloadammen.« (Siloa betyder utsänd.) Mannen gick dit och tvättade sig och kom tillbaka seende. 8Hans grannar och de som förut hade sett honom som tiggare sade: »Är det inte han som satt och tiggde?« 9Några sade: »Jo, det är han«, och andra: »Nej, men han är lik honom.« Själv sade han: »Det är jag.« 10Då frågade de: »Hur öppnades dina ögon?« 11Han svarade: »Han som heter Jesus gjorde en deg och strök den på mina ögon och sade åt mig att gå till Siloadammen och tvätta mig. Jag gick dit och tvättade mig, och sedan kunde jag se.« 12De frågade honom: »Var är han?« Han svarade: »Jag vet inte.«

Fariseerna och den blindfödde

13De förde mannen som hade varit blind till fariseerna. 14Det var på en sabbatsdag som Jesus hade gjort degen och öppnat hans ögon. 15Nu frågade också fariseerna honom hur han hade fått sin syn. Han svarade: »Han lade en deg på mina ögon, och jag tvättade mig, och nu kan jag se.« 16Några fariseer sade: »Mannen han talar om är inte sänd av Gud, han håller inte sabbaten.« Men andra sade: »Hur skulle en syndare kunna göra sådana tecken?« De var alltså oeniga, 17och därför frågade de den blinde en gång till: »Vad tror du själv om honom, eftersom han öppnade dina ögon?« Han svarade: »Att han är en profet.«

18Judarna trodde inte på att han hade varit blind och fått sin syn, så de kallade till sig den botade mannens föräldrar 19och frågade dem: »Är det här er son som ni säger var född blind? Hur kommer det sig att han kan se nu?« 20Föräldrarna svarade: »Vi vet att det här är vår son och att han föddes blind. 21Men hur han kan se nu vet vi inte. Och vem som har öppnat hans ögon, det vet vi heller inte. Fråga honom, han är gammal nog, han kan svara för sig själv.« 22Detta sade föräldrarna av rädsla för judarna. Redan då hade nämligen judarna kommit överens om att den som erkände Jesus som Messias skulle uteslutas ur synagogan. 23Det var därför som mannens föräldrar sade: »Han är gammal nog. Fråga honom själv.«

24För andra gången kallade de alltså till sig mannen som hade varit blind och sade till honom: »Ge Gud äran. Vi vet att den här mannen är en syndare.« 25Han svarade: »Om han är en syndare vet jag inte. Men det vet jag, att jag som var blind nu kan se.« 26De frågade honom: »Vad gjorde han med dig? Hur öppnade han dina ögon?« 27Han svarade: »Det har jag redan sagt er, men ni ville inte lyssna. Varför vill ni höra det igen? Kanske ni också tänker bli hans lärjungar?« 28Då snäste de av honom och sade: »Du är hans lärjunge, men vi är Moses lärjungar. 29Vi vet att Gud har talat till Mose, men varifrån den här mannen kommer, det vet vi inte.« 30Han svarade: »Ja, det är det märkliga, att ni inte vet varifrån han kommer, och ändå har han öppnat mina ögon. 31Vi vet att Gud inte lyssnar till syndare, men om någon fruktar Gud och gör hans vilja, då lyssnar han till honom. 32Aldrig förr har man hört att någon har öppnat ögonen på en som var född blind. 33Om den här mannen inte vore sänd av Gud hade han inte kunnat göra någonting.« 34Då sade de till honom: »Du föddes syndig alltigenom, och du skall undervisa oss!« Och de körde ut honom.

35Jesus fick höra att de hade kört ut honom, och när han träffade honom frågade han: »Tror du på Människosonen?« 36Han svarade: »Vem är han, herre? Jag vill tro på honom.« 37Jesus sade: »Du har sett honom. Det är han som talar med dig.« 38Då sade han: »Jag tror, herre« och föll ner för honom. 39Och Jesus sade: »Till en dom har jag kommit hit till världen, för att de som inte ser skall se och de som ser skall bli blinda.«

40Några fariseer som var tillsammans med honom hörde detta och sade till honom: »Är kanske vi också blinda?« 41Jesus svarade: »Om ni vore blinda skulle ni vara utan synd. Men nu säger ni att ni ser. Er synd står kvar.«

10

Liknelsen om fåren och den gode herden

101»Sannerligen, jag säger er: den som inte går in i fårfållan genom grinden utan klättrar in på ett annat ställe, han är en tjuv och en rövare. 2Men den som går in genom grinden är fårens herde. 3För honom öppnar grindvakten, och fåren hör hans röst, och han ropar på sina får med deras namn och för ut dem. 4När han har släppt ut sina får går han före dem, och fåren följer honom därför att de känner igen hans röst. 5Men en främling följer de inte, utan springer ifrån honom, därför att de inte känner igen främmande röster.« 6Denna bild använde Jesus när han talade till dem, men de förstod inte vad han menade.

7Sedan sade Jesus: »Sannerligen, jag säger er: jag är grinden in till fåren. 8Alla som har kommit före mig är tjuvar och rövare, men fåren har inte lyssnat till dem. 9Jag är grinden. Den som går in genom mig skall bli räddad. Han skall gå in och han skall gå ut, och han skall finna bete. 10Tjuven kommer bara för att stjäla, slakta och döda. Jag har kommit för att de skall ha liv, och liv i överflöd.

11Jag är den gode herden. Den gode herden ger sitt liv för fåren. 12Den som är lejd och inte är herde och inte äger fåren, han överger fåren och flyr när han ser vargen komma, och vargen river dem och skingrar hjorden. 13Han är ju lejd och bryr sig inte om fåren. 14Jag är den gode herden, och jag känner mina får, och de känner mig, 15liksom Fadern känner mig och jag känner Fadern. Och jag ger mitt liv för fåren. 16Jag har också andra får, som inte hör till den här fållan. Också dem måste jag leda, och de skall lyssna till min röst, och det skall bli en hjord och en herde. 17Fadern älskar mig därför att jag ger mitt liv för att sedan få det tillbaka. 18Ingen har tagit det ifrån mig, jag ger det av fri vilja. Jag har rätt att ge det, och jag har rätt att få det tillbaka. Detta har min fader bestämt för mig.«

19De orden gav upphov till ny oenighet bland judarna. 20Många sade: »Han är besatt och från sina sinnen. Hur kan ni höra på honom?« 21Andra sade: »Så talar inte den som är besatt. Kan en demon öppna ögonen på blinda?«

Judarnas otro

22Nu inföll tempelinvigningsfesten i Jerusalem. Det var vinter, 23och Jesus gick omkring i Salomos pelarhall i templet. 24Då omringade judarna honom och sade: »Hur länge skall du hålla oss i ovisshet? Om du är Messias, så säg det öppet.« 25Jesus svarade: »Jag har sagt er det, men ni tror det inte. Gärningarna som jag gör i min faders namn vittnar om mig. 26Men ni tror inte, därför att ni inte hör till mina får. 27Mina får lyssnar till min röst, och jag känner dem, och de följer mig. 28Jag ger dem evigt liv, och de skall aldrig någonsin gå under, och ingen skall rycka dem ur min hand. 29Vad min fader har gett mig är större än allt annat, och ingen kan rycka det ur min faders hand. 30Jag och Fadern är ett.«

31Då tog judarna på nytt upp stenar för att stena honom. 32Jesus sade till dem: »Jag har låtit er se så många goda gärningar som kommer från Fadern. För vilken av dem stenar ni mig?« 33Judarna svarade: »Det är inte för någon god gärning vi stenar dig, utan för att du hädar och gör dig själv till Gud, fast du är människa.« 34Jesus sade: »Står det inte i er lag: Jag har sagt att ni är gudar? 35Lagen kallar alltså dem som fick Guds ord för gudar, och skriften kan inte upphävas. 36Hur kan ni då säga till mig, som Fadern har helgat och sänt till världen, att jag hädar när jag säger: Jag är Guds son. 37Om jag inte gör min faders gärningar skall ni inte tro på mig. 38Men om jag gör de gärningarna, så tro åtminstone på dem, om ni nu inte kan tro på mig. Då skall ni fatta och förstå att Fadern är i mig och jag i Fadern.« 39De försökte återigen gripa honom, men han kom undan.

40Sedan begav han sig på nytt till den plats på andra sidan Jordan där Johannes först hade döpt. Där stannade han, och många kom till honom. 41De sade att Johannes visserligen inte hade gjort något tecken men att allt som han hade sagt om Jesus var sant. 42Och många kom där till tro på honom.

11

Lasaros uppväcks

111En man som hette Lasaros låg sjuk. Han var från Betania, byn där Maria och hennes syster Marta bodde. ( 2Det var Maria som smorde Herren med välluktande balsam och torkade hans fötter med sitt hår, och Lasaros som låg sjuk var hennes bror.)

3Systrarna skickade bud till Jesus och lät säga: »Herre, din vän är sjuk.« 4När Jesus hörde det sade han: »Den sjukdomen leder inte till döden utan skall visa Guds härlighet, så att Guds son blir förhärligad genom den.« 5Jesus var mycket fäst vid Marta och hennes syster och Lasaros. 6När han nu hörde att Lasaros var sjuk stannade han först kvar två dagar där han befann sig, 7men sedan sade han till lärjungarna: »Låt oss gå tillbaka till Judeen.« 8Lärjungarna sade till honom: »Rabbi, nyss försökte judarna stena dig, och nu går du tillbaka dit!« 9Jesus svarade: »Har dagen inte tolv timmar? Den som vandrar om dagen snavar inte, eftersom han ser denna världens ljus. 10Men den som vandrar om natten, han snavar, eftersom ljuset inte finns i honom.« 11Efter att ha sagt detta fortsatte han: »Vår vän Lasaros sover, men jag går dit för att väcka honom.« 12Då sade lärjungarna: »Herre, sover han, så blir han frisk.« 13Jesus hade talat om hans död, men de trodde att han menade vanlig sömn. 14Då sade Jesus rent ut till dem: »Lasaros är död. 15Och för er skull, för att ni skall tro, är jag glad att jag inte var där. Men låt oss nu gå till honom.« 16Tomas, som kallades Tvillingen, sade till de andra lärjungarna: »Låt oss gå med för att dö med honom.«

17När Jesus kom dit fann han att Lasaros redan hade legat fyra dagar i graven. 18Betania låg inte långt från Jerusalem, ungefär en halvtimmes väg, 19och många judar hade kommit ut till Marta och Maria för att trösta dem i sorgen över brodern. 20När Marta hörde att Jesus var på väg gick hon och mötte honom. Men Maria satt kvar hemma. 21Marta sade till Jesus: »Herre, om du hade varit här hade min bror inte dött. 22Men jag vet ändå att Gud skall ge dig vad du än ber honom om.« 23Jesus sade: »Din bror kommer att uppstå.« 24Marta svarade: »Jag vet att han skall uppstå vid uppståndelsen på den sista dagen.« 25Då sade Jesus till henne: »Jag är uppståndelsen och livet. Den som tror på mig skall leva om han än dör, 26och den som lever och tror på mig skall aldrig någonsin dö. Tror du detta?« 27Hon svarade: »Ja, herre, jag tror att du är Messias, Guds son, han som skulle komma hit till världen.«

28Sedan gick hon hem och kallade på sin syster Maria och viskade: »Mästaren är här och kallar på dig.« 29När Maria hörde det steg hon strax upp och gick för att möta honom. 30Men Jesus hade ännu inte kommit in i byn utan var kvar där Marta hade träffat honom. 31Judarna som var hemma hos Maria för att trösta henne såg att hon hastigt reste sig och gick ut, och de följde efter i tron att hon gick till graven för att gråta där. 32När Maria nu kom dit där Jesus var och fick se honom kastade hon sig för hans fötter och sade: »Herre, om du hade varit här hade min bror inte dött.« 33När Jesus såg hur hon grät och hur judarna som hade följt med henne också grät blev han upprörd och skakad i sitt innersta, 34och han frågade: »Var har ni lagt honom?« De sade: »Herre, kom och se.« 35Jesus föll i gråt. 36Då sade judarna: »Se, hur mycket han höll av honom.« 37Men några av dem sade: »Kunde inte han som öppnade ögonen på den blinde ha gjort så att Lasaros inte behövt dö?« 38Jesus blev åter upprörd och gick till graven. Det var en klipphåla med en sten för öppningen. 39Jesus sade: »Ta bort stenen.« Den dödes syster Marta sade då: »Herre, han luktar redan, det har ju gått fyra dagar.« 40Jesus sade till henne: »Har jag inte sagt dig att om du tror, skall du få se Guds härlighet?« 41De tog bort stenen, och Jesus lyfte blicken mot himlen och sade: »Fader, jag tackar dig för att du har hört mig. 42Själv visste jag att du alltid hör mig, men jag säger detta med tanke på alla dem som står här, för att de skall tro på att du har sänt mig.« 43Sedan ropade han med hög röst: »Lasaros, kom ut.« 44Och den döde kom ut med armar och ben inlindade i bindlar och med ansiktet täckt av en duk. Jesus sade åt dem: »Gör honom fri och låt honom gå.«

Rådet planerar att döda Jesus

45Många av judarna, de som hade gått ut till Maria och sett vad Jesus gjorde, kom till tro på honom. 46Men några av dem gick till fariseerna och berättade vad Jesus hade gjort. 47Översteprästerna och fariseerna kallade då samman rådet och sade: »Vad skall vi göra? Den här mannen gör många tecken. 48Om vi låter honom fortsätta börjar alla tro på honom, och då kommer romarna och utplånar både vår heliga plats och vårt folk.« 49En av dem, Kajafas, som var överstepräst det året, sade till dem: »Ni förstår ingenting. 50Ni fattar inte att det är bättre för er att en enda människa dör för folket än att hela folket går under.« 51Detta sade han inte av sig själv, utan som överstepräst det året talade han profetiskt: Jesus skulle dö för folket, 52och inte bara för folket utan också för att Guds skingrade barn skulle samlas och bli till ett. 53Från den dagen var de fast beslutna att döda honom.

54Jesus vandrade därför inte längre öppet omkring bland judarna utan drog sig undan till Efraim, en stad i området nära öknen, och där höll han till med sina lärjungar. 55Judarnas påskfest närmade sig, och många gick från landsbygden upp till Jerusalem före påsken för att rena sig. 56De sökte efter Jesus och sade till varandra där de stod i templet: »Vad tror ni, kommer han verkligen inte till högtiden?« 57Men översteprästerna och fariseerna hade gett befallning om att den som kände till var Jesus fanns skulle anmäla det, så att de kunde gripa honom.