Bibel 2000 (B2000)
1

Ordet blev människa

11I begynnelsen fanns Ordet, och Ordet fanns hos Gud, och Ordet var Gud. 2Det fanns i begynnelsen hos Gud. 3Allt blev till genom det, och utan det blev ingenting till av allt som finns till. 4I Ordet var liv, och livet var människornas ljus. 5Och ljuset lyser i mörkret, och mörkret har inte övervunnit det.

6Det kom en man som var sänd av Gud, hans namn var Johannes. 7Han kom som ett vittne för att vittna om ljuset, så att alla skulle komma till tro genom honom. 8Själv var han inte ljuset, men han skulle vittna om ljuset.

9Det sanna ljuset, som ger alla människor ljus, skulle komma in i världen. 10Han var i världen, och världen hade blivit till genom honom, men världen kände honom inte. 11Han kom till det som var hans, och hans egna tog inte emot honom. 12Men åt dem som tog emot honom gav han rätten att bli Guds barn, åt alla som tror på hans namn, 13som har blivit födda inte av blod, inte av kroppens vilja, inte av någon mans vilja, utan av Gud.

14Och Ordet blev människa och bodde bland oss, och vi såg hans härlighet, en härlighet som den ende sonen får av sin fader, och han var fylld av nåd och sanning. 15Johannes vittnar om honom och ropar: »Det var om honom jag sade: Han som kommer efter mig går före mig, ty han fanns före mig.«

16Av hans fullhet har vi alla fått del, med nåd och åter nåd. 17Ty lagen gavs genom Mose, men nåden och sanningen har kommit genom Jesus Kristus. 18Ingen har någonsin sett Gud. Den ende sonen, själv gud och alltid nära Fadern, han har förklarat honom för oss.

Johannes döparens vittnesbörd

19Och detta var Johannes vittnesbörd när judarna i Jerusalem sände präster och leviter för att fråga honom: »Vem är du?« 20Han bekände och förnekade inte, han bekände: »Jag är inte Messias.« 21De frågade: »Vad är du då? Är du Elia?« Han svarade: »Nej, det är jag inte.« — »Är du Profeten?« — »Nej«, svarade han. 22Då sade de: »Vem är du? Vi måste ha ett svar åt dem som har skickat oss. Vad säger du om dig själv?« 23Han sade: »Jag är en röst som ropar i öknen: Gör vägen rak för Herren, som profeten Jesaja har sagt.« 24Också några fariseer hade sänts ut, 25och de frågade honom: »Varför döper du då, om du inte är Messias och inte heller Elia eller Profeten?« 26Johannes svarade: »Jag döper med vatten. Mitt ibland er står en som ni inte känner, 27han som kommer efter mig. Jag är inte värdig att knyta upp remmen på hans sandaler.« 28Detta hände i Betania på andra sidan Jordan, där Johannes döpte.

29Nästa dag såg han Jesus komma, och han sade: »Där är Guds lamm som tar bort världens synd. 30Det är om honom jag har sagt: Efter mig kommer en som går före mig, ty han fanns före mig. 31Jag kände honom inte, men för att han skall bli sedd av Israel har jag kommit och döper med vatten.« 32Och Johannes vittnade och sade: »Jag har sett Anden komma ner från himlen som en duva och stanna över honom. 33Jag kände honom inte, men han som sände mig att döpa med vatten sade till mig: ’Den som du ser Anden komma ner och stanna över, han är den som döper med helig ande.’ 34Jag har sett det, och jag har vittnat om att han är Guds utvalde.«

De första lärjungarna

35Nästa dag stod Johannes där igen med två av sina lärjungar. 36När Jesus kom gående såg Johannes på honom och sade: »Där är Guds lamm.« 37De båda lärjungarna hörde vad han sade och följde efter Jesus. 38Jesus vände sig om, och då han såg att de följde honom frågade han vad de ville. De svarade: »Rabbi (det betyder mästare), var bor du?« 39Han sade: »Följ med och se!« De gick med honom och såg var han bodde och stannade hos honom den dagen. Det var sent på eftermiddagen. 40Andreas, Simon Petrus bror, var en av de två som hade hört Johannes ord och följt med Jesus. 41Han träffade först sin bror, Simon, och sade till honom: »Vi har funnit Messias« (det betyder Kristus). 42Han tog med honom till Jesus. Jesus såg på Simon och sade: »Du är Simon, Johannes son. Du skall heta Kefas« (det betyder Petrus).

43Nästa dag tänkte Jesus bege sig därifrån till Galileen. Då träffade han Filippos. Han sade till honom: »Följ mig!« 44Filippos var från Betsaida, från samma stad som Andreas och Petrus. 45Filippos träffade Natanael och sade till honom: »Vi har funnit honom som det står om i Moses lag och hos profeterna, Jesus, Josefs son, från Nasaret.« 46Natanael sade: »Kan det komma något gott från Nasaret?« Filippos svarade: »Följ med och se!« 47Jesus såg Natanael komma och sade om honom: »Där är en sann israelit, en som är utan svek.« 48Natanael frågade: »Hur kan du känna mig?« Jesus svarade: »Innan Filippos ropade på dig såg jag dig under fikonträdet.« 49Natanael svarade: »Rabbi, du är Guds son, du är Israels konung.« 50Då sade Jesus till honom: »Du tror därför att jag sade att jag såg dig under fikonträdet. Större ting skall du få se.« 51Och han sade: »Sannerligen, jag säger er: ni skall få se himlen öppen och Guds änglar stiga upp och stiga ner över Människosonen.«

2

Bröllopet i Kana

21På tredje dagen hölls ett bröllop i Kana i Galileen, och Jesu mor var där. 2Jesus och hans lärjungar var också bjudna till bröllopet. 3Vinet tog slut, och Jesu mor sade till honom: »De har inget vin.« 4Jesus svarade: »Låt mig vara, kvinna. Min stund har inte kommit än.« 5Hans mor sade till tjänarna: »Gör det han säger åt er.« 6Där stod sex stora stenkärl för vattnet till judarnas reningsceremonier; vart och ett rymde omkring hundra liter. 7Jesus sade: »Fyll kärlen med vatten«, och de fyllde dem till brädden. 8Sedan sade han: »Ös upp och bär det till bröllopsvärden«, och det gjorde de. 9Värden smakade på vattnet, som nu hade blivit vin. Eftersom han inte visste varifrån det kom — men det visste tjänarna som hade öst upp vattnet — 10ropade han på brudgummen och sade: »Alla andra bjuder först på det goda vinet och på det sämre när gästerna börjar bli berusade. Men du har sparat det goda vinet ända till nu.« 11Så gjorde Jesus det första av sina tecken; det var i Kana i Galileen. Han uppenbarade sin härlighet, och hans lärjungar trodde på honom.

12Sedan gick han ner till Kafarnaum tillsammans med sin mor och sina bröder och lärjungarna, och där stannade de några dagar.

Templet rensas

13Judarnas påskfest närmade sig, och Jesus gick upp till Jerusalem. 14I templet stötte han på dem som sålde oxar och får och duvor och dem som satt där och växlade pengar. 15Han gjorde en piska av repstumpar och drev ut allesammans ur templet med deras får och oxar. Han slog ut växlarnas pengar och välte omkull deras bord, 16och till dem som sålde duvor sade han: »Bort med allt det här! Gör inte min faders hus till en saluhall.« 17Och hans lärjungar kom ihåg att det står skrivet: Lidelsen för ditt hus skall förtära mig. 18Judarna sade då till honom: »Vad kan du visa oss för tecken, du som gör så här?« 19Jesus svarade: »Riv ner detta tempel, så skall jag låta det uppstå igen på tre dagar.« 20Judarna sade: »I fyrtiosex år har man byggt på det här templet, och du skall låta det uppstå igen på tre dagar!« 21Men det tempel han talade om var hans kropp. 22När han sedan uppstod från de döda kom hans lärjungar ihåg att han hade sagt detta, och de trodde på skriften och på ordet som Jesus hade sagt.

23Medan han var i Jerusalem under påskhögtiden kom många till tro på hans namn när de såg de tecken han gjorde. 24Men själv anförtrodde sig Jesus inte åt dem, eftersom han kände dem alla 25och inte behövde höra någon vittna om människan. Han visste av sig själv vad som fanns i människan.