51¹51:1 en förhärjande storm Eller »en förhärjares ande«, dvs. »(uppeggar) en förhärjare«; jfr v. 11.51:1 Lev Kamaj Troligen ett chiffer för Kaldeen, dvs. Babylonien (se not till 25:26). Det hebreiska lev kamáj betyder »mina motståndares hjärta«.Så säger Herren:

Se, jag uppväcker en förhärjande storm

mot Babylon och mot dem som bor i Lev Kamaj.

²Jag skall sända främlingar att tröska Babylonien.

De skall utplundra landet.

Från alla håll skall de angripa det

på olyckans dag.

³Bågskytten skall spänna bågen

och brösta sig i sin brynja.

Skona inte dess unga män,

vig hela hären åt förintelse!

⁴De skall falla dräpta i kaldeernas land,

genomborrade på dess gator.

⁵Israel och Juda är inte änklingar,

inte övergivna av sin Gud, av Herren Sebaot,

men deras land är fyllt av skuld

inför Israels Helige.

⁶

sätt er i säkerhet,

annars drabbar straffet också er.

Ty tiden är inne för Herrens hämnd,

han vedergäller dem för vad de gjort.

⁷

den gjorde hela världen drucken.

Folken drack av vinet i den,

därför blev de som galna.

⁸Plötsligt har Babylon fallit och krossats.

Brist ut i klagorop över henne!

Hämta balsam till hennes sår,

kanske kan det läkas.

⁹Vi försökte bota Babylon,

men hon kunde inte botas.

Lämna henne! Låt oss ge oss av

var och en till sitt land.

Domen över henne når till himlen,

den räcker upp till skyarna.

¹⁰Herren har fört vår rättvisa sak till seger.

Kom, låt oss berätta i Sion

vad Herren, vår Gud, har gjort!

¹¹

fyll era koger!

¹²Höj fälttecknet mot Babylons murar!

Skärp bevakningen,

sätt ut poster,

förbered bakhåll!

Herren har fattat sitt beslut

och sätter nu i verket

sina hotelser mot Babylons invånare.

¹³

och är så rik på skatter,

ditt slut har kommit,

din väv skärs ner.

¹⁴Herren Sebaot har svurit vid sig själv:

Jag skall fylla dig med människor,

talrika som en gräshoppssvärm.

De skall höja ett härskri mot dig.

¹⁵

grundat jorden med sin visdom

och med sin klokhet spänt upp himlen.

¹⁶När hans stämma ljuder brusar himlens vatten,

han får regnmoln att stiga vid världens ände,

han låter blixtar ljunga och regnet falla

och sänder ut vindar från sina förråd.

¹⁷Alla står där i sin enfald, de förstår ingenting,

guldsmeden har svikits av sin gudabild:

hans beläten är bländverk,

det finns inget liv i dem.

¹⁸De är tomhet, löjeväckande ting.

I hemsökelsens stund förintas de.

¹⁹51:19 Israel Med många hebreiska handskrifter (Text), Targumen och Vulgata; ordet saknas i MT.Sådan är inte han, Jakobs andel,

ty det är han som har skapat allt,

och Israel är hans egen stam,

Herren Sebaot är hans namn.

²⁰51:20 Du är min hammare Vem som tilltalas är osäkert. Troligen är det Babylon som är Herrens straffande redskap (men som självt skall straffas); jfr 27:6 f.; 50:23. Enligt en annan tolkning syftar v. 20 ff. på den persiske kungen Kyros, som höll sitt intåg i Babylon 539 f.Kr.Du är min hammare, mitt stridsvapen.

Med dig krossar jag folk,

med dig förintar jag riken,

²¹med dig krossar jag häst och ryttare,

med dig krossar jag stridsvagn och vagnskämpe,

²²med dig krossar jag man och kvinna,

med dig krossar jag gammal och ung,

med dig krossar jag yngling och flicka,

²³med dig krossar jag herde och hjord,

med dig krossar jag bonde och oxspann,

med dig krossar jag ståthållare och styresmän.

²⁴Jag skall vedergälla Babylon

och alla som bor i Kaldeen

för allt det onda de gjort mot Sion

inför era ögon, säger Herren.

²⁵Nu vänder jag mig mot dig, du fördärvets berg, säger Herren, du som fördärvar hela jorden. Jag lyfter min hand mot dig och vältrar ner dig från klipporna och gör dig till ett förbränt berg.

²⁶Från dig skall ingen hämta

hörnsten eller grundsten,

ty du skall läggas öde

för all framtid, säger Herren.

²⁷51:27 Ararat, Minni, Ashkenas Områden i Armenien under medisk överhöghet.Höj ett fälttecken på jorden,

stöt i horn bland folken,

invig dem till strid mot Babylon,

båda upp riken mot henne

– Ararat, Minni och Ashkenas –

utse en fältherre mot henne,

låt hästarna rycka fram

likt svärmar av borstiga gräshoppor.

²⁸Invig folken till strid mot henne, Mediens kungar, dess ståthållare och alla styresmän, hela det välde de härskar över.

²⁹Då bävar jorden och skälver,

ty Herrens planer mot Babylonien förverkligas:

att lägga landet öde

så att ingen kan bo där.

³⁰

de sitter i sina fästen,

deras kraft har sinat,

de har blivit som kvinnor.

Husen har satts i brand,

bommarna är bräckta.

³¹Löpare efter löpare,

budbärare efter budbärare

kommer från alla håll till kungen av Babylonien

med bud att hans stad erövras.

³²51:32 bålverken Det hebreiska ordets betydelse osäker.Flodövergångarna har besatts,

bålverken är nerbrända,

soldaterna har slagits av skräck.

³³Ty så säger Herren Sebaot, Israels Gud:

Det arma Babylon är som en tröskplats

som just trampats till.

Inom kort är skördetiden inne.

³⁴Nebukadnessar, kungen av Babylonien,

slukade mig, han sög ur mig.

Han ställde undan mig som ett tomt kärl.

Likt en drake svalde han mig,

fyllde sin buk med mina läckerheter

och drev bort mig.

³⁵Må allt våld, all förstörelse som drabbat mig

nu drabba Babylon,

säger Sions invånare.

Må straffet för mitt utgjutna blod

drabba Kaldeens invånare,

säger Jerusalem.

³⁶Därför säger Herren så:

Nu tar jag mig an din sak

och utkräver hämnd för dig.

Jag låter deras hav torka ut

och deras källa sina.

³⁷

ett tillhåll för schakaler,

en kuslig ödemark,

där ingen kan bo.

³⁸De ryter i flock som lejon,

morrar som unga lejon.

³⁹Jag skall förvandla deras dryck till gift

och dricka dem medvetslösa.

De skall falla i evig sömn

och aldrig mer vakna upp,

säger Herren.

⁴⁰Som lamm skall jag föra dem till slakt,

som baggar och bockar.

⁴¹

hela världens stolthet har intagits.

Ack, Babylons öde

väcker fasa bland folken.

⁴²Babylon har dränkts av havet,

översvämmats av brusande vågor.

⁴³Dess städer har lagts öde,

blivit ett förtorkat ökenland,

där ingen kan bo,

dit ingen människa färdas.

⁴⁴51:44 Bel Se not till 50:2.Jag straffar Bel i Babylon

och sliter ur hans gap vad han slukat.

Folken skall inte längre

strömma till honom.

Också Babylons murar faller.

⁴⁵Mitt folk, dra ut därifrån,

sätt er i säkerhet

undan Herrens flammande vrede.

⁴⁷Ja, det skall komma en tid

då jag skall straffa Babylons avgudar.

Hela landet skall stå med skam

och alla ligga där fallna.

⁴⁸Himmel och jord och allt som finns där

skall jubla över Babylons fall,

när förhärjarna tränger in från norr,

säger Herren.

⁴⁹Ja, Babylon måste falla

för deras skull som har dräpts i Israel,

så som för Babylons skull

dräpta har fallit över hela jorden.

⁵⁰Ni som har undkommit svärdet,

ge er av, bli inte kvar!

Tänk på Herren i fjärran land

och minns Jerusalem.

⁵¹51:51 främlingar … tempel Syftar på babyloniernas erövring av Jerusalem 597 och 587 f.Kr.Vi blev vanärade och hånade,

våra ansikten rodnade av skam,

när främlingar trängde in

i Herrens heliga tempel.

⁵²Men det skall komma en tid,

säger Herren,

då jag skall straffa Babylons avgudar

och landet skall fyllas av de sårades jämmer.

⁵³

och gjorde sin höga fästning ointaglig,

skulle ändå mina förhärjare nå dit,

säger Herren.

⁵⁴Ett klagoskri hörs från Babylon,

stor är förödelsen i kaldeernas land.

⁵⁵Ty Herren förhärjar Babylon,

han gör slut på dess väldiga larm.

Vågorna brusar som en mäktig flod

med larmande dån.

⁵⁶Förhärjaren kommer,

han kommer mot Babylon.

Hjältarna tas till fånga,

deras bågar bräcks.

Ty Herren är en hämndens Gud,

han vedergäller till fullo.

⁵⁷Babylons stormän och visa skall jag dricka berusade, dess ståthållare, styresmän och hjältar. De skall falla i evig sömn och aldrig mer vakna upp, säger Konungen, han vars namn är Herren Sebaot.

⁵⁸

Babylons breda mur

skall jämnas med marken,

dess höga portar sättas i brand.

Folkens mödor mynnar ut i intet,

allt de slitit för blir eldens rov.

⁵⁹51:59 Sidkia … hans fjärde regeringsår 594 f.Kr.Detta är det uppdrag profeten Jeremia gav Seraja, son till Neria, Machsejas son, när Seraja följde med judakungen Sidkia till Babylonien i hans fjärde regeringsår. Seraja var kvartermästare. ⁶⁰Jeremia skrev i en bokrulle ner alla de olyckor som skulle drabba Babylon, allt detta som är skrivet om Babylon. ⁶¹Jeremia sade till Seraja: »När du kommer till Babylon, läs då upp allt som står här. ⁶²Du skall säga: Herre, du har själv hotat att förstöra denna plats, så att ingen kan bo där, varken människor eller djur; den skall läggas öde för all framtid. ⁶³

Så långt Jeremias ord.