Bibel 2000 (B2000)
47

Dom över filisteerna

471Detta är Herrens ord till profeten Jeremia om filisteerna, innan farao erövrade Gaza.

2Så säger Herren:

Se, vattnet stiger i norr,

det blir till en svallande flod.

Det översvämmar landet och allt vad där finns,

städerna och alla som bor i dem.

Människor ropar i nöd,

alla som bor i landet jämrar sig,

3när hingstarnas hovar stampar,

när vagnarna rasslar och hjulen dånar.

Fäderna ser sig inte om efter barnen,

deras händer är förlamade.

4Ty dagen är inne då filisteerna skall förintas,

då alla som kunde bistå Tyros och Sidon

skall utrotas till sista man.

Herren skall förinta filisteerna,

kvarlevan från Kaftors ö.

5Gazas hjässa blir rakad,

Ashkelon förintas.

Du kvarleva av anakiterna,

hur länge skall du rista dig blodig?

6Ack, du Herrens svärd,

när skall du komma till ro?

Återvänd till din skida,

vila där och var stilla!

7Men hur kan svärdet komma till ro

när Herren har gett sin befallning?

Mot Ashkelon och mot kustlandet

har han beordrat det.

48

Dom över Moab

481Om Moab.

Så säger Herren Sebaot, Israels Gud:

Ve över Nebo, det är ödelagt!

Kirjatajim är erövrat,

fästet nesligen krossat.

2Moabs ära finns inte mer.

I Heshbon smiddes onda planer:

»Låt oss utrota Moab,

det skall inte längre vara ett folk.«

Också du, Madmen, skall tystas,

svärdet är efter dig.

3Ett klagorop hörs från Horonajim —

våld och stor förödelse.

4Moab är krossat,

klagoropet hörs ända till Soar.

5Uppför sluttningen mot Luchit

går folket gråtande.

På vägen ner mot Horonajim

hörs klagorop över förödelsen.

6Fly! Rädda livet!

Bli som buskar i öknen!

7Eftersom du satte din lit

till dina bedrifter och dina skatter

skall också du bli erövrad.

Kemosh skall föras bort i fångenskap,

hans präster och stormän med honom.

8Förhärjaren skall komma till varje stad.

Ingen stad skall slippa undan.

Dalen skall skövlas,

högslätten läggas öde,

så som Herren har sagt.

9Res en gravsten över Moab,

ty det skall förstöras i grund,

dess städer skall läggas öde,

så att ingen kan bo där.

10Förbannad den som inte ivrigt utför Herrens verk!

Förbannad den som tvekar att bloda ner sitt svärd!

11I trygghet har Moab levt sedan sin ungdom,

ostörd likt vin som fått vila på dräggen

och inte hällts från kärl till kärl.

Han drevs aldrig i landsflykt.

Därför har han bevarat sin smak,

och hans doft är oförändrad.

12Men det skall komma en tid, säger Herren, då jag skall skicka vintappare till honom. De skall tappa vinet, de skall tömma hans kärl och krossa krukorna. 13Moab skall svikas av Kemosh, så som Israel blev sviket av Betel, den gud de litade på.

14Hur kan ni säga: »Vi är hjältar

och tappra krigare«?

15Moabs förhärjare rycker fram mot hans städer.

De bästa av hans unga män

drar ut för att slaktas,

säger Konungen, han vars namn är Herren Sebaot.

16Moabs undergång är nära,

olyckan nalkas med stormsteg.

17Ömka honom, ni som är hans grannar,

alla ni som känner hans rykte.

Säg: »Ack, bräckt är den starka spiran,

den praktfulla härskarstaven.«

18Stig ner från ärans höjd

och sätt dig i dyngan,

du som bor i Divon,

ty Moabs förhärjare rycker fram mot dig

och förstör dina fästen.

19Ställ dig vid vägen och spana,

du som bor i Aroer,

fråga honom som flyr

och henne som söker rädda sig:

»Vad är det som har hänt?«

20Moab är nesligen krossat.

Klaga och jämra er!

Berätta vid Arnon

att Moab är förhärjat.

21Domen har fallit över högslätten, över Holon, Jahas och Mefaat, 22över Divon, Nebo och Bet Divlatajim, 23över Kirjatajim, Bet Gamul och Bet Meon, 24över Keriot och Bosra, över alla städer i Moab, både nära och fjärran.

25Avhugget är Moabs horn,

hans makt är bruten,

säger Herren.

26Drick honom full, han har förhävt sig mot Herren. Moab skall spy ner sig och bli till åtlöje också han. 27Du, Moab, gjorde ju Israel till åtlöje. Blev han kanske ertappad bland tjuvar, eftersom du skakar på huvudet så hånfullt varje gång du talar om honom?

28Överge era städer och slå er ner bland klipporna,

ni som bor i Moab!

Gör som duvan som bygger sitt bo

inne i gapande klyftor!

29Vi har sett Moabs högmod,

det måttlösa,

hans högfärd, stolthet och högmod,

sett hur han förhävde sig.

30Jag vet hur fräck han är, säger Herren. Skamlöst är hans skrävel, skamlöst allt han gör. 31Därför jämrar jag mig över Moab, klagar över alla i Moab, suckar över männen i Kir-Heres.

32Mer än över Jaser gråter jag över dig,

Sivma, du vinstock.

Dina rankor sträckte sig ut över havet,

de nådde ända till Jaser.

På din frukt och din vinskörd

har förhärjaren slagit ner.

33Glädjen och jublet är borta

från trädgårdarna, från Moabs land.

Jag har tömt pressarna på vin,

ingen trampar längre druvorna.

Skörderopen har tystnat.

34Heshbon och Elale klagar, deras rop når ända till Jahas, från Soar ända till Horonajim och Eglat Shelishia. Ty också Nimrims vatten skall bli ökenmark. 35I Moab, säger Herren, skall jag göra slut på dem som offrar på höjderna och tänder offereld åt sina gudar. 36Därför klagar mitt hjärta över Moab som en flöjt, ja, mitt hjärta klagar som en flöjt över Kir-Heres män. Och därför har allt de vunnit gått förlorat. 37Varje hjässa är rakad, varje skägg avklippt. Alla har ristat sina händer blodiga, alla har svept sig i säcktyg. 38På alla tak och på alla torg i Moab hålls dödsklagan, ty jag har krossat Moab som en kruka ingen vill ha, säger Herren. 39»Ack, Moab är förstört«, klagar de, »Moab vänder sig bort i skam.« Moab skall bli till åtlöje och skräck för alla sina grannar.

40Ty så säger Herren:

Som en örn skall han med utbredda vingar

slå ner på Moab.

41Städerna skall falla,

fästningarna intas.

Den dagen skall Moabs hjältar

ängslas som en kvinna i barnsnöd.

42Moab skall utplånas som folk,

ty mot Herren har det förhävt sig.

43Fara, fallgrop och fälla

väntar er som bor i Moab,

säger Herren.

44Den som flyr faran

skall falla i gropen,

och den som tar sig upp ur gropen

skall fastna i fällan.

Ty jag skall låta ett hemsökelsens år drabba dem, drabba Moab, säger Herren.

45I skuggan av Heshbon

står flyktingar utmattade.

Eld slog ut från Heshbon,

en flamma från Sichons palats.

Den förbrände Moabs tinning

och hjässan på stridslarmets män.

46Ve dig, Moab!

Förlorat är Kemoshs folk!

Dina söner har fängslats,

dina döttrar förts bort i fångenskap.

47Men jag skall vända Moabs öde i kommande dagar, säger Herren.

Så långt domen över Moab.

49

Dom över Ammon

491Om ammoniterna.

Så säger Herren:

Har Israel inga söner,

har han inte någon arvinge?

Eller varför har Milkom tagit Gad i arv,

varför bor hans folk i städerna där?

2Men det skall komma en tid,

säger Herren,

då jag låter ett härskri skalla

mot Rabba i ammoniternas land.

Det skall bli till en ruinhög,

och städerna där omkring skall brännas ner.

Israel skall ta arv efter dem som tog hans arv,

säger Herren.

3Jämra dig, Heshbon,

ty Aj är ödelagt,

ropa högt, ni Rabbas kvinnor!

Klä er i säcktyg och klaga,

sarga er med gisslet!

Ty Milkom skall föras bort i fångenskap

och hans präster och stormän med honom.

4Varför skryter du med din styrka?

Din styrka har runnit bort,

du trolösa dotter,

du som förlitar dig på dina skatter:

»Vem vågar anfalla mig?«

5Men jag låter skräcken drabba dig

— säger Herren Gud Sebaot —

från alla sidor.

Ni skall skingras åt alla håll

och ingen skall samla de flyende.

6Men sedan skall jag vända ammoniternas öde, säger Herren.

Dom över Edom

7Om Edom.

Så säger Herren Sebaot:

Finns det inte mer någon vishet i Teman?

Har de kloka inga råd att ge?

Har deras vishet murknat?

8Fly! Vänd om! Göm er djupt nere,

ni som bor i Dedan!

Ty jag låter olyckan drabba Esau,

när hans hemsökelses stund är inne.

9Kommer det druvplockare till dig

lämnar de ingen efterskörd.

Kommer det tjuvar om natten

förstör de så mycket de kan.

10Jag genomsöker Esau,

avslöjar hans gömställen.

Han kan inte hålla sig dold.

Förintade är hans barn,

hans släkt och hans grannar.

Det finns ingen som säger:

11»Lämna dina faderlösa till mig,

jag skall dra försorg om dem,

dina änkor kan ty sig till mig.«

12Så säger Herren: Om de som inte förtjänar det måste dricka ur bägaren, skulle då du slippa undan? Nej, du skall inte slippa undan, du måste dricka! 13Jag har svurit vid mig själv, säger Herren, att Bosra skall utsättas för ödeläggelse och hån och förstörelse och bli till en förbannelse. Och dess lydstäder skall läggas öde för all framtid.

14Ett budskap har jag fått från Herren,

en budbärare har sänts ut bland folken:

»Gå samman och marschera mot henne!

Upp till strid!«

15Se, jag gör dig till det ringaste av folken,

föraktat av alla.

16Du förleddes av ditt övermod

och av den fruktan du väckte,

du som bor bland klyftorna

och har ditt tillhåll på bergskrönet.

Bygger du ditt näste högt som örnen

skall jag ändå störta dig ner därifrån,

säger Herren.

17Edom skall läggas öde, alla som har sin väg förbi skall bestörta dra efter andan när de ser förstörelsen där. 18Det skall bli som när Sodom och Gomorra och deras grannstäder ödelades, säger Herren: ingen skall bo där, ingen människa vistas där. 19Se, likt lejonet som kommer fram ur Jordandalens täta snår ut på ständigt gröna betesmarker skall jag plötsligt jaga bort dem därifrån och välja ut de bästa baggarna till byte. Ty vem är min like? Vem kan ställa mig till svars? Vilken herde kan hålla stånd mot mig? 20Hör därför vad Herren har beslutat om Edom, vilka planer han gjort upp mot dem som bor i Teman:

Sannerligen, de minsta i flocken skall släpas bort,

ja, betesmarkerna skall rysa över deras öde.

21När de faller skall dånet få jorden att bäva,

ett skri skall höras ända till Sävhavet.

22Som en örn skall han stiga

och med utbredda vingar slå ner på Bosra.

Den dagen skall Edoms hjältar

ängslas som en kvinna i barnsnöd.

Dom över Damaskus

23Om Damaskus.

Hamat och Arpad står med skam,

ty ett ont budskap har nått dem.

De skälver av ångest

likt ett oroligt hav

som inte kan bli stilla.

24Damaskus har tappat modet,

vänder sig om och flyr,

slagen av skräck,

ängslig och plågad likt en födande kvinna.

25Ack, övergiven är den ryktbara staden,

glädjens hemvist!

26Nu faller de unga männen på gatorna,

alla soldaterna stupar den dagen,

säger Herren Sebaot.

27Jag skall sätta Damaskus murar i brand,

elden skall härja Ben-Hadads borgar.

Dom över Kedar och Hasor

28Om Kedar och om Hasors kungariken, som erövrades av den babyloniske kungen Nebukadnessar.

Så säger Herren:

Gå till angrepp mot Kedar,

krossa folket i öster!

29Deras tält och deras hjordar skall tas ifrån dem,

deras tältdukar och allt deras bohag.

Deras kameler skall föras bort,

och man skall ropa till dem:

»Skräck från alla håll!«

30Fly! Skynda er bort! Göm er djupt nere,

ni som bor i Hasor!

säger Herren.

Ty Nebukadnessar, kungen av Babylonien,

har fattat ett beslut om er,

han har gjort upp en plan mot er.

31Gå till angrepp mot detta trygga folk

som lever i ostörd ro,

säger Herren.

De har varken portar eller bommar

där de bor i avskildhet.

32Deras kameler skall tas som byte,

deras boskapshjordar som rov.

Jag skall skingra dem för alla vindar,

folken med håret klippt vid tinningarna.

Från alla håll skall jag låta olyckan drabba dem,

säger Herren.

33Hasor skall bli ett tillhåll för schakaler,

en ödemark för all framtid.

Ingen skall bo där,

ingen människa vistas där.

Dom över Elam

34Detta är Herrens ord till profeten Jeremia om Elam, när Sidkia hade blivit kung över Juda:

35Så säger Herren Sebaot:

Jag bryter sönder Elams båge,

dess främsta vapen.

36Jag släpper lös fyra vindar mot Elam

från himlens fyra hörn.

Jag skall skingra dem för alla dessa vindar, och det skall inte finnas något folk dit inte flyktingar från Elam kommit.

37Jag skall injaga skräck i Elam

för dess motståndare och dödsfiender.

Jag skall låta olyckan drabba dem,

min flammande vrede,

säger Herren.

Jag skall låta svärdet härja bland dem,

tills jag har förintat dem.

38I Elam skall jag resa min tron,

och jag skall förgöra kungen och stormännen där,

säger Herren.

39Men i kommande dagar skall jag vända Elams öde, säger Herren.