Bibel 2000 (B2000)
46

Dom över Egypten

461Detta är Herrens ord till profeten Jeremia om folken.

2Om Egypten.

Mot den egyptiske kungen farao Nekos här, som stod vid floden Eufrat, vid Karkemish, och som besegrades av den babyloniske kungen Nebukadnessar under Jojakims, Josias sons, fjärde regeringsår i Juda.

3Gör sköldarna redo,

ryck fram till strid!

4Spänn för hästarna!

Ryttare, sitt upp!

Ställ upp i hjälm,

låt spjuten blänka,

dra på brynjorna!

5Vad är det jag ser?

De grips av skräck,

de viker tillbaka.

Deras hjältar är slagna.

De tar till flykten,

ser sig inte om.

Skräck från alla håll,

säger Herren.

6Den snabbaste kan inte fly,

hjälten kommer inte undan.

Norrut, vid Eufrat,

vacklar de och faller.

7Vem är det som stiger likt Nilen,

likt strömmar av brusande vatten?

8Egypten stiger likt Nilen,

likt strömmar av brusande vatten.

Han tänker: Jag skall stiga, jag skall översvämma jorden,

förgöra städerna och alla som bor i dem.

9Framåt, hästar!

Vagnar, storma fram!

Ryck fram, hjältar,

män från Kush och Put med era sköldar,

ludeer med spända bågar!

10Den dagen skall vara en hämndens dag, då Herren Gud Sebaot tar hämnd på sina fiender.

Då skall svärdet frossa,

släcka sin törst med deras blod,

ty Herren Gud Sebaot

ställer till ett slaktoffer

i landet i norr, vid Eufrat.

11Bege dig till Gilead och hämta balsam,

arma jungfru Egypten.

Förgäves prövar du många botemedel —

det finns ingen läkedom för ditt sår.

12Folken har hört om din skam,

ditt klagoskri fyller världen.

Hjältarna faller över varandra

och stupar tillsammans.

13Detta är det ord som Herren talade till profeten Jeremia, att Nebukadnessar, kungen av Babylonien, skulle komma och besegra Egypten:

14Ropa ut i Egypten,

förkunna i Migdol,

förkunna i Memfis och Tachpanches:

»Fatta posto, gör dig redo,

ty svärdet frossar runt omkring dig!«

15Varför har Apis flytt,

varför höll din tjurgud inte stånd?

Därför att Herren drev bort honom.

16Den lejda hopen vacklade och föll,

och de ropade till varandra:

»Kom, låt oss vända tillbaka

till vårt folk och det land där vi föddes,

undan det härjande svärdet!«

17Ge farao, Egyptens kung, detta öknamn:

Bullret som aldrig kom.

18Så sant jag lever, säger Konungen,

han vars namn är Herren Sebaot,

som Tabor bland bergen,

som Karmel vid havet

är han som kommer.

19Gör dig redo för landsflykt,

du folk som bor i Egypten,

ty Memfis skall läggas öde,

förhärjas, så att ingen kan bo där.

20En grann kviga är Egypten,

men en broms kommer farande från norr.

21Och legoknektarna i landet,

dessa gödda kalvar,

allihop vänder de och flyr.

De kan inte hålla stånd,

ty olyckans dag är över dem,

hemsökelsens stund.

22Hon väser som en orm

när deras här rycker an.

Som timmerhuggare

ger de sig på henne med sina yxor,

23de hugger ner hennes skog, säger Herren.

De är otaliga,

talrikare än gräshoppor,

ingen kan räkna dem.

24Det arma Egypten står där med skam,

utlämnat åt folket från norr.

25Herren Sebaot, Israels Gud, säger: Jag straffar Amon från No och farao och Egypten, dess gudar och kungar, både farao och dem som satt sin lit till honom. 26Jag utlämnar dem åt deras dödsfiender, åt den babyloniske kungen Nebukadnessar och hans män. Men därefter skall landet åter vara bebott som i forna dagar, säger Herren.

Löfte till Israel

27Var inte rädd, du min tjänare Jakob,

var inte förskräckt, du Israel.

Jag skall rädda dig ur fjärran land,

dina barn ur det land där de är fångna.

Jakob skall åter leva trygg,

ingen skall hota honom.

28Var inte rädd, du min tjänare Jakob,

säger Herren,

ty jag är med dig.

Jag skall förgöra alla de folk

till vilka jag har fördrivit dig.

Men dig skall jag inte förgöra.

Jag skall tukta dig, men rättvist,

jag låter dig inte undgå straff.

47

Dom över filisteerna

471Detta är Herrens ord till profeten Jeremia om filisteerna, innan farao erövrade Gaza.

2Så säger Herren:

Se, vattnet stiger i norr,

det blir till en svallande flod.

Det översvämmar landet och allt vad där finns,

städerna och alla som bor i dem.

Människor ropar i nöd,

alla som bor i landet jämrar sig,

3när hingstarnas hovar stampar,

när vagnarna rasslar och hjulen dånar.

Fäderna ser sig inte om efter barnen,

deras händer är förlamade.

4Ty dagen är inne då filisteerna skall förintas,

då alla som kunde bistå Tyros och Sidon

skall utrotas till sista man.

Herren skall förinta filisteerna,

kvarlevan från Kaftors ö.

5Gazas hjässa blir rakad,

Ashkelon förintas.

Du kvarleva av anakiterna,

hur länge skall du rista dig blodig?

6Ack, du Herrens svärd,

när skall du komma till ro?

Återvänd till din skida,

vila där och var stilla!

7Men hur kan svärdet komma till ro

när Herren har gett sin befallning?

Mot Ashkelon och mot kustlandet

har han beordrat det.

48

Dom över Moab

481Om Moab.

Så säger Herren Sebaot, Israels Gud:

Ve över Nebo, det är ödelagt!

Kirjatajim är erövrat,

fästet nesligen krossat.

2Moabs ära finns inte mer.

I Heshbon smiddes onda planer:

»Låt oss utrota Moab,

det skall inte längre vara ett folk.«

Också du, Madmen, skall tystas,

svärdet är efter dig.

3Ett klagorop hörs från Horonajim —

våld och stor förödelse.

4Moab är krossat,

klagoropet hörs ända till Soar.

5Uppför sluttningen mot Luchit

går folket gråtande.

På vägen ner mot Horonajim

hörs klagorop över förödelsen.

6Fly! Rädda livet!

Bli som buskar i öknen!

7Eftersom du satte din lit

till dina bedrifter och dina skatter

skall också du bli erövrad.

Kemosh skall föras bort i fångenskap,

hans präster och stormän med honom.

8Förhärjaren skall komma till varje stad.

Ingen stad skall slippa undan.

Dalen skall skövlas,

högslätten läggas öde,

så som Herren har sagt.

9Res en gravsten över Moab,

ty det skall förstöras i grund,

dess städer skall läggas öde,

så att ingen kan bo där.

10Förbannad den som inte ivrigt utför Herrens verk!

Förbannad den som tvekar att bloda ner sitt svärd!

11I trygghet har Moab levt sedan sin ungdom,

ostörd likt vin som fått vila på dräggen

och inte hällts från kärl till kärl.

Han drevs aldrig i landsflykt.

Därför har han bevarat sin smak,

och hans doft är oförändrad.

12Men det skall komma en tid, säger Herren, då jag skall skicka vintappare till honom. De skall tappa vinet, de skall tömma hans kärl och krossa krukorna. 13Moab skall svikas av Kemosh, så som Israel blev sviket av Betel, den gud de litade på.

14Hur kan ni säga: »Vi är hjältar

och tappra krigare«?

15Moabs förhärjare rycker fram mot hans städer.

De bästa av hans unga män

drar ut för att slaktas,

säger Konungen, han vars namn är Herren Sebaot.

16Moabs undergång är nära,

olyckan nalkas med stormsteg.

17Ömka honom, ni som är hans grannar,

alla ni som känner hans rykte.

Säg: »Ack, bräckt är den starka spiran,

den praktfulla härskarstaven.«

18Stig ner från ärans höjd

och sätt dig i dyngan,

du som bor i Divon,

ty Moabs förhärjare rycker fram mot dig

och förstör dina fästen.

19Ställ dig vid vägen och spana,

du som bor i Aroer,

fråga honom som flyr

och henne som söker rädda sig:

»Vad är det som har hänt?«

20Moab är nesligen krossat.

Klaga och jämra er!

Berätta vid Arnon

att Moab är förhärjat.

21Domen har fallit över högslätten, över Holon, Jahas och Mefaat, 22över Divon, Nebo och Bet Divlatajim, 23över Kirjatajim, Bet Gamul och Bet Meon, 24över Keriot och Bosra, över alla städer i Moab, både nära och fjärran.

25Avhugget är Moabs horn,

hans makt är bruten,

säger Herren.

26Drick honom full, han har förhävt sig mot Herren. Moab skall spy ner sig och bli till åtlöje också han. 27Du, Moab, gjorde ju Israel till åtlöje. Blev han kanske ertappad bland tjuvar, eftersom du skakar på huvudet så hånfullt varje gång du talar om honom?

28Överge era städer och slå er ner bland klipporna,

ni som bor i Moab!

Gör som duvan som bygger sitt bo

inne i gapande klyftor!

29Vi har sett Moabs högmod,

det måttlösa,

hans högfärd, stolthet och högmod,

sett hur han förhävde sig.

30Jag vet hur fräck han är, säger Herren. Skamlöst är hans skrävel, skamlöst allt han gör. 31Därför jämrar jag mig över Moab, klagar över alla i Moab, suckar över männen i Kir-Heres.

32Mer än över Jaser gråter jag över dig,

Sivma, du vinstock.

Dina rankor sträckte sig ut över havet,

de nådde ända till Jaser.

På din frukt och din vinskörd

har förhärjaren slagit ner.

33Glädjen och jublet är borta

från trädgårdarna, från Moabs land.

Jag har tömt pressarna på vin,

ingen trampar längre druvorna.

Skörderopen har tystnat.

34Heshbon och Elale klagar, deras rop når ända till Jahas, från Soar ända till Horonajim och Eglat Shelishia. Ty också Nimrims vatten skall bli ökenmark. 35I Moab, säger Herren, skall jag göra slut på dem som offrar på höjderna och tänder offereld åt sina gudar. 36Därför klagar mitt hjärta över Moab som en flöjt, ja, mitt hjärta klagar som en flöjt över Kir-Heres män. Och därför har allt de vunnit gått förlorat. 37Varje hjässa är rakad, varje skägg avklippt. Alla har ristat sina händer blodiga, alla har svept sig i säcktyg. 38På alla tak och på alla torg i Moab hålls dödsklagan, ty jag har krossat Moab som en kruka ingen vill ha, säger Herren. 39»Ack, Moab är förstört«, klagar de, »Moab vänder sig bort i skam.« Moab skall bli till åtlöje och skräck för alla sina grannar.

40Ty så säger Herren:

Som en örn skall han med utbredda vingar

slå ner på Moab.

41Städerna skall falla,

fästningarna intas.

Den dagen skall Moabs hjältar

ängslas som en kvinna i barnsnöd.

42Moab skall utplånas som folk,

ty mot Herren har det förhävt sig.

43Fara, fallgrop och fälla

väntar er som bor i Moab,

säger Herren.

44Den som flyr faran

skall falla i gropen,

och den som tar sig upp ur gropen

skall fastna i fällan.

Ty jag skall låta ett hemsökelsens år drabba dem, drabba Moab, säger Herren.

45I skuggan av Heshbon

står flyktingar utmattade.

Eld slog ut från Heshbon,

en flamma från Sichons palats.

Den förbrände Moabs tinning

och hjässan på stridslarmets män.

46Ve dig, Moab!

Förlorat är Kemoshs folk!

Dina söner har fängslats,

dina döttrar förts bort i fångenskap.

47Men jag skall vända Moabs öde i kommande dagar, säger Herren.

Så långt domen över Moab.