Bibel 2000 (B2000)
41

411I den sjunde månaden kom Ismael, son till Netanja, Elishamas son, en man av kunglig börd, med tio man till Gedalja, Achikams son, i Mispa. Medan de åt tillsammans 2reste sig Ismael, Netanjas son, och hans tio män och stack med sina svärd ner Gedalja, son till Achikam, Shafans son, som den babyloniske kungen hade gjort till ståthållare i landet. 3Ismael mördade också alla de judeer som var hos honom, hos Gedalja, i Mispa, liksom de kaldeiska soldater som befann sig där.

4Dagen efter mordet på Gedalja, innan det ännu blivit känt, 5kom åttio män från Shekem, Shilo och Samaria. De hade rakat av sig skägget, rivit sönder kläderna och ristat sig blodiga. Med sig hade de matoffer och rökelse som de skulle frambära i Herrens hus. 6Ismael, Netanjas son, gick dem till mötes utanför Mispa, och han grät där han gick. När han mötte dem sade han: »Kom med till Gedalja, Achikams son!« 7Men när de kom in i staden slog Ismael, Netanjas son, och hans män ihjäl dem och kastade dem i en brunn. 8Men bland dem fanns tio män som sade till Ismael: »Döda oss inte! Vi har gömt undan förråd av vete och korn, olja och honung ute på landet.« Då hejdade han sig och lät bli att döda dem med de andra. 9Brunnen där Ismael kastade liken av de män han huggit ner var den stora brunn som kung Asa hade låtit gräva inför hotet från Basha, Israels kung. Den fyllde nu Ismael, Netanjas son, med dräpta män. 10Ismael tillfångatog resten av folket som befann sig i Mispa, kungadöttrarna och alla de andra som blivit kvar där, och över vilka gardesbefälhavaren Nebusaradan hade gjort Gedalja, Achikams son, till ståthållare. Ismael, Netanjas son, tog dem till fånga och bröt upp för att bege sig till ammoniterna.

11Jochanan, Kareachs son, och befälhavarna som var hos honom fick höra om det illdåd som Ismael, Netanjas son, hade begått. 12De drog ut med alla sina män för att kämpa mot Ismael, Netanjas son, och de träffade på honom vid den stora dammen i Givon. 13När de som var hos Ismael fick se Jochanan, Kareachs son, och de andra befälhavarna blev de glada. 14Alla de som Ismael hade fört bort som fångar från Mispa slöt sig nu till Jochanan, Kareachs son. 15Ismael, Netanjas son, lyckades tillsammans med åtta man undkomma Jochanan och begav sig till ammoniterna.

Judeerna flyr till Egypten trots Jeremias varningar

16Jochanan, Kareachs son, och befälhavarna som var hos honom tog med sig resten av folket, alla som Ismael, Netanjas son, hade fört bort från Mispa som fångar, efter att ha mördat Gedalja, Achikams son: soldater och kvinnor och barn och hovmän som han hade hämtat tillbaka från Givon. 17De gav sig av, och i Gerut Kimham nära Betlehem stannade de för att sedan fortsätta till Egypten, 18undan kaldeerna. De var rädda för dem, eftersom Ismael, Netanjas son, hade mördat Gedalja, Achikams son, som den babyloniske kungen hade gjort till ståthållare i landet.

42

421Alla befälhavarna, bland dem Jochanan, Kareachs son, och Asarja, Hoshajas son, och hela folket, från den störste till den minste, 2vände sig till profeten Jeremia och sade: »Vi bönfaller dig att be till Herren, din Gud, för alla oss som finns kvar. Vi var många, men som du själv ser är vi bara några få kvar. 3Be Herren, din Gud, att tala om för oss vart vi skall gå och vad vi skall göra.« 4Profeten Jeremia svarade dem: »Ja, jag skall göra som ni har sagt och be till Herren, er Gud, och allt vad Herren svarar skall jag berätta för er. Jag skall inte förtiga något.« 5Då sade de till Jeremia: »Herren är vårt vittne. Vi lovar att rätta oss efter det besked Herren, din Gud, sänder oss genom dig. 6Det må vara bra eller dåligt, vi skall lyda Herren, vår Gud, som vi sänder dig till. Så skall det gå oss väl när vi lyder Herren, vår Gud.«

7Efter tio dagar kom Herrens ord till Jeremia. 8Då kallade han till sig Jochanan, Kareachs son, och befälhavarna som var hos honom och hela folket, från den störste till den minste, 9och sade till dem: »Så säger Herren, Israels Gud, som ni sände mig till med era böner: 10Om ni stannar kvar här i landet skall jag bygga upp er, inte riva ner er. Jag skall plantera er, inte rycka upp er. Ty jag ångrar det onda jag utsatt er för. 11Var inte rädda för den babyloniske kungen, som ni nu fruktar. Var inte rädda för honom, säger Herren, ty jag är med er, jag skall hjälpa er och befria er ur hans våld. 12Jag skall visa er barmhärtighet och göra honom barmhärtig mot er, så att han låter er bo kvar i ert land. 13Men kanske vill ni inte lyda Herren, er Gud, utan säger: ’Vi vill inte bo kvar i detta land, 14nej, vi vill bege oss till Egypten. Där slipper vi krig och hornsignaler och slipper hungra efter bröd. Där vill vi bo.’ 15Därför måste ni nu höra Herrens ord, ni som är kvar av Juda: Så säger Herren Sebaot, Israels Gud: Om ni beslutar er för att bege er till Egypten och bosätta er där 16skall svärdet som ni fruktar hinna upp er i Egypten, och svälten som ni ängslas för skall förfölja er till Egypten, och där skall ni dö. 17Alla de som beslutar sig för att bege sig till Egypten och bosätta sig där skall dö genom svärd och svält och pest. Ingen av dem skall undkomma och överleva den olycka jag låter drabba dem. 18Ty så säger Herren Sebaot, Israels Gud: Så som min vrede och mitt raseri vällde ut över Jerusalems invånare, så skall min vrede välla ut över er, om ni beger er till Egypten. Ni skall bli till en förbannelse och en svordom och utsättas för ödeläggelse och hån, och ni skall aldrig återse denna plats. 19Herren har talat till er som är kvar av Juda: Bege er inte till Egypten! — Kom ihåg att jag har varnat er i dag. 20Ni gör ett misstag som kommer att kosta er livet. Ni har själva sänt mig till Herren, er Gud, och sagt: ’Be för oss till Herren, vår Gud, och tala om allt vad han säger, så skall vi rätta oss efter det.’ 21I dag har jag talat om det för er. Men ni lyssnar inte till Herren, er Gud, och till det han har sänt mig att säga till er. 22Nu kan ni vara förvissade om att ni skall dö genom svärd och svält och pest på den plats där ni så gärna vill bosätta er.«

43

431När Jeremia hade avslutat sitt tal till folket och framfört allt vad Herren, deras Gud, hade sänt honom att säga, 2var Asarja, Hoshajas son, och Jochanan, Kareachs son, och alla de andra fräcka nog att svara honom: »Du ljuger! Herren, vår Gud, har inte sänt dig att varna oss för att bege oss till Egypten och bosätta oss där. 3Det är Baruk, Nerias son, som har hetsat dig mot oss, för att vi skall bli utlämnade åt kaldeerna och dödade eller deporterade till Babylonien.« 4Varken Jochanan, Kareachs son, eller befälhavarna eller folket ville lyssna till Herren och stanna kvar i Juda. 5I stället tog Jochanan, Kareachs son, och befälhavarna med sig alla av Juda som var kvar: de som hade återvänt från de folk till vilka de skingrats och bosatt sig i Juda, 6män, kvinnor och barn, och kungadöttrarna och alla de som gardesbefälhavaren Nebusaradan hade lämnat kvar hos Gedalja, son till Achikam, Shafans son, däribland profeten Jeremia och Baruk, Nerias son. 7De begav sig till Egypten, eftersom de inte lyssnade till Herren. Så kom de till Tachpanches.

Profetia om Nebukadnessars erövring av Egypten

8Herrens ord kom till Jeremia i Tachpanches: 9Tag några stora stenar och göm dem i jordgolvet vid ingången till faraos palats i Tachpanches. Gör detta i några judeiska mäns åsyn. 10Säg till dem: Så säger Herren Sebaot, Israels Gud: Se, jag skall hämta hit min tjänare, Nebukadnessar, kungen av Babylonien, och han skall ställa sin tron ovanpå de stenar som jag gömmer här, och han skall breda ut sin tronmatta över dem. 11Han skall komma och besegra Egypten och utlämna

till pesten dem som hör pesten till,

till fångenskapen dem som hör fångenskapen till,

till svärdet dem som hör svärdet till.

12Han skall sätta eld på de egyptiska gudarnas tempel och bränna ner dem och föra bort gudarna. Han skall rensa Egypten som en herde rensar sina kläder från löss. Sedan skall han obesegrad dra bort därifrån. 13Han skall krossa stoderna i Bet-Shemesh i Egypten, och de egyptiska gudarnas tempel skall han bränna ner.