Bibel 2000 (B2000)
42

421Alla befälhavarna, bland dem Jochanan, Kareachs son, och Asarja, Hoshajas son, och hela folket, från den störste till den minste, 2vände sig till profeten Jeremia och sade: »Vi bönfaller dig att be till Herren, din Gud, för alla oss som finns kvar. Vi var många, men som du själv ser är vi bara några få kvar. 3Be Herren, din Gud, att tala om för oss vart vi skall gå och vad vi skall göra.« 4Profeten Jeremia svarade dem: »Ja, jag skall göra som ni har sagt och be till Herren, er Gud, och allt vad Herren svarar skall jag berätta för er. Jag skall inte förtiga något.« 5Då sade de till Jeremia: »Herren är vårt vittne. Vi lovar att rätta oss efter det besked Herren, din Gud, sänder oss genom dig. 6Det må vara bra eller dåligt, vi skall lyda Herren, vår Gud, som vi sänder dig till. Så skall det gå oss väl när vi lyder Herren, vår Gud.«

7Efter tio dagar kom Herrens ord till Jeremia. 8Då kallade han till sig Jochanan, Kareachs son, och befälhavarna som var hos honom och hela folket, från den störste till den minste, 9och sade till dem: »Så säger Herren, Israels Gud, som ni sände mig till med era böner: 10Om ni stannar kvar här i landet skall jag bygga upp er, inte riva ner er. Jag skall plantera er, inte rycka upp er. Ty jag ångrar det onda jag utsatt er för. 11Var inte rädda för den babyloniske kungen, som ni nu fruktar. Var inte rädda för honom, säger Herren, ty jag är med er, jag skall hjälpa er och befria er ur hans våld. 12Jag skall visa er barmhärtighet och göra honom barmhärtig mot er, så att han låter er bo kvar i ert land. 13Men kanske vill ni inte lyda Herren, er Gud, utan säger: ’Vi vill inte bo kvar i detta land, 14nej, vi vill bege oss till Egypten. Där slipper vi krig och hornsignaler och slipper hungra efter bröd. Där vill vi bo.’ 15Därför måste ni nu höra Herrens ord, ni som är kvar av Juda: Så säger Herren Sebaot, Israels Gud: Om ni beslutar er för att bege er till Egypten och bosätta er där 16skall svärdet som ni fruktar hinna upp er i Egypten, och svälten som ni ängslas för skall förfölja er till Egypten, och där skall ni dö. 17Alla de som beslutar sig för att bege sig till Egypten och bosätta sig där skall dö genom svärd och svält och pest. Ingen av dem skall undkomma och överleva den olycka jag låter drabba dem. 18Ty så säger Herren Sebaot, Israels Gud: Så som min vrede och mitt raseri vällde ut över Jerusalems invånare, så skall min vrede välla ut över er, om ni beger er till Egypten. Ni skall bli till en förbannelse och en svordom och utsättas för ödeläggelse och hån, och ni skall aldrig återse denna plats. 19Herren har talat till er som är kvar av Juda: Bege er inte till Egypten! — Kom ihåg att jag har varnat er i dag. 20Ni gör ett misstag som kommer att kosta er livet. Ni har själva sänt mig till Herren, er Gud, och sagt: ’Be för oss till Herren, vår Gud, och tala om allt vad han säger, så skall vi rätta oss efter det.’ 21I dag har jag talat om det för er. Men ni lyssnar inte till Herren, er Gud, och till det han har sänt mig att säga till er. 22Nu kan ni vara förvissade om att ni skall dö genom svärd och svält och pest på den plats där ni så gärna vill bosätta er.«