Bibel 2000 (B2000)
39

Jerusalems fall och Jeremias frigivning

När Jerusalem var intaget — 391under kung Sidkias nionde regeringsår i Juda, i tionde månaden, hade den babyloniske kungen Nebukadnessar och hela hans här kommit och belägrat Jerusalem, 2och under Sidkias elfte regeringsår, på nionde dagen i fjärde månaden, hade staden stormats — 3då kom den babyloniske kungens alla befälhavare och slog sig ner i Mittporten: det var fältmarskalken Nergalsareser, hovmarskalken Nebusarsekim, generalen Nergalsareser och den babyloniske kungens alla övriga befälhavare. 4När kung Sidkia av Juda och hans soldater fick se dem flydde de, och under natten lämnade de staden genom den kungliga trädgården och en port mellan de båda murarna. Kungen tog vägen mot Jordandalen, 5men den kaldeiska hären förföljde dem och hann upp Sidkia i öknen vid Jeriko. De grep honom och förde honom till Nebukadnessar, den babyloniske kungen, i Rivla i Hamat, och där rannsakades han. 6Den babyloniske kungen lät i Rivla avrätta Sidkias söner inför hans ögon. Alla förnäma män i Juda lät den babyloniske kungen också avrätta. 7Därefter lät han sticka ut ögonen på Sidkia. Han slog honom i bojor och förde honom till Babylon. 8Kungens palats och invånarnas hus brände kaldeerna ner, och de rev ner Jerusalems murar. 9De soldater som var kvar i staden och de som deserterat fördes bort till Babylonien av gardesbefälhavaren Nebusaradan, liksom de kvarvarande hantverkarna. 10Endast några av de fattigaste, som ingenting ägde, lämnade gardesbefälhavaren Nebusaradan kvar i Juda; samtidigt gav han dem vingårdar och åkrar.

11Nebukadnessar, kungen av Babylonien, gav gardesbefälhavaren Nebusaradan följande befallning i fråga om Jeremia: 12»Ta hand om honom och vaka över honom. Gör honom inget ont, låt honom få vad han önskar.« 13Gardesbefälhavaren Nebusaradan, hovmarskalken Nebushasban, generalen Nergalsareser och den babyloniske kungens alla övriga befälhavare 14lät då hämta Jeremia från vaktgården. De överlämnade honom till Gedalja, son till Achikam, Shafans son, för att denne skulle föra honom hem. Så fick han bo bland folket.

15Till Jeremia kom Herrens ord, medan han satt inspärrad på vaktgården: 16Gå till nubiern Eved-Melek och säg: Så säger Herren Sebaot, Israels Gud: Se, jag skall låta mina ord mot denna stad gå i uppfyllelse, jag skall bringa den olycka och inte lycka, och det skall ske i din åsyn den dagen. 17Men dig skall jag rädda den dagen, säger Herren. Du skall inte falla i händerna på dem du fruktar, 18utan jag skall låta dig komma undan. Du skall inte falla för svärdet, du skall komma undan med livet därför att du har förtröstat på mig, säger Herren.

40

Jeremia och ståthållaren Gedalja

401Detta är det ord som kom till Jeremia från Herren sedan gardesbefälhavaren Nebusaradan hade släppt honom fri i Rama; han hade låtit hämta Jeremia, som fjättrad i bojor befann sig bland de fångar från Jerusalem och Juda som skulle deporteras till Babylonien.

2När gardesbefälhavaren hade hämtat Jeremia sade han till honom: »Herren, din Gud, har hotat denna plats med olycka, 3och det hotet har Herren nu verkställt. Ni syndade mot Herren och lyssnade inte till honom. Därför har detta drabbat er. 4Nu befriar jag dig från bojorna du bär. Vill du följa med mig till Babylonien, så gör det. Jag skall beskydda dig. Vill du inte följa med mig till Babylonien, så behöver du inte. Hela landet ligger öppet för dig 5om du föredrar att stanna. Du kan vända tillbaka till Gedalja, son till Achikam, Shafans son, som den babyloniske kungen har gjort till ståthållare över städerna i Juda, och stanna hos honom och folket där, eller också kan du gå vart du vill.« Gardesbefälhavaren gav Jeremia färdkost och en gåva och lät honom gå. 6Jeremia begav sig till Gedalja, Achikams son, i Mispa och stannade hos honom och dem som var kvar i landet.

7Befälhavarna för trupperna på landsbygden och deras män fick höra att den babyloniske kungen hade gjort Gedalja, Achikams son, till ståthållare i landet och gett honom ansvaret för män, kvinnor och barn, de fattiga som inte hade förts bort till Babylonien. 8De begav sig då med sina män till Gedalja i Mispa. Det var Ismael, Netanjas son, Jochanan och Jonatan, Kareachs söner, Seraja, Tanchumets son, sönerna till Ofaj från Netofa och Jesanja, son till en man från Maaka. 9Gedalja, son till Achikam, Shafans son, gav dem alla sitt ord på att de utan fruktan kunde underkasta sig kaldeerna. »Stanna här i landet och tjäna den babyloniske kungen«, sade han. »Då går det er väl. 10Jag tänker själv stanna i Mispa för att stå till tjänst åt de kaldeer som kommer till oss. Lägg upp förråd av vin och frukt och olja, och stanna i de städer ni tagit i besittning.« 11Också alla de judeer som befann sig i Moab eller hos ammoniterna, i Edom eller i andra länder fick höra att den babyloniske kungen hade låtit några av judeerna bli kvar i Juda och att han hade gjort Gedalja, son till Achikam, Shafans son, till ståthållare över dem. 12Alla dessa judeer återvände då från de platser dit de skingrats och kom till Juda, till Gedalja i Mispa. De samlade stora mängder vin och frukt.

Mordet på Gedalja

13Jochanan, Kareachs son, och befälhavarna för trupperna på landsbygden kom till Gedalja i Mispa, 14och de sade till honom: »Du vet väl att ammoniternas kung Baalis har sänt Ismael, Netanjas son, för att mörda dig?« Men Gedalja, Achikams son, trodde dem inte. 15Jochanan, Kareachs son, sade då i hemlighet till Gedalja: »Låt mig gå och döda Ismael, Netanjas son! Ingen kommer att få veta något. Annars dödar han dig, och då skingras alla de judeer som har samlats kring dig, och det som är kvar av Juda går under.« 16Men Gedalja, Achikams son, svarade honom: »Nej, gör inte det! Vad du säger om Ismael är inte sant.«

41

411I den sjunde månaden kom Ismael, son till Netanja, Elishamas son, en man av kunglig börd, med tio man till Gedalja, Achikams son, i Mispa. Medan de åt tillsammans 2reste sig Ismael, Netanjas son, och hans tio män och stack med sina svärd ner Gedalja, son till Achikam, Shafans son, som den babyloniske kungen hade gjort till ståthållare i landet. 3Ismael mördade också alla de judeer som var hos honom, hos Gedalja, i Mispa, liksom de kaldeiska soldater som befann sig där.

4Dagen efter mordet på Gedalja, innan det ännu blivit känt, 5kom åttio män från Shekem, Shilo och Samaria. De hade rakat av sig skägget, rivit sönder kläderna och ristat sig blodiga. Med sig hade de matoffer och rökelse som de skulle frambära i Herrens hus. 6Ismael, Netanjas son, gick dem till mötes utanför Mispa, och han grät där han gick. När han mötte dem sade han: »Kom med till Gedalja, Achikams son!« 7Men när de kom in i staden slog Ismael, Netanjas son, och hans män ihjäl dem och kastade dem i en brunn. 8Men bland dem fanns tio män som sade till Ismael: »Döda oss inte! Vi har gömt undan förråd av vete och korn, olja och honung ute på landet.« Då hejdade han sig och lät bli att döda dem med de andra. 9Brunnen där Ismael kastade liken av de män han huggit ner var den stora brunn som kung Asa hade låtit gräva inför hotet från Basha, Israels kung. Den fyllde nu Ismael, Netanjas son, med dräpta män. 10Ismael tillfångatog resten av folket som befann sig i Mispa, kungadöttrarna och alla de andra som blivit kvar där, och över vilka gardesbefälhavaren Nebusaradan hade gjort Gedalja, Achikams son, till ståthållare. Ismael, Netanjas son, tog dem till fånga och bröt upp för att bege sig till ammoniterna.

11Jochanan, Kareachs son, och befälhavarna som var hos honom fick höra om det illdåd som Ismael, Netanjas son, hade begått. 12De drog ut med alla sina män för att kämpa mot Ismael, Netanjas son, och de träffade på honom vid den stora dammen i Givon. 13När de som var hos Ismael fick se Jochanan, Kareachs son, och de andra befälhavarna blev de glada. 14Alla de som Ismael hade fört bort som fångar från Mispa slöt sig nu till Jochanan, Kareachs son. 15Ismael, Netanjas son, lyckades tillsammans med åtta man undkomma Jochanan och begav sig till ammoniterna.

Judeerna flyr till Egypten trots Jeremias varningar

16Jochanan, Kareachs son, och befälhavarna som var hos honom tog med sig resten av folket, alla som Ismael, Netanjas son, hade fört bort från Mispa som fångar, efter att ha mördat Gedalja, Achikams son: soldater och kvinnor och barn och hovmän som han hade hämtat tillbaka från Givon. 17De gav sig av, och i Gerut Kimham nära Betlehem stannade de för att sedan fortsätta till Egypten, 18undan kaldeerna. De var rädda för dem, eftersom Ismael, Netanjas son, hade mördat Gedalja, Achikams son, som den babyloniske kungen hade gjort till ståthållare i landet.