Bibel 2000 (B2000)
38

Jeremia i brunnen

381Shefatja, Mattans son, Gedalja, Pashchurs son, Jukal, Shelemjas son, och Pashchur, Malkias son, hörde vad Jeremia sade till folket: 2Så säger Herren: Den som stannar kvar i denna stad skall dö genom svärd och svält och pest. Men den som går över till kaldeerna, han kommer undan med livet, han får leva. 3Så säger Herren: Denna stad skall falla i händerna på den babyloniske kungens här, och han skall inta den. 4Då sade stormännen till kungen: »Den mannen måste dö, för han sprider modlöshet bland soldaterna som är kvar här i staden och bland hela befolkningen när han talar till dem som han gör. Den mannen strävar inte efter folkets väl utan efter dess olycka.« 5Kung Sidkia svarade: »Ni får göra som ni vill med honom.« Kungen var maktlös mot dem. 6Då tog de Jeremia och kastade honom i prins Malkias brunn på vaktgården. De firade ner Jeremia med rep. I brunnen fanns inget vatten, bara gyttja, och Jeremia sjönk ner i gyttjan.

7Nubiern Eved-Melek, en hovman som befann sig i kungapalatset, fick höra att de hade kastat Jeremia i brunnen. Kungen satt då i Benjaminporten, 8och Eved-Melek lämnade kungapalatset för att gå och tala med kungen: 9»Min herre och konung, det som dessa män har gjort mot profeten Jeremia är ett svårt brott. De har kastat honom i brunnen, och där kommer han att svälta ihjäl. Det finns ju inte längre något bröd i staden.«

10Kungen gav då nubiern Eved-Melek denna befallning: »Ta med dig tre män härifrån och dra upp profeten Jeremia ur brunnen innan han dör.« 11Eved-Melek tog med sig männen till klädkammaren i kungapalatsets förråd. Där hämtade de trasor av gamla utslitna kläder och firade ner dem till Jeremia i brunnen med rep. 12Nubiern Eved-Melek ropade till Jeremia: »Lägg klädtrasorna i armhålorna, under repen!« Jeremia gjorde så, 13och de drog upp honom med repen ur brunnen. Men Jeremia måste stanna på vaktgården.

Sidkia och Jeremia

14Kung Sidkia skickade efter profeten Jeremia och lät hämta honom till sig vid tredje ingången till Herrens hus. Och kungen sade till Jeremia: »Jag vill fråga dig en sak, dölj ingenting för mig.« 15Jeremia svarade Sidkia: »Talar jag om något för dig kommer du säkert att döda mig, och ger jag dig ett råd kommer du inte att lyssna.« 16Då gav kung Sidkia i hemlighet Jeremia ett löfte och svor: »Så sant Herren lever, han som skänkt oss detta liv: jag skall inte döda dig eller utlämna dig till dem som är ute efter ditt liv.« 17Jeremia sade till Sidkia: »Så säger Herren, härskarornas Gud, Israels Gud: Om du ger dig åt den babyloniske kungens befälhavare skall du få leva, och denna stad skall inte brännas ner; du och din familj skall få leva. 18Men om du inte ger dig åt den babyloniske kungens befälhavare skall denna stad falla i kaldeernas händer, och de skall bränna ner den. Och du själv skall inte komma undan.« 19Kung Sidkia sade till Jeremia: »Jag är rädd för de judeer som har gått över till kaldeerna, att jag skall bli utlämnad till dem och att de skall misshandla mig.« 20Jeremia svarade: »Det kommer inte att ske. Lyssna nu till Herrens röst, till vad jag har att säga dig, så skall allt gå dig väl och du skall få leva. 21Men om du vägrar att ge dig, så är detta vad Herren har uppenbarat för mig: 22Alla kvinnor som är kvar i judakungens palats skall föras ut till den babyloniske kungens befälhavare, och de skall klaga:

Dina vänner har förlett dig

och fått makt över dig.

När dina fötter sjunkit ner i dyn

vänder de dig ryggen.

23Alla dina kvinnor och dina barn skall föras ut till kaldeerna, och själv skall du inte komma undan. Du skall bli den babyloniske kungens fånge, och denna stad skall brännas ner.«

24Sidkia sade till Jeremia: »Röj inte vårt samtal för någon, då riskerar du livet. 25Om stormännen får reda på att jag har talat med dig kommer de till dig och säger: Berätta för oss vad du sade till kungen, dölj inget för oss, för då dödar vi dig! Berätta också vad kungen sade till dig! 26Då skall du svara dem: Jag bönföll kungen att han inte skulle skicka tillbaka mig till Jonatans hus för att dö där.«

27Alla stormännen kom till Jeremia och frågade ut honom, men han svarade så som kungen hade befallt. Då lämnade de honom i fred, eftersom ingen hade hört vad som sagts. 28Så fick Jeremia stanna på vaktgården ända till dess Jerusalem blev intaget.

39

Jerusalems fall och Jeremias frigivning

När Jerusalem var intaget — 391under kung Sidkias nionde regeringsår i Juda, i tionde månaden, hade den babyloniske kungen Nebukadnessar och hela hans här kommit och belägrat Jerusalem, 2och under Sidkias elfte regeringsår, på nionde dagen i fjärde månaden, hade staden stormats — 3då kom den babyloniske kungens alla befälhavare och slog sig ner i Mittporten: det var fältmarskalken Nergalsareser, hovmarskalken Nebusarsekim, generalen Nergalsareser och den babyloniske kungens alla övriga befälhavare. 4När kung Sidkia av Juda och hans soldater fick se dem flydde de, och under natten lämnade de staden genom den kungliga trädgården och en port mellan de båda murarna. Kungen tog vägen mot Jordandalen, 5men den kaldeiska hären förföljde dem och hann upp Sidkia i öknen vid Jeriko. De grep honom och förde honom till Nebukadnessar, den babyloniske kungen, i Rivla i Hamat, och där rannsakades han. 6Den babyloniske kungen lät i Rivla avrätta Sidkias söner inför hans ögon. Alla förnäma män i Juda lät den babyloniske kungen också avrätta. 7Därefter lät han sticka ut ögonen på Sidkia. Han slog honom i bojor och förde honom till Babylon. 8Kungens palats och invånarnas hus brände kaldeerna ner, och de rev ner Jerusalems murar. 9De soldater som var kvar i staden och de som deserterat fördes bort till Babylonien av gardesbefälhavaren Nebusaradan, liksom de kvarvarande hantverkarna. 10Endast några av de fattigaste, som ingenting ägde, lämnade gardesbefälhavaren Nebusaradan kvar i Juda; samtidigt gav han dem vingårdar och åkrar.

11Nebukadnessar, kungen av Babylonien, gav gardesbefälhavaren Nebusaradan följande befallning i fråga om Jeremia: 12»Ta hand om honom och vaka över honom. Gör honom inget ont, låt honom få vad han önskar.« 13Gardesbefälhavaren Nebusaradan, hovmarskalken Nebushasban, generalen Nergalsareser och den babyloniske kungens alla övriga befälhavare 14lät då hämta Jeremia från vaktgården. De överlämnade honom till Gedalja, son till Achikam, Shafans son, för att denne skulle föra honom hem. Så fick han bo bland folket.

15Till Jeremia kom Herrens ord, medan han satt inspärrad på vaktgården: 16Gå till nubiern Eved-Melek och säg: Så säger Herren Sebaot, Israels Gud: Se, jag skall låta mina ord mot denna stad gå i uppfyllelse, jag skall bringa den olycka och inte lycka, och det skall ske i din åsyn den dagen. 17Men dig skall jag rädda den dagen, säger Herren. Du skall inte falla i händerna på dem du fruktar, 18utan jag skall låta dig komma undan. Du skall inte falla för svärdet, du skall komma undan med livet därför att du har förtröstat på mig, säger Herren.

40

Jeremia och ståthållaren Gedalja

401Detta är det ord som kom till Jeremia från Herren sedan gardesbefälhavaren Nebusaradan hade släppt honom fri i Rama; han hade låtit hämta Jeremia, som fjättrad i bojor befann sig bland de fångar från Jerusalem och Juda som skulle deporteras till Babylonien.

2När gardesbefälhavaren hade hämtat Jeremia sade han till honom: »Herren, din Gud, har hotat denna plats med olycka, 3och det hotet har Herren nu verkställt. Ni syndade mot Herren och lyssnade inte till honom. Därför har detta drabbat er. 4Nu befriar jag dig från bojorna du bär. Vill du följa med mig till Babylonien, så gör det. Jag skall beskydda dig. Vill du inte följa med mig till Babylonien, så behöver du inte. Hela landet ligger öppet för dig 5om du föredrar att stanna. Du kan vända tillbaka till Gedalja, son till Achikam, Shafans son, som den babyloniske kungen har gjort till ståthållare över städerna i Juda, och stanna hos honom och folket där, eller också kan du gå vart du vill.« Gardesbefälhavaren gav Jeremia färdkost och en gåva och lät honom gå. 6Jeremia begav sig till Gedalja, Achikams son, i Mispa och stannade hos honom och dem som var kvar i landet.

7Befälhavarna för trupperna på landsbygden och deras män fick höra att den babyloniske kungen hade gjort Gedalja, Achikams son, till ståthållare i landet och gett honom ansvaret för män, kvinnor och barn, de fattiga som inte hade förts bort till Babylonien. 8De begav sig då med sina män till Gedalja i Mispa. Det var Ismael, Netanjas son, Jochanan och Jonatan, Kareachs söner, Seraja, Tanchumets son, sönerna till Ofaj från Netofa och Jesanja, son till en man från Maaka. 9Gedalja, son till Achikam, Shafans son, gav dem alla sitt ord på att de utan fruktan kunde underkasta sig kaldeerna. »Stanna här i landet och tjäna den babyloniske kungen«, sade han. »Då går det er väl. 10Jag tänker själv stanna i Mispa för att stå till tjänst åt de kaldeer som kommer till oss. Lägg upp förråd av vin och frukt och olja, och stanna i de städer ni tagit i besittning.« 11Också alla de judeer som befann sig i Moab eller hos ammoniterna, i Edom eller i andra länder fick höra att den babyloniske kungen hade låtit några av judeerna bli kvar i Juda och att han hade gjort Gedalja, son till Achikam, Shafans son, till ståthållare över dem. 12Alla dessa judeer återvände då från de platser dit de skingrats och kom till Juda, till Gedalja i Mispa. De samlade stora mängder vin och frukt.

Mordet på Gedalja

13Jochanan, Kareachs son, och befälhavarna för trupperna på landsbygden kom till Gedalja i Mispa, 14och de sade till honom: »Du vet väl att ammoniternas kung Baalis har sänt Ismael, Netanjas son, för att mörda dig?« Men Gedalja, Achikams son, trodde dem inte. 15Jochanan, Kareachs son, sade då i hemlighet till Gedalja: »Låt mig gå och döda Ismael, Netanjas son! Ingen kommer att få veta något. Annars dödar han dig, och då skingras alla de judeer som har samlats kring dig, och det som är kvar av Juda går under.« 16Men Gedalja, Achikams son, svarade honom: »Nej, gör inte det! Vad du säger om Ismael är inte sant.«