Bibel 2000 (B2000)
33

Löften om fred och trygghet

331Herrens ord kom till Jeremia en andra gång, medan han ännu satt inspärrad på vaktgården: 2Så säger Herren, han som har gjort jorden, som danat den och gett den fast form, han vars namn är Herren: 3Ropa till mig och jag skall svara dig och låta dig höra om stora ting, hemligheter du inte känner. 4-5Ty så säger Herren, Israels Gud, om husen i denna stad och om judakungarnas palats som raserats [---] och fyllts med liken av de människor som jag dräpt i min vrede och mitt raseri och som var så onda att jag dolde mitt ansikte för denna stad: 6Jag skall skänka läkedom och bot, jag skall bota dem och de skall få njuta fredens och trygghetens rikedomar. 7Jag skall vända Judas öde och Israels öde och bygga upp dem igen så som de en gång var. 8Jag skall rena dem från all den synd de begått mot mig och jag skall förlåta dem alla de synder de begått och förövat mot mig. 9Och staden skall bli mig till glädje och berömmelse, till pris och ära inför alla jordens folk, när de får höra om allt det goda jag gjort för den. De kommer att bäva och darra inför all den lycka och välgång som jag skänkt staden.

10Så säger Herren: I denna trakt, som ni säger är förhärjad och tom på människor och djur, i Judas städer och på Jerusalems gator, som ligger öde och folktomma, utan människor, utan djur, 11här skall ännu en gång höras glada röster, jubelrop och bröllopsglädje, rop från dem som bär fram tackoffer i Herrens hus: »Tacka Herren Sebaot, ty Herren är god, evigt varar hans nåd.« Jag skall vända landets öde, och det skall bli som det en gång var, säger Herren.

12Så säger Herren Sebaot: Denna trakt som är förhärjad, tom på människor och djur, och alla dess städer skall åter ha betesmarker där herdar låter fåren vila. 13I bergsbygdens städer, i Låglandets och i Negevs städer, i Benjamins land, i Jerusalems omgivningar och i Judas städer skall herdar än en gång räkna in sina får, säger Herren.

Löften om davidsätten och leviterna

14Det skall komma en tid, säger Herren, då jag skall uppfylla det löfte jag har givit Israels folk och Judas folk. 15När den tiden och den dagen kommer skall jag låta ett rättfärdigt skott växa ur Davids stam. Han skall skapa rätt och rättfärdighet i landet. 16När den tiden kommer skall Juda räddas och Jerusalem leva i trygghet, och detta skall vara stadens namn: Herren vår rättfärdighet. 17Ty så säger Herren: Aldrig skall det saknas en man av Davids ätt på Israels tron. 18Och aldrig skall det saknas levitiska präster som inför mig dagligen offrar brännoffer och bränner matoffer och frambär slaktoffer.

19Herrens ord kom till Jeremia: 20Så säger Herren: Först när ni har upphävt mitt förbund med dagen och mitt förbund med natten, så att dag och natt inte kommer som de skall, 21först då skall också mitt förbund med min tjänare David upphävas, så att det inte längre finns en ättling till honom på kungatronen, och likaså mitt förbund med levitprästerna som tjänar mig. 22Som stjärnorna på himlen som inte kan räknas, som sanden vid havet som inte kan mätas, så talrika skall jag göra min tjänare Davids ättlingar, och likaså leviterna som gör tjänst åt mig.

23Herrens ord kom till Jeremia: 24Har du inte märkt vad folket säger: »De två släkter som Herren utvalde, dem har han förkastat.« De föraktar mitt folk och räknar det inte längre som ett folk. 25Så säger Herren: Lika säkert som jag har skapat dag och natt och fastställt ordningen för himmel och jord, 26lika säkert kommer jag att hålla fast vid ättlingarna till Jakob och till min tjänare David. Jag kommer alltid att sätta någon av hans ättlingar till härskare över Abrahams, Isaks och Jakobs ätt. Ty jag skall vända deras öde och förbarma mig över dem.

34

Jeremias budskap till Sidkia

341Detta är det ord som kom till Jeremia från Herren, när kung Nebukadnessar av Babylonien angrep Jerusalem och dess lydstäder med hela sin här, med alla de riken på jorden som löd under hans välde och med alla folk: 2Så säger Herren, Israels Gud: Gå till kung Sidkia av Juda och säg till honom: Så säger Herren: Jag skall prisge denna stad åt den babyloniske kungen, och han skall bränna ner den. 3Du skall inte undkomma honom, du skall tas till fånga och falla i hans hand. Du skall stå till svars inför den babyloniske kungen, öga mot öga och ansikte mot ansikte, och du skall föras till Babylon. 4Men hör Herrens ord, kung Sidkia av Juda: Så säger Herren om dig: Du skall inte dö för svärd. 5Du skall dö i frid, och eldar skall tändas till din ära liksom eldar tändes för dina förfäder, de kungar som regerade före dig. Man skall hålla dödsklagan över dig och ropa: »Ack, herre!« Jag har talat, säger Herren.

6Profeten Jeremia sade allt detta till Sidkia, kungen av Juda, i Jerusalem. 7Det var när den babyloniske kungens här angrep Jerusalem och de städer i Juda som fanns kvar, Lakish och Aseka. Dessa var de enda befästa städer i Juda som ännu höll stånd.

Brott mot förbundet

8Detta är det ord som kom till Jeremia från Herren sedan kung Sidkia hade slutit ett avtal med Jerusalems befolkning om att kungöra frigivning av slavarna. 9Var och en skulle frige sina hebreiska slavar, manliga som kvinnliga; ingen skulle hålla en judeisk landsman som slav. 10Alla som hade ingått avtalet, både stormännen och folket, rättade sig efter detta och frigav sina slavar och slavinnor. De höll dem inte längre som slavar utan gick med på att släppa dem fria. 11Men efteråt ändrade de sig och tog tillbaka de slavar och slavinnor som de hade frigett och tvingade dem att bli slavar igen. 12Då kom detta ord till Jeremia från Herren: 13Så säger Herren, Israels Gud: Jag slöt ett förbund med era fäder när jag förde dem ut ur Egypten, ut ur slavlägret. Jag sade: 14Vart sjunde år skall var och en av er frige de hebreiska landsmän som har sålt sig till er; när de har tjänat er i sex år skall ni frige dem. Men era fäder lyssnade inte på mig, de lydde mig inte. 15Nyss ändrade ni er och gjorde det som är rätt i mina ögon när ni kungjorde frigivning av era landsmän och slöt ett avtal inför mig i det hus som mitt namn är utropat över. 16Men sedan har ni ändrat er igen och vanhelgat mitt namn. Alla har ni tagit tillbaka de slavar och slavinnor som ni skänkt friheten, ni har tvingat dem att åter bli era slavar. 17Därför säger Herren så: Ni har inte lytt mig. Ni har inte släppt era bröder och landsmän. Därför skall jag släppa lös svärd och pest och svält mot er, säger Herren, jag skall göra er till en skräckbild för alla riken på jorden. 18De män som har brutit mitt förbund och inte uppfyllt villkoren i det förbund de slöt inför mig skall jag behandla som kalven de högg mitt itu för att sedan gå fram mellan styckena. 19Stormännen i Juda och i Jerusalem, hovmännen och prästerna och hela folket i landet som gick fram mellan kalvens två delar, 20dem skall jag utlämna åt deras motståndare och dödsfiender, och deras lik skall bli till föda åt himlens fåglar och markens djur. 21Och kung Sidkia av Juda och hans stormän skall jag utlämna åt deras motståndare och dödsfiender, åt den babyloniske kungens här, som nu har dragit bort härifrån. 22Nu befaller jag dem, säger Herren, att återvända till denna stad. De skall angripa den, och de skall erövra den och bränna ner den, och städerna i Juda skall jag göra till en ödemark där ingen kan bo.

35

Rekaviterna — ett föredöme

351Detta är det ord som kom till Jeremia från Herren, då Jojakim, Josias son, var kung över Juda: 2Gå till rekaviterna och tala med dem, ta med dem till Herrens hus, till en av kamrarna där och ge dem vin att dricka. 3Då tog jag med mig Jaasanja, son till Jeremia, son till Havassinja, och hans bröder, hans söner och alla de andra rekaviterna. 4Jag förde dem till Herrens hus, till den kammare som tillhörde sönerna till gudsmannen Hanan, Jigdaljas son, den som ligger intill stormännens kammare ovanför den som tillhörde tröskelväktaren Maaseja, Shallums son.

5Jag satte fram fyllda vinkrus och bägare för rekaviterna och uppmanade dem att dricka. 6Men de svarade: »Vi dricker inte vin. Vår förfader Jonadav, Rekavs son, har förbjudit oss det. Han sade: ’Ni och era efterkommande skall aldrig någonsin dricka vin. 7Ni skall inte bygga hus, ni skall inte så säd, och vingårdar skall ni inte anlägga eller äga. I tält skall ni bo i hela ert liv. Då får ni leva länge på den mark där ni nu bor.’ 8Och vi har åtlytt allt vad vår förfader Jonadav, Rekavs son, befallde oss: vi dricker aldrig vin, varken vi eller våra hustrur eller våra söner och döttrar. 9Vi bygger oss inga hus och vi äger varken vingårdar, åkrar eller säd. 10Vi bor i tält, vi gör lydigt allt vad vår förfader Jonadav befallde oss. 11Men när kung Nebukadnessar av Babylonien ryckte in i landet sade vi: ’Låt oss flytta till Jerusalem, undan kaldeernas och arameernas härar.’ Och så bosatte vi oss i Jerusalem.«

12Herrens ord kom till Jeremia: 13Så säger Herren Sebaot, Israels Gud: Gå till männen i Juda och till invånarna i Jerusalem och säg till dem: Skall ni aldrig ta varning och lyda mina befallningar, säger Herren. 14Jonadav, Rekavs son, förbjöd sina efterkommande att dricka vin, och det förbudet iakttas än. Intill denna dag dricker de inte vin utan lyder sin förfaders befallning. Men när jag gång på gång har talat till er har ni inte velat lyda. 15Gång på gång har jag sänt mina tjänare profeterna till er och sagt: Lämna er onda väg och gör det goda! Följ inte andra gudar och tjäna dem inte, så skall ni få bo på den mark som jag gav åt er och åt era fäder. Men ni lydde inte, ni lyssnade inte på mig. 16Jonadavs, Rekavs sons, efterkommande iakttar sin förfaders befallning. Men detta folk har inte lyssnat på mig. 17Därför säger Herren, härskarornas Gud, Israels Gud: Allt det onda jag har hotat med skall jag låta drabba Juda och alla Jerusalems invånare. Jag talade till dem, och de lyssnade inte. Jag kallade på dem, och de svarade inte.

18Till rekaviterna sade Jeremia: Så säger Herren Sebaot, Israels Gud: Ni har lytt er förfader Jonadav, rättat er efter hans befallningar och gjort allt han ålagt er. 19Därför säger Herren Sebaot, Israels Gud: Aldrig skall den dag komma då inte en ättling till Jonadav, Rekavs son, gör tjänst inför mig.