Bibel 2000 (B2000)
32

Jeremias åkerköp

321Detta är det ord som kom till Jeremia från Herren under Sidkias tionde regeringsår i Juda, vilket var Nebukadnessars artonde regeringsår. 2Då belägrade den babyloniske kungens här Jerusalem, och profeten Jeremia satt fängslad på vaktgården i judakungens palats. 3Där hade Sidkia, kungen av Juda, låtit spärra in honom och sagt: »Hur kan du säga i dina profetior: Så säger Herren: Jag skall prisge denna stad åt den babyloniske kungen, och han skall inta den. 4Och Sidkia, kungen av Juda, skall inte undkomma kaldeerna. Han skall falla i den babyloniske kungens hand och stå till svars inför honom, ansikte mot ansikte, öga mot öga. 5Sidkia skall föras till Babylon och bli kvar där, tills jag tar mig an honom, säger Herren. I kriget mot kaldeerna skall ni inte ha någon framgång.«

6Jeremia sade: Herrens ord kom till mig: 7Hanamel, din farbror Shallums son, skall komma till dig och säga: »Köp min åker i Anatot, eftersom du står i tur att lösa in den.« 8Och min kusin Hanamel kom till mig på vaktgården, så som Herren hade sagt. Han sade till mig: »Köp du min åker i Anatot i Benjamins land, eftersom du har rätt att förvärva den och står i tur att lösa in den. Köp den!« Då förstod jag att detta var ett ord från Herren. 9Jag köpte åkern av min kusin Hanamel i Anatot och vägde upp betalningen åt honom, 17 siklar silver. 10Jag skrev ett kontrakt, förseglade det och tillkallade vittnen; sedan vägde jag upp silvret på en våg. 11Jag tog köpekontraktet, både det förseglade — avtalet med villkoren — och det öppna, 12och gav det till Baruk, son till Neria, son till Machseja, i närvaro av min kusin Hanamel och dem som bevittnat köpekontraktet och alla de judeer som befann sig på vaktgården. 13I deras närvaro gav jag Baruk detta uppdrag: 14Så säger Herren Sebaot, Israels Gud: Tag dessa kontrakt, det förseglade köpekontraktet och det öppna, och lägg dem i ett lerkrus, så att de bevaras för framtiden. 15Ty så säger Herren Sebaot, Israels Gud: Än en gång skall hus och åkrar och vingårdar köpas i detta land.

Profetens bön

16Sedan jag lämnat köpekontraktet till Baruk, Nerias son, bad jag denna bön till Herren: 17Ack, Herre, min Gud, du har gjort himlen och jorden med väldig makt och lyftad arm. Ingenting är omöjligt för dig, 18du som visar godhet mot tusenden och som låter vedergällningen för fädernas skuld drabba också deras barn efter dem. Store och väldige Gud, Herren Sebaot är ditt namn. 19Du är stor i råd och mäktig i gärningar. Du vakar över allt vad människorna företar sig, och du vedergäller var och en efter hans gärningar och efter vad hans handlingar förtjänar. 20Du gjorde tecken och under i Egypten och gör så än i dag, både i Israel och bland andra folk, och du har gjort ditt namn ryktbart intill denna dag. 21Du förde ditt folk Israel ut ur Egypten med tecken och under, med stark hand och lyftad arm, med fruktansvärd makt. 22Du gav dem detta land som du med ed hade lovat deras fäder, ett land som flödar av mjölk och honung. 23Men när de hade kommit hit och tagit det i besittning lyssnade de inte till dig och följde inte din lag; ingenting av det du hade befallt dem att göra gjorde de. Då lät du allt detta onda drabba dem. 24Nu har kaldeerna kastat upp belägringsvallar för att storma staden, och den är prisgiven åt angriparna, åt svärd och svält och pest. Det du hotade med har skett, du ser det själv. 25Ändå säger du till mig, Herre, min Gud: »Köp åkern och tillkalla vittnen« — och detta fastän staden är prisgiven åt kaldeerna.

Guds svar

26Herrens ord kom till Jeremia: 27Jag är Herren, allt levandes Gud — finns det något som är omöjligt för mig? 28Därför säger Herren så: Jag skall prisge denna stad åt kaldeerna och åt Nebukadnessar, den babyloniske kungen, och han skall inta den. 29Och kaldeerna som angriper staden skall komma och sätta eld på den och bränna ner den och med den de hus på vilkas tak offereld tändes åt Baal och dryckesoffer utgöts åt andra gudar så att min vrede väcktes. 30Ty folket i Israel och Juda har från sin första stund inte gjort annat än det som är ont i mina ögon. Ja, folket i Israel har ständigt väckt min vrede med vad de gjort, säger Herren. 31Denna stad har gjort mig så vredgad och förbittrad, från den dag den byggdes och till denna dag, att jag skall utplåna den ur min åsyn 32på grund av allt det onda som folket i Israel och Juda har gjort för att väcka min vrede, de och deras kungar, deras stormän, deras präster och profeter, männen i Juda och invånarna i Jerusalem. 33De har vänt ryggen mot mig, inte ansiktet, och fastän jag gång på gång undervisat dem har de inte lyssnat och tagit varning. 34De har ställt upp sina vidriga avgudar i det hus som mitt namn är utropat över och har gjort det orent. 35De har byggt offerplatser åt Baal i Ben-Hinnoms dal och offrat sina söner och döttrar till Molok, fastän jag aldrig befallt dem detta och aldrig tänkt att de skulle göra något så avskyvärt. Så förledde de Juda till synd.

36Därför säger nu Herren, Israels Gud, om denna stad som ni påstår vara prisgiven åt den babyloniske kungen, åt svärd och svält och pest: 37Jag skall samla in dem från alla de länder dit jag fördrivit dem i min vrede, mitt ursinne och vilda raseri, och jag skall föra dem tillbaka hit och låta dem bo i trygghet. 38Och de skall vara mitt folk och jag skall vara deras Gud. 39Jag skall ge dem en enda vilja och en enda väg: att alltid frukta mig, så att det går väl för dem och för deras barn efter dem. 40Och jag skall sluta ett evigt förbund med dem och lova att aldrig överge dem och alltid visa dem godhet. Jag skall fylla deras hjärtan med fruktan och vördnad för mig, så att de aldrig vänder sig ifrån mig. 41Det skall vara min glädje att visa dem godhet, och av hela mitt hjärta och hela min själ skall jag i trofasthet plantera dem här i landet.

42Ty så säger Herren: Liksom jag har låtit denna stora olycka drabba detta folk skall jag också skänka dem allt det goda jag har utlovat. 43Åkrar skall åter köpas i detta land som ni påstår vara ödelagt, tomt på människor och djur, prisgivet åt kaldeerna. 44Åkrar skall köpas för pengar, man skall skriva köpebrev och försegla dem och tillkalla vittnen i Benjamins land, i Jerusalems omgivningar, i Judas städer, i städerna i bergsbygden och i Låglandet och i Negev. Ty jag skall vända deras öde, säger Herren.

33

Löften om fred och trygghet

331Herrens ord kom till Jeremia en andra gång, medan han ännu satt inspärrad på vaktgården: 2Så säger Herren, han som har gjort jorden, som danat den och gett den fast form, han vars namn är Herren: 3Ropa till mig och jag skall svara dig och låta dig höra om stora ting, hemligheter du inte känner. 4-5Ty så säger Herren, Israels Gud, om husen i denna stad och om judakungarnas palats som raserats [---] och fyllts med liken av de människor som jag dräpt i min vrede och mitt raseri och som var så onda att jag dolde mitt ansikte för denna stad: 6Jag skall skänka läkedom och bot, jag skall bota dem och de skall få njuta fredens och trygghetens rikedomar. 7Jag skall vända Judas öde och Israels öde och bygga upp dem igen så som de en gång var. 8Jag skall rena dem från all den synd de begått mot mig och jag skall förlåta dem alla de synder de begått och förövat mot mig. 9Och staden skall bli mig till glädje och berömmelse, till pris och ära inför alla jordens folk, när de får höra om allt det goda jag gjort för den. De kommer att bäva och darra inför all den lycka och välgång som jag skänkt staden.

10Så säger Herren: I denna trakt, som ni säger är förhärjad och tom på människor och djur, i Judas städer och på Jerusalems gator, som ligger öde och folktomma, utan människor, utan djur, 11här skall ännu en gång höras glada röster, jubelrop och bröllopsglädje, rop från dem som bär fram tackoffer i Herrens hus: »Tacka Herren Sebaot, ty Herren är god, evigt varar hans nåd.« Jag skall vända landets öde, och det skall bli som det en gång var, säger Herren.

12Så säger Herren Sebaot: Denna trakt som är förhärjad, tom på människor och djur, och alla dess städer skall åter ha betesmarker där herdar låter fåren vila. 13I bergsbygdens städer, i Låglandets och i Negevs städer, i Benjamins land, i Jerusalems omgivningar och i Judas städer skall herdar än en gång räkna in sina får, säger Herren.

Löften om davidsätten och leviterna

14Det skall komma en tid, säger Herren, då jag skall uppfylla det löfte jag har givit Israels folk och Judas folk. 15När den tiden och den dagen kommer skall jag låta ett rättfärdigt skott växa ur Davids stam. Han skall skapa rätt och rättfärdighet i landet. 16När den tiden kommer skall Juda räddas och Jerusalem leva i trygghet, och detta skall vara stadens namn: Herren vår rättfärdighet. 17Ty så säger Herren: Aldrig skall det saknas en man av Davids ätt på Israels tron. 18Och aldrig skall det saknas levitiska präster som inför mig dagligen offrar brännoffer och bränner matoffer och frambär slaktoffer.

19Herrens ord kom till Jeremia: 20Så säger Herren: Först när ni har upphävt mitt förbund med dagen och mitt förbund med natten, så att dag och natt inte kommer som de skall, 21först då skall också mitt förbund med min tjänare David upphävas, så att det inte längre finns en ättling till honom på kungatronen, och likaså mitt förbund med levitprästerna som tjänar mig. 22Som stjärnorna på himlen som inte kan räknas, som sanden vid havet som inte kan mätas, så talrika skall jag göra min tjänare Davids ättlingar, och likaså leviterna som gör tjänst åt mig.

23Herrens ord kom till Jeremia: 24Har du inte märkt vad folket säger: »De två släkter som Herren utvalde, dem har han förkastat.« De föraktar mitt folk och räknar det inte längre som ett folk. 25Så säger Herren: Lika säkert som jag har skapat dag och natt och fastställt ordningen för himmel och jord, 26lika säkert kommer jag att hålla fast vid ättlingarna till Jakob och till min tjänare David. Jag kommer alltid att sätta någon av hans ättlingar till härskare över Abrahams, Isaks och Jakobs ätt. Ty jag skall vända deras öde och förbarma mig över dem.

34

Jeremias budskap till Sidkia

341Detta är det ord som kom till Jeremia från Herren, när kung Nebukadnessar av Babylonien angrep Jerusalem och dess lydstäder med hela sin här, med alla de riken på jorden som löd under hans välde och med alla folk: 2Så säger Herren, Israels Gud: Gå till kung Sidkia av Juda och säg till honom: Så säger Herren: Jag skall prisge denna stad åt den babyloniske kungen, och han skall bränna ner den. 3Du skall inte undkomma honom, du skall tas till fånga och falla i hans hand. Du skall stå till svars inför den babyloniske kungen, öga mot öga och ansikte mot ansikte, och du skall föras till Babylon. 4Men hör Herrens ord, kung Sidkia av Juda: Så säger Herren om dig: Du skall inte dö för svärd. 5Du skall dö i frid, och eldar skall tändas till din ära liksom eldar tändes för dina förfäder, de kungar som regerade före dig. Man skall hålla dödsklagan över dig och ropa: »Ack, herre!« Jag har talat, säger Herren.

6Profeten Jeremia sade allt detta till Sidkia, kungen av Juda, i Jerusalem. 7Det var när den babyloniske kungens här angrep Jerusalem och de städer i Juda som fanns kvar, Lakish och Aseka. Dessa var de enda befästa städer i Juda som ännu höll stånd.

Brott mot förbundet

8Detta är det ord som kom till Jeremia från Herren sedan kung Sidkia hade slutit ett avtal med Jerusalems befolkning om att kungöra frigivning av slavarna. 9Var och en skulle frige sina hebreiska slavar, manliga som kvinnliga; ingen skulle hålla en judeisk landsman som slav. 10Alla som hade ingått avtalet, både stormännen och folket, rättade sig efter detta och frigav sina slavar och slavinnor. De höll dem inte längre som slavar utan gick med på att släppa dem fria. 11Men efteråt ändrade de sig och tog tillbaka de slavar och slavinnor som de hade frigett och tvingade dem att bli slavar igen. 12Då kom detta ord till Jeremia från Herren: 13Så säger Herren, Israels Gud: Jag slöt ett förbund med era fäder när jag förde dem ut ur Egypten, ut ur slavlägret. Jag sade: 14Vart sjunde år skall var och en av er frige de hebreiska landsmän som har sålt sig till er; när de har tjänat er i sex år skall ni frige dem. Men era fäder lyssnade inte på mig, de lydde mig inte. 15Nyss ändrade ni er och gjorde det som är rätt i mina ögon när ni kungjorde frigivning av era landsmän och slöt ett avtal inför mig i det hus som mitt namn är utropat över. 16Men sedan har ni ändrat er igen och vanhelgat mitt namn. Alla har ni tagit tillbaka de slavar och slavinnor som ni skänkt friheten, ni har tvingat dem att åter bli era slavar. 17Därför säger Herren så: Ni har inte lytt mig. Ni har inte släppt era bröder och landsmän. Därför skall jag släppa lös svärd och pest och svält mot er, säger Herren, jag skall göra er till en skräckbild för alla riken på jorden. 18De män som har brutit mitt förbund och inte uppfyllt villkoren i det förbund de slöt inför mig skall jag behandla som kalven de högg mitt itu för att sedan gå fram mellan styckena. 19Stormännen i Juda och i Jerusalem, hovmännen och prästerna och hela folket i landet som gick fram mellan kalvens två delar, 20dem skall jag utlämna åt deras motståndare och dödsfiender, och deras lik skall bli till föda åt himlens fåglar och markens djur. 21Och kung Sidkia av Juda och hans stormän skall jag utlämna åt deras motståndare och dödsfiender, åt den babyloniske kungens här, som nu har dragit bort härifrån. 22Nu befaller jag dem, säger Herren, att återvända till denna stad. De skall angripa den, och de skall erövra den och bränna ner den, och städerna i Juda skall jag göra till en ödemark där ingen kan bo.