Bibel 2000 (B2000)
31

311När den tiden kommer, säger Herren, skall jag vara Gud för alla Israels släkter, och de skall vara mitt folk.

Löften om räddning och återkomst till hemlandet

2Så säger Herren:

Det folk som undkom svärdet

fann nåd i öknen.

Israel var på vandring för att finna ro,

3ur fjärran uppenbarade sig Herren för dem.

Med evig kärlek älskar jag dig,

därför har jag så länge visat dig godhet.

4Än en gång skall jag låta dig blomstra,

ja, du skall blomstra igen, jungfru Israel.

Än en gång skall du smyckad med bjällror

träda ut i glädjedansen.

5Än en gång skall du plantera vingårdar

på Samariens höjder,

och de som planterar skall själva skörda frukten.

6Ja, det kommer en dag

då väktarna skall ropa från Efraims berg:

Kom, låt oss vandra upp till Sion,

till Herren, vår Gud!

7Ty så säger Herren:

Jubla av fröjd över Jakob,

ropa ut er glädje över det främsta bland folken!

Låt lovsången ljuda:

Herren har räddat sitt folk,

dem som är kvar av Israel.

8Jag för dem från landet i norr,

samlar in dem från världens bortersta hörn.

Bland dem finns blinda och halta,

havande kvinnor och födande.

I stora skaror skall de återvända hit.

9Gråtande kommer de,

men jag tröstar dem och leder dem.

På en jämn väg där de inte snavar

för jag dem till strömmande vatten.

Ty jag är en fader för Israel,

Efraim är min förstfödde son.

10Hör Herrens ord, ni främmande folk,

förkunna det i de fjärran kustländerna:

Han som skingrade Israel skall samla dem.

Han skall vakta dem som herden sin hjord.

11Ty Herren friköper Jakob

och räddar dem från övermakten.

12De skall komma till Sions höjd och jubla,

de skall stråla av lycka över allt vad Herren ger,

över säd och vin och olja,

över får och oxar.

De skall bli som en grönskande trädgård,

aldrig mer skall de lida nöd.

13Då skall flickorna dansa i glädje,

ynglingar och gamla fröjdas.

Deras sorg skall jag vända i jubel,

jag skall ge dem tröst och glädje efter smärtan.

14Jag skall ge prästerna deras lystmäte av det feta

och mätta mitt folk med det goda jag ger,

säger Herren.

15Så säger Herren:

Rop hörs i Rama,

klagan och bitter gråt:

Rakel gråter över sina barn.

Hon låter inte trösta sig,

ty hennes barn finns inte mer.

16Så säger Herren:

Hör upp med din klagan,

gråt inte mer!

Du skall få lön för din möda,

säger Herren,

de skall återvända från fiendeland.

17Det finns hopp för din framtid,

säger Herren,

dina barn skall vända hem till sitt land.

18Jag kan höra hur Efraim klagar:

»Du tuktade mig, jag blev tuktad

som en otämjd kalv.

För mig åter, så vänder jag åter,

ty du är Herren, min Gud.

19Jag vände mig bort,

men nu ångrar jag mig.

Jag kom till insikt,

och nu slår jag mina lår i sorg.

I blygsel och förödmjukelse

bär jag skammen för min ungdoms synd.«

20Är Efraim min käraste son,

är han mitt älsklingsbarn?

Han förblir i mina tankar,

trots att jag ofta gått till rätta med honom.

Mitt hjärta blöder för honom,

jag måste förbarma mig över honom,

säger Herren.

21Res vägmärken,

rösa leden!

Minns var du gick,

vilken väg du följde.

Vänd åter, jungfru Israel,

vänd åter till dina städer!

22Hur länge skall du vända dig än hit, än dit,

du trolösa dotter?

Herren skapar något nytt på jorden:

kvinnan skall värna mannen.

23Så säger Herren Sebaot, Israels Gud: Ännu en gång skall dessa ord uttalas i Juda och dess städer då jag vänder deras öde: »Må Herren välsigna dig, du rättfärdighetens nejd, du heliga berg.« 24Där skall alla från Juda och från dess städer bo, bönder och kringströvande herdar. 25Ty jag skall släcka de utmattades törst och mätta alla nödlidande.

26Därefter vaknade jag och såg upp, och min sömn hade varit ljuvlig.

27Det skall komma en tid, säger Herren, då jag skall beså Israels land och Judas land med säd av människor och säd av boskap. 28Och liksom jag har vakat över dem för att rycka upp och vräka omkull, för att bryta ner och förstöra och skada, så skall jag nu vaka över dem för att bygga upp och plantera, säger Herren. 29När den tiden kommer skall de inte längre säga:

När fäderna äter surkart

får barnen ont i tänderna.

30Nej, var och en skall dö för sin egen synd: den som äter surkart får själv ont i tänderna.

Det nya förbundet

31Det skall komma en tid, säger Herren, då jag skall sluta ett nytt förbund med Israel och med Juda, 32inte ett sådant förbund som jag slöt med deras fäder när jag tog dem vid handen och förde dem ut ur Egypten, det förbund med mig som de bröt, fastän jag var deras herre, säger Herren. 33Nej, detta är det förbund jag skall sluta med Israel när tiden är inne, säger Herren: Jag skall lägga min lag i deras bröst och skriva den i deras hjärtan. Jag skall vara deras Gud och de skall vara mitt folk. 34De skall inte längre behöva undervisa varandra och säga: »Lär känna Herren«, ty de skall alla känna mig, från den minste till den störste, säger Herren. Jag skall förlåta dem deras skuld, och deras synd skall jag inte längre minnas.

35Så säger Herren,

han som har satt solen att lysa om dagen,

månen och stjärnorna att lysa om natten,

han som rör upp havet i dånande vågor,

han vars namn är Herren Sebaot:

36När denna ordning upphör att gälla,

säger Herren,

först då skall Israels ätt upphöra

att för alltid vara mitt folk.

37Så säger Herren:

När himlen därovan kan mätas,

när jordens grundvalar kan utforskas,

först då skall jag förkasta Israels ätt

för allt de har gjort, säger Herren.

38Det skall komma en tid, säger Herren, då staden skall byggas upp igen till Herrens ära från Hananeltornet till Hörnporten. 39Men mätsnöret skall dras ännu längre, rakt fram mot Garevhöjden och sedan i riktning mot Goa. 40Och hela dalen med liken och offeraskan och alla avsatserna fram till Kidrondalen, till hörnet vid Hästporten i öster, skall vara helgade åt Herren. Aldrig mer skall staden ödeläggas och raseras.