Bibel 2000 (B2000)
28

Hananja och Jeremia

281Samma år, i det fjärde årets femte månad, när Sidkia hade blivit kung över Juda, talade profeten Hananja, Assurs son, som var från Givon, till mig i Herrens hus i prästernas och hela folkets närvaro: 2»Så säger Herren Sebaot, Israels Gud: Jag bryter sönder den babyloniske kungens ok. 3Inom två år skall jag föra tillbaka hit alla de föremål från Herrens hus som Nebukadnessar, kungen av Babylonien, tog härifrån och förde till Babylon. 4Och Jekonja, Jojakims son, kungen av Juda, och alla som deporterats från Juda till Babylonien skall jag föra tillbaka hit, säger Herren. Jag skall bryta sönder den babyloniske kungens ok.« 5Då gav profeten Jeremia detta svar till profeten Hananja inför prästerna och alla som stod i Herrens hus: 6»Ja och amen! Må Herren göra så, må Herren låta din profetia gå i uppfyllelse så att föremålen från Herrens hus och alla de deporterade kommer tillbaka hit från Babylonien. 7Men hör vad jag har att säga dig och hela folket. 8Forna tiders profeter, de som levde före mig och dig, profeterade om krig och olycka och pest för många länder och mäktiga riken. 9Men en profet som profeterar om fred och lycka, hans ord måste gå i uppfyllelse innan det står klart att han verkligen är sänd av Herren.«

10Profeten Hananja tog oket från profeten Jeremias nacke och bröt sönder det. 11Och Hananja sade i hela folkets närvaro: »Så säger Herren: Just så skall jag inom två år lyfta den babyloniske kungen Nebukadnessars ok från folkens nacke och bryta sönder det.« Då gick profeten Jeremia sin väg.

12Efter det att profeten Hananja hade lyft oket från profeten Jeremias nacke och brutit sönder det kom Herrens ord till Jeremia: 13Gå och säg till Hananja: Så säger Herren: Ett ok av trä har du brutit sönder, men i stället har du gjort ett ok av järn. 14Ty så säger Herren Sebaot, Israels Gud: Ett ok av järn lägger jag på alla dessa folks nacke. De skall underkasta sig Nebukadnessar, kungen av Babylonien, och lyda honom. Även de vilda djuren ger jag åt honom. 15Och profeten Jeremia sade till profeten Hananja: »Hör på, Hananja! Herren har inte kallat dig, och du har fått detta folk att tro på lögner. 16Därför säger Herren så: Nu kallar jag dig — bort från jorden. I år skall du dö, eftersom du har talat lögnaktigt om Herren.« 17Det året, i den sjunde månaden, dog profeten Hananja.

29

Jeremias brev till de deporterade

291Detta är det brev som profeten Jeremia sände från Jerusalem till dem av de äldste som fanns kvar bland de deporterade, till prästerna och profeterna och till hela folket, dem som Nebukadnessar hade fört bort från Jerusalem till Babylonien. 2Det skedde sedan kung Jekonja hade lämnat Jerusalem tillsammans med kungamodern, hovmännen, stormännen i Juda och Jerusalem och hantverkarna och smederna. 3Brevet överlämnades av Elasa, Shafans son, och Gemarja, Hilkias son, som av Sidkia, kungen av Juda, sänts till Babylon, till Nebukadnessar, kungen av Babylonien. Det löd:

4»Så säger Herren Sebaot, Israels Gud, till alla de deporterade som han fört bort från Jerusalem till Babylonien: 5Bygg er hus och bo i dem. Plantera trädgårdar och ät frukten från dem. 6Ta er hustrur och avla söner och döttrar, ta hustrur åt era söner och ge era döttrar åt män, så att de föder söner och döttrar. Bli flera där, inte färre! 7Gör allt för att den stad jag har deporterat er till skall blomstra, och be till Herren för den. Ty dess välgång är er välgång. 8Så säger Herren Sebaot, Israels Gud: Låt inte lura er av profeterna bland er eller av era spåmän och bry er inte om drömmarna de drömmer. 9Ty lögn är vad de profeterar för er i mitt namn. Jag har inte sänt dem, säger Herren. 10Så säger Herren: Först när sjuttio år har gått för Babylonien skall jag ta mig an er och uppfylla mitt löfte att föra er tillbaka hit. 11Jag vet vilka avsikter jag har med er, säger Herren: välgång, inte olycka. Jag skall ge er en framtid och ett hopp. 12När ni åkallar mig och ber till mig skall jag lyssna på er. 13När ni söker mig skall ni finna mig. Ja, om ni helhjärtat söker efter mig 14skall jag låta er finna mig, säger Herren. Jag skall vända ert öde och samla in er från alla de folk och alla de platser till vilka jag har fördrivit er, säger Herren. Jag skall låta er återvända till den plats jag har förvisat er från.

15Men ni säger: Herren har låtit profeter träda fram bland oss i Babylonien.

16Så säger Herren om den kung som sitter på Davids tron och om alla dem som bor i denna stad, era bröder som inte fördes bort med er i fångenskap, 17så säger Herren Sebaot: Se, jag sänder svärd och svält och pest mot dem. Jag skall behandla dem som skämda fikon, som är så dåliga att de är oätliga. 18Jag skall förfölja dem med svärd och svält och pest och göra dem till en skräckbild för alla riken på jorden, till en förbannelse, jag skall utsätta dem för ödeläggelse och hån och skam bland alla de folk till vilka jag har fördrivit dem, 19eftersom de inte lyssnade till mina ord, säger Herren. Gång på gång sände jag mina tjänare profeterna till dem. Men ni ville inte lyssna, säger Herren.

20Men hör Herrens ord, alla ni deporterade som jag sänt från Jerusalem till Babylonien. 21Så säger Herren Sebaot, Israels Gud, om Achav, Kolajas son, och om Sidkia, Maasejas son, som profeterar lögn för er i mitt namn: Se, jag utlämnar dem åt Nebukadnessar, kungen av Babylonien, och han skall låta avrätta dem inför era ögon. 22Deras namn skall användas som en förbannelse av alla dem som deporterats från Juda till Babylonien; de skall säga: ’Må Herren göra med dig som med Sidkia och Achav, som kungen av Babylonien lät steka!’ 23Ty de gjorde vad som är en vettlöshet i Israel: de horade med varandras hustrur och de uttalade lögner i mitt namn, sådant som jag aldrig befallt dem att säga. Jag vet, jag kan vittna, säger Herren.«

Shemajas brev

24Till nechelamiten Shemaja skall du säga: 25Så säger Herren Sebaot, Israels Gud: Du har på eget bevåg sänt brev till folket i Jerusalem, till prästen Sefanja, Maasejas son, och till alla de andra prästerna och skrivit: 26»Herren har utsett dig till präst efter prästen Jojada, till att ha uppsikt i Herrens hus över alla galningar som uppträder som profeter och sätta dem i stock och halsjärn. 27Varför har du inte tagit itu med Jeremia från Anatot som uppträder som profet för er? 28Han har ju skickat bud till oss i Babylonien och sagt: Det är lång tid kvar. Bygg er hus och bo i dem. Plantera trädgårdar och ät frukten från dem.«

29Prästen Sefanja läste upp detta brev för profeten Jeremia. 30Då kom Herrens ord till Jeremia: 31Sänd detta budskap till alla de deporterade: Så säger Herren om nechelamiten Shemaja: Shemaja har profeterat för er, trots att jag inte sänt honom, och han har fått er att tro på lögner. 32Därför säger Herren så: Jag skall straffa nechelamiten Shemaja och hans efterkommande. Ingen av dem skall få bo bland detta folk och uppleva den lycka jag skall bereda mitt folk, säger Herren. Ty han har talat lögnaktigt om Herren.

30

Löften om befrielse och läkedom

301Detta ord kom till Jeremia från Herren: 2Så säger Herren, Israels Gud: Skriv ner i en bokrulle allt vad jag har talat till dig. 3Ty det skall komma en tid, säger Herren, då jag skall vända ödet för mitt folk, Israel och Juda, säger Herren. Jag skall föra dem tillbaka till det land jag gav åt deras fäder, och det skall bli deras egendom.

4Detta är vad Herren talade om Israel och Juda. 5Ja, så säger Herren:

Vi hör ångestskrin,

rop i hjälplös skräck.

6Tänk efter: inte kan en man föda barn?

Varför ser jag då alla män

hålla händerna om magen

som födande kvinnor?

Varför har alla ansikten skiftat färg

och blivit dödsbleka?

7Oerhörd är den dagen,

ingen annan lik.

Det blir en nödens tid för Jakob,

men han skall bli räddad.

8Den dagen, säger Herren Sebaot, skall jag lyfta oket från hans nacke och bryta sönder det och slita av hans band. De skall inte längre träla under främlingar. 9De skall tjäna Herren, sin Gud, och David, den kung som jag skall låta stiga fram bland dem.

10Var inte rädd, du min tjänare Jakob,

säger Herren,

var inte förskräckt, du Israel.

Jag skall rädda dig ur fjärran land,

dina barn ur det land där de är fångna.

Jakob skall åter leva trygg,

ingen skall hota honom.

11Ty jag är med dig, säger Herren,

och jag skall rädda dig.

Jag skall förgöra alla de folk

bland vilka jag har skingrat dig.

Men dig skall jag inte förgöra.

Jag skall tukta dig, men rättvist,

jag låter dig inte undgå straff.

12Ty så säger Herren:

Din skada kan aldrig helas,

ditt sår kommer inte att läkas.

13Det finns ingen bot för ditt variga sår,

det finns ingen läkedom.

14Alla dina älskare har glömt dig,

de frågar inte längre efter dig.

Som en fiende slog jag dig,

jag tuktade dig grymt,

för att din skuld var så stor,

dina synder så många.

15Varför klagar du över din skada,

över att ingen bot finns för din plåga?

För att din skuld var så stor,

dina synder så många,

har jag gjort dig detta.

16Men alla som ätit av dig skall själva ätas,

alla dina fiender skall föras bort i fångenskap.

De som skövlat dig skall själva skövlas,

alla som plundrat dig skall jag utlämna till plundring.

17Jag skall skänka dig läkedom

och hela dina sår, säger Herren,

dig som man kallat »den utstötta«,

»Sion som ingen bryr sig om«.

18Så säger Herren:

Jag skall resa Jakobs tält på nytt

och förbarma mig över hans boningar.

Staden skall byggas upp på sin kulle,

och palatset skall stå på sin rätta plats.

19Lovsång skall höras därifrån

och glada skratt.

Jag skall göra dem flera, inte färre,

jag skall göra dem ärade, inte ringa.

20Deras barn skall bli som fordom,

deras menighet skall bestå inför mig,

och jag skall straffa deras förtryckare.

21Deras ledare skall vara en av deras egna,

härskaren komma ur deras egna led.

Jag skall låta honom träda fram inför mig,

ty vem skulle annars ha mod att nalkas mig,

säger Herren.

22Ni skall vara mitt folk

och jag skall vara er Gud.

23Herrens stormvind, vreden, bryter lös,

virvelstormen.

Över de ondas huvuden virvlar den fram.

24Herrens flammande vrede skall inte släckas,

förrän han förverkligat sina planer.

I kommande dagar skall ni inse detta.