Bibel 2000 (B2000)
26

Jeremia grips och anklagas

261När Jojakim, Josias son, hade blivit kung över Juda kom detta ord från Herren: 2Så säger Herren: Ställ dig på förgården till Herrens hus och tala till dem som kommer från alla städerna i Juda för att tillbe i Herrens hus. Säg dem allt det jag befaller dig att säga, utelämna ingenting. 3Kanske lyssnar de och lämnar sin onda väg. Då skall jag ångra mig och inte göra det onda jag tänkt tillfoga dem på grund av deras onda gärningar. 4Du skall säga till dem: Så säger Herren: Om ni inte lyssnar till mig och följer den lag jag har förelagt er, 5inte lyssnar till vad mina tjänare profeterna säger, dessa som jag gång på gång har sänt till er utan att ni lyssnat — 6då skall jag göra med detta hus som med Shilo, och namnet på denna stad skall bli en förbannelse bland alla jordens folk.

7Prästerna och profeterna och hela folket hörde Jeremia säga detta i Herrens hus. 8Men när Jeremia hade framfört allt vad Herren befallt honom att säga till folket greps han av prästerna och profeterna och folket, och de ropade: »Du skall dö! 9Hur vågar du profetera i Herrens namn att detta hus skall bli som Shilo och att denna stad skall läggas i ruiner, så att ingen kan bo här?« Och folkmassan samlades kring Jeremia i Herrens hus.

10När Judas stormän fick höra vad som skett begav de sig från kungapalatset till Herrens hus, där de tog plats vid ingången till den nya porten. 11Prästerna och profeterna sade till stormännen och till folket: »Mannen här förtjänar dödsstraff, ty han har profeterat mot denna stad, det har ni hört med egna öron!«

12Då sade Jeremia till stormännen och till folket: »Det är Herren som har sänt mig att profetera mot detta tempel och mot denna stad och säga allt det ni nu har hört. 13Ändra ert liv och era gärningar och lyssna till Herren, er Gud. Då skall Herren ångra sig och inte göra det onda han hotat er med. 14Själv är jag nu i händerna på er. Gör med mig vad ni finner rätt och riktigt. 15Men det skall ni veta: dödar ni mig, utgjuter ni oskyldigt blod och drar skuld över er själva och över denna stad och dess invånare. Ty Herren själv har sänt mig till er för att förkunna allt detta.«

16Då sade stormännen och hela folket till prästerna och profeterna: »Denne man förtjänar inte dödsstraff, ty i Herrens, vår Guds, namn har han talat till oss.« 17Och några av landets äldste tog till orda och sade till hela det församlade folket: 18»Mika från Moreshet framträdde som profet på den tid då Hiskia var kung av Juda, och han sade till hela Judas folk: Så säger Herren Sebaot:

Sion skall plöjas till åkermark,

Jerusalem bli en ruinhög,

tempelberget en skogklädd höjd.

19Men inte blev han dödad av Hiskia, kungen av Juda, och av Judas folk. Nej, kungen fruktade Herren och sökte blidka honom, och Herren ångrade sig och gjorde inte det onda han hotat dem med. Håller vi inte på att dra en stor olycka över oss själva?«

Profeten Urias öde

20Det fanns också en annan man, Uria, Shemajas son, från Kirjat-Jearim, som framträdde som profet i Herrens namn. Han profeterade mot denna stad och detta land så som Jeremia gjorde. 21När kung Jojakim och alla hans kämpar och alla stormännen hörde vad han sagt ville kungen döda honom. Uria fick reda på detta, och han blev rädd och flydde till Egypten. 22Men kung Jojakim skickade några män till Egypten, Elnatan, Akbors son, och några andra med honom. 23De hämtade Uria från Egypten och förde honom till kung Jojakim. Denne lät avrätta honom med svärd, och liket kastades på de fattigas begravningsplats.

24Men Achikam, Shafans son, skyddade Jeremia så att han inte blev utlämnad till folket och dödad.

27

Det babyloniska oket

271När Jojakim, Josias son, hade blivit kung över Juda kom detta ord till Jeremia från Herren: 2Så har Herren sagt till mig: Skaffa dig rep och okträn och lägg på din nacke. 3Skicka sedan bud till kungen av Edom, kungen av Moab, kungen över ammoniterna, kungen i Tyros och kungen i Sidon med de budbärare som har kommit till Jerusalem, till Sidkia, kungen av Juda. 4Ge dem detta budskap att framföra till sina härskare: Så säger Herren Sebaot, Israels Gud: Så skall ni säga till era härskare: 5Jag är den som med min stora makt och med lyftad arm har gjort jorden och människorna och djuren på jorden, och jag ger den åt vem jag vill. 6Nu ger jag alla dessa länder till min tjänare kung Nebukadnessar av Babylonien. Också de vilda djuren ger jag honom för att de skall tjäna honom. 7Alla folk skall tjäna honom och hans son och hans sonson, tills tiden är inne också för hans land. Då skall många folk och mäktiga kungar tvinga honom till underkastelse. 8Det folk och det rike som inte underkastar sig Nebukadnessar, kungen av Babylonien, och inte böjer sin nacke under hans ok, det folket skall jag straffa med svärd och svält och pest, säger Herren, tills jag tvingat det in under hans välde. 9Lyssna inte till era profeter och spåmän och drömmare och teckentydare och trollkarlar som säger: »Ni skall inte underkasta er kungen av Babylonien.« 10Lögn är vad de profeterar för er, och därför skall ni föras långt bort från ert land. Jag skall fördriva er och ni skall gå under. 11Men det folk som böjer sin nacke under den babyloniske kungens ok och underkastar sig honom skall jag låta leva i ro på sin egen mark, säger Herren, och de skall bruka den och bo där.

12Till Sidkia, kungen av Juda, talade jag på samma sätt: »Böj era nackar under den babyloniske kungens ok, underkasta er honom och hans folk, så skall ni få leva. 13Inte vill ni väl dö, du och ditt folk, genom svärd och svält och pest, så som Herren sagt att det skall ske med det folk som inte underkastar sig kungen av Babylonien. 14Lyssna inte till de profeter som säger att ni inte skall underkasta er kungen av Babylonien — lögn är vad de profeterar för er. 15Jag har inte sänt dem, säger Herren. De profeterar lögn i mitt namn, och följden blir att jag driver bort er, och ni skall gå under, ni och de profeter som profeterar för er.«

16Till prästerna och hela detta folk sade jag: »Så säger Herren: Lyssna inte på vad era profeter säger när de profeterar för er: Se, föremålen från Herrens hus skall snart föras tillbaka från Babylon. — Lögn är vad de profeterar för er. 17Lyssna inte till dem! Underkasta er den babyloniske kungen, så skall ni få leva! Inte skall väl denna stad läggas i ruiner? 18Om de verkligen är profeter och Herrens ord finns hos dem, låt dem då vädja till Herren Sebaot, så att de föremål som är kvar i Herrens hus och i judakungens palats och i Jerusalem inte förs till Babylon. 19Ty så säger Herren Sebaot om pelarna och Havet och stativen och övriga föremål som är kvar här i staden, 20dem som Nebukadnessar, kungen av Babylonien, inte tog med sig när han förde bort Jekonja, Jojakims son, kungen av Juda, från Jerusalem till Babylon tillsammans med alla stormän i Juda och Jerusalem — 21ja, så säger Herren Sebaot, Israels Gud, om de föremål som är kvar i Herrens hus och i judakungens palats och i Jerusalem: 22Till Babylon skall de föras och där skall de bli kvar till dess att jag tar mig an dem, säger Herren, och för dem tillbaka hit.«

28

Hananja och Jeremia

281Samma år, i det fjärde årets femte månad, när Sidkia hade blivit kung över Juda, talade profeten Hananja, Assurs son, som var från Givon, till mig i Herrens hus i prästernas och hela folkets närvaro: 2»Så säger Herren Sebaot, Israels Gud: Jag bryter sönder den babyloniske kungens ok. 3Inom två år skall jag föra tillbaka hit alla de föremål från Herrens hus som Nebukadnessar, kungen av Babylonien, tog härifrån och förde till Babylon. 4Och Jekonja, Jojakims son, kungen av Juda, och alla som deporterats från Juda till Babylonien skall jag föra tillbaka hit, säger Herren. Jag skall bryta sönder den babyloniske kungens ok.« 5Då gav profeten Jeremia detta svar till profeten Hananja inför prästerna och alla som stod i Herrens hus: 6»Ja och amen! Må Herren göra så, må Herren låta din profetia gå i uppfyllelse så att föremålen från Herrens hus och alla de deporterade kommer tillbaka hit från Babylonien. 7Men hör vad jag har att säga dig och hela folket. 8Forna tiders profeter, de som levde före mig och dig, profeterade om krig och olycka och pest för många länder och mäktiga riken. 9Men en profet som profeterar om fred och lycka, hans ord måste gå i uppfyllelse innan det står klart att han verkligen är sänd av Herren.«

10Profeten Hananja tog oket från profeten Jeremias nacke och bröt sönder det. 11Och Hananja sade i hela folkets närvaro: »Så säger Herren: Just så skall jag inom två år lyfta den babyloniske kungen Nebukadnessars ok från folkens nacke och bryta sönder det.« Då gick profeten Jeremia sin väg.

12Efter det att profeten Hananja hade lyft oket från profeten Jeremias nacke och brutit sönder det kom Herrens ord till Jeremia: 13Gå och säg till Hananja: Så säger Herren: Ett ok av trä har du brutit sönder, men i stället har du gjort ett ok av järn. 14Ty så säger Herren Sebaot, Israels Gud: Ett ok av järn lägger jag på alla dessa folks nacke. De skall underkasta sig Nebukadnessar, kungen av Babylonien, och lyda honom. Även de vilda djuren ger jag åt honom. 15Och profeten Jeremia sade till profeten Hananja: »Hör på, Hananja! Herren har inte kallat dig, och du har fått detta folk att tro på lögner. 16Därför säger Herren så: Nu kallar jag dig — bort från jorden. I år skall du dö, eftersom du har talat lögnaktigt om Herren.« 17Det året, i den sjunde månaden, dog profeten Hananja.