Bibel 2000 (B2000)
25

Babyloniernas sjuttioåriga herravälde

251Detta ord om folket i Juda kom till Jeremia under Jojakims, Josias sons, fjärde regeringsår i Juda, vilket var den babyloniske kungen Nebukadnessars första regeringsår, 2detta är vad profeten Jeremia sade till folket i Juda och till alla Jerusalems invånare: 3Ända sedan Josias, Amons sons, trettonde regeringsår i Juda och till i dag, i hela tjugotre år, har Herrens ord kommit till mig. Gång på gång har jag talat till er, men ni ville inte lyssna. 4Gång på gång har Herren sänt sina tjänare profeterna till er. Men ni ville inte lyssna, inte höra 5när de sade: Lämna er onda väg, era onda gärningar. Då skall ni få bo på den mark som Herren gav åt er och åt era fäder för all framtid. 6Följ inte andra gudar, tjäna dem inte och dyrka dem inte. Väck inte min vrede med gudar ni själva tillverkat, så skall jag inte göra er något ont. 7Men ni ville inte lyssna på mig, säger Herren, utan väckte min vrede med gudar ni själva tillverkat, till er egen olycka. 8Därför säger Herren Sebaot så: Eftersom ni inte har lyssnat till mina ord 9kallar jag nu på alla stammarna i norr, säger Herren, och jag kallar på min tjänare, den babyloniske kungen Nebukadnessar. Jag skall låta dem välla in över detta land och dess invånare och över alla folken häromkring. Dem skall jag viga åt förintelse och utsätta för ödeläggelse och hån och krossa för alltid. 10Jag skall tillintetgöra alla glada röster där, jubelrop och bröllopsglädje, handkvarnens ljud och lampans ljus. 11Hela detta land skall läggas i ruiner och bli öde, och dessa folk skall tjäna den babyloniske kungen i sjuttio år. 12Men när sjuttio år har gått skall jag straffa den babyloniske kungen och hans folk för deras synd, säger Herren, och göra kaldeernas land till en evig ödemark. 13Alla mina ord mot detta land skall jag låta gå i uppfyllelse, allt som står skrivet i denna bok, Jeremias profetior mot folken. 14Ty även de skall träla under många folk och mäktiga kungar, och jag skall vedergälla dem för deras gärningar och för vad de gjort.

Vredens bägare

15Ty så sade Herren, Israels Gud, till mig: »Tag denna vinbägare — denna vredesbägare — ur min hand och räck den åt alla de folk som jag sänder dig till. 16De skall dricka tills de kräks och blir som galna, drabbade av det svärd jag sänder.« 17Då tog jag bägaren ur Herrens hand och räckte den åt alla de folk som Herren sänt mig till: 18Jerusalem och städerna i Juda, dess kungar och stormän, för att krossa dem och utsätta dem för ödeläggelse och hån och förbannelse, så som nu har skett; 19farao, kungen av Egypten, och hans hovmän, ämbetsmän och hela hans folk 20och utlänningarna där; alla kungarna i Us och alla de filisteiska kungarna, i Ashkelon, Gaza, Ekron och det som är kvar av Ashdod; 21Edom, Moab och ammoniterna; 22alla kungarna i Tyros och alla kungarna i Sidon och kungarna i kustländerna bortom havet; 23Dedan, Tema, Bus och alla med håret klippt vid tinningarna; 24alla arabkungarna som bor i öknen; 25alla kungarna i Simri; alla kungarna i Elam, alla kungarna i Medien 26och alla kungarna i norr, vare sig de bor nära eller långt ifrån varandra; ja, all världens kungadömen över hela jorden. Och efter alla dessa skall kungen av Sheshak dricka.

27Du skall säga till dem: Så säger Herren Sebaot, Israels Gud: Drick tills ni blir så berusade att ni spyr och ramlar omkull och inte kan resa er, drabbade av det svärd jag sänder. 28Och vägrar de att ta emot bägaren ur din hand och dricka, skall du säga till dem: Så säger Herren Sebaot: Ni måste dricka! 29Ty först låter jag straffet drabba den stad som mitt namn är utropat över. Skulle ni då slippa undan? Nej, ni skall inte slippa undan, ty jag kallar på ett svärd och riktar det mot alla som bor på jorden, säger Herren Sebaot.

30Du skall profetera allt detta för dem och säga:

Herren ryter från höjden,

hans röst dånar från hans heliga boning,

går som ett rytande över hans marker,

skallar som vintramparens rop.

Till jordens alla invånare, 31till världens ände

når hans dånande stämma,

ty Herren går till rätta med folken,

han går till doms med allt levande.

De onda prisger han åt svärdet,

säger Herren.

32Så säger Herren Sebaot:

Se, olyckan drar fram

från folk till folk,

en väldig storm bryter lös

från världens bortersta hörn.

33Den dagen skall de som Herren dräpt ligga strödda över hela jorden, från den ena änden till den andra. De skall inte begråtas, inte samlas ihop och inte begravas; de skall bli till gödsel på marken.

34Klaga, ni herdar, och jämra er,

kräla på marken, ni hjordens ledare.

Ty tiden är inne då ni skall slaktas,

ni skall stupa som präktiga baggar.

35Ingen tillflykt finns för herdarna,

ingen räddning för hjordens ledare.

36Hör hur herdarna ropar,

hur hjordens ledare klagar!

Ty Herren ödelägger deras betesmarker.

37De frodiga ängarna förhärjas

av Herrens flammande vrede.

38Likt ett lejon har han lämnat sin boning.

Ja, deras land är förött

av det härjande svärdet,

av hans flammande vrede.

26

Jeremia grips och anklagas

261När Jojakim, Josias son, hade blivit kung över Juda kom detta ord från Herren: 2Så säger Herren: Ställ dig på förgården till Herrens hus och tala till dem som kommer från alla städerna i Juda för att tillbe i Herrens hus. Säg dem allt det jag befaller dig att säga, utelämna ingenting. 3Kanske lyssnar de och lämnar sin onda väg. Då skall jag ångra mig och inte göra det onda jag tänkt tillfoga dem på grund av deras onda gärningar. 4Du skall säga till dem: Så säger Herren: Om ni inte lyssnar till mig och följer den lag jag har förelagt er, 5inte lyssnar till vad mina tjänare profeterna säger, dessa som jag gång på gång har sänt till er utan att ni lyssnat — 6då skall jag göra med detta hus som med Shilo, och namnet på denna stad skall bli en förbannelse bland alla jordens folk.

7Prästerna och profeterna och hela folket hörde Jeremia säga detta i Herrens hus. 8Men när Jeremia hade framfört allt vad Herren befallt honom att säga till folket greps han av prästerna och profeterna och folket, och de ropade: »Du skall dö! 9Hur vågar du profetera i Herrens namn att detta hus skall bli som Shilo och att denna stad skall läggas i ruiner, så att ingen kan bo här?« Och folkmassan samlades kring Jeremia i Herrens hus.

10När Judas stormän fick höra vad som skett begav de sig från kungapalatset till Herrens hus, där de tog plats vid ingången till den nya porten. 11Prästerna och profeterna sade till stormännen och till folket: »Mannen här förtjänar dödsstraff, ty han har profeterat mot denna stad, det har ni hört med egna öron!«

12Då sade Jeremia till stormännen och till folket: »Det är Herren som har sänt mig att profetera mot detta tempel och mot denna stad och säga allt det ni nu har hört. 13Ändra ert liv och era gärningar och lyssna till Herren, er Gud. Då skall Herren ångra sig och inte göra det onda han hotat er med. 14Själv är jag nu i händerna på er. Gör med mig vad ni finner rätt och riktigt. 15Men det skall ni veta: dödar ni mig, utgjuter ni oskyldigt blod och drar skuld över er själva och över denna stad och dess invånare. Ty Herren själv har sänt mig till er för att förkunna allt detta.«

16Då sade stormännen och hela folket till prästerna och profeterna: »Denne man förtjänar inte dödsstraff, ty i Herrens, vår Guds, namn har han talat till oss.« 17Och några av landets äldste tog till orda och sade till hela det församlade folket: 18»Mika från Moreshet framträdde som profet på den tid då Hiskia var kung av Juda, och han sade till hela Judas folk: Så säger Herren Sebaot:

Sion skall plöjas till åkermark,

Jerusalem bli en ruinhög,

tempelberget en skogklädd höjd.

19Men inte blev han dödad av Hiskia, kungen av Juda, och av Judas folk. Nej, kungen fruktade Herren och sökte blidka honom, och Herren ångrade sig och gjorde inte det onda han hotat dem med. Håller vi inte på att dra en stor olycka över oss själva?«

Profeten Urias öde

20Det fanns också en annan man, Uria, Shemajas son, från Kirjat-Jearim, som framträdde som profet i Herrens namn. Han profeterade mot denna stad och detta land så som Jeremia gjorde. 21När kung Jojakim och alla hans kämpar och alla stormännen hörde vad han sagt ville kungen döda honom. Uria fick reda på detta, och han blev rädd och flydde till Egypten. 22Men kung Jojakim skickade några män till Egypten, Elnatan, Akbors son, och några andra med honom. 23De hämtade Uria från Egypten och förde honom till kung Jojakim. Denne lät avrätta honom med svärd, och liket kastades på de fattigas begravningsplats.

24Men Achikam, Shafans son, skyddade Jeremia så att han inte blev utlämnad till folket och dödad.

27

Det babyloniska oket

271När Jojakim, Josias son, hade blivit kung över Juda kom detta ord till Jeremia från Herren: 2Så har Herren sagt till mig: Skaffa dig rep och okträn och lägg på din nacke. 3Skicka sedan bud till kungen av Edom, kungen av Moab, kungen över ammoniterna, kungen i Tyros och kungen i Sidon med de budbärare som har kommit till Jerusalem, till Sidkia, kungen av Juda. 4Ge dem detta budskap att framföra till sina härskare: Så säger Herren Sebaot, Israels Gud: Så skall ni säga till era härskare: 5Jag är den som med min stora makt och med lyftad arm har gjort jorden och människorna och djuren på jorden, och jag ger den åt vem jag vill. 6Nu ger jag alla dessa länder till min tjänare kung Nebukadnessar av Babylonien. Också de vilda djuren ger jag honom för att de skall tjäna honom. 7Alla folk skall tjäna honom och hans son och hans sonson, tills tiden är inne också för hans land. Då skall många folk och mäktiga kungar tvinga honom till underkastelse. 8Det folk och det rike som inte underkastar sig Nebukadnessar, kungen av Babylonien, och inte böjer sin nacke under hans ok, det folket skall jag straffa med svärd och svält och pest, säger Herren, tills jag tvingat det in under hans välde. 9Lyssna inte till era profeter och spåmän och drömmare och teckentydare och trollkarlar som säger: »Ni skall inte underkasta er kungen av Babylonien.« 10Lögn är vad de profeterar för er, och därför skall ni föras långt bort från ert land. Jag skall fördriva er och ni skall gå under. 11Men det folk som böjer sin nacke under den babyloniske kungens ok och underkastar sig honom skall jag låta leva i ro på sin egen mark, säger Herren, och de skall bruka den och bo där.

12Till Sidkia, kungen av Juda, talade jag på samma sätt: »Böj era nackar under den babyloniske kungens ok, underkasta er honom och hans folk, så skall ni få leva. 13Inte vill ni väl dö, du och ditt folk, genom svärd och svält och pest, så som Herren sagt att det skall ske med det folk som inte underkastar sig kungen av Babylonien. 14Lyssna inte till de profeter som säger att ni inte skall underkasta er kungen av Babylonien — lögn är vad de profeterar för er. 15Jag har inte sänt dem, säger Herren. De profeterar lögn i mitt namn, och följden blir att jag driver bort er, och ni skall gå under, ni och de profeter som profeterar för er.«

16Till prästerna och hela detta folk sade jag: »Så säger Herren: Lyssna inte på vad era profeter säger när de profeterar för er: Se, föremålen från Herrens hus skall snart föras tillbaka från Babylon. — Lögn är vad de profeterar för er. 17Lyssna inte till dem! Underkasta er den babyloniske kungen, så skall ni få leva! Inte skall väl denna stad läggas i ruiner? 18Om de verkligen är profeter och Herrens ord finns hos dem, låt dem då vädja till Herren Sebaot, så att de föremål som är kvar i Herrens hus och i judakungens palats och i Jerusalem inte förs till Babylon. 19Ty så säger Herren Sebaot om pelarna och Havet och stativen och övriga föremål som är kvar här i staden, 20dem som Nebukadnessar, kungen av Babylonien, inte tog med sig när han förde bort Jekonja, Jojakims son, kungen av Juda, från Jerusalem till Babylon tillsammans med alla stormän i Juda och Jerusalem — 21ja, så säger Herren Sebaot, Israels Gud, om de föremål som är kvar i Herrens hus och i judakungens palats och i Jerusalem: 22Till Babylon skall de föras och där skall de bli kvar till dess att jag tar mig an dem, säger Herren, och för dem tillbaka hit.«