Bibel 2000 (B2000)
23

Löften om ett rättfärdigt styre

231Ve de herdar som låter fåren i min hjord gå vilse och skingras, säger Herren. 2Därför säger Herren, Israels Gud, om de herdar som vallar mitt folk: Det är ni som har skingrat mina får och drivit bort dem. Ni har inte tagit hand om dem, men nu skall jag ta hand om er och straffa era onda gärningar, säger Herren. 3Jag skall själv samla dem som finns kvar av mina får från alla de länder dit jag fördrivit dem och föra dem tillbaka till deras betesmarker. Där skall de bli fruktsamma och föröka sig. 4Och jag skall ge dem nya herdar, som skall valla dem så att de inte längre behöver vara ängsliga eller rädda, och ingen av dem skall komma bort, säger Herren.

5Det skall komma en tid, säger Herren,

då jag skall låta ett rättfärdigt skott

växa ur Davids stam.

Han skall vara konung och härska med vishet

och skapa rätt och rättfärdighet i landet.

6Under hans tid skall Juda vara skyddat

och Israel leva i trygghet.

Detta är det namn han skall bära:

Herren vår rättfärdighet.

7Därför skall det komma en tid, säger Herren, då man inte längre säger »Så sant Herren lever, han som förde israeliterna ut ur Egypten« 8utan »Så sant Herren lever, han som förde Israels ättlingar ut ur Nordlandet och hämtade hem dem från alla andra länder dit han fördrivit dem, för att låta dem bo i deras eget land.«

Dom över falska profeter

9Om profeterna.

Mitt hjärta slits sönder,

hela min kropp skakar.

Jag har blivit som en drucken,

som en man berusad av vin,

på grund av Herren,

på grund av hans heliga ord.

10Landet är fullt av äktenskapsbrytare,

för deras skull sörjer jorden

och utmarkernas beten vissnar.

Deras strävan är ondska,

deras styrka det orätta.

11Både profeter och präster är gudlösa,

ja, i mitt eget hus möter jag deras ondska,

säger Herren.

12Därför skall deras väg

bli slipprig och hal,

de skall knuffas ut i mörkret

och falla omkull där.

Ty jag låter olyckan drabba dem

när hemsökelsens år är inne,

säger Herren.

13Hos profeterna i Samaria

såg jag motbjudande ting:

de profeterade i Baals namn

och förde mitt folk Israel vilse.

14Men hos profeterna i Jerusalem

ser jag fasansfulla ting:

de begår äktenskapsbrott och far med lögn.

De ger ogärningsmän sitt stöd

så att ingen omvänder sig från sin ondska.

För mig är de alla som Sodom,

folket har blivit som Gomorra.

15Därför säger Herren Sebaot om profeterna:

Jag skall ge dem malört att äta

och förgiftat vatten att dricka.

Ty Jerusalems profeter har spritt

gudlöshet över hela landet.

16Så säger Herren Sebaot:

Lyssna inte till vad profeterna säger

när de profeterar för er.

De väcker tomma förhoppningar,

de predikar syner de själva hittat på,

de talar inte på Herrens uppdrag.

17De säger till dem som föraktar Herrens ord:

»Det skall gå er väl«

och till alla som lyder sina hårda hjärtan:

»Inget ont skall drabba er.«

18Men vem av dem har varit med vid Herrens rådslag, hört och uppfattat hans ord? Vem har lyssnat på hans ord och förkunnat det?

19Herrens stormvind, vreden, bryter lös,

virvelstormen.

Över de ondas huvuden virvlar den fram.

20Herrens vrede stillas inte

förrän han förverkligat sina planer.

I kommande dagar skall ni inse detta.

21Jag har inte sänt dessa profeter,

ändå rusar de i väg.

Jag har inte talat till dem,

ändå profeterar de.

22Om de varit med vid mitt rådslag

borde de förkunna mina ord för mitt folk

och få dem att lämna sin onda väg,

sina onda gärningar.

23Är jag bara Gud på nära håll,

säger Herren,

och inte Gud långt borta?

24Kan någon gömma sig så väl

att inte jag ser honom?

säger Herren.

Uppfyller inte jag både himmel och jord?

säger Herren.

25Jag har hört vad profeterna säger, de som profeterar lögn i mitt namn: »Jag har haft en dröm, en dröm, 26en dröm!« Är det jag som verkar i de profeter som profeterar lögn och predikar sina egna bedrägliga påfund? 27Med de drömmar de berättar för varandra tänker de få mitt folk att glömma mitt namn, så som deras fäder glömde mitt namn för Baal. 28Den profet som har haft en dröm, han berättar en dröm, men den som har fått ta emot mitt ord, han förkunnar verkligen mitt ord. Det är skillnad på halm och säd, säger Herren.

29Är inte mitt ord som en eld, säger Herren, en slägga som krossar klippan? 30Därför vänder jag mig nu mot profeterna, säger Herren, mot dem som stjäl mina ord från varandra. 31Jag vänder mig mot profeterna, säger Herren, mot dem som låter tungan löpa och låtsas att det är Herrens ord. 32Jag vänder mig mot dem som profeterar lögndrömmar, säger Herren, och som berättar dem och för mitt folk vilse med sina lögner och sina skrönor, fastän jag inte har sänt dem och inte gett dem något uppdrag. De är inte till någon nytta för detta folk, säger Herren.

Herrens börda

33När detta folk eller en profet eller en präst frågar dig: »Vilka tunga ord bär du fram från Herren?« skall du svara dem: »Det är ni som är en tung börda, och jag skall kasta av er«, säger Herren. 34Och om en profet eller en präst eller någon av folket säger »Herrens tunga ord«, då skall jag straffa den mannen och hans familj. 35Nej, så skall ni säga till varandra när ni talar med varandra: »Vad har Herren svarat?« eller »Vad har Herren talat?« 36Men »Herrens tunga ord« skall ni aldrig mera nämna. Skulle hans ord vara en tung börda för någon, så att ni därför skulle förvanska orden från den levande Guden, Herren Sebaot, vår Gud? 37Så skall du säga till profeten: »Vad har Herren svarat?« eller »Vad har Herren talat?« 38Men om ni säger »Herrens tunga ord«, då säger Herren: Ni talar om »Herrens tunga ord«, trots att jag har sänt bud till er och förbjudit er att säga så. 39Därför lyfter jag er nu som en tung börda och kastar er bort ur min åsyn, er och den stad jag gett åt er och era fäder. 40Och jag skall låta er drabbas av evig skam, av en smälek som aldrig skall glömmas.

24

De två fikonkorgarna

241Herren lät mig se denna syn: två korgar med fikon stod framför Herrens tempel. Detta hände efter det att den babyloniske kungen Nebukadnessar hade deporterat Jekonja, Jojakims son, kungen av Juda, tillsammans med Judas stormän, hantverkarna och smederna och fört bort dem från Jerusalem till Babylonien. 2I den ena korgen fanns mycket goda fikon, lika fina som fikon av den första skörden. I den andra korgen fanns mycket dåliga fikon, så dåliga att de var oätliga. 3Herren frågade mig: »Vad ser du, Jeremia?« Jag svarade: »Fikon. De goda fikonen är mycket goda och de dåliga är mycket dåliga, så dåliga att de är oätliga.« 4Då kom Herrens ord till mig: 5Så säger Herren, Israels Gud: Liksom jag ser på dessa goda fikon ser jag med välvilja på dem som förts bort från Juda, dem som jag förvisat härifrån till Kaldeen. 6Jag skall vaka över dem med välvilja och föra dem tillbaka till detta land. Jag skall bygga upp dem, inte bryta ner. Jag skall plantera dem, inte rycka upp. 7Jag skall ge dem förmågan att lära känna mig och förstå att jag är Herren. De skall vara mitt folk och jag skall vara deras Gud, när de återvänder till mig av hela sitt hjärta. 8Men som de dåliga fikonen, de som är så dåliga att de är oätliga — så säger Herren — skall jag behandla Sidkia, kungen av Juda, och hans stormän och dem av Jerusalems invånare som överlevt, vare sig de är kvar här i landet eller bor i Egypten. 9Jag skall göra dem till en skräckbild för alla riken på jorden, till en skam och en visa, till hån och förbannelse på alla de platser dit jag fördriver dem. 10Jag skall sända svärd och svält och pest mot dem tills de utplånats från den mark jag gav åt dem och åt deras fäder.

25

Babyloniernas sjuttioåriga herravälde

251Detta ord om folket i Juda kom till Jeremia under Jojakims, Josias sons, fjärde regeringsår i Juda, vilket var den babyloniske kungen Nebukadnessars första regeringsår, 2detta är vad profeten Jeremia sade till folket i Juda och till alla Jerusalems invånare: 3Ända sedan Josias, Amons sons, trettonde regeringsår i Juda och till i dag, i hela tjugotre år, har Herrens ord kommit till mig. Gång på gång har jag talat till er, men ni ville inte lyssna. 4Gång på gång har Herren sänt sina tjänare profeterna till er. Men ni ville inte lyssna, inte höra 5när de sade: Lämna er onda väg, era onda gärningar. Då skall ni få bo på den mark som Herren gav åt er och åt era fäder för all framtid. 6Följ inte andra gudar, tjäna dem inte och dyrka dem inte. Väck inte min vrede med gudar ni själva tillverkat, så skall jag inte göra er något ont. 7Men ni ville inte lyssna på mig, säger Herren, utan väckte min vrede med gudar ni själva tillverkat, till er egen olycka. 8Därför säger Herren Sebaot så: Eftersom ni inte har lyssnat till mina ord 9kallar jag nu på alla stammarna i norr, säger Herren, och jag kallar på min tjänare, den babyloniske kungen Nebukadnessar. Jag skall låta dem välla in över detta land och dess invånare och över alla folken häromkring. Dem skall jag viga åt förintelse och utsätta för ödeläggelse och hån och krossa för alltid. 10Jag skall tillintetgöra alla glada röster där, jubelrop och bröllopsglädje, handkvarnens ljud och lampans ljus. 11Hela detta land skall läggas i ruiner och bli öde, och dessa folk skall tjäna den babyloniske kungen i sjuttio år. 12Men när sjuttio år har gått skall jag straffa den babyloniske kungen och hans folk för deras synd, säger Herren, och göra kaldeernas land till en evig ödemark. 13Alla mina ord mot detta land skall jag låta gå i uppfyllelse, allt som står skrivet i denna bok, Jeremias profetior mot folken. 14Ty även de skall träla under många folk och mäktiga kungar, och jag skall vedergälla dem för deras gärningar och för vad de gjort.

Vredens bägare

15Ty så sade Herren, Israels Gud, till mig: »Tag denna vinbägare — denna vredesbägare — ur min hand och räck den åt alla de folk som jag sänder dig till. 16De skall dricka tills de kräks och blir som galna, drabbade av det svärd jag sänder.« 17Då tog jag bägaren ur Herrens hand och räckte den åt alla de folk som Herren sänt mig till: 18Jerusalem och städerna i Juda, dess kungar och stormän, för att krossa dem och utsätta dem för ödeläggelse och hån och förbannelse, så som nu har skett; 19farao, kungen av Egypten, och hans hovmän, ämbetsmän och hela hans folk 20och utlänningarna där; alla kungarna i Us och alla de filisteiska kungarna, i Ashkelon, Gaza, Ekron och det som är kvar av Ashdod; 21Edom, Moab och ammoniterna; 22alla kungarna i Tyros och alla kungarna i Sidon och kungarna i kustländerna bortom havet; 23Dedan, Tema, Bus och alla med håret klippt vid tinningarna; 24alla arabkungarna som bor i öknen; 25alla kungarna i Simri; alla kungarna i Elam, alla kungarna i Medien 26och alla kungarna i norr, vare sig de bor nära eller långt ifrån varandra; ja, all världens kungadömen över hela jorden. Och efter alla dessa skall kungen av Sheshak dricka.

27Du skall säga till dem: Så säger Herren Sebaot, Israels Gud: Drick tills ni blir så berusade att ni spyr och ramlar omkull och inte kan resa er, drabbade av det svärd jag sänder. 28Och vägrar de att ta emot bägaren ur din hand och dricka, skall du säga till dem: Så säger Herren Sebaot: Ni måste dricka! 29Ty först låter jag straffet drabba den stad som mitt namn är utropat över. Skulle ni då slippa undan? Nej, ni skall inte slippa undan, ty jag kallar på ett svärd och riktar det mot alla som bor på jorden, säger Herren Sebaot.

30Du skall profetera allt detta för dem och säga:

Herren ryter från höjden,

hans röst dånar från hans heliga boning,

går som ett rytande över hans marker,

skallar som vintramparens rop.

Till jordens alla invånare, 31till världens ände

når hans dånande stämma,

ty Herren går till rätta med folken,

han går till doms med allt levande.

De onda prisger han åt svärdet,

säger Herren.

32Så säger Herren Sebaot:

Se, olyckan drar fram

från folk till folk,

en väldig storm bryter lös

från världens bortersta hörn.

33Den dagen skall de som Herren dräpt ligga strödda över hela jorden, från den ena änden till den andra. De skall inte begråtas, inte samlas ihop och inte begravas; de skall bli till gödsel på marken.

34Klaga, ni herdar, och jämra er,

kräla på marken, ni hjordens ledare.

Ty tiden är inne då ni skall slaktas,

ni skall stupa som präktiga baggar.

35Ingen tillflykt finns för herdarna,

ingen räddning för hjordens ledare.

36Hör hur herdarna ropar,

hur hjordens ledare klagar!

Ty Herren ödelägger deras betesmarker.

37De frodiga ängarna förhärjas

av Herrens flammande vrede.

38Likt ett lejon har han lämnat sin boning.

Ja, deras land är förött

av det härjande svärdet,

av hans flammande vrede.