Bibel 2000 (B2000)
20

201Prästen Pashchur, Immers son, som var överuppsyningsman i Herrens hus, hörde Jeremia uttala denna profetia. 2Då lät han prygla profeten Jeremia och sätta honom i stocken vid Övre Benjaminporten in till Herrens hus. 3När Pashchur dagen därpå befriade honom ur stocken sade Jeremia till honom: »Herren kallar dig inte Pashchur utan Magor Missaviv, Skräck från alla håll. 4Ty så säger Herren: Jag skall göra dig till en skräck för dig själv och för alla dina vänner. Du skall med egna ögon se dem falla för sina fienders svärd. Hela Juda skall jag ge i den babyloniske kungens våld, och han skall deportera dem till Babylon och döda dem med svärd. 5Denna stads alla rikedomar, all egendom och alla dyrbarheter, Juda kungars alla skatter, skall jag ge i fiendernas våld. De skall ta det som byte och föra det till Babylon. 6Och du själv, Pashchur, och alla som bor i ditt hus skall föras bort i fångenskap. Till Babylon skall du komma; där skall du dö och där skall du begravas, du och alla dina vänner för vilka du har profeterat dina lögner.«

Profetens klagan

7Du förledde mig, Herre, och jag lät mig förledas.

Du blev mig för stark, du fick övertaget.

Jag har blivit till ständigt åtlöje,

alla gör narr av mig.

8Ty varje gång jag talar måste jag ropa,

måste jag skrika: »Våld och förtryck!«

Ja, mig har Herrens ord

vållat ständigt spott och spe.

9Men tänker jag: »Jag bryr mig inte om honom,

aldrig mer skall jag tala i hans namn«,

då blir det i mitt bröst som brann där en eld,

instängd i mitt innersta.

Jag försöker stå emot

men förmår det inte.

10Ja, jag hör folkhopen viska:

»Skräck från alla håll!

Ange honom! Vi skall ange honom!«

Alla som stod mig nära

väntar nu på mitt fall:

»Kanske låter han lura sig,

så att vi får övertaget

och kan ta hämnd på honom.«

11Men Herren står på min sida,

stark och fruktansvärd.

Därför skall mina förföljare snava,

de skall komma till korta

och stå där med skam,

de skall inte ha framgång —

en smälek som aldrig skall glömmas.

12Herre Sebaot, du som prövar rättvist,

du som rannsakar njurar och hjärtan,

låt mig få se dig ta hämnd på dem,

ty dig har jag anförtrott min sak.

13Sjung till Herrens ära!

Prisa Herren!

Ty han räddar den fattige

ur nidingars våld.

14Förbannad den dag då jag föddes!

Olycksaliga dag då min mor gav mig livet!

15Förbannad den man

som kom med bud till min far:

»Du har fått en son!«

och gjorde honom glad.

16Må det gå den mannen som det gick de städer

som Herren ödelade utan förskoning.

Låt honom höra klagoskrik om morgonen

och stridsrop mitt på dagen,

17för att han inte dräpte mig i moderlivet,

så att min mor fick bli min grav

och hennes livmoder havande för alltid.

18Varför måste jag lämna moderlivet

för att möta elände och sorg

och sluta mina dagar i skam?

21

Den oundvikliga domen

211Detta är det ord som kom till Jeremia från Herren, när kung Sidkia hade sänt till honom Pashchur, Malkias son, och prästen Sefanja, Maasejas son. De sade: 2»Fråga Herren för vår räkning, ty Nebukadnessar, kungen av Babylonien, har börjat krig mot oss. Kanske gör Herren ett under som han så ofta har gjort och får honom att dra sig tillbaka.« 3Jeremia svarade dem att de skulle säga till Sidkia: 4»Så säger Herren, Israels Gud: De vapen med vilka ni strider utanför muren mot den babyloniske kungen och kaldeerna som belägrar er, dem skall jag vrida ur era händer och samla ihop inne i denna stad. 5Och jag skall själv strida mot er med lyftad hand och stark arm, i vrede, ursinne och vilt raseri. 6Jag skall dräpa dem som bor i denna stad, både människor och djur; i en svår pest skall de dö. 7Och därefter, säger Herren, skall jag utlämna Sidkia, kungen av Juda, och hans hov och alla andra i denna stad som överlever pesten, svärdet och svälten. Jag skall utlämna dem åt Nebukadnessar, kungen av Babylonien, åt deras motståndare och dödsfiender. Han skall hugga ner dem med svärd, utan medlidande, utan förskoning, utan förbarmande.«

8Och till detta folk skall du säga: Så säger Herren: Jag låter er välja mellan livets väg och dödens väg. 9Den som stannar kvar i denna stad skall dö genom svärd och svält och pest. Men den som går över till kaldeerna som belägrar er, han kommer undan med livet. 10Ty jag har vänt mig mot denna stad för att bringa den olycka och inte lycka, säger Herren. Den skall falla i den babyloniske kungens händer, och han skall bränna ner den.

Dom över kung och folk

11Till kungahuset i Juda:

Hör Herrens ord, 12du Davids ätt!

Så säger Herren:

Döm med rättvisa var morgon,

rädda den utplundrade ur förtryckarens våld.

Annars flammar min vrede upp

likt en eld som ingen kan släcka,

för era onda gärningars skull.

13Nu vänder jag mig mot dig,

du som tronar i dalen,

du klippa på slätten,

säger Herren,

mot er som säger: »Vem kan överfalla oss?

Vem kan tränga in där vi bor?«

14Jag skall straffa er

så som era gärningar förtjänar,

säger Herren.

Jag skall tända en skogsbrand,

elden skall sprida sig och förtära allt.

22

Herrens varningar

221Så sade Herren: Gå bort till judakungens palats och tala där dessa ord: 2Hör Herrens ord, du Judas konung, som sitter på Davids tron, du och ditt hov och ditt folk, de som går in genom dessa portar. 3Så säger Herren: Handla rättvist och rättfärdigt och rädda den utplundrade ur förtryckarens våld. Kränk inte invandraren, den faderlöse och änkan, bruka inte våld mot dem. Låt inte oskyldigt blod flyta på denna plats! 4Om ni rättar er efter denna befallning skall kungar som sitter på Davids tron och som har hästar och vagnar färdas genom portarna till detta palats, följda av sitt hov och sitt folk. 5Men om ni inte lyder dessa befallningar, så svär jag vid mig själv, säger Herren, att detta palats skall läggas i ruiner. 6Ty så säger Herren om judakungens palats:

Du är för mig som Gilead,

som berget Libanons krön,

men jag skall göra dig till ödemark,

till städer där ingen bor.

7Jag inviger män

till att förhärja dig med sina yxor.

De skall hugga ner dina yppersta cedrar

och kasta dem i elden.

8Folk från många länder skall ha sin väg förbi denna stad, och när de undrar varför Herren handlat så mot denna stora stad 9skall svaret bli: Därför att folket övergav förbundet med Herren, sin Gud, och föll ner för andra gudar och dyrkade dem.

Om Shallum

10Gråt inte över den döde,

sörj honom inte.

Gråt i stället över den som vandrar bort,

ty han skall aldrig återvända

och se det land där han föddes.

11Ty så säger Herren om Shallum, Josias son, kungen av Juda, som efterträdde sin far Josia och som fördes bort från denna plats: Han skall aldrig återvända hit. 12Han skall dö på den plats dit han förvisats, och han skall aldrig återse detta land.

Om Jojakim

13Ve den som bygger sitt hus med orättfärdighet

och murar övervåningen med orätt,

som låter sin nästa arbeta utan betalning

och inte ger honom lön,

14den som säger: »Jag skall bygga ett väldigt hus

med rymlig övervåning,

förse det med fönster

och paneler av cederträ

och måla det lysande rött!«

15Är det att vara konung,

att pråla med cederträ?

Tänk på din far: han åt och drack

och gjorde det som var rätt och riktigt —

då gick allt honom väl.

16Han värnade den svages och fattiges rätt —

då gick allt väl.

Är inte det att känna mig?

säger Herren.

17Du har inte ögon för annat,

inte tanke på annat,

än att roffa åt dig,

att låta oskyldigt blod flyta

och hänge dig åt våld och tyranni.

18Därför säger Herren så om Jojakim, Josias son, kungen av Juda:

Ingen skall hålla dödsklagan över honom:

»Ack, min broder! Ack, syster!«

Ingen skall hålla dödsklagan över honom:

»Ack, herre! Ack, all din prakt!«

19Han skall få en åsnebegravning, han skall släpas bort och slängas utanför Jerusalems portar.

Om Jerusalem

20Stig upp på Libanon och ropa,

låt din röst ljuda i Bashan,

ropa högt från Avarim,

ty alla dina älskare är krossade.

21Jag talade till dig när du levde i trygghet,

men du svarade: »Jag vill inte lyssna.«

Sådan har du varit sedan din ungdom:

du har inte lyssnat på mig.

22Dina herdar skall vallas av vinden,

dina älskare föras bort i fångenskap.

Du skall stå där skamsen och förödmjukad

för all din ondskas skull.

23Du som bor på ett Libanon

och har byggt ditt näste bland cedrarna,

du skall stöna när värkarna kommer över dig,

du skall plågas som en födande kvinna!

Om Jojakin

24Så sant jag lever, säger Herren, även om du, Konja, Jojakims son, Judas konung, vore en sigillring på min högra hand, skulle jag slita bort den. 25Jag skall utlämna dig åt dina dödsfiender, åt dem du fruktar, åt kung Nebukadnessar av Babylonien och åt kaldeerna. 26Dig själv och din mor som födde dig skall jag slunga bort till ett annat land, ett land där ni inte är födda. Och där skall ni dö. 27Till det land dit de längtar skall de aldrig återvända.

28Är då denne Konja ett kasserat kärl som skall krossas, en kruka som ingen vill ha? Varför kastas han och hans barn bort och slungas i väg till ett land de inte känner?

29Land, land, land, hör Herrens ord! 30Så säger Herren: Uppteckna denne man som barnlös, en som aldrig lyckats med något i livet. Ty ingen av hans efterkommande skall lyckas bestiga Davids tron och åter regera i Juda.