Bibel 2000 (B2000)
18

Leran i krukmakarens händer

181Detta ord kom till Jeremia från Herren: 2Gå ner till krukmakarens hus. Där skall jag låta dig höra mina ord.

3Då gick jag ner till krukmakarens hus och fann honom i arbete vid drejskivan. 4Ibland misslyckades lerkärlet som krukmakaren formade med sina händer, och då gjorde han om det till ett nytt kärl, så som han ville ha det.

5Herrens ord kom till mig: 6Skulle jag inte kunna göra med er, Israels folk, så som denne krukmakare gör, säger Herren. Som leran i krukmakarens händer, så är ni i mina händer, Israels folk. 7Ena gången hotar jag att rycka upp, vräka omkull och förstöra ett folk och ett rike. 8Men om det folk jag hotat vänder om från sin ondska, ångrar jag mig och gör inte det onda jag tänkt tillfoga dem. 9En annan gång lovar jag att bygga upp och plantera ett folk och ett rike. 10Men om de gör det som är ont i mina ögon och inte lyder mig, ångrar jag mig och gör inte det goda jag lovat dem.

11Säg nu till männen i Juda och invånarna i Jerusalem: Så säger Herren: Som krukmakaren formar leran, så skapar jag en olycka åt er och tänker ut en plan mot er. Lämna er onda väg! Ändra era liv och era gärningar! 12Men de kommer att svara: »Lönlöst! Vi följer våra egna planer och handlar var och en efter sitt eget onda och hårda hjärta.«

Israels avfall och Guds dom

13Därför säger Herren så:

Ställ den frågan till folken:

Vem har hört något sådant?

Fasansfullt är det

som jungfrun Israel har gjort.

14Kan stenarna försvinna från åkern

eller snön från Libanons berg?

Kan strömmande vatten sina

eller flödande källor?

15Ändå har mitt folk glömt mig

och tänder offereld åt falska gudar,

som fått dem att snubbla på vägen,

den urgamla vägen,

och slå in på obanade stigar.

16Så skall deras land läggas öde

och ständigt bli utsatt för hån.

Alla som har sin väg förbi

skall bestörta skaka på huvudet.

17Som östanvinden skall jag skingra dem

inför fienden.

Ryggen, inte ansiktet, skall jag vända mot dem

på deras olyckas dag.

Profetens bön om hämnd

18De sade: »Vi måste tänka ut ett sätt att komma åt Jeremia. Vi får ändå vägledning från prästerna, råd från de visa, gudsord från profeterna. Vi smutskastar honom, så behöver vi inte bry oss om vad han säger.«

19Lyssna till mig, Herre,

och hör vad mina motståndare säger.

20Skall gott lönas med ont?

De har grävt en grop åt mig.

Tänk på hur jag stod inför dig

och vädjade för dem

och bad dig vända din vrede från dem.

21Utlämna därför deras barn åt svälten

och prisge dem åt svärdet.

Gör deras kvinnor till barnlösa änkor,

låt männen bli pestens offer,

låt de unga huggas ner i strid.

22Låt klagoskrik stiga från deras hus

när du släpper lös rövarhopar mot dem.

Ty de har grävt en grop för att fånga mig

och gillrat snaror för mina fötter.

23Men du, Herre, känner till

alla deras mordplaner mot mig.

Förlåt inte deras brott,

utplåna inte deras synd!

Låt dem ligga där slagna inför dig!

Grip in mot dem på din vredes dag.

19

Den krossade lerkrukan

191Så sade Herren: Gå och köp en kruka av lergods. Ta med dig några av folkets och prästernas äldste 2och gå ut till Ben-Hinnoms dal mitt emot Lerskärvsporten. Där skall du förkunna de ord jag talar till dig. 3Du skall säga: Hör Herrens ord, ni kungar av Juda och ni invånare i Jerusalem! Så säger Herren Sebaot, Israels Gud: Jag skall låta en sådan olycka drabba denna plats att det kommer att skrälla i öronen på alla som får höra det. 4De har övergivit mig, de har gjort denna plats främmande och tänt offereld här åt andra gudar, som varken de eller deras fäder eller Judas kungar kände, och de har fyllt denna plats med oskyldigas blod. 5De har byggt offerplatser där de bränner sina barn som offer åt Baal. Något sådant har jag aldrig befallt, aldrig talat om och aldrig tänkt.

6Därför skall det komma en tid, säger Herren, då denna plats inte längre kallas Tofet eller Ben-Hinnoms dal utan Dråpdalen. 7På denna plats skall jag spräcka Judas och Jerusalems planer. Jag skall låta dem stupa för sina motståndares svärd och för sina dödsfienders hand. Deras döda kroppar skall jag ge till föda åt himlens fåglar och markens djur. 8Jag skall ödelägga denna stad och den skall bli utsatt för hån: alla som har sin väg förbi skall bestörta dra efter andan när de ser förödelsen där. 9Jag skall tvinga dem att äta sina söners och döttrars kött. De skall äta varandras kött under den fruktansvärda nöd som deras motståndare och dödsfiender vållar dem.

10Sedan skall du krossa krukan inför ögonen på dem som gått med dig. 11Och du skall säga till dem: Så säger Herren Sebaot: Jag skall krossa detta folk och denna stad som man krossar en lerkruka så att den aldrig mer går att laga. Och i Tofet skall människor begravas tills där inte längre finns någon plats att begrava på. 12Så skall jag göra med denna plats, säger Herren, och med dem som bor här, jag skall göra denna stad lik Tofet. 13Husen i Jerusalem och Juda kungars hus skall bli som Tofet — alla dessa orena hus på vilkas tak man tänt offereld åt hela den himmelska hären och utgjutit dryckesoffer åt andra gudar.

Jeremia och Pashchur

14När Jeremia återvände från Tofet, dit Herren hade sänt honom att profetera, ställde han sig på förgården till Herrens hus och sade till folket: 15Så säger Herren Sebaot, Israels Gud: Se, över denna stad och dess lydstäder skall jag sända alla de olyckor som jag hotat med, eftersom de styvnackat har vägrat att lyssna till mina ord.

20

201Prästen Pashchur, Immers son, som var överuppsyningsman i Herrens hus, hörde Jeremia uttala denna profetia. 2Då lät han prygla profeten Jeremia och sätta honom i stocken vid Övre Benjaminporten in till Herrens hus. 3När Pashchur dagen därpå befriade honom ur stocken sade Jeremia till honom: »Herren kallar dig inte Pashchur utan Magor Missaviv, Skräck från alla håll. 4Ty så säger Herren: Jag skall göra dig till en skräck för dig själv och för alla dina vänner. Du skall med egna ögon se dem falla för sina fienders svärd. Hela Juda skall jag ge i den babyloniske kungens våld, och han skall deportera dem till Babylon och döda dem med svärd. 5Denna stads alla rikedomar, all egendom och alla dyrbarheter, Juda kungars alla skatter, skall jag ge i fiendernas våld. De skall ta det som byte och föra det till Babylon. 6Och du själv, Pashchur, och alla som bor i ditt hus skall föras bort i fångenskap. Till Babylon skall du komma; där skall du dö och där skall du begravas, du och alla dina vänner för vilka du har profeterat dina lögner.«

Profetens klagan

7Du förledde mig, Herre, och jag lät mig förledas.

Du blev mig för stark, du fick övertaget.

Jag har blivit till ständigt åtlöje,

alla gör narr av mig.

8Ty varje gång jag talar måste jag ropa,

måste jag skrika: »Våld och förtryck!«

Ja, mig har Herrens ord

vållat ständigt spott och spe.

9Men tänker jag: »Jag bryr mig inte om honom,

aldrig mer skall jag tala i hans namn«,

då blir det i mitt bröst som brann där en eld,

instängd i mitt innersta.

Jag försöker stå emot

men förmår det inte.

10Ja, jag hör folkhopen viska:

»Skräck från alla håll!

Ange honom! Vi skall ange honom!«

Alla som stod mig nära

väntar nu på mitt fall:

»Kanske låter han lura sig,

så att vi får övertaget

och kan ta hämnd på honom.«

11Men Herren står på min sida,

stark och fruktansvärd.

Därför skall mina förföljare snava,

de skall komma till korta

och stå där med skam,

de skall inte ha framgång —

en smälek som aldrig skall glömmas.

12Herre Sebaot, du som prövar rättvist,

du som rannsakar njurar och hjärtan,

låt mig få se dig ta hämnd på dem,

ty dig har jag anförtrott min sak.

13Sjung till Herrens ära!

Prisa Herren!

Ty han räddar den fattige

ur nidingars våld.

14Förbannad den dag då jag föddes!

Olycksaliga dag då min mor gav mig livet!

15Förbannad den man

som kom med bud till min far:

»Du har fått en son!«

och gjorde honom glad.

16Må det gå den mannen som det gick de städer

som Herren ödelade utan förskoning.

Låt honom höra klagoskrik om morgonen

och stridsrop mitt på dagen,

17för att han inte dräpte mig i moderlivet,

så att min mor fick bli min grav

och hennes livmoder havande för alltid.

18Varför måste jag lämna moderlivet

för att möta elände och sorg

och sluta mina dagar i skam?