151
Herren sade till mig: Inte ens om Mose och Samuel stod här inför mig skulle jag ha någon medkänsla med detta folk. Driv bort dem ur min åsyn, låt dem gå sin väg! 2
Upp 13:10
Och när de frågar dig vart de skall gå skall du svara dem: Så säger Herren:
Till pesten de som hör pesten till,
till svärdet de som hör svärdet till,
till svälten de som hör svälten till,
till fångenskapen de som hör fångenskapen till.
3Fyra olika plågor bådar jag upp mot dem, säger Herren: svärdet som skall döda, hundarna som skall släpa bort, himlens fåglar och markens djur som skall äta och sönderslita. 45Vem har medlidande med dig, Jerusalem,
vem visar deltagande?
Vem gör sig besvär att fråga
hur det går för dig?
6Det var du som övergav mig, säger Herren,
du som vände mig ryggen.
Jag lyfte min hand mot dig och krossade dig.
Jag är trött på att visa förbarmande.
715:7 kastade jag med kastskovel Judas undergång liknas vid rensning av säd; jfr not till Rut 3:2.Alla som bodde i städerna
kastade jag med kastskovel.
Jag gjorde dem barnlösa, lät mitt folk gå under –
de vek inte av från sin väg.
8Deras änkor blev talrikare
än sandkornen på stranden.
Jag sände mot dem inkräktare
som härjade mitt på ljusa dagen.
Skräck och förfäran
lät jag plötsligt drabba dem.
915:9 sju söner, sin ära Söner betraktades som en kvinnas ära. Talet sju står här för en fullkomlighet som förintas.Hon som har fött sju söner
sjunker samman i vanmakt.
Hennes sol gick ner medan det ännu var dag,
hon berövades sin ära.
Dem som är kvar av folket
skall jag prisge åt fiendens svärd,
säger Herren.
10
10:18Jer 20:14
Ve mig, min mor, att du födde mig,
en man som ständigt råkar i tvist och träta
med hela världen!
Jag står inte i skuld till någon
och ingen står i skuld till mig.
Ändå förbannar de mig alla.
11
42:1
15:11 det vet du, Herre I MT börjar v. 15 med dessa ord. V. 12–14 tycks vara ett senare inskott, och orden hör alltså ursprungligen samman med v. 11.Sannerligen, Herre, dig har jag tjänat
med deras bästa för ögonen.
Jag har bett till dig för mina fiender
i olyckans och nödens tid,
det vet du, Herre.
1215:12 Denna gåtfulla utsaga har tolkats på flera olika sätt, alla lika osäkra.Kan man bryta sönder järn,
järn från norr, och koppar?
13
Jer 17:3
Din rikedom och dina skatter
skall jag utlämna till plundring
som straff för alla de synder
du begått överallt i ditt land.
14Jag skall göra dig till slav åt dina fiender
i ett land du inte känner.
Ty min vrede har tänt en eld,
den brinner för alltid.
1515:15 ditt tålamod bli mitt fall Dvs. Guds tålamod med profetens motståndare.Herre, tänk på mig och ta dig an mig,
ge mig hämnd på mina förföljare!
Låt inte ditt tålamod bli mitt fall!
Tänk på hur jag smutskastas för din skull
1615:16 av dem som föraktar … med glädje Med Septuaginta; MT har »Jag fann dina ord och åt dem, ditt ord fyllde mitt hjärta med glädje«. Tanken att »äta« det gudomliga ordet finns hos Hesekiel (2:8–3:3) men saknas hos Jeremia, som i stället brukar se Guds befallningar att förkunna som en orsak till smärta och lidande. Jfr not till Hes 3:2.av dem som föraktar dina ord.
Krossa dem, så att ditt ord
kan fylla mitt hjärta med glädje!
Ty ditt namn är utropat över mig,
Herre, härskarornas Gud.
17Aldrig får jag skratta
tillsammans med glada vänner.
Jag sitter ensam, tyngd av din hand,
ty din vrede uppfyller mig.
18Varför måste jag ständigt plågas,
varför är mitt sår obotligt?
Det vill inte läka.
En sinande bäck har du blivit för mig,
ett vatten som sviker.
19Och nu säger Herren:
Om du vänder tillbaka
skall jag låta dig komma tillbaka
och bli min tjänare.
Om ditt tal är lödigt och utan slagg
skall du få bli min mun.
Människorna skall komma tillbaka till dig,
men du skall inte komma tillbaka till dem.
20
Mot detta folk gör jag dig
till en ointaglig mur av koppar.
De skall angripa dig,
men de skall inte besegra dig,
ty jag är med dig,
jag skall komma till din hjälp
och rädda dig, säger Herren.
21Jag skall rädda dig ur de ondas hand
och befria dig ur våldsmännens grepp.