Den svåra torkan. Klagan, bön och Herrens svar

14¹Detta är Herrens ord till Jeremia om torkan.

²Juda sörjer,

städernas portar sjunker samman,

lutar mot jorden i sorg,

ett klagoskri stiger från Jerusalem.

³Stormännen skickar sina drängar efter vatten,

men när de kommer till dammen

finner de inget vatten.

De återvänder med tomma kärl.

Besvikna och vanmäktiga

täcker de sina huvuden.

⁴Marken spricker,

ty inget regn har fallit i landet.

Därför täcker bönderna besvikna sina huvuden.

⁵Också hinden på fältet

överger sin nyfödda kalv

då det inte finns något grönt.

⁶Vildåsnorna står på de kala höjderna

och flämtar som schakaler.

Deras ögon är matta,

ty det finns inget gräs.

⁷Fastän våra brott vittnar mot oss —

grip in, Herre, ditt namn till ära!

Ja, vår trolöshet är stor,

mot dig har vi syndat.

⁸Du Israels hopp,

dess räddare i nödens tid,

varför är du som en främling i landet,

en vandrare som stannar en enda natt?

⁹Varför står du lamslagen,

lik en kämpe som inte kan segra?

Du finns ju mitt ibland oss, Herre,

och ditt namn är utropat över oss,

överge oss inte!

¹⁰Så säger Herren om detta folk: De älskar att driva omkring, de har svårt att hålla fötterna i styr. Herren vill inte veta av dem; nu minns han deras skuld och straffar deras synder.

¹¹Herren sade till mig: »Du skall inte be om välgång för detta folk. ¹²När de fastar skall jag inte höra deras rop, och när de offrar brännoffer och matoffer vill jag inte veta av dem. Med svärd och svält och pest skall jag göra slut på dem.« ¹³Då sade jag: »Herre, min Gud, profeterna säger till dem att de inte skall drabbas av svärd eller svält, eftersom du skall ge dem fred och trygghet på denna plats.«

¹⁴Herren svarade mig: Profeterna profeterar lögn i mitt namn. Jag har inte sänt dem och inte gett dem något uppdrag och inte talat till dem. Lögnsyner, tomma spådomskonster och bedrägliga påfund är vad dessa profeter kommer med. ¹⁵Därför säger jag, Herren, om de profeter som profeterar i mitt namn fastän jag inte har sänt dem, de som säger att varken svärd eller svält skall drabba detta land: Genom svärd och svält skall dessa profeter gå under. ¹⁶Och människorna som de profeterar för skall bli liggande på Jerusalems gator, offer för svält och svärd, och ingen skall begrava dem — män och hustrur, söner och döttrar. Så skall jag låta deras egen ondska drabba dem.

¹⁷Detta skall du säga till dem:

Tårar strömmar från mina ögon

natt och dag, utan avbrott.

Ty mitt folk, min arma dotter,

har drabbats av ett förkrossande slag,

av ett oläkligt sår.

¹⁸Går jag ut på fälten

ser jag dem som stupat för svärd,

går jag in i staden

ser jag svältens härjningar.

Även präster och profeter

irrar omkring i landet, rådlösa.

¹⁹Har du helt förkastat Juda?

Känner du avsky för Sion?

Varför har du slagit oss,

gett oss oläkliga sår?

Vi hoppas på fred och välgång

men lyckan uteblir,

vi hoppas på en tid av läkedom

men möter skräck.

²⁰Herre, vi erkänner vår ondska,

våra fäders skuld,

ja, vi har syndat mot dig.

²¹För ditt namns ära: förskjut oss inte,

förnedra inte din härlighets tron!

Kom ihåg ditt förbund med oss, bryt det inte!

²²Kan någon av folkens falska gudar ge regn?

Kan himlen själv låta skurar falla?

Endast du kan det, Herre, vår Gud,

du är vårt hopp.

Ty du är den som gjort allt detta.