Bibel 2000 (B2000)
2

Holofernes fälttåg

21Det artonde året, den tjugoandra dagen i den första månaden, påbjöd kung Nebukadnessar av Assyrien från sitt palats att hämnden nu skulle drabba alla länderna, så som han hade sagt. 2Han sammankallade alla sina ministrar och alla sina stormän, lade fram sin hemliga plan för dem och tillkännagav sitt beslut om allt lidande han skulle tillfoga dessa länder. 3Även de ansåg att alla som inte hade åtlytt hans bud skulle förgöras. 4När kung Nebukadnessar av Assyrien hade avslutat sitt rådslag kallade han till sig Holofernes, som var överbefälhavare för hans armé och närmast honom själv i rang, och sade till honom: 5»Så säger storkonungen, hela jordens herre: Du skall bege dig härifrån och båda upp soldater som litar på sin styrka, 120 000 man fotfolk och 12 000 hästar och ryttare. 6Du skall dra i krig mot länderna i väster, som har trotsat mitt ord. 7Kungör för dem att de skall hålla jord och vatten i beredskap, ty jag skall dra ut mot dem i vrede. Jordens hela yta skall döljas under mina krigares fötter, och jag skall utlämna dem åt min krigshär till plundring; 8de stupade skall fylla bergsklyftorna, och bäckraviner och floder skall svämma över, uppdämda av lik. 9Och krigsfångarna skall jag föra till jordens yttersta gränser. 10Dra alltså ut och besätt hela deras område. Om de överlämnar sig åt dig skall du bevaka dem för min räkning till den dag då de ställs till ansvar. 11Men om man någonstans i ditt område vägrar foga sig skall du inte visa skonsamhet utan utlämna dem till död och plundring. 12Vid mitt liv och min kungliga makt: jag har talat, och jag skall själv genomföra detta. 13Och du får inte bryta mot ett enda av din herres bud, du skall obrottsligt verkställa allt jag har ålagt dig, och du skall göra det utan dröjsmål.«

14Holofernes begav sig från sin herres palats och kallade till sig alla furstarna och den assyriska arméns befälhavare och officerare. 15Han mönstrade en styrka av elitsoldater så som hans herre hade befallt honom, 120 000 man och 12 000 beridna bågskyttar, 16och fördelade dem på det sätt som är brukligt i en krigshär. 17Vidare rekvirerade han väldiga mängder av kameler, åsnor och mulor för utrustningen, ett oräkneligt antal får, oxar och getter till proviant, 18rikliga matförråd åt allt manskapet och en oerhörd mängd guld och silver från den kungliga skattkammaren. 19Så drog han i fält med hela sin här för att röja väg för kung Nebukadnessar, för att täcka hela jordytan i väster med stridsvagnar, ryttare och elitsoldater. 20Tillsammans med hären drog det ut ett brokigt följe; de var som gräshoppor eller som markens sandkorn, alltför många för att kunna räknas.

21De gick tre dagsmarscher från Nineve i riktning mot Bektileths slätt och slog sedan läger bortom Bektileth invid berget till vänster om övre Kilikien. 22Därifrån marscherade Holofernes upp i bergen med hela sin här, fotfolk, ryttare och stridsvagnar, 23och trängde genom Put och Lud. Han plundrade Rassis och Ismaels stammar vid ökenranden söder om Cheleon. 24Han tågade längs Eufrat genom Mesopotamien och raserade alla de befästa städerna längs Abronas bäckravin ända fram till havet. 25Han erövrade Kilikien, högg ner alla som gjorde motstånd mot honom och trängde fram till Jafets område, som ligger söderut, åt Arabien till. 26Han inringade Midjans stam, brände deras tält och plundrade deras boskapsfållor. 27Vid tiden för veteskörden tågade han ner till Damaskusslätten, brände av alla åkrarna där, slaktade hjordarna av får och kor, plundrade städerna, slog ihjäl barnen och högg ner alla unga män.

28Skräck och fasa för honom fyllde dem som bodde i kustlandet, invånarna i Sidon och Tyros, dem som bodde i Sur och Okina och alla som bodde i Jamnia, och folket i Ashdod och Ashkelon darrade av skräck för honom.

3

31De skickade sändebud till honom för att be om fred: 2»Vi, den store konung Nebukadnessars tjänare, ligger för dina fötter. Gör med oss som du finner för gott. 3Alla våra gårdar och marker, vetefält och hjordar av får och kor och alla fållor vid våra herdekojor står till ditt förfogande — gör med dem som du behagar. 4Också våra städer och deras invånare är dina slavar — behandla dem som du önskar.« 5Männen infann sig hos Holofernes och framförde detta budskap till honom.

6Holofernes tågade då ner till kusten med sin här, besatte de befästa städerna och förstärkte sina trupper med utvalda män därifrån. 7Både där och på den omgivande landsbygden gick man honom till mötes med kransar på huvudet, med dans och tamburiner. 8Men han raserade alla deras helgedomar och högg ner deras heliga lundar, ty han hade fått uppdraget att utrota alla landets gudar, för att alla folk skulle dyrka Nebukadnessar ensam och människor av alla språk och stammar åkalla honom som gud. 9Sedan marscherade han förbi Jisreel i trakten av Dotan, som ligger nedanför Judeens väldiga bergsrygg, 10och slog läger mellan Gaibai och Skythopolis. Där stannade han en månads tid för att samla ihop alla förråd som hären behövde.

4

Judarna rustar sig till motstånd

41När israeliterna i Judeen fick höra om allt som Holofernes, den assyriske kungen Nebukadnessars överbefälhavare, hade gjort mot de andra folken och hur han hade plundrat och ödelagt alla deras tempel, 2greps de av oerhörd skräck för honom och fylldes av oro för Jerusalem, där Herren, deras Gud, hade sitt tempel. 3De hade nämligen nyss återvänt från fångenskapen, och bara för en kort tid sedan hade Judeens folk blivit samlat och kultföremålen, altaret och templet blivit renade efter vanhelgandet. 4De skickade folk till hela Samarien och till Kona, Bet-Horon, Belmain och Jeriko och till Choba och Hasor och till Salemdalen; 5de besatte de högsta bergstopparna, befäste byarna i närheten och försatte dem i krigsberedskap genom att lägga upp livsmedelsförråd, ty skörden hade nyss bärgats på fälten. 6Jojakim, som vid den tiden var överstepräst i Jerusalem, skrev till invånarna i Baityloua och i Baitomesthaim, som ligger mitt emot Jisreel invid slätten utanför Dotan, 7att de skulle spärra uppfartsvägarna till bergen, eftersom de gav tillträde till Judeen och det var lätt att hejda fiendens framryckning där passagen var trång och gav utrymme åt högst två man i bredd.

8Israeliterna följde de anvisningar som hade getts av översteprästen Jojakim och av det israelitiska folkets råd, som hade sitt säte i Jerusalem. 9Alla män i Israel ropade till Gud med stor iver, och med stor iver späkte de sig inför honom 10tillsammans med sina hustrur och sina barn, sin boskap, sina arbetare och slavar och alla främlingar i landet, och de svepte säcktyg om höfterna. 11Alla israelitiska män i Jerusalem, och även kvinnor och barn, föll ner framför templet, strödde aska över sina huvuden och höll upp sina säcktrasor inför Herren. 12Också altaret svepte de in i säcktyg, och sida vid sida bönföll de enträget Israels Gud att inte låta deras barn rövas bort, deras hustrur bli krigsbyte, städerna som de ärvt bli ödelagda och templet vanhelgat och skändat till hedningarnas förnöjelse. 13Och Herren lyssnade till deras rop och vände blicken till deras nöd. Folket fortsatte sin fasta många dagar i hela Judeen och i Jerusalem inför Herrens, allhärskarens, tempel. 14Översteprästen Jojakim och alla prästerna som stod inför Herren och de som biträdde vid tjänsten åt Herren hade säcktyg om höfterna, när de frambar det dagliga brännoffret och folkets löftesoffer och frivilliga offer. 15De hade aska på sina huvudbonader, och de ropade av all sin kraft till Herren att han skulle komma med räddning till hela Israels folk.