Bibel 2000 (B2000)
1

Kriget mellan Nebukadnessar och Arpakshad

11Det var det tolfte året av Nebukadnessars regering, han som var kung över assyrierna i den stora staden Nineve. Då var Arpakshad kung över mederna i Ekbatana, 2han som omgav Ekbatana med en ringmur av tuktad sten, en och en halv meter breda och tre meter långa block. Han gjorde muren 35 meter hög och 25 meter bred, 3vid stadsportarna reste han 50 meter höga torn på 30 meter breda fundament, 4och portarna gav han en höjd av 35 meter; bredden var 20 meter, så att hans slagkraftiga arméer kunde tåga ut med infanteriet i marschordning.

5Det året började kung Nebukadnessar krig mot kung Arpakshad på den stora slätten, dvs. slätten vid Ragau. 6I hans fälttåg deltog alla som bodde i bergstrakterna och alla som bodde kring Eufrat, Tigris och Hydaspes och på den elamitiske kungen Arjoks slätt; en mängd olika folk anslöt sig alltså till kaldeernas här.

7Kung Nebukadnessar av Assyrien hade också sänt bud till Persiens invånare och till alla som bodde i väster, till Kilikiens, Damaskus, Libanons och Antilibanons invånare och till alla som bodde längs kusten, 8till dem som tillhörde stammarna på Karmel och i Gilead, till övre Galileen och den stora Jisreelslätten, 9till alla i Samarien och dess städer och området öster om Jordan, till Jerusalem och Betane, Chelous och Kadesh och Egyptens gränsflod, till Tachpanches, Ramses och hela Goshen, 10ända förbi Tanis och Memfis, till alla Egyptens invånare, så att budet slutligen nådde Etiopiens gränser. 11Men befolkningen i hela detta område trotsade assyrierkungen Nebukadnessars befallning och deltog inte i hans krigsföretag. De kände ingen fruktan för honom; i deras ögon var han bara en människa, och de lät hans sändebud återvända förödmjukade och med oförrättat ärende. 12Då fylldes Nebukadnessar av raseri mot alla dessa länder och svor vid sin tron och sin kungavärdighet att hämnas på Kilikien, Damaskustrakten och Syrien och hugga ner hela områdets befolkning, liksom även alla Moabs invånare, ammoniterna och hela Judeen och alla i Egypten ända till de två sjöarnas land.

13I sitt sjuttonde regeringsår drog Nebukadnessar i fält med sin här mot kung Arpakshad och besegrade honom, så att hela Arpakshads här med alla hans ryttare och stridsvagnar slogs på flykten. 14Han intog hans städer och trängde fram ända till Ekbatana, där han erövrade tornen och skövlade stadens gator, så att dess prakt förbyttes i förnedring. 15Arpakshad tog han till fånga i bergen ovanför Ragau, han stack ner honom med sina spjut och gjorde slut på hans välde för alltid. 16Så vände han hem med sitt byte, och med honom hela hans armé, en väldig skara krigare från olika länder. Där tillbringade han fyra månader med hären under sorglöst festande.

2

Holofernes fälttåg

21Det artonde året, den tjugoandra dagen i den första månaden, påbjöd kung Nebukadnessar av Assyrien från sitt palats att hämnden nu skulle drabba alla länderna, så som han hade sagt. 2Han sammankallade alla sina ministrar och alla sina stormän, lade fram sin hemliga plan för dem och tillkännagav sitt beslut om allt lidande han skulle tillfoga dessa länder. 3Även de ansåg att alla som inte hade åtlytt hans bud skulle förgöras. 4När kung Nebukadnessar av Assyrien hade avslutat sitt rådslag kallade han till sig Holofernes, som var överbefälhavare för hans armé och närmast honom själv i rang, och sade till honom: 5»Så säger storkonungen, hela jordens herre: Du skall bege dig härifrån och båda upp soldater som litar på sin styrka, 120 000 man fotfolk och 12 000 hästar och ryttare. 6Du skall dra i krig mot länderna i väster, som har trotsat mitt ord. 7Kungör för dem att de skall hålla jord och vatten i beredskap, ty jag skall dra ut mot dem i vrede. Jordens hela yta skall döljas under mina krigares fötter, och jag skall utlämna dem åt min krigshär till plundring; 8de stupade skall fylla bergsklyftorna, och bäckraviner och floder skall svämma över, uppdämda av lik. 9Och krigsfångarna skall jag föra till jordens yttersta gränser. 10Dra alltså ut och besätt hela deras område. Om de överlämnar sig åt dig skall du bevaka dem för min räkning till den dag då de ställs till ansvar. 11Men om man någonstans i ditt område vägrar foga sig skall du inte visa skonsamhet utan utlämna dem till död och plundring. 12Vid mitt liv och min kungliga makt: jag har talat, och jag skall själv genomföra detta. 13Och du får inte bryta mot ett enda av din herres bud, du skall obrottsligt verkställa allt jag har ålagt dig, och du skall göra det utan dröjsmål.«

14Holofernes begav sig från sin herres palats och kallade till sig alla furstarna och den assyriska arméns befälhavare och officerare. 15Han mönstrade en styrka av elitsoldater så som hans herre hade befallt honom, 120 000 man och 12 000 beridna bågskyttar, 16och fördelade dem på det sätt som är brukligt i en krigshär. 17Vidare rekvirerade han väldiga mängder av kameler, åsnor och mulor för utrustningen, ett oräkneligt antal får, oxar och getter till proviant, 18rikliga matförråd åt allt manskapet och en oerhörd mängd guld och silver från den kungliga skattkammaren. 19Så drog han i fält med hela sin här för att röja väg för kung Nebukadnessar, för att täcka hela jordytan i väster med stridsvagnar, ryttare och elitsoldater. 20Tillsammans med hären drog det ut ett brokigt följe; de var som gräshoppor eller som markens sandkorn, alltför många för att kunna räknas.

21De gick tre dagsmarscher från Nineve i riktning mot Bektileths slätt och slog sedan läger bortom Bektileth invid berget till vänster om övre Kilikien. 22Därifrån marscherade Holofernes upp i bergen med hela sin här, fotfolk, ryttare och stridsvagnar, 23och trängde genom Put och Lud. Han plundrade Rassis och Ismaels stammar vid ökenranden söder om Cheleon. 24Han tågade längs Eufrat genom Mesopotamien och raserade alla de befästa städerna längs Abronas bäckravin ända fram till havet. 25Han erövrade Kilikien, högg ner alla som gjorde motstånd mot honom och trängde fram till Jafets område, som ligger söderut, åt Arabien till. 26Han inringade Midjans stam, brände deras tält och plundrade deras boskapsfållor. 27Vid tiden för veteskörden tågade han ner till Damaskusslätten, brände av alla åkrarna där, slaktade hjordarna av får och kor, plundrade städerna, slog ihjäl barnen och högg ner alla unga män.

28Skräck och fasa för honom fyllde dem som bodde i kustlandet, invånarna i Sidon och Tyros, dem som bodde i Sur och Okina och alla som bodde i Jamnia, och folket i Ashdod och Ashkelon darrade av skräck för honom.

3

31De skickade sändebud till honom för att be om fred: 2»Vi, den store konung Nebukadnessars tjänare, ligger för dina fötter. Gör med oss som du finner för gott. 3Alla våra gårdar och marker, vetefält och hjordar av får och kor och alla fållor vid våra herdekojor står till ditt förfogande — gör med dem som du behagar. 4Också våra städer och deras invånare är dina slavar — behandla dem som du önskar.« 5Männen infann sig hos Holofernes och framförde detta budskap till honom.

6Holofernes tågade då ner till kusten med sin här, besatte de befästa städerna och förstärkte sina trupper med utvalda män därifrån. 7Både där och på den omgivande landsbygden gick man honom till mötes med kransar på huvudet, med dans och tamburiner. 8Men han raserade alla deras helgedomar och högg ner deras heliga lundar, ty han hade fått uppdraget att utrota alla landets gudar, för att alla folk skulle dyrka Nebukadnessar ensam och människor av alla språk och stammar åkalla honom som gud. 9Sedan marscherade han förbi Jisreel i trakten av Dotan, som ligger nedanför Judeens väldiga bergsrygg, 10och slog läger mellan Gaibai och Skythopolis. Där stannade han en månads tid för att samla ihop alla förråd som hären behövde.