16¹

Stäm upp en sång till min Gud till tamburiner,

lovsjung Herren till cymbaler,

låt psalmen klinga till hans pris,

ära och åkalla hans namn.

²

in i sitt läger räddade han mig,

in till folket, undan mina förföljare.

³Assyrierna kom från bergen i norr,

deras kämpar kom i myriader;

deras skaror fyllde bäckravinerna,

och deras ryttare täckte höjderna.

⁴

att hugga ner mina unga män,

att krossa mina späda barn mot marken,

att göra mina småbarn till krigsbyte

och att ta mina unga kvinnor som fångar.

⁵16:5 Allhärskaren.Herren, allhärskaren, förgjorde dem

med hjälp av en kvinnas hand.

⁶Ty deras hövding fälldes inte av unga hjältar,

det var inte titaner som dräpte honom,

inte väldiga jättar som anföll honom –

nej, Judit, Meraris dotter,

betvang honom med sin skönhet.

⁷Hon lade av sin änkedräkt

för att vinna ära åt det plågade Israel;

hon smorde sitt ansikte med doftande salva,

⁸band en turban om sitt hår

och valde ut en linnedräkt att dåra honom med.

⁹

och hennes skönhet fångade hans sinne –

och svärdet gick genom hans hals.

¹⁰16:10 Perser, meder Författaren strör med stor frihet in andra folknamn i sin text än de assyrier eller babylonier som den egentligen skulle handla om.Perser darrade för hennes djärvhet,

och meder förfärades av hennes mod.

¹¹Då hördes stridsrop från mitt förödmjukade folk,

och de fylldes av skräck,

rop från mitt svaga folk, och de greps av fasa;

ropen skallade, och de tog till flykten.

¹²16:12 Söner av unga mödrar Dvs. unga pojkar. De panikslagna fienderna var ett lätt byte t.o.m. för barn. Grundtexten är emellertid osäker.Söner av unga mödrar genomborrade dem

och stack ner dem som förrymda slavar:

de förintades av Herrens, min Guds, här.

¹³

Herre, stor och härlig är du,

underbar och oövervinnelig i din kraft.

¹⁴

ty på ditt ord blev allting till,

du sände ut din ande att bygga det.

Ingen kan stå emot när du befaller;

¹⁵

och klippor smälter som vax inför dig.

Men mot dem som fruktar dig är du barmhärtig.

¹⁶

allt fett som förbränns åt dig är föga värt,

men stor i alla tider är den som fruktar Herren.

¹⁷

Herren, allhärskaren, skall straffa dem på domens dag.

Han skall överlämna deras kroppar åt eld och maskar,

och de skall skrika av smärta i evighet.

¹⁸När de kom till Jerusalem föll de ner inför Gud, och sedan folket hade renat sig bar de fram sina brännoffer, frivilliga offer och gåvor. ¹⁹16:19 en tackgåva åt Gud Det var vanligt att människor som räddats ur stora faror skänkte dyrbarheter till templen. Föremålen var ett tack för den gudomliga hjälpen men kunde också väljas så att de vittnade om vad som hänt.Alla Holofernes tillhörigheter som folket hade tilldelat Judit gav hon till templet. Också sängomhänget som hon själv hade tagit ur hans sovgemak gav hon som en tackgåva åt Gud. ²⁰I tre månader höll folket fest framför templet i Jerusalem, och Judit var med dem.

Judits ålderdom och död

²¹Därefter bröt de upp, och var och en begav sig hem till sitt. Också Judit återvände till Baityloua. Hon hade kvar sin egendom, och under hela sin livstid var hon högt ansedd i hela landet. ²²Många ville gifta sig med henne, men ingen man fick röra henne så länge hon levde, alltsedan den dag hennes man Manasse dog och förenades med sina fäder. ²³Hon åldrades i sin mans hus och nådde den höga åldern av 105 år. Sin slavinna gav hon fri. Hon dog i Baityloua och blev begravd i sin man Manasses gravkammare, ²⁴och Israels folk sörjde henne i sju dagar. Innan hon dog hade hon fördelat sin egendom bland sin man Manasses anhöriga och sina egna närmaste släktingar. ²⁵