Bibel 2000 (B2000)
15

151De som var i tälten hörde det och blev förfärade över det inträffade. 2Skräck och fasa överväldigade dem, ingen hade längre en tanke på att hålla samman med de andra, utan alla störtade i väg i samma ögonblick och flydde längs alla vägar över slätten och bergen, 3och även de som var förlagda i bergen kring Baityloua tog till flykten.

Då störtade sig israeliterna över dem med alla sina vapenföra män. 4Ussia sände bud om det som hade hänt till Baitomesthaim, Bebai, Choba och Kola och till hela Israels område och uppmanade alla att störta sig över fienderna och göra slut på dem. 5Så snart israeliterna fick detta meddelande gick de alla mangrant till strid mot dem och fortsatte slaktandet ända fram till Choba. Likaså anslöt sig folket från Jerusalem och hela berglandet efter att ha fått bud om hur det hade gått med fiendens här, och männen i Gilead och Galileen satte in förödande flankanfall och trängde fram förbi Damaskus och området däromkring. 6Men resten av Baitylouas invånare angrep det assyriska lägret och plundrade det och skaffade sig väldiga rikedomar. 7De israeliter som återvände från dödandet tog hand om återstoden, och berglandets och slättens byar och gårdar blev rika på byte, ty det fanns väldiga mängder.

Triumfen firas

8Översteprästen Jojakim och israeliternas råd i Jerusalem kom nu för att se de stora ting som Herren hade gjort för Israel och för att träffa Judit och lyckönska henne. 9När de kom in till henne prisade de henne alla med en mun och sade: »Du är Jerusalems ära, du är Israels prydnad, du är vårt folks stora stolthet! 10Det är din hand som har utfört allt detta, du har utfört ett storverk för Israel, ty det du gjorde behagade Gud. Välsignad vare du i evighet av Herren, allhärskaren.« Och alla sade: »Amen.«

11I trettio dagar höll folket på med att plundra lägret. De gav Judit Holofernes tält och alla hans silverföremål, hans sängar, skålar och all övrig utrustning. Hon tog emot det, lastade själv sin mula och lät spänna för sina vagnar och ställa sakerna på dem. 12Alla de israelitiska kvinnorna kom springande för att få se henne; de prisade henne, och några av dem dansade till hennes ära. Hon bröt grönskande grenar och gav åt kvinnorna som följde med henne. 13Både hon själv och de som följde henne satte olivkransar på huvudet, och främst bland kvinnorna dansade hon fram, i spetsen för allt folket. Alla de israelitiska männen slöt sjungande upp i tåget med sina vapen och med kransar på huvudet.

14Och Judit stämde upp en hymn inför hela Israel, och allt folket sjöng med i lovsången med hög röst.