Bibel 2000 (B2000)
9

Judits bön

91Judit föll ner på sitt ansikte, strödde aska på huvudet och blottade säcktyget som hon var klädd i, och i samma stund som den kvällens rökelseoffer bars fram i Guds hus i Jerusalem ropade hon högt till Herren:

2Herre, min fader Simons Gud,

du som satte svärdet i handen på honom,

så att han kunde ta hämnd på främlingarna,

de som skändligen lossade den unga kvinnans gördel

och skamligen blottade hennes kropp

och nesligen besudlade hennes sköte!

Du hade sagt: »Sådant får inte ske« —

och likväl gjorde de det.

3Därför utlämnade du deras hövdingar åt döden,

och den bädd som blygts över deras svek

lät du nu blodas ner genom svek.

Du dräpte slavar och härskare om varandra,

dräpte härskarna där de satt på sina troner.

4Du lät deras hustrur bli krigsbyte

och deras döttrar föras bort i fångenskap

och allt vad de ägde delas av dina älskade söner,

som brann av samma iver som du

och vämjdes vid dådet mot deras blodsförvant

och kallade dig till hjälp.

Gud, min Gud, hör också min bön, en änkas bön!

5Ty det var du som lät detta ske,

liksom allting före och efter,

det som är och det som skall komma har du tänkt ut,

och som du har tänkt, så blir det.

6De händelser du har bestämt

stiger fram och säger: »Här är vi!«

Dina vägar är fastlagda,

och ditt domslut kan vi motse med förtröstan.

7Här står assyrierna med sin väldiga armé:

de yvs över sina hästar och ryttare,

de stoltserar med sina kraftfulla soldater,

de litar till sköld och spjut, till båge och slunga,

men de inser inte att du är Herren,

han som avgör striden —

8Herren är ditt namn.

Slå ner deras kraft med din styrka

och krossa deras makt i din vrede,

ty de har för avsikt att skända ditt tempel,

besudla den boning som hyser ditt härliga namn

och med sina svärd hugga av ditt altares horn.

9Se deras övermod,

släpp lös din vrede över deras huvuden,

låt min hand, en änkas hand,

få utföra det stordåd jag föresatt mig.

10Dräp både slav och herre, härskare och tjänare,

med hjälp av mina läppars list,

låt deras storhet krossas av en kvinnas hand.

11Ty din makt beror inte på stora arméer,

ditt välde inte på starka kämpar.

Nej, du är de förtrycktas Gud,

du är de svagas hjälpare,

de kraftlösas försvarare,

de uppgivnas beskyddare,

en räddare för dem som är utan hopp.

12Ja, hör min bön, du min faders Gud,

du som är Israels arvlands Gud,

du som råder över himlarna och jorden,

du som har skapat alla vatten

och som härskar över hela din skapelse:

13låt mina listiga ord skada och sarga

dem som välvt onda planer mot ditt förbund,

mot ditt heliga hus, mot Sions berg,

mot huset som dina söner fått i sin ägo.

14Ge insikt åt hela ditt folk med alla dess stammar,

så att de förstår att du är all makts och styrkas Gud

och att ingen utom du är Israels beskyddare.

10

Judit går till assyrierna

101När Judit hade sagt detta och avslutat sin åkallan av Israels Gud 2reste hon sig upp, kallade på sin slavinna och gick ner i huset där hon brukade tillbringa sabbatsdagarna och högtiderna. 3Hon tog av sig änkedräkten och säcktyget som hon var klädd i, tvättade hela kroppen och smorde in sig med välluktande olja av bästa slag. Så kammade hon sitt hår, virade en turban om huvudet och klädde sig i sin festdräkt, som hon hade brukat bära när hennes man Manasse levde. 4Hon satte sandaler på fötterna och tog på sig sina fotlänkar och armband, sina ringar och örhängen och alla andra smycken hon hade; hon gjorde sig så vacker att hon kunde dra till sig blickarna från alla män som fick se henne. 5Sedan gav hon sin slavinna en flaska vin och ett krus olja, fyllde en påse med rostad säd, torkade fikon och obesudlat bröd, packade ihop sina matkärl och lät slavinnan bära dem.

6De gick ut till Baitylouas stadsport och mötte Ussia, som stod där tillsammans med Havri och Karmi, stadens äldste. 7När de tre männen fick se Judit med hennes förändrade utseende och i annan klädsel än förut överväldigades de av häpnad över hennes skönhet. De sade till henne: 8»Måtte våra fäders Gud ge oss nåd genom dig och låta ditt företag få ett sådant slut att Israels folk triumferar och Jerusalem blir förhärligat.« Och hon föll ner inför Gud i tillbedjan.

9Sedan sade hon till dem: »Befall att stadsporten öppnas för mig, så skall jag gå ut, och det som ni nu har sagt skall gå i fullbordan.« De sade åt de unga männen att öppna för henne som hon hade begärt, 10och de gjorde så. Hon gick ut tillsammans med sin slavinna. Männen i staden följde henne med blicken medan hon gick utför berget, tills hon hade passerat dalgången och de inte såg henne mer.

11De båda kvinnorna gick rakt fram genom dalen tills en assyrisk förtrupp stötte ihop med Judit. 12De grep henne och frågade: »Var hör du hemma? Varifrån kommer du? Vart är du på väg?« Hon svarade: »Jag är en hebreisk kvinna och är på flykt från mitt folk, eftersom de kommer att lämnas i ert våld och bli helt krossade. 13Jag söker företräde hos Holofernes, överbefälhavaren för er armé, för att ge honom tillförlitliga upplysningar: jag vill visa honom vilken väg han skall välja för att bemäktiga sig hela berglandet utan att någon av hans folk, ja, inte en enda man går förlorad.«

14Medan männen lyssnade till vad hon sade såg de på henne och häpnade över hennes skönhet. Och de sade till henne: 15»Du har räddat ditt liv genom att i tid komma ner till vår herre. Fortsätt fram till hans tält; några av oss följer med och anmäler dig hos honom. 16Och får du företräde för honom skall du inte vara rädd. Ge honom bara de upplysningar du talade om, så kommer han att behandla dig väl.« 17Hundra man ur truppen avdelades att ledsaga henne och hennes slavinna, och de förde dem till Holofernes tält. 18Folk strömmade till från hela lägret, ty ryktet om hennes ankomst spred sig från tält till tält. Soldaterna flockade sig omkring henne där hon stod utanför Holofernes tält medan han fick rapport om henne. 19De beundrade hennes skönhet och måste för hennes skull också beundra israeliterna. De sade till varandra: »Vem kan tycka att detta är ett obetydligt folk när det finns sådana kvinnor bland dem? Det är inte värt att vi skonar en enda man av dem — om de fick komma undan skulle de kunna överlista hela världen.«

20Fältherrens livvakter och hela hans övriga betjäning kom nu ut och tog med sig Judit in i tältet. 21Holofernes låg på sin säng innanför sängomhänget, som var purpurfärgat med invävda guldtrådar, smaragder och ädelstenar. 22Då han fick rapporten om Judit gick han ut i tältets förrum, och framför honom bars lampor av silver. 23När Judit kom inför honom och hans uppvaktning häpnade de alla över hennes skönhet. Hon föll ner på sitt ansikte för att hylla honom, men hans slavar reste henne upp.

11

Holofernes förs bakom ljuset

111Holofernes sade till henne: »Var lugn, kvinna, bli inte rädd. Jag har aldrig gjort något ont mot en människa som valt att tjäna Nebukadnessar, hela jordens konung. 2Vad ditt folk beträffar, som bor här bland bergen, skulle jag inte ha lyft min lans mot dem heller om de inte hade skymfat mig. De har själva dragit detta över sig. 3Men säg mig nu varför du har flytt från dem och kommit till oss. Det skall bli din räddning att du kom hit — var lugn, du skall få behålla livet, både i natt och i fortsättningen. 4Ty här finns ingen som skall göra dig något för när, utan man kommer att behandla dig väl, som man gör med min herre kung Nebukadnessars tjänare.«

5Judit svarade: »Lyssna till din ödmjuka tjänarinna, låt mig framföra mitt ärende till dig. Jag skall inte ljuga för dig i natt, herre. 6Och om du följer din tjänarinnas råd kommer Gud att göra ett storverk med dig, och min herres planer kommer inte att slå fel. 7Ty så sant Nebukadnessar lever och regerar över hela jorden, och så sant hans makt består, han som har sänt dig för att föra alla levande varelser till rätta: inte bara människorna kommer att tjäna honom tack vare dig — också markens djur, boskapen och himlens fåglar kommer tack vare din styrka att leva för Nebukadnessar och för hela hans hus. 8Vi har ju hört talas om din vishet och dina snillrika bedrifter. Hela jorden har nåtts av ryktet om din enastående duglighet i rikets alla angelägenheter, dina överlägsna insikter och din beundransvärda krigskonst.

9Nu är det så att vi har fått höra vad Achior sade i ditt krigsråd, ty männen i Baityloua lät honom behålla livet, och han har underrättat dem om allt vad han yttrade inför dig. 10Jag vill alltså be dig, herre och härskare, att inte lämna hans ord obeaktade utan lägga dem på hjärtat, ty han talade sanning: vårt folk kan inte drabbas av vedergällning eller betvingas med svärd, om det inte syndar mot sin Gud. 11Men för att du inte skall ge upp utan att ha nått ditt mål, herre, så skall jag säga dig att de kommer att bli dödens rov, ty de har snärjts av en synd genom vilken de skall väcka sin Guds vrede så snart de tar sitt otillåtna steg. 12Eftersom deras livsmedel har tagit slut och alla vattentillgångarna sinar har de bestämt sig för att slakta sina djur och funnit det nödvändigt att äta allt, också det som Gud i sin lag har förbjudit dem att äta. 13Dessutom har de fattat beslutet att använda det de helgat och lagt undan åt prästerna, som står inför vår Gud i Jerusalem: det första av spannmålsskörden och tiondet av vin och olja, som ingen vanlig människa har rätt att ens ta i sina händer. 14För att få rådets tillstånd har de sänt bud till Jerusalem, ty också invånarna där har handlat på samma sätt. 15Och samma dag som de får svar och sätter planen i verket kommer de att lämnas i ditt våld och gå under.

16Detta är skälet till att din tjänarinna, som fått kunskap om allt detta, har flytt från dem. Gud har sänt mig för att kunna uträtta sådana storverk med dig att alla på hela jorden skall bäva när de hör om dem. 17Ty din tjänarinna är en gudfruktig kvinna, som dag och natt tjänar himlens Gud. Nu stannar jag hos dig, herre, men varje natt skall din tjänarinna gå ut till ravinen och be till Gud; han skall säga mig när de har begått sina syndiga gärningar. 18Då kommer jag och meddelar dig det, och om du sedan tågar ut med hela din armé kommer ingen av dem att kunna bjuda motstånd. 19Jag skall leda dig tvärs igenom Judeen tills du står utanför Jerusalem. Där skall jag resa din tron mitt i staden, och sedan kan du fösa i väg dem som en fårskock utan herde — inte ens en hund skall morra åt dig. Ty detta har avslöjats och förkunnats för mig, så att jag vet det i förväg, och jag har sänts ut för att låta dig veta det.«

20Hennes ord gjorde intryck både på Holofernes och på hela hans uppvaktning. De fylldes av beundran för hennes vishet och sade: 21»Ingenstans från jordens ena ände till den andra finns en kvinna som är lika vacker och talar lika klokt.« 22Och Holofernes sade till henne: »Det var en välgärning av Gud att sända ut dig som vägvisare för vår här för att ge framgång åt våra vapen och dra fördärv över dem som skymfat min herre. 23Du är ju en stilig kvinna och lägger dina ord väl; om du håller vad du har lovat skall din gud bli min gud, du skall få bo i kung Nebukadnessars palats, och ditt rykte skall nå ut över hela jorden.«