Bibel 2000 (B2000)
8

81Efraimiterna sade till Gideon: »Varför gjorde du så här mot oss, varför kallade du inte på oss när du drog ut i strid mot midjaniterna?« På deras häftiga anklagelser 2svarade Gideon: »Vad har jag uträttat jämfört med er? Efraims efterskörd är ju rikare än Aviesers vinbärgning. 3Det var i ert våld Gud gav de midjanitiska hövdingarna Orev och Seev. Vad har jag uträttat jämfört med er?« När han talade så, lade sig deras vrede mot honom.

Gideons fälttåg på andra sidan Jordan

4Gideon och hans trehundra man nådde fram till Jordan och gick över floden. Förföljandet hade gjort dem utmattade, 5och Gideon bad därför männen i Suckot: »Ge mitt folk några brödkakor, de är alldeles utmattade. Jag är på jakt efter de midjanitiska kungarna Sevach och Salmunna.« 6Ledarna i Suckot svarade: »Du tycks redan ha Sevach och Salmunna i ditt våld, eftersom vi skall hålla din här med bröd.« 7Då sade Gideon: »När Herren har gett Sevach och Salmunna i mitt våld skall jag sannerligen tröska er tillsammans med ökentörnen och tistlar.« 8Därifrån begav han sig till Penuel och bad om samma sak, men i Penuel svarade man likadant som i Suckot. 9Då sade Gideon till folket i Penuel: »När jag kommer tillbaka som segrare skall jag riva tornet här.«

10Sevach och Salmunna befann sig i Karkor med sina härar, omkring 15 000 man. Det var allt som återstod av östfolkens styrkor; 120 000 väpnade män hade stupat. 11Gideon gick längs karavanvägen öster om Novach och Jogbeha och överföll hären, som trodde sig vara i säkerhet. 12Sevach och Salmunna flydde, men Gideon förföljde dem. Han tog de båda midjanitiska kungarna till fånga och satte skräck i hela hären.

13Gideon, Joashs son, vände tillbaka från striden genom Herespasset. 14Han tillfångatog en ung man från Suckot och förhörde honom, och han fick skriva ner namnen på de ledande och äldste i Suckot åt Gideon, 77 namn allt som allt. 15När Gideon kom till männen i Suckot sade han: »Här har ni Sevach och Salmunna. Ni hånade mig för dem och sade: Du tycks redan ha Sevach och Salmunna i ditt våld eftersom vi skall hålla dina trötta mannar med bröd.« 16Han grep stadens äldste och tog ökentörnen och tistlar och tröskade männen i Suckot bland dem. 17Tornet i Penuel rev han, och han dödade männen i staden.

18Gideon frågade Sevach och Salmunna: »Hur var det med männen ni dödade vid Tabor?« De svarade: »De liknade dig, de såg ut som kungasöner allesammans.« 19Han sade: »Det var mina bröder, min mors söner. Så sant Herren lever, om ni hade låtit dem leva skulle jag inte ha dödat er.« 20Sedan sade han till sin förstfödde son Jeter: »Gå fram och döda dem!« Men sonen drog inte sitt svärd, han vågade inte, han var ännu bara en pojke. 21Sevach och Salmunna sade: »Kom själv och hugg ner oss! Sådan man, sådan styrka!« Då gick Gideon fram och dödade Sevach och Salmunna. Han tog också månsmyckena som hängde om halsen på deras kameler.

Efoden i Ofra

22Israeliterna sade till Gideon: »Härska över oss, du och din son och din sonson, du har räddat oss ur midjaniternas våld.« 23Men Gideon svarade: »Varken jag eller min son skall härska över er. Herren skall vara er härskare.«

24Gideon sade till dem: »Jag ber er att ni, var och en, ger mig ringarna ni tagit som byte.« Fienderna bar nämligen örringar av guld, eftersom de var ismaeliter. 25De svarade att han skulle få dem, och så bredde de ut en mantel, där alla kastade ringarna de tagit som byte. 26Guldringarna som han bett att få vägde 1 700 siklar. Därtill kom månsmycken och droppsmycken, purpurdräkterna som de midjanitiska kungarna burit och halssmyckena som hängt på kamelerna. 27Av allt detta gjorde Gideon en efod och ställde upp den i sin stad Ofra. Hela Israel ägnade den sin trolösa avgudadyrkan, och den fick Gideon och hans hus på fall.

28Midjaniterna kuvades av israeliterna, och de återvann aldrig sin styrka. Landet hade nu lugn och ro i fyrtio år, så länge Gideon levde.

29Jerubbaal, Joashs son, begav sig hem och stannade sedan där. 30Gideon var far till sjuttio söner; han hade många hustrur. 31En bihustru i Shekem födde honom också en son. Honom gav han namnet Avimelek. 32Gideon, Joashs son, dog i hög ålder och begravdes i sin far Joashs grav i aviesriternas Ofra.

33När Gideon var död var israeliterna åter otrogna med baalsgudarna, och de gjorde Baal Berit till sin gud. 34Israeliterna glömde Herren, sin Gud, som hade räddat dem från alla fiender som omgav dem. 35De visade heller ingen trohet mot Jerubbaals, dvs. Gideons, släkt, som tack för allt det goda han gjort för Israel.

9

Avimelek blir kung i Shekem

91Avimelek, Jerubbaals son, begav sig till sin mors bröder i Shekem. Han bad dem och hela sin släkt på morssidan 2att fråga Shekems borgare: »Vilket föredrar ni, att sjuttio män, Jerubbaals alla söner, härskar över er eller att en enda man gör det? Tänk på att jag är ert eget kött och blod.« 3Hans mors bröder framförde hans sak till shekemiterna, och de vanns för Avimelek. »Han är ju en av våra egna«, menade de. 4De gav honom 70 siklar silver från Baal Berits tempel, och för dem lejde Avimelek en hop råa sällar som följde honom. 5Sedan begav han sig till sin släkt i Ofra och dödade där sina bröder, Jerubbaals sjuttio söner, alla på en och samma sten. Endast Jotam, Jerubbaals yngste son, klarade sig, eftersom han hade gömt sig. 6Shekems borgare och Bet Millos invånare samlades och begav sig till Stenstodsterebinten i Shekem, där de utropade Avimelek till kung.

Fabeln om trädens konung

7När Jotam fick veta detta gick han upp på Gerisimbergets topp och ropade med hög röst:

»Shekems borgare, hör på mig,

så att Gud må höra på er.

8En gång beslutade träden

att smörja en konung åt sig.

De bad olivträdet:

Bli vår konung!

9Men olivträdet svarade dem:

Skall jag sluta att ge av min feta saft,

varmed gudar och människor äras,

för att i stället stå och vaja

högt över de andra träden?

10Då bad de fikonträdet:

Kom och bli vår konung!

11Men fikonträdet svarade dem:

Skall jag sluta att ge av min sötma,

av min härliga frukt,

för att i stället stå och vaja

högt över de andra träden?

12Då bad de vinstocken:

Kom och bli vår konung!

13Men vinstocken svarade dem:

Skall jag sluta att ge av min saft,

som gör gudar och människor glada,

för att i stället stå och vaja

högt över de andra träden?

14Då bad alla träden törnbusken:

Kom och bli vår konung!

15Törnbusken sade till träden:

Är det er ärliga mening

att smörja mig till er konung,

sök då skydd i min skugga.

Om inte, skall eld slå ut från törnbusken

och förtära alla cedrar på Libanon.

16Hör nu på! Handlade ni ärligt och hederligt när ni gjorde Avimelek till kung? Handlade ni rätt mot Jerubbaal och hans hus, gav ni honom den lön hans gärningar förtjänat? 17Min far kämpade för er och vågade livet för att rädda er ur midjaniternas våld. 18Ni däremot har i dag rest er mot min fars familj. Ni har dödat hans söner, sjuttio män på en och samma sten. Ni har gjort Avimelek, hans son med en slavinna, till kung över er shekemiter, bara för att han är en av era egna. 19Om ni handlade ärligt och hederligt mot Jerubbaal och hans hus i dag, gläd er då över Avimelek och låt honom glädjas över er. 20Om inte, skall eld slå ut från Avimelek och förtära Shekems borgare och Bet Millos invånare. Och eld skall slå ut från Shekems borgare och Bet Millos invånare och förtära Avimelek.«

21Sedan flydde Jotam därifrån. Han begav sig till Beer och slog sig ner där för att vara utom räckhåll för sin bror Avimelek.

Avimeleks krig mot Shekem

22När Avimelek hade härskat över israeliterna i tre år 23sådde Gud split mellan Avimelek och Shekems borgare, och de avföll från honom. 24Det skedde för att våldsdådet mot Jerubbaals sjuttio söner skulle bli hämnat; deras bror Avimelek, som dräpte dem, och shekemiterna, som uppmuntrade honom till det, skulle nu få plikta för deras död. 25För att skada Avimelek ordnade shekemiterna bakhåll på bergshöjderna, och man plundrade alla som färdades på vägarna. Detta rapporterades till Avimelek.

26Gaal, Eveds son, och hans bröder kom förbi Shekem, och Shekems borgare fick förtroende för honom. 27En gång när de varit ute och skördat vinet i vingårdarna och trampat druvorna, firade de en tacksägelsefest. De höll till i sin guds tempel och åt och drack och började sedan förbanna Avimelek: 28»Vem är Avimelek«, sade Gaal, Eveds son, »och vilka är shekemiterna, eftersom vi skall tjäna honom? Jerubbaals son och Sevul, hans uppsyningsman, har ju stått i tjänst hos ättlingar till Hamor, Shekems anfader. Varför skulle vi tjäna honom? 29Tänk om jag hade makt över folket här! Då skulle jag göra mig av med Avimelek. Jag skulle säga: Skaffa dig en större här och kom an!«

30När Sevul, stadsfogden, fick höra vad Gaal, Eveds son, hade sagt blev han rasande, 31men han var slug och sände bud till Avimelek: »Gaal, Eveds son, och hans bröder har kommit till Shekem och uppviglar staden mot dig. 32Bryt upp i natt med ditt folk och lägg dig i bakhåll ute på fälten. 33I morgon bitti när solen går upp skall du gå till attack mot staden. Då kommer Gaal att rycka ut mot dig med sitt folk, och sedan kan du göra med honom som du själv finner bäst.«

34Avimelek och allt hans folk bröt upp under natten och lade sig i bakhåll utanför Shekem, delade på fyra grupper. 35När Gaal, Eveds son, kom ut och ställde sig i öppningen till stadsporten, lämnade Avimelek och hans män bakhållet. 36Gaal fick syn på dem och sade till Sevul: »Titta, det kommer folk från bergen.« Sevul sade: »Det är bara skuggor på bergen som du tar för människor.« 37Men Gaal fortsatte: »Jo, det kommer folk från Världens navel och en annan skara bortifrån Teckentydarterebinten.« 38Då sade Sevul: »Vad säger du nu, du som var så stor i orden och sade: Vem är Avimelek, eftersom vi skall tjäna honom? — Här kommer det folk som du föraktade. Dra nu ut och kämpa med dem!« 39Och Gaal drog ut i spetsen för Shekems borgare och kämpade med Avimelek. 40Avimelek drev honom tillbaka, och han måste ta till flykten. Många föll, och det låg stupade ända fram till stadsporten. 41Avimelek stannade i Aruma, medan Sevul drev bort Gaal och hans bröder. De fick inte vara kvar i Shekem.

42Dagen därpå gick folket ut på fälten, och Avimelek fick rapport om detta. 43Han delade sina män i tre grupper och lade sig i bakhåll ute på fälten. När han såg folket komma ut ur staden, gick han till angrepp och dödade dem. 44Avimelek och hans grupp rusade fram och blockerade stadsporten, medan de två andra grupperna gick till attack mot dem som befann sig ute på fälten och dödade dem. 45Avimelek anföll staden under hela dagen. Han intog den och dödade dem därinne. Sedan lät han riva ner staden till grunden och beströdde platsen med salt.

46När borgarna i Shekemtornet hörde om detta begav de sig till valvet under El Berits tempel. 47Avimelek fick rapport om att alla borgarna i Shekemtornet var samlade på ett ställe 48och gick med allt sitt folk upp på Salmonberget. Han tog en yxa och högg av en trädgren och lade den på axeln. »Ni såg vad jag gjorde«, sade han till sina män, »skynda på och gör likadant!« 49Och alla högg sina grenar och följde efter Avimelek. De lade grenarna runt valvet och tände på, så att valvet brann och folket brändes inne. Så dog alla i Shekemtornet, omkring tusen män och kvinnor.

50Avimelek begav sig till Teves, som han belägrade och intog. 51I staden fanns ett befäst torn, dit alla män och kvinnor och alla stadens borgare hade tagit sin tillflykt. De stängde in sig där och gick upp på taket. 52När Avimelek kom dit angrep han tornet. Men när han kom intill tornporten för att sticka den i brand 53kastade en kvinna en kvarnsten rakt ner i huvudet på honom, så att skallen krossades. 54Han ropade genast på sin väpnare: »Drag ditt svärd och ge mig dödsstöten. Ingen skall kunna säga att det var en kvinna som dödade mig.« Och väpnaren stack ihjäl honom.

55När israeliterna såg att Avimelek var död återvände de hem, var och en till sitt.

56-57Det onda som Avimelek hade gjort mot sin far när han dödade sina sjuttio bröder och det onda som männen i Shekem hade gjort lät Gud alltså falla tillbaka på dem själva. De drabbades av den förbannelse som Jotam, Jerubbaals son, hade uttalat.

10

Tola och Jair

101Efter Avimelek trädde Tola fram som Israels räddare. Han var son till Pua, Dodos son, och tillhörde Isaskars stam. Han bodde i Shamir i Efraims bergsbygd, 2och han var domare i Israel i tjugotre år. Sedan dog han och begravdes i Shamir. 3Efter honom trädde Jair från Gilead fram. Han var domare i Israel i tjugotvå år. 4Han hade trettio söner, som red på trettio åsnehingstar och ägde trettio städer. Dessa kallas än i dag för Jairs byar och ligger i Gilead. 5Jair dog och begravdes i Kamon.

Ammoniterna anfaller Israel

6Israeliterna gjorde åter det som var ont i Herrens ögon: de dyrkade baalsgudarna och astartegudinnorna, arameernas, sidoniernas, moabiternas, ammoniternas och filisteernas gudar. De övergav Herren och dyrkade inte längre honom. 7Då blev Herren vred på dem och utlämnade dem åt filisteer och ammoniter.

8Detta år hade ammoniterna i arton år plågat och förtryckt de israeliter som bodde på andra sidan Jordan i amoreernas land i Gilead. 9Nu gick ammoniterna över Jordan och anföll folket i Juda, Benjamin och Efraim. Israeliternas nöd var stor. 10Då ropade de till Herren: »Vi syndade mot dig när vi övergav vår Gud och dyrkade baalsgudarna.« 11-12Herren svarade dem: »När ni förtrycktes av egypterna, amoreerna, ammoniterna, filisteerna, sidonierna, amalekiterna och midjaniterna, då ropade ni till mig och jag räddade er ur deras våld. 13Men ni övergav mig och dyrkade andra gudar. Därför vill jag inte rädda er igen. 14Ropa nu till de gudar ni har valt, så får de rädda er när ni är i nöd.« 15Israeliterna sade till Herren: »Vi har syndat. Gör vad du vill med oss, bara du räddar oss den här gången.« 16De gjorde sig av med de främmande gudar de hade hos sig och dyrkade Herren i stället. Då stod han inte längre ut med att se dem lida.

17Ammoniterna bådades upp och slog läger i Gilead. Då samlades israeliterna, och de slog läger i Mispa. 18Folket, dvs. ledarna i Gilead, sade sinsemellan: »Den som först går ut i strid mot ammoniterna skall vara hövding för alla som bor i Gilead.«