Bibel 2000 (B2000)
9

Avimelek blir kung i Shekem

91Avimelek, Jerubbaals son, begav sig till sin mors bröder i Shekem. Han bad dem och hela sin släkt på morssidan 2att fråga Shekems borgare: »Vilket föredrar ni, att sjuttio män, Jerubbaals alla söner, härskar över er eller att en enda man gör det? Tänk på att jag är ert eget kött och blod.« 3Hans mors bröder framförde hans sak till shekemiterna, och de vanns för Avimelek. »Han är ju en av våra egna«, menade de. 4De gav honom 70 siklar silver från Baal Berits tempel, och för dem lejde Avimelek en hop råa sällar som följde honom. 5Sedan begav han sig till sin släkt i Ofra och dödade där sina bröder, Jerubbaals sjuttio söner, alla på en och samma sten. Endast Jotam, Jerubbaals yngste son, klarade sig, eftersom han hade gömt sig. 6Shekems borgare och Bet Millos invånare samlades och begav sig till Stenstodsterebinten i Shekem, där de utropade Avimelek till kung.

Fabeln om trädens konung

7När Jotam fick veta detta gick han upp på Gerisimbergets topp och ropade med hög röst:

»Shekems borgare, hör på mig,

så att Gud må höra på er.

8En gång beslutade träden

att smörja en konung åt sig.

De bad olivträdet:

Bli vår konung!

9Men olivträdet svarade dem:

Skall jag sluta att ge av min feta saft,

varmed gudar och människor äras,

för att i stället stå och vaja

högt över de andra träden?

10Då bad de fikonträdet:

Kom och bli vår konung!

11Men fikonträdet svarade dem:

Skall jag sluta att ge av min sötma,

av min härliga frukt,

för att i stället stå och vaja

högt över de andra träden?

12Då bad de vinstocken:

Kom och bli vår konung!

13Men vinstocken svarade dem:

Skall jag sluta att ge av min saft,

som gör gudar och människor glada,

för att i stället stå och vaja

högt över de andra träden?

14Då bad alla träden törnbusken:

Kom och bli vår konung!

15Törnbusken sade till träden:

Är det er ärliga mening

att smörja mig till er konung,

sök då skydd i min skugga.

Om inte, skall eld slå ut från törnbusken

och förtära alla cedrar på Libanon.

16Hör nu på! Handlade ni ärligt och hederligt när ni gjorde Avimelek till kung? Handlade ni rätt mot Jerubbaal och hans hus, gav ni honom den lön hans gärningar förtjänat? 17Min far kämpade för er och vågade livet för att rädda er ur midjaniternas våld. 18Ni däremot har i dag rest er mot min fars familj. Ni har dödat hans söner, sjuttio män på en och samma sten. Ni har gjort Avimelek, hans son med en slavinna, till kung över er shekemiter, bara för att han är en av era egna. 19Om ni handlade ärligt och hederligt mot Jerubbaal och hans hus i dag, gläd er då över Avimelek och låt honom glädjas över er. 20Om inte, skall eld slå ut från Avimelek och förtära Shekems borgare och Bet Millos invånare. Och eld skall slå ut från Shekems borgare och Bet Millos invånare och förtära Avimelek.«

21Sedan flydde Jotam därifrån. Han begav sig till Beer och slog sig ner där för att vara utom räckhåll för sin bror Avimelek.

Avimeleks krig mot Shekem

22När Avimelek hade härskat över israeliterna i tre år 23sådde Gud split mellan Avimelek och Shekems borgare, och de avföll från honom. 24Det skedde för att våldsdådet mot Jerubbaals sjuttio söner skulle bli hämnat; deras bror Avimelek, som dräpte dem, och shekemiterna, som uppmuntrade honom till det, skulle nu få plikta för deras död. 25För att skada Avimelek ordnade shekemiterna bakhåll på bergshöjderna, och man plundrade alla som färdades på vägarna. Detta rapporterades till Avimelek.

26Gaal, Eveds son, och hans bröder kom förbi Shekem, och Shekems borgare fick förtroende för honom. 27En gång när de varit ute och skördat vinet i vingårdarna och trampat druvorna, firade de en tacksägelsefest. De höll till i sin guds tempel och åt och drack och började sedan förbanna Avimelek: 28»Vem är Avimelek«, sade Gaal, Eveds son, »och vilka är shekemiterna, eftersom vi skall tjäna honom? Jerubbaals son och Sevul, hans uppsyningsman, har ju stått i tjänst hos ättlingar till Hamor, Shekems anfader. Varför skulle vi tjäna honom? 29Tänk om jag hade makt över folket här! Då skulle jag göra mig av med Avimelek. Jag skulle säga: Skaffa dig en större här och kom an!«

30När Sevul, stadsfogden, fick höra vad Gaal, Eveds son, hade sagt blev han rasande, 31men han var slug och sände bud till Avimelek: »Gaal, Eveds son, och hans bröder har kommit till Shekem och uppviglar staden mot dig. 32Bryt upp i natt med ditt folk och lägg dig i bakhåll ute på fälten. 33I morgon bitti när solen går upp skall du gå till attack mot staden. Då kommer Gaal att rycka ut mot dig med sitt folk, och sedan kan du göra med honom som du själv finner bäst.«

34Avimelek och allt hans folk bröt upp under natten och lade sig i bakhåll utanför Shekem, delade på fyra grupper. 35När Gaal, Eveds son, kom ut och ställde sig i öppningen till stadsporten, lämnade Avimelek och hans män bakhållet. 36Gaal fick syn på dem och sade till Sevul: »Titta, det kommer folk från bergen.« Sevul sade: »Det är bara skuggor på bergen som du tar för människor.« 37Men Gaal fortsatte: »Jo, det kommer folk från Världens navel och en annan skara bortifrån Teckentydarterebinten.« 38Då sade Sevul: »Vad säger du nu, du som var så stor i orden och sade: Vem är Avimelek, eftersom vi skall tjäna honom? — Här kommer det folk som du föraktade. Dra nu ut och kämpa med dem!« 39Och Gaal drog ut i spetsen för Shekems borgare och kämpade med Avimelek. 40Avimelek drev honom tillbaka, och han måste ta till flykten. Många föll, och det låg stupade ända fram till stadsporten. 41Avimelek stannade i Aruma, medan Sevul drev bort Gaal och hans bröder. De fick inte vara kvar i Shekem.

42Dagen därpå gick folket ut på fälten, och Avimelek fick rapport om detta. 43Han delade sina män i tre grupper och lade sig i bakhåll ute på fälten. När han såg folket komma ut ur staden, gick han till angrepp och dödade dem. 44Avimelek och hans grupp rusade fram och blockerade stadsporten, medan de två andra grupperna gick till attack mot dem som befann sig ute på fälten och dödade dem. 45Avimelek anföll staden under hela dagen. Han intog den och dödade dem därinne. Sedan lät han riva ner staden till grunden och beströdde platsen med salt.

46När borgarna i Shekemtornet hörde om detta begav de sig till valvet under El Berits tempel. 47Avimelek fick rapport om att alla borgarna i Shekemtornet var samlade på ett ställe 48och gick med allt sitt folk upp på Salmonberget. Han tog en yxa och högg av en trädgren och lade den på axeln. »Ni såg vad jag gjorde«, sade han till sina män, »skynda på och gör likadant!« 49Och alla högg sina grenar och följde efter Avimelek. De lade grenarna runt valvet och tände på, så att valvet brann och folket brändes inne. Så dog alla i Shekemtornet, omkring tusen män och kvinnor.

50Avimelek begav sig till Teves, som han belägrade och intog. 51I staden fanns ett befäst torn, dit alla män och kvinnor och alla stadens borgare hade tagit sin tillflykt. De stängde in sig där och gick upp på taket. 52När Avimelek kom dit angrep han tornet. Men när han kom intill tornporten för att sticka den i brand 53kastade en kvinna en kvarnsten rakt ner i huvudet på honom, så att skallen krossades. 54Han ropade genast på sin väpnare: »Drag ditt svärd och ge mig dödsstöten. Ingen skall kunna säga att det var en kvinna som dödade mig.« Och väpnaren stack ihjäl honom.

55När israeliterna såg att Avimelek var död återvände de hem, var och en till sitt.

56-57Det onda som Avimelek hade gjort mot sin far när han dödade sina sjuttio bröder och det onda som männen i Shekem hade gjort lät Gud alltså falla tillbaka på dem själva. De drabbades av den förbannelse som Jotam, Jerubbaals son, hade uttalat.