Deborasången

5¹

²5:2–31 Deborasången återger i poetisk form händelserna i kap. 4. Den är mycket svårtolkad. Texten är på en del ställen (särskilt v. 6–8) skadad och kan inte alltid rekonstrueras. Sången antas vara den äldsta texten i GT, avfattad före 1000 f.Kr. Språkligt ger den ett ålderdomligt intryck, och den innehåller många ovanliga ord. Upprepning är ett påfallande stildrag. Poesi.Israel reste sig till kamp,

folket slöt villigt upp.

Prisa Herren!

³Konungar, hör!

Furstar, lyssna!

Jag vill sjunga, besjunga Herren,

jag lovprisar Herren, Israels Gud!

⁴

går fram från Edoms nejder,

då skälver jorden, det strömmar från himlen,

ja, vatten strömmar ur molnen!

⁵Bergen bävar

inför Herren, Sinais herre,

inför Herren, Israels Gud.

⁶

på Jaels tid fanns inga vägar mer,

vandrare följde vindlande stigar.

⁷Ledare fanns inte mer,

fanns inte mer i Israel,

förrän du trädde fram, Debora,

trädde fram, du Israels moder.

⁸5:8 [---] Text.[---]

Inte en sköld, inte en lans fanns att se

bland Israels fyrtio tusen.

⁹Mitt hjärta brinner

för Israels hövdingar,

för folket som villigt slöt upp.

Prisa Herren!

¹⁰Ni som rider på vita åsnor,

som sitter på praktfulla täcken,

som vandrar på vägarna,

stäm in!

¹¹Vid rännorna där vattnet hämtas

besjunger man Herrens segrar,

hans segrar i spetsen för Israel.

Då drog Herrens folk mot portarna:

¹²»Upp, upp, Debora!

Upp, upp, sjung din sång!

Framåt, Barak,

tag fångar, fångar, Avinoams son!«

¹³Då drog Israel ut som tappra män,

Herrens folk som hjältar.

¹⁴5:14 Makir Här beteckning för Manasse. Makir var Manasses son; se 4 Mos 26:29; Jos 17:1.Furstar från Efraim drog fram över slätten,

de följde dig, Benjamin, och ditt folk.

Från Makir drog hövdingar ut,

från Sebulon de som bar ledarstav.

¹⁵5:15 ff. Fyra stammar deltog inte i kriget: Ruben, Gad (här kallad Gilead), Dan och Asher. Sångens ord om dem är sannolikt klandrande men har också tolkats som ursäktande.Isaskars furstar följde Debora,

Isaskar som var Baraks stöd

sändes med honom ner på slätten.

Rubens ätter höll grundliga rådslag.

¹⁶Varför dröjde du kvar bland fållorna

och lyssnade till herdarnas flöjter?

Rubens ätter höll grundliga rådslag.

¹⁷5:17 Dan … vid skeppen … Asher … vid sina hamnar Män från dessa stammar kan ha gjort tjänst åt de sjöfarande fenikierna vid deras hamnar.Gilead stannade bortom Jordan.

Och Dan – varför väntade han vid skeppen?

Asher blev kvar på havets strand,

hemma vid sina hamnar.

¹⁸Sebulons folk visade dödsförakt,

liksom Naftali på höglänt fält.

¹⁹5:19 Tanak, Megiddo Städer på Jisreelslätten; se 1:27; Jos 12:21. Tiderna igenom har många slag utkämpats i denna trakt.Kungar samlades och gick till anfall,

Kanaans kungar gick till anfall

i Tanak vid Megiddos vatten,

men inget silver blev deras byte.

²⁰Från himlen anföll stjärnorna,

de anföll Sisera från sina banor.

²¹Han vräktes undan av Kishonbäcken,

bäcken överföll honom, bäcken Kishon.

Fortsätt, min själ, att sjunga med kraft!

²²Då dånade hästarnas hovar,

bort i galopp, i galopp.

²³5:23 Meros Okänd ort.Förbanna Meros, säger Herrens ängel,

förbanna dem som bor där,

för att de inte kom till Herrens hjälp,

till Herrens och hans hjältars hjälp.

²⁴

keniten Hevers hustru,

välsignad bland tältens kvinnor.

²⁵Han bad om vatten, hon gav honom mjölk,

bjöd honom tjockmjölk i herrskapsskål.

²⁶Hennes hand grep efter tältpluggen,

hennes högra hand efter klubban.

Med klubban slog hon Sisera,

spräckte hans skalle,

genomträngde och klöv hans tinning.

²⁷Vid hennes fötter sjönk han ner.

Han föll och låg stilla.

Vid hennes fötter sjönk han ner, han föll.

Där sjönk han samman,

föll,

tillintetgjord.

²⁸Genom fönstret blickade Siseras mor,

ropade ut genom gallret:

»Varför kommer inte hans vagn?

Varför hörs inte hästarnas hovar?«

²⁹Den klokaste hovdamen svarade henne

så som hon ville ha det:

³⁰»De skiftar nog bytet de tagit:

en kvinna eller två åt varje karl,

mönstrade tyger som byte åt Sisera,

mönstrade tyger som byte,

brokiga dukar, en eller två,

om halsen på den som tog byte.«

³¹Så förgås alla dina fiender, Herre.

Men de som älskar honom blir som solen

när den går upp i all sin kraft.

Landet hade sedan lugn och ro i fyrtio år.