Bibel 2000 (B2000)
21

Benjamins stam återupprättas

211I Mispa hade israeliterna svurit denna ed: »Ingen av oss skall ge sin dotter som hustru åt en benjaminit.« 2Nu kom folket till Betel och satt där inför Gud ända till kvällen, under högljudd gråt och klagan. 3»Herre, Israels Gud«, ropade de. »Varför har detta skett i Israel, varför saknar Israel i dag en stam?« 4Tidigt nästa morgon byggde folket ett altare och offrade brännoffer och gemenskapsoffer.

5Israeliterna frågade: »Är det några från Israels alla stammar som inte infunnit sig, när vi nu har församlats inför Herren?« De hade nämligen svurit en dyr ed att den som inte infann sig inför Herren i Mispa skulle straffas med döden.

6Israeliterna kände medlidande med sin broder Benjamin, och de sade: »I dag har en stam huggits bort från Israel. 7Hur skall vi göra för att skaffa hustrur åt dem som är kvar? Vi har ju med ed lovat Herren att inte ge någon av våra döttrar som hustru åt dem.« 8De frågade: »Är det några från Israels stammar som inte har infunnit sig inför Herren i Mispa?« Det visade sig då att ingen från Javesh i Gilead hade kommit till lägret för att delta i församlingen. 9Man höll mönstring bland folket, men ingen av invånarna i Javesh i Gilead var där.

10Menigheten sände då ut 12 000 krigare med denna order: »Gå till Javesh i Gilead och hugg ner invånarna där, även kvinnor och barn. 11Detta är vad ni skall göra: alla män och alla de kvinnor som har haft samlag med en man skall ni viga åt förintelse.« 12Bland invånarna i Javesh i Gilead fann de 400 orörda unga flickor, som ännu inte haft samlag med någon man. Dem förde de till lägret i Shilo i Kanaan.

13Därefter skickade menigheten förhandlare till benjaminiterna vid Rimmonklippan och erbjöd dem fred. 14Benjaminiterna återvände då, och man gav dem de kvinnor från Javesh i Gilead som man låtit leva. Men det fanns inte tillräckligt många.

15Folket kände medlidande med benjaminiterna för den lucka Herren hade skapat bland Israels stammar. 16Menighetens äldste sade: »Hur skall vi kunna skaffa hustrur åt dem som är kvar? Alla kvinnor i Benjamin är ju utrotade.« 17De fortsatte: »En rest av Benjamin måste räddas, en hel stam får inte utplånas ur Israel. 18Men vi israeliter kan inte själva ge dem några av våra döttrar som hustrur, eftersom vi svurit en ed: Förbannad den som ger en kvinna till någon från Benjamins stam.« 19Och de sade: »Varje år firas ju Herrens högtid i Shilo.« Shilo ligger norr om Betel, öster om vägen från Betel till Shekem och söder om Levona. 20Och de sade åt benjaminiterna hur de skulle göra: »Lägg er på lur i vingårdarna. 21Passa på när flickorna från Shilo kommer ut för att dansa. Då skall ni rusa fram och röva till er var sin hustru bland flickorna från Shilo och sedan återvända hem till Benjamin. 22Om deras fäder eller bröder kommer och ställer oss till svars, säger vi: Ha medlidande med dem. Alla kunde inte få tag på en hustru i kriget. Och ni kunde inte själva ge era döttrar till dem, då hade ni ju dragit skuld över er.«

23Benjaminiterna gjorde så. De tog var sin av de dansande flickorna och rövade med sig dem. Sedan återvände de hem till sitt eget område, och där byggde de upp städerna och slog sig ner i dem. 24Israeliterna bröt upp, stam för stam och släkt för släkt, och begav sig därifrån, var och en till sitt område.

25På den tiden fanns ingen kung i Israel. Var och en gjorde vad han själv fann för gott.