Bibel 2000 (B2000)
14

Simsons bröllop

141En gång gick Simson ner till Timna. Där såg han en filisteisk kvinna. 2När han kom hem berättade han det för sin far och sin mor: »Jag såg en filisteisk kvinna i Timna«, sade han. »Ordna så att hon blir min hustru.« 3Föräldrarna sade: »Finns det ingen kvinna i din egen släkt eller i hela vårt folk, eftersom du måste gå till de oomskurna filisteerna för att få en hustru?« Simson sade till sin far: »Ordna så att hon blir min. Det är henne jag vill ha.« 4Hans far och mor förstod inte att Herren låg bakom alltsammans, att han sökte strid med filisteerna. Vid den tiden härskade filisteerna över Israel.

5Simson gick ner till Timna med sina föräldrar. Just när de nådde fram till vingårdarna utanför Timna kom ett rytande lejon emot honom. 6Då föll Herrens ande över honom, och han slet lejonet i stycken med blotta händerna, som om det varit en killing. Men han berättade inte för sina föräldrar vad han hade gjort 7utan gick vidare. Han talade med kvinnan, och hon var den han ville ha.

8När han efter en tid återvände för att gifta sig med kvinnan vek han av från vägen för att se på det döda lejonet. Då fick han se att det fanns en bisvärm och honung i kadavret. 9Han skrapade ut honungen i händerna och gick sedan och åt av den under vägen. När han kom tillbaka till föräldrarna delade han med sig av honungen, och de åt av den. Men han talade inte om att han skrapat ut honungen ur lejonkadavret.

10Simsons far gick hem till kvinnan, och Simson ställde till med en fest, så som de unga männen brukade göra. 11När folket såg honom valde de ut trettio unga män till bröllopsföljet. 12Simson sade till dem: »Jag skall ge er en gåta. Om ni gissar rätt på den under de sju dagar festen varar skall jag ge er trettio linnerockar och trettio högtidsdräkter. 13Men om ni inte kan lösa den skall ni ge trettio linnerockar och trettio högtidsdräkter åt mig.« — »Ge oss din gåta«, sade de. »Låt höra!« 14Och Simson sade:

»Från storätaren kom ätbart,

från den starke kom sött.«

Efter tre dagar hade de ännu inte kunnat lösa gåtan. 15Den fjärde dagen sade de till Simsons hustru: »Locka din man att avslöja gåtans lösning för oss, annars bränner vi inne både dig och din familj. Bjöd ni kanske hit oss för att ruinera oss?« 16Och Simsons hustru låg nu över honom med gråt och tårar: »Du måste hata mig«, sade hon. »Du älskar mig inte. Du gav mina landsmän en gåta, men du vill inte avslöja lösningen för mig.« Han svarade: »Jag har inte avslöjat den för min far och mor. Skulle jag då avslöja den för dig?« 17Hon låg över Simson med sin gråt de sju dagar festen varade. Och den sjunde dagen avslöjade han lösningen, eftersom hon aldrig lämnade honom i fred, och hon förde den vidare till sina landsmän. 18Innan solen gick ner den sjunde dagen sade männen i staden till Simson:

»Vad är sötare än honung,

vad är starkare än ett lejon?«

Och han svarade dem:

»Hade ni inte plöjt med min kviga,

skulle ni aldrig ha gissat min gåta.«

19Då föll Herrens ande över honom. Han gick till Ashkelon och slog ihjäl trettio män. Han tog deras dräkter och gav kläderna till dem som hade löst gåtan. I vredesmod vände han hem. 20Simsons hustru giftes bort med den som varit ledare för bröllopsföljet.
15

Simsons hämnd på filisteerna

151En tid därefter, under veteskörden, sökte Simson upp sin hustru och hade med sig en killing. »Låt mig få komma in till min hustru i hennes rum«, bad han. Men hennes far släppte inte in honom 2utan sade: »Jag var övertygad om att du hade förskjutit henne, så jag gav henne till ledaren för bröllopsföljet. Men hennes yngre syster är ju vackrare än hon, ta henne i stället.« 3Simson sade: »Den här gången är jag utan skuld om jag skadar filisteerna.«

4Simson gick därifrån och fångade trehundra rävar. Han tog facklor, band ihop svansarna två och två och fäste en fackla i varje svanspar. 5Sedan tände han facklorna och släppte ut rävarna på filisteernas sädesfält, så att både kärvar och omejad säd stacks i brand, liksom vingårdar och olivlundar. 6»Vem har gjort det här?« undrade filisteerna, och svaret blev: »Simson, svärsonen till timniten som gav hans hustru till ledaren för bröllopsföljet.« Då gav sig filisteerna i väg och brände inne både kvinnan och hennes far. 7Simson sade: »Eftersom ni bär er åt så här skall jag inte unna mig någon ro förrän jag har tagit hämnd på er!« 8Han gick lös på dem och slog dem sönder och samman. Sedan gick han därifrån och höll till i bergsklyftan vid Etam.

Simson och åsnekäken

9Filisteerna drog ut, de slog läger i Juda och spred sig mot Lechi. 10När judeerna frågade varför de dragit ut mot dem fick de svaret: »För att fängsla Simson. Vi skall behandla honom likadant som han behandlade oss.« 11Då begav sig 3 000 man från Juda ner till bergsklyftan vid Etam och sade till Simson: »Du vet ju att filisteerna har makten här. Hur kan du då göra så här mot oss?« Han svarade: »Jag har behandlat dem likadant som de behandlade mig.« 12Judeerna sade då: »Vi har kommit hit för att fängsla dig och överlämna dig till filisteerna.« — »Svär på att ni inte tänker hugga ner mig«, sade Simson, 13och de svarade: »Vi skall fängsla dig och överlämna dig till filisteerna, men döda dig skall vi inte.« Så band de honom med två nya rep och förde bort honom från klyftan.

14När han kom fram till Lechi, där filisteerna kom emot honom under höga rop, föll Herrens ande över honom. Repen om hans armar blev nu som svedda lintrådar, och bojorna gled av hans händer. 15Han fick fatt på en färsk åsnekäke, och med den i handen slog han ihjäl tusen man. 16Simson sade:

»Med åsnekäken slog jag en hop, ja två,

med åsnekäken slog jag tusen man.«

17När han sagt detta slängde han käken ifrån sig. Platsen kallades sedan för Käkhöjden.

18Simson hade blivit mycket törstig, och han ropade till Herren: »Herre, du lät din tjänare vinna denna stora seger. Skall jag nu behöva dö av törst och falla i händerna på de oomskurna?« 19Då klöv Gud kratern i Lechi, och vatten strömmade fram. Simson drack och hans livsandar återvände. Källan heter än i dag Roparkällan i Lechi.

20Under den filisteiska tiden var Simson domare i Israel i tjugo år.

16

Simson i Gaza

161En gång gick Simson till Gaza. Där fick han se en hora och gick in till henne. 2När folket i Gaza fick reda på att Simson var där omringade de platsen och låg natten lång på lur vid stadsporten. Men under natten gjorde de ingenting, de tänkte: »Vi väntar till gryningen, då dödar vi honom.« 3Simson låg kvar till midnatt. Då steg han upp, grep tag i stadsportens dörrar och dörrposter och slet loss både dem och bommen. Alltihop tog han på ryggen och bar det upp till toppen av berget nära Hebron.

Simson och Delila

4En tid därefter förälskade sig Simson i en kvinna som bodde i Sorekdalen. Hon hette Delila. 5Filisteernas hövdingar kom till henne och sade: »Locka honom att tala om var han får sin väldiga styrka ifrån och hur vi skall få makt över honom, så att vi kan binda och kuva honom. Du får elvahundra siklar silver av var och en av oss.«

6Delila sade till Simson: »Tala om för mig var du får din väldiga styrka ifrån och hur man gör för att binda och kuva dig.« 7Simson svarade: »Om man binder mig med sju färska senor som inte har hunnit torka, så blir jag lika svag som vem som helst.« 8Filisteernas hövdingar kom då till henne med sju färska senor som inte hunnit torka, och hon band honom med dem. 9Samtidigt hade hon folk som låg på lur i rummet innanför. Men när hon ropade: »Filisteerna tar dig, Simson!« slet han sönder senorna som om de varit blånor som svetts av eld. Och ingen visste var hans styrka kom ifrån.

10Delila sade till Simson: »Du har lurat mig och ljugit för mig! Tala om hur man gör för att binda dig.« 11Simson svarade: »Om man binder mig med nya rep som inte varit i bruk, så blir jag lika svag som vem som helst.« 12Delila tog nya rep, som hon band Simson med, och ropade sedan: »Filisteerna tar dig, Simson!« Samtidigt låg folk på lur i rummet innanför. Men Simson slet bort repen från armarna som om de varit trådar.

13Delila sade till Simson: »Du bara lurar mig och ljuger för mig. Tala om hur man gör för att binda dig.« Simson svarade: »Om du väver in mina sju flätor i vävstolens varp och pluggar fast dem i väggen, så blir jag lika svag som vem som helst.« 14Hon vaggade honom till sömns och vävde sedan in hans sju flätor i varpen och pluggade fast dem i väggen. Men när hon ropade: »Filisteerna tar dig, Simson!« for han upp ur sömnen och ryckte loss både plugg och varp.

15Då sade hon: »Hur kan du säga att du älskar mig, när du inte berättar allt för mig. Tre gånger har du lurat mig, och du har inte talat om för mig var du får din väldiga styrka ifrån.« 16Dagarna i ända pinade hon honom med sitt tjat. Till sist blev han så trött på henne att han kunde dö, 17och han berättade sin hemlighet: »Ingen rakkniv har någonsin vidrört mitt huvud, ty jag är en Guds nasir ända från moderlivet. Men om man rakar av mig håret, förlorar jag min styrka och blir lika svag som vem som helst.«

18Delila, som förstod att han hade berättat hela hemligheten, sände bud efter filisteernas hövdingar och sade: »Kom hit! Nu har Simson berättat sin hemlighet.« Hövdingarna kom, och pengarna hade de med sig. 19Delila vaggade Simson till sömns i sitt knä, sedan kallade hon in en man som skar av hans sju flätor. Så började Simsons förnedring. Han hade förlorat sin styrka. 20När Delila ropade: »Filisteerna tar dig, Simson!« for han upp ur sömnen och tänkte: »Jag lyckas nog göra mig fri den här gången också.« Han visste inte att Herren hade övergett honom.

21Filisteerna grep honom och stack ut ögonen på honom och förde honom sedan till Gaza. Han slogs i bojor och blev satt att mala på kvarnen i fängelset.

22Men hans hår som rakats av började växa ut igen.

Simsons hämnd och hans död

23Filisteernas hövdingar samlades för att fira en stor glädjefest och offra åt sin gud Dagon. Och de sjöng:

»Vår gud har överlämnat

vår fiende Simson i vår hand.«

24Och när folket fick se honom lovsjöng de sin gud:

»Vår gud har överlämnat

vår fiende i vår hand,

han som förhärjade landet

och dräpte en mängd av de våra.«

25De blev alltmer upprymda och sade: »Hämta hit Simson, så att vi kan roa oss med honom!« Han hämtades från fängelset, och de gjorde sig lustiga över honom. De hade ställt honom bland pelarna, 26och Simson bad pojken som ledde honom: »Ställ mig så att jag kan hålla i pelarna som bär upp huset och stödja mig mot dem.« 27Huset var fullt av män och kvinnor, alla filisteernas hövdingar var där, och på taket stod omkring 3 000 män och kvinnor som såg på när man roade sig med Simson.

28Då ropade Simson till Herren: »Herre, min Gud! Tänk på mig, o Gud, och ge mig styrkan tillbaka denna enda gång, så att jag i ett slag kan hämnas på filisteerna för mina båda ögon!« 29Han sökte stöd mot de båda mittpelarna som bar upp huset och tog spjärn med höger hand mot den ena och med vänster hand mot den andra 30och sade: »Må jag dö på samma gång som filisteerna!« Sedan tryckte han till med sådan kraft att huset störtade samman över hövdingarna och allt folket där inne. De han dödade vid sin egen död var fler än de han hade dödat medan han levde.

31Hans bröder och hela hans familj kom dit och hämtade honom. De förde honom till hans far Manoachs grav mellan Sora och Eshtaol. Där begravde de honom. Han hade varit domare i Israel i tjugo år.