Bibel 2000 (B2000)
13

Simsons födelse

131Israeliterna gjorde åter det som var ont i Herrens ögon, och Herren gav dem i filisteernas våld i fyrtio år.

2Det fanns en man i Sora som var av danitisk släkt och hette Manoach. Hans hustru var ofruktsam och hade inga barn. 3Herrens ängel visade sig för henne och sade: »Du är ofruktsam och har inga barn, men du kommer att bli havande och föda en son. 4Var noga med att inte dricka vin eller starka drycker och att inte äta någonting orent. 5Du skall bli havande och föda en son. Ingen rakkniv får någonsin vidröra hans huvud. Pojken skall vara en Guds nasir redan från moderlivet. Med honom inleds Israels befrielse från filisteerna.«

6Kvinnan gick till sin man och berättade: »Det kom en gudsman till mig, han såg ut som Guds ängel och fyllde mig med bävan. Jag frågade inte varifrån han kom, och han talade inte om vad han hette. 7Han sade: Du kommer att bli havande och föda en son. Du får inte dricka vin eller starka drycker och inte äta någonting orent. Pojken skall vara en Guds nasir från moderlivet ända till sin död.«

8Då bad Manoach till Herren: »Herre, låt gudsmannen du sände komma till oss igen och lära oss hur vi skall göra med pojken som skall födas.« 9Gud hörde Manoachs bön, och Guds ängel kom till hans hustru igen. Hon befann sig då ute på åkern, men hennes man Manoach var inte där. 10Hon sprang genast hem och berättade för honom: »Mannen som kom till mig häromdagen har visat sig för mig!« 11Manoach följde med sin hustru, och när han kom fram till mannen frågade han: »Var det du som talade med min hustru?« — »Ja«, svarade mannen. 12»När dina ord har gått i uppfyllelse, hur skall då pojken tas om hand, hur skall vi göra med honom?« frågade Manoach. 13Herrens ängel sade: »Din hustru måste vara noga med allt det jag sagt henne. 14Hon får inte äta någonting som kommer från vinstocken, inte dricka vin eller starka drycker och inte äta någonting orent. Hon måste rätta sig efter allt som jag har befallt henne.« 15Manoach sade till Herrens ängel: »Vi vill gärna be dig stanna, så att vi kan laga till en killing åt dig.« 16Men Herrens ängel svarade: »Även om du ber mig stanna, kommer jag inte att äta av maten. Men om du frambär ett brännoffer, skall du offra det åt Herren.« Manoach visste inte att det var Herrens ängel 17och frågade: »Vad heter du? Vi vill hedra dig när dina ord går i uppfyllelse.« 18Herrens ängel sade: »Varför frågar du vad jag heter? Mitt namn är ofattbart.«

19Manoach tog killingen och matoffret och offrade det på en klippa som ett brännoffer till Herren, han som gör det ofattbara. 20Då lågorna steg från altaret upp mot himlen, steg Herrens ängel upp i altarlågorna. Manoach och hans hustru såg det, och de föll ner med ansiktet mot marken. 21Herrens ängel visade sig sedan inte mer för Manoach och hans hustru. Manoach förstod nu att det varit Herrens ängel, 22och han sade till sin hustru: »Nu måste vi dö, vi har sett Gud.« 23Men hans hustru sade: »Om Herren velat döda oss, hade han inte tagit emot vårt brännoffer och matoffer, och inte heller hade han låtit oss se allt detta och höra något sådant.«

24Kvinnan födde en son och gav honom namnet Simson. Pojken växte upp, och Herren välsignade honom. 25Herrens ande började ansätta honom vid Dans läger, mellan Sora och Eshtaol.

14

Simsons bröllop

141En gång gick Simson ner till Timna. Där såg han en filisteisk kvinna. 2När han kom hem berättade han det för sin far och sin mor: »Jag såg en filisteisk kvinna i Timna«, sade han. »Ordna så att hon blir min hustru.« 3Föräldrarna sade: »Finns det ingen kvinna i din egen släkt eller i hela vårt folk, eftersom du måste gå till de oomskurna filisteerna för att få en hustru?« Simson sade till sin far: »Ordna så att hon blir min. Det är henne jag vill ha.« 4Hans far och mor förstod inte att Herren låg bakom alltsammans, att han sökte strid med filisteerna. Vid den tiden härskade filisteerna över Israel.

5Simson gick ner till Timna med sina föräldrar. Just när de nådde fram till vingårdarna utanför Timna kom ett rytande lejon emot honom. 6Då föll Herrens ande över honom, och han slet lejonet i stycken med blotta händerna, som om det varit en killing. Men han berättade inte för sina föräldrar vad han hade gjort 7utan gick vidare. Han talade med kvinnan, och hon var den han ville ha.

8När han efter en tid återvände för att gifta sig med kvinnan vek han av från vägen för att se på det döda lejonet. Då fick han se att det fanns en bisvärm och honung i kadavret. 9Han skrapade ut honungen i händerna och gick sedan och åt av den under vägen. När han kom tillbaka till föräldrarna delade han med sig av honungen, och de åt av den. Men han talade inte om att han skrapat ut honungen ur lejonkadavret.

10Simsons far gick hem till kvinnan, och Simson ställde till med en fest, så som de unga männen brukade göra. 11När folket såg honom valde de ut trettio unga män till bröllopsföljet. 12Simson sade till dem: »Jag skall ge er en gåta. Om ni gissar rätt på den under de sju dagar festen varar skall jag ge er trettio linnerockar och trettio högtidsdräkter. 13Men om ni inte kan lösa den skall ni ge trettio linnerockar och trettio högtidsdräkter åt mig.« — »Ge oss din gåta«, sade de. »Låt höra!« 14Och Simson sade:

»Från storätaren kom ätbart,

från den starke kom sött.«

Efter tre dagar hade de ännu inte kunnat lösa gåtan. 15Den fjärde dagen sade de till Simsons hustru: »Locka din man att avslöja gåtans lösning för oss, annars bränner vi inne både dig och din familj. Bjöd ni kanske hit oss för att ruinera oss?« 16Och Simsons hustru låg nu över honom med gråt och tårar: »Du måste hata mig«, sade hon. »Du älskar mig inte. Du gav mina landsmän en gåta, men du vill inte avslöja lösningen för mig.« Han svarade: »Jag har inte avslöjat den för min far och mor. Skulle jag då avslöja den för dig?« 17Hon låg över Simson med sin gråt de sju dagar festen varade. Och den sjunde dagen avslöjade han lösningen, eftersom hon aldrig lämnade honom i fred, och hon förde den vidare till sina landsmän. 18Innan solen gick ner den sjunde dagen sade männen i staden till Simson:

»Vad är sötare än honung,

vad är starkare än ett lejon?«

Och han svarade dem:

»Hade ni inte plöjt med min kviga,

skulle ni aldrig ha gissat min gåta.«

19Då föll Herrens ande över honom. Han gick till Ashkelon och slog ihjäl trettio män. Han tog deras dräkter och gav kläderna till dem som hade löst gåtan. I vredesmod vände han hem. 20Simsons hustru giftes bort med den som varit ledare för bröllopsföljet.
15

Simsons hämnd på filisteerna

151En tid därefter, under veteskörden, sökte Simson upp sin hustru och hade med sig en killing. »Låt mig få komma in till min hustru i hennes rum«, bad han. Men hennes far släppte inte in honom 2utan sade: »Jag var övertygad om att du hade förskjutit henne, så jag gav henne till ledaren för bröllopsföljet. Men hennes yngre syster är ju vackrare än hon, ta henne i stället.« 3Simson sade: »Den här gången är jag utan skuld om jag skadar filisteerna.«

4Simson gick därifrån och fångade trehundra rävar. Han tog facklor, band ihop svansarna två och två och fäste en fackla i varje svanspar. 5Sedan tände han facklorna och släppte ut rävarna på filisteernas sädesfält, så att både kärvar och omejad säd stacks i brand, liksom vingårdar och olivlundar. 6»Vem har gjort det här?« undrade filisteerna, och svaret blev: »Simson, svärsonen till timniten som gav hans hustru till ledaren för bröllopsföljet.« Då gav sig filisteerna i väg och brände inne både kvinnan och hennes far. 7Simson sade: »Eftersom ni bär er åt så här skall jag inte unna mig någon ro förrän jag har tagit hämnd på er!« 8Han gick lös på dem och slog dem sönder och samman. Sedan gick han därifrån och höll till i bergsklyftan vid Etam.

Simson och åsnekäken

9Filisteerna drog ut, de slog läger i Juda och spred sig mot Lechi. 10När judeerna frågade varför de dragit ut mot dem fick de svaret: »För att fängsla Simson. Vi skall behandla honom likadant som han behandlade oss.« 11Då begav sig 3 000 man från Juda ner till bergsklyftan vid Etam och sade till Simson: »Du vet ju att filisteerna har makten här. Hur kan du då göra så här mot oss?« Han svarade: »Jag har behandlat dem likadant som de behandlade mig.« 12Judeerna sade då: »Vi har kommit hit för att fängsla dig och överlämna dig till filisteerna.« — »Svär på att ni inte tänker hugga ner mig«, sade Simson, 13och de svarade: »Vi skall fängsla dig och överlämna dig till filisteerna, men döda dig skall vi inte.« Så band de honom med två nya rep och förde bort honom från klyftan.

14När han kom fram till Lechi, där filisteerna kom emot honom under höga rop, föll Herrens ande över honom. Repen om hans armar blev nu som svedda lintrådar, och bojorna gled av hans händer. 15Han fick fatt på en färsk åsnekäke, och med den i handen slog han ihjäl tusen man. 16Simson sade:

»Med åsnekäken slog jag en hop, ja två,

med åsnekäken slog jag tusen man.«

17När han sagt detta slängde han käken ifrån sig. Platsen kallades sedan för Käkhöjden.

18Simson hade blivit mycket törstig, och han ropade till Herren: »Herre, du lät din tjänare vinna denna stora seger. Skall jag nu behöva dö av törst och falla i händerna på de oomskurna?« 19Då klöv Gud kratern i Lechi, och vatten strömmade fram. Simson drack och hans livsandar återvände. Källan heter än i dag Roparkällan i Lechi.

20Under den filisteiska tiden var Simson domare i Israel i tjugo år.