Bibel 2000 (B2000)
1

Hälsning

11Hälsningar från Jakob, Guds och herren Jesu Kristi tjänare, till de tolv stammarna i förskingringen.

Tro och prövning

2Skatta er bara lyckliga, mina bröder, när ni utsätts för prövningar av olika slag. 3Ni vet ju att om er tro består provet ger den uthållighet. 4Men uthålligheten måste visa sig i fullkomliga gärningar, så att ni blir fullkomliga och hela, utan någon brist. 5Om någon av er brister i vishet skall han be till Gud, som ger åt alla utan förbehåll eller förebråelser, och han skall få vad han ber om. 6Men han skall be i tro, utan att tvivla. Den som tvivlar liknar en våg på havet som drivs och jagas av vinden. 7-8En sådan människa, tvehågsen och vacklande i allt hon gör, skall inte vänta sig något av Herren.

9En ringa broder skall vara stolt över sin upphöjelse, 10en rik över sin ringhet; han skall försvinna som blommorna i gräset. 11Solen går upp med sin hetta och sveder gräset, så att blommorna faller av och skönheten förgår. Så skall den rike vissna bort mitt i all sin strävan.

12Salig är den som håller ut då han prövas; när han har bestått provet skall han få det eviga livets segerkrans, som Gud har lovat dem som älskar honom. 13Ingen som blir prövad skall säga att det är Gud som frestar honom. Gud kan inte frestas av det onda, och själv frestar han ingen. 14Blir någon frestad, är det alltid av sitt eget begär som han lockas och snärjs. 15Och när så begäret har blivit havande föder det synd, och när synden är fullväxt föder den död. 16Låt inte bedra er, mina kära bröder. 17Allt det goda vi får, varje fullkomlig gåva, kommer från ovan, från himlaljusens fader, hos vilken ingen förändring sker och ingen växling mellan ljus och mörker. 18Enligt sitt beslut födde han oss till livet genom sanningens ord, för att vi skulle bli den första skörd han får från dem han har skapat. 19Håll detta i minnet, mina kära bröder.

Ordets hörare och ordets görare

Varje människa skall vara snar att höra, sen att tala, sen till vrede, 20ty en människas vrede åstadkommer inte det som är rättfärdigt inför Gud. 21Lägg därför bort allt det orena och det myckna onda hos er, och ta ödmjukt vara på ordet som är nerlagt i er och som förmår rädda ert liv.

22Bli ordets görare, inte bara dess hörare, annars tar ni miste. 23Den som hör ordet men inte gör vad det säger, han liknar en man som i en spegel betraktar sitt eget ansikte: 24han ser sig själv men går därifrån och har strax glömt hur han såg ut. 25Men den som har blickat in i den fullkomliga lagen, frihetens lag, och håller sig till den och inte glömmer vad han hört utan verkligen gör något, han blir salig genom det han gör.

26Den som menar sig vara from men inte kan tygla sin tunga utan lurar sig själv, hans fromhet är ingenting värd. 27Men att söka upp faderlösa och änkor i deras nöd och hålla sig själv obesmittad av världen, det är en fromhet som är ren och fläckfri inför vår Gud och fader.

2

Rika och fattiga

21Mina bröder, gör inte skillnad på människor, ni som tror på vår förhärligade herre Jesus Kristus. 2Tänk om det i er synagoga kommer in en man med guldringar på fingrarna och vita kläder och samtidigt en fattig man i smutsiga kläder. 3Om ni då bara har ögon för den finklädde och säger till honom: »Här är en bra plats för dig«, men till den fattige: »Ställ dig där borta«, eller »Sätt dig på golvet vid mina fötter« — 4gör ni då inte åtskillnad och fäller orätta domar?

5Hör på, mina kära bröder: har inte Gud utvalt dem som är fattiga i världens ögon och skänkt dem trons skatter och arvsrätt till det rike han har lovat dem som älskar honom? 6Ändå visar ni förakt för den fattige. Är det inte de rika som förtrycker er och släpar er till domstolarna? 7Är det inte de som smädar det härliga namn som har uttalats över er?

8Om ni uppfyller lagens kungsbud, det som enligt skriften lyder: Du skall älska din nästa som dig själv, då gör ni rätt. 9Men om ni gör skillnad på människor begår ni synd, och lagen stämplar er som överträdare. 10Den som håller hela lagen men överträder ett enda bud har brutit mot dem alla. 11Ty han som har sagt: Du skall inte begå äktenskapsbrott har också sagt: Du skall inte dräpa. Om du inte bryter äktenskap, men dräper, är du en lagöverträdare. 12Tala och handla så som den som skall dömas efter frihetens lag. 13Domen blir obarmhärtig över den som inte har varit barmhärtig, men barmhärtigheten triumferar över domen.

Tro och gärningar

14Mina bröder, vad hjälper det om någon säger sig ha tro men inte har gärningar? Inte kan väl tron rädda honom? 15Om en broder eller syster är utan kläder och saknar mat för dagen, 16vad hjälper det då om någon av er säger: »Gå i frid, håll er varma och ät er mätta«, men inte ger dem vad kroppen behöver? 17Så är det också med tron: i sig själv, utan gärningar, är den död.

18Nu kanske någon frågar: »Har du tro?« — Ja, och jag har gärningar. Visa mig din tro utan gärningar, så skall jag med mina gärningar visa dig min tro. 19Du tror att Gud är en. Det gör du rätt i. Också de onda andarna tror det, och darrar. 20Men inser du inte, tanklösa människa, att tro utan gärningar är utan verkan? 21Blev inte vår fader Abraham rättfärdig genom gärningar när han lade sin son Isak som offer på altaret? 22Du ser att hans tro samverkade med hans gärningar och att det var genom gärningarna som hans tro blev fullkomlig. 23Så uppfylldes skriftens ord: Abraham trodde på Gud och därför räknades han som rättfärdig, och han kallades Guds vän. 24Ni ser att människan blir rättfärdig genom gärningar och inte bara genom tro. 25Var det inte så med skökan Rachav? Blev hon inte rättfärdig genom gärningar när hon tog emot budbärarna i sitt hus och släppte ut dem en annan väg? 26Liksom en kropp utan livsande är död, så är tron utan gärningar död.

3

Tungan är en eld

31Mina bröder, bli inte lärare allesammans, ni vet att vi får en strängare dom, 2ty vi felar alla på många sätt. Den som inte felar i sitt tal, han är fullkomlig, och han kan tygla hela sin kropp. 3När vi lägger betsel i munnen på en häst för att han skall lyda oss styr vi också hela hans kropp. 4Och tänk på fartygen som är så stora och drivs av hårda vindar; ändå styr rorsmannen dem med det lilla rodret dit han vill. 5På samma sätt med tungan; den är en liten lem men kan skryta över hur mycket den förmår. En liten eld kan sätta en hel skog i brand. 6Och tungan är en eld, själva den onda världen bland våra lemmar. Den fläckar hela vår kropp, den sätter livshjulet i brand och har själv sin eld från helvetet. 7Det finns ingen art bland fyrfotadjur, fåglar, kräldjur eller havsdjur som inte kan betvingas och har betvingats av människan. 8Men tungan kan ingen människa betvinga, oregerlig och ond som den är och full av dödligt gift. 9Med den tackar och lovar vi vår Herre och fader, med den förbannar vi människorna, som är skapade till Guds avbilder. 10Från samma mun kommer lovsång och förbannelse. Så får det inte vara, mina bröder. 11Inte kan samma källsprång ge både sött och bittert vatten? 12Och, mina bröder, inte kan ett fikonträd bära oliver eller en vinstock fikon eller en saltkälla ge sötvatten.

Vishet från ovan

13Om någon av er är vis och erfaren skall han med sin goda vandel ge prov på den mildhet som hör visheten till. 14Men har ni bitter avund och självhävdelse i era hjärtan skall ni inte skryta och tala osanning. 15Sådan vishet kommer inte från ovan utan är jordisk, oandlig, demonisk. 16Där det finns avund och självhävdelse, där finns också oordning och allsköns uselhet. 17Visheten från ovan däremot är ren, men dessutom fridsam, försynt och foglig, rik på barmhärtighet och goda gärningar, omutlig och uppriktig. 18Rättfärdigheten utsås i frid och bär frukt för dem som håller frid.