Bibel 2000 (B2000)
8

Profetens barn som tecken från Herren

81Herren sade till mig: »Tag en stor tavla och rista med outplånlig skrift: Maher shalal hash bas, ’Snart rov strax byte’.« 2Jag skaffade mig pålitliga vittnen: prästen Uria och Sakarja, Jeverekjas son. 3Sedan var jag tillsammans med profetissan, och hon blev havande och födde en son. Herren sade till mig: »Ge honom namnet Maher shalal hash bas. 4Ty innan pojken kan säga pappa och mamma skall Damaskus rikedomar och bytet från Samaria bäras fram inför kungen av Assyrien.«

5Åter talade Herren till mig och sade: 6»Detta folk förkastar Siloas vatten, som flyter så stilla, och tappar modet inför Resin och Remaljas son. 7Därför skall Herren låta Eufrat skölja över dem med sitt väldiga vattenflöde — kungen av Assyrien med hela hans makt. Det skall bli en flod som stiger över alla bräddar och går över alla vallar, 8den skall välla fram över Juda och svepa fram som en stormflod tills vattnet når upp till halsen. — Hans utbredda vingar skall täcka ditt land i hela dess vidd, Immanu El.«

9Folk, slut er samman

— ni skall ändå krossas.

Lyssna, alla länder i fjärran!

Rusta er — ni skall krossas,

rusta er — ni skall krossas.

10Smid planer — de skall slå fel,

ge order — de skall inte utföras.

Ty Gud är med oss.

11Detta är vad Herren sade till mig när han grep tag i mig och varnade mig för att följa samma väg som detta folk: 12»Kalla inte allt för stämpling som detta folk kallar stämpling. Frukta inte det som de fruktar, bäva inte för det. 13Inse att det är Herren Sebaot som stämplar mot er — honom skall ni frukta, honom skall ni bäva för. 14Ja, han stämplar mot Israels båda folk, han skall bli en sten som de snavar på och en klippa som de stöter emot, och för Jerusalems invånare skall han bli en snara och en fälla. 15Många skall snava på den, falla och krossas, snärjas och fångas.«

16Jag vill knyta in min undervisning, jag vill gömma mitt budskap under sigill i mina lärjungar. 17Jag vill vänta på Herren, som döljer sitt ansikte för Jakobs folk, och sätta mitt hopp till honom. 18Se, jag och barnen som Herren har gett mig har blivit tecken och förebud i Israel från Herren Sebaot som bor på Sions berg.

19-20Man säger till er: »Fråga de dödas andar och spådomsandarna, de som väser och stönar!« — Ja, skall inte ett folk fråga sina gudar, be de döda om budskap och undervisning för de levandes skull? — Så talar de för vilka ingen gryning finns.

21Plågade och hungrande skall de ströva omkring i landet, och i sin hunger skall de gripas av raseri och förbanna sin kung och sina gudar. De må vända sig upp mot höjden 22eller se ut över jorden, överallt råder nöd och mörker, en ångestens natt, töcken utan någon ljusning.

9

91Men natten skall vika där ångest nu råder.

Om den förste slog bara lätt mot Sebulons land och Naftalis land, så har den siste slagit med full kraft västerut, mot landet på andra sidan Jordan, mot de främmande folkens område.

Fredsfursten

2Det folk som vandrar i mörkret

ser ett stort ljus,

över dem som bor i mörkrets land

strålar ljuset fram.

3Du låter jublet stiga,

du gör glädjen stor.

De gläds inför dig

som man gläds vid skörden,

som man jublar när bytet fördelas.

4Oket som tyngde dem,

stången på deras axlar,

förtryckarens piska

bryter du sönder,

som den dag då Midjan besegrades.

5Stöveln som bars i striden

och manteln som fläckats av blod,

allt detta skall brännas, förtäras av eld.

6Ty ett barn har fötts,

en son är oss given.

Väldet är lagt på hans axlar,

och detta är hans namn:

Allvis härskare,

Gudomlig hjälte,

Evig fader,

Fredsfurste.

7Väldet skall bli stort,

fredens välsignelser utan gräns

för Davids tron och hans rike.

Det skall befästas och hållas vid makt

med rätt och rättfärdighet

nu och för evigt.

Herren Sebaots lidelse

skall göra detta.

Det obotfärdiga Israel

8Herren sände ett ord mot Jakob,

hans ord drabbade Israel.

9Hela folket fick erfara det,

Efraim och Samarias invånare.

Men i stolthet och övermod sade de:

10»Murar av tegel har fallit,

då bygger vi nya med huggen sten.

Bjälkar av sykomor har knäckts,

då tar vi ceder i stället.«

11Herren lät deras motståndare triumfera

och hetsade deras fiender mot dem,

12arameerna från öster, filisteerna från väster,

glupskt högg de in på Israel.

Ändå lade sig inte hans vrede,

hans hand är alltjämt lyft.

13Men folket vände inte om till honom som slog,

Herren Sebaot sökte de inte.

14Då högg Herren av Israel huvud och svans,

stam och strå på samma dag.

15De äldste och de betrodda är huvudet,

profeterna som visar fel väg är svansen.

16De som ledde detta folk förde det vilse,

de som blev ledda villades bort.

17Därför skonade inte Herren deras unga män,

hade inget förbarmande med faderlösa och änkor.

Gudlösa och nidingar var de alla,

vettlöst var allt deras tal.

Ändå lade sig inte hans vrede,

hans hand är alltjämt lyft.

18Ondskan brann som en eld

och förtärde tistel och törne.

Den satte snårskogen i brand

och röken steg mot skyn.

19Av Herren Sebaots vrede brändes landet,

och folket blev som det elden förtär,

den ene skonade inte den andre.

20Man högg för sig till höger

utan att bli mätt,

man rev åt sig till vänster

men var lika hungrig.

Alla högg in på varandra:

21Manasse på Efraim, Efraim på Manasse,

och båda tillsammans på Juda.

Ändå lade sig inte hans vrede,

hans hand är alltjämt lyft.

10

101Ve dem som stiftar orättfärdiga lagar

och skriver förtryckande stadgar!

2De förvägrar de svaga rättvisa,

berövar de fattiga i mitt folk deras rätt.

Änkor blir deras offer,

faderlösa plundrar de.

3Vad skall ni göra på räfstens dag,

när förödelsen kommer från fjärran?

Till vem skall ni fly för att få hjälp

och var skall ni göra av era skatter?

4Då återstår bara att kröka rygg bland de fångna

eller att falla bland de dräpta.

Ändå lade sig inte hans vrede,

hans hand är alltjämt lyft.

Assur verktyg för Herrens vrede

5Ve Assur, min vredes käpp,

min rasande vredes piska!

6Mot ett gudlöst folk sänder jag honom,

mot dem som har väckt min vrede,

för att han skall röva och plundra

och trampa ner dem som gatans modd.

7Men han förstår det inte så,

hans tanke är en annan.

Vad han vill är att förhärja

och att utplåna folk efter folk.

8Han säger:

»Är inte alla mina hövdingar kungar?

9Det gick ju Kalno som Karkemish,

Hamat som Arpad,

Samaria som Damaskus.

10Jag betvingade avgudarikena, och ändå var deras gudar förmer än Jerusalems och Samarias. 11Skulle jag inte kunna göra med Jerusalem och dess avgudabilder så som jag gjorde med Samaria och dess beläten?«

12När Herren fullbordar sitt verk på Sions berg och i Jerusalem skall den assyriske kungen ställas till svars för det han gjort i sitt övermod och för sin stolthet och förhävelse, 13då han säger:

»Detta gjorde jag av egen kraft,

i min oändliga vishet.

Jag flyttade folkens gränser

och plundrade deras förråd,

allsmäktig störtade jag härskare från tronen.

14Som man sträcker handen mot fågelboet,

så sträckte jag mig efter folkens skatter,

och som man samlar de övergivna äggen,

samlade jag alla jordens länder.

Ingen så mycket som slog med vingen

eller öppnade näbben och pep.«

15Skall yxan förhäva sig mot den som hugger?

Är sågen förmer än den som sågar?

Som om käppen håller sin bärare,

som om staven bär den som inte är av trä!

16Därför skall Härskaren Herren Sebaot

sända tvinsot på hans kraftiga karlar,

under ett ståtligt yttre

skall det brinna som en brännande eld.

17Israels Ljus skall bli till en eld,

dess Helige bli till en flamma

som bränner och förtär hans törne och tistel,

allt på en enda dag.

18Hans praktfulla skogar och trädgårdar

skall han förstöra i grund.

Det skall bli som när en sjuk tynar bort.

19De träd som blir kvar i hans skog

är så få att ett barn kan räkna dem.

20Den dagen skall Israels rest, Jakobs skonade skara, inte längre förlita sig på honom som slog dem utan fast förlita sig på Herren, Israels Helige. 21En rest skall vända om, Jakobs rest, till Gud, Hjälten. 22Om än ditt folk, Israel, vore som havets sand, skall bara en rest vända om. Förintelse är beslutad, en rättvisans stormflod. 23Herren Gud Sebaot fullbordar den beslutade förödelsen över hela jorden.

24Så säger Herren Gud Sebaot: »Du mitt folk som bor på Sion, frukta inte Assur när han slår dig med käppen och lyfter staven mot dig, på samma sätt som Egypten. 25Snart, om en liten tid, fullbordas straffet, och min vredesdom över jorden verkställs. 26Då skall Herren Sebaot svänga sin piska över honom, som när Midjan besegrades vid Orevklippan, och lyfta sin stav mot havet, på samma sätt som i Egypten. 27Den dagen skall Assurs börda lyftas från dina axlar och oket på din nacke knäckas.«

Fienden rycker fram mot Jerusalem

Han drar ut från Pene-Shemen,

28rycker fram mot Ajat,

går genom Migron,

lämnar trossen i Mikmas.

29Han passerar genom passet,

tar nattkvarter i Geva.

Rama bävar,

Sauls Giva flyr.

30Ropa, Gallim!

Lyssna, Lajsha!

Svara henne, Anatot!

31Madmena tar till flykten,

folket i Gevim sätter sig i säkerhet.

32Redan i dag skall han stå i Nov,

beredd att slå mot Sions berg,

mot Jerusalems höjd.

33Men då:

Härskaren Herren Sebaot hugger av

trädens kronor med skrämmande kraft,

de resliga fälls,

de höga huggs ner.

34Snårskogen röjs med yxan,

Libanons väldiga skog mejas ner.