Bibel 2000 (B2000)
7

Budskap till kung Achas

71På den tid då Achas, son till Jotam, son till Ussia, var kung över Juda angrep Arams kung Resin Jerusalem tillsammans med Israels kung Pekach, Remaljas son, men de lyckades inte erövra staden. 2När man vid hovet fick veta att arameerna stod i Efraim skakades kungen och hans folk som när skogens träd skakas av stormen. 3Då sade Herren till Jesaja: »Ta med dig din son Shear Jashuv, ’En rest vänder om’, och gå ut och möt Achas vid slutet av kanalen från Övre dammen, på vägen till Valkarfältet, 4och säg till honom: Se till att du bevarar ditt lugn! Var inte rädd, förlora inte modet inför dessa båda rykande vedpinnar, Resin med arameerna och Remaljas son, hur de än må rasa. 5Arameerna har gjort upp planer mot dig, tillsammans med efraimiterna och Remaljas son, och sagt 6att de skall anfalla Juda. De vill sätta skräck i landet, betvinga det och göra Taveals son till kung.

7Men så säger Herren Gud:

Det skall inte lyckas,

det skall inte ske.

8Aram behärskas av Damaskus

och Damaskus av Resin.

Sextiofem år till,

och Efraim blir utplånat som folk.

9Efraim behärskas av Samaria

och Samaria av Remaljas son.

Om inte er tro består,

skall inte ni bestå.«

Immanuelstecknet

10Vidare sade Herren till Achas: 11»Begär ett tecken av Herren, din Gud, nerifrån dödsriket eller uppifrån höjden.« 12Men Achas svarade: »Nej. Jag vill inte sätta Herren på prov.« 13Då sade Jesaja: »Lyssna nu, Davids ätt! Är det inte nog att ni misstror människors förmåga, skall ni också misstro min Guds förmåga? 14Då skall Herren själv ge er ett tecken: Den unga kvinnan är havande och skall föda en son, och hon skall ge honom namnet Immanu El, ’Gud med oss’. 15Grädde och honung skall han leva av när han har lärt sig att förkasta det onda och välja det goda. 16Ty innan pojken har lärt sig att förkasta det onda och välja det goda skall det land vars båda kungar du fasar för lämnas öde. 17Herren skall låta dig och ditt folk och din faders ätt drabbas av sådana tider som det inte har varit sedan Efraim lösgjorde sig från Juda — kungen av Assyrien.«

Krigets förödelse

18Den dagen skall Herren locka hit

flugorna längst bort vid Egyptens floder

och bina i Assyrien.

19Hela svärmen skall komma och slå ner

i bäckraviner och klippskrevor,

bland törnen och snår.

20Den dagen skall Herren

med den lejda kniven från andra sidan Eufrat

— kungen av Assyrien —

raka av håret från huvud och kön,

även skägget skär den bort.

21Den dagen skall var och en hålla en ko och två får. 22Ändå skall man få så mycket mjölk att man kan leva av grädde. Ja, av grädde och honung skall alla leva som är kvar i landet.

23Den dagen skall den jord som nu har tusen vinstockar och värderas till tusen siklar silver bli full av tistel och törne. 24Med pil och båge skall man gå dit, ty landet blir fullt av tistel och törne. 25De berg där man nu arbetar med hacka skall man hålla sig borta från på grund av tistel och törne. Där skall korna släppas på bete och fåren trampa ner.

8

Profetens barn som tecken från Herren

81Herren sade till mig: »Tag en stor tavla och rista med outplånlig skrift: Maher shalal hash bas, ’Snart rov strax byte’.« 2Jag skaffade mig pålitliga vittnen: prästen Uria och Sakarja, Jeverekjas son. 3Sedan var jag tillsammans med profetissan, och hon blev havande och födde en son. Herren sade till mig: »Ge honom namnet Maher shalal hash bas. 4Ty innan pojken kan säga pappa och mamma skall Damaskus rikedomar och bytet från Samaria bäras fram inför kungen av Assyrien.«

5Åter talade Herren till mig och sade: 6»Detta folk förkastar Siloas vatten, som flyter så stilla, och tappar modet inför Resin och Remaljas son. 7Därför skall Herren låta Eufrat skölja över dem med sitt väldiga vattenflöde — kungen av Assyrien med hela hans makt. Det skall bli en flod som stiger över alla bräddar och går över alla vallar, 8den skall välla fram över Juda och svepa fram som en stormflod tills vattnet når upp till halsen. — Hans utbredda vingar skall täcka ditt land i hela dess vidd, Immanu El.«

9Folk, slut er samman

— ni skall ändå krossas.

Lyssna, alla länder i fjärran!

Rusta er — ni skall krossas,

rusta er — ni skall krossas.

10Smid planer — de skall slå fel,

ge order — de skall inte utföras.

Ty Gud är med oss.

11Detta är vad Herren sade till mig när han grep tag i mig och varnade mig för att följa samma väg som detta folk: 12»Kalla inte allt för stämpling som detta folk kallar stämpling. Frukta inte det som de fruktar, bäva inte för det. 13Inse att det är Herren Sebaot som stämplar mot er — honom skall ni frukta, honom skall ni bäva för. 14Ja, han stämplar mot Israels båda folk, han skall bli en sten som de snavar på och en klippa som de stöter emot, och för Jerusalems invånare skall han bli en snara och en fälla. 15Många skall snava på den, falla och krossas, snärjas och fångas.«

16Jag vill knyta in min undervisning, jag vill gömma mitt budskap under sigill i mina lärjungar. 17Jag vill vänta på Herren, som döljer sitt ansikte för Jakobs folk, och sätta mitt hopp till honom. 18Se, jag och barnen som Herren har gett mig har blivit tecken och förebud i Israel från Herren Sebaot som bor på Sions berg.

19-20Man säger till er: »Fråga de dödas andar och spådomsandarna, de som väser och stönar!« — Ja, skall inte ett folk fråga sina gudar, be de döda om budskap och undervisning för de levandes skull? — Så talar de för vilka ingen gryning finns.

21Plågade och hungrande skall de ströva omkring i landet, och i sin hunger skall de gripas av raseri och förbanna sin kung och sina gudar. De må vända sig upp mot höjden 22eller se ut över jorden, överallt råder nöd och mörker, en ångestens natt, töcken utan någon ljusning.

9

91Men natten skall vika där ångest nu råder.

Om den förste slog bara lätt mot Sebulons land och Naftalis land, så har den siste slagit med full kraft västerut, mot landet på andra sidan Jordan, mot de främmande folkens område.

Fredsfursten

2Det folk som vandrar i mörkret

ser ett stort ljus,

över dem som bor i mörkrets land

strålar ljuset fram.

3Du låter jublet stiga,

du gör glädjen stor.

De gläds inför dig

som man gläds vid skörden,

som man jublar när bytet fördelas.

4Oket som tyngde dem,

stången på deras axlar,

förtryckarens piska

bryter du sönder,

som den dag då Midjan besegrades.

5Stöveln som bars i striden

och manteln som fläckats av blod,

allt detta skall brännas, förtäras av eld.

6Ty ett barn har fötts,

en son är oss given.

Väldet är lagt på hans axlar,

och detta är hans namn:

Allvis härskare,

Gudomlig hjälte,

Evig fader,

Fredsfurste.

7Väldet skall bli stort,

fredens välsignelser utan gräns

för Davids tron och hans rike.

Det skall befästas och hållas vid makt

med rätt och rättfärdighet

nu och för evigt.

Herren Sebaots lidelse

skall göra detta.

Det obotfärdiga Israel

8Herren sände ett ord mot Jakob,

hans ord drabbade Israel.

9Hela folket fick erfara det,

Efraim och Samarias invånare.

Men i stolthet och övermod sade de:

10»Murar av tegel har fallit,

då bygger vi nya med huggen sten.

Bjälkar av sykomor har knäckts,

då tar vi ceder i stället.«

11Herren lät deras motståndare triumfera

och hetsade deras fiender mot dem,

12arameerna från öster, filisteerna från väster,

glupskt högg de in på Israel.

Ändå lade sig inte hans vrede,

hans hand är alltjämt lyft.

13Men folket vände inte om till honom som slog,

Herren Sebaot sökte de inte.

14Då högg Herren av Israel huvud och svans,

stam och strå på samma dag.

15De äldste och de betrodda är huvudet,

profeterna som visar fel väg är svansen.

16De som ledde detta folk förde det vilse,

de som blev ledda villades bort.

17Därför skonade inte Herren deras unga män,

hade inget förbarmande med faderlösa och änkor.

Gudlösa och nidingar var de alla,

vettlöst var allt deras tal.

Ändå lade sig inte hans vrede,

hans hand är alltjämt lyft.

18Ondskan brann som en eld

och förtärde tistel och törne.

Den satte snårskogen i brand

och röken steg mot skyn.

19Av Herren Sebaots vrede brändes landet,

och folket blev som det elden förtär,

den ene skonade inte den andre.

20Man högg för sig till höger

utan att bli mätt,

man rev åt sig till vänster

men var lika hungrig.

Alla högg in på varandra:

21Manasse på Efraim, Efraim på Manasse,

och båda tillsammans på Juda.

Ändå lade sig inte hans vrede,

hans hand är alltjämt lyft.