Bibel 2000 (B2000)
6

Herren kallar Jesaja till profet

61Det år då kung Ussia dog såg jag Herren. Han satt på en hög och upphöjd tron, och hans mantelsläp fyllde templet. 2Serafer stod ovanför honom, var och en med sex vingar: med två vingar skylde de ansiktet, med två skylde de kroppen och med två flög de. 3Och de ropade till varandra:

Helig, helig, helig

är Herren Sebaot!

Hela jorden är full av hans härlighet.

4Ropet kom trösklarna att skaka i sina fästen, och templet fylldes av rök. 5Jag sade:

Ve mig! Jag är förlorad,

ty jag har orena läppar

och jag bor bland ett folk med orena läppar,

och mina ögon har sett

Konungen, Herren Sebaot.

6En av seraferna flög fram till mig med ett glödande kol som han hade tagit från altaret med en tång. 7Med det vidrörde han min mun och sade: »När detta vidrör dina läppar blir din skuld borttagen och din synd sonad.« 8Och jag hörde Herrens röst. Han sade: »Vem skall jag sända, vem vill vara vår budbärare?« Jag svarade: »Jag, sänd mig!« 9Då sade han:

»Gå och säg till detta folk:

’Ni skall höra men ingenting förstå,

ni skall se men ingenting fatta.’

10Förstocka detta folk,

täpp till deras öron,

täck för deras ögon,

så att de ingenting ser,

ingenting hör,

ingenting förstår

och inte vänder om och blir botade.«

11Jag frågade: »Hur länge, Herre?« Han svarade:

»Tills städerna ligger i ruiner

och ingen bor i dem,

tills husen står tomma

och åkrarna ligger övergivna.«

12Herren skall föra människorna långt bort,

och landet skall lämnas öde.

13När en tiondel ännu är kvar

skall också den tillintetgöras,

så som man bryter upp stubben

efter en terebint eller ek.

— Ett heligt släkte är den stubben.

7

Budskap till kung Achas

71På den tid då Achas, son till Jotam, son till Ussia, var kung över Juda angrep Arams kung Resin Jerusalem tillsammans med Israels kung Pekach, Remaljas son, men de lyckades inte erövra staden. 2När man vid hovet fick veta att arameerna stod i Efraim skakades kungen och hans folk som när skogens träd skakas av stormen. 3Då sade Herren till Jesaja: »Ta med dig din son Shear Jashuv, ’En rest vänder om’, och gå ut och möt Achas vid slutet av kanalen från Övre dammen, på vägen till Valkarfältet, 4och säg till honom: Se till att du bevarar ditt lugn! Var inte rädd, förlora inte modet inför dessa båda rykande vedpinnar, Resin med arameerna och Remaljas son, hur de än må rasa. 5Arameerna har gjort upp planer mot dig, tillsammans med efraimiterna och Remaljas son, och sagt 6att de skall anfalla Juda. De vill sätta skräck i landet, betvinga det och göra Taveals son till kung.

7Men så säger Herren Gud:

Det skall inte lyckas,

det skall inte ske.

8Aram behärskas av Damaskus

och Damaskus av Resin.

Sextiofem år till,

och Efraim blir utplånat som folk.

9Efraim behärskas av Samaria

och Samaria av Remaljas son.

Om inte er tro består,

skall inte ni bestå.«

Immanuelstecknet

10Vidare sade Herren till Achas: 11»Begär ett tecken av Herren, din Gud, nerifrån dödsriket eller uppifrån höjden.« 12Men Achas svarade: »Nej. Jag vill inte sätta Herren på prov.« 13Då sade Jesaja: »Lyssna nu, Davids ätt! Är det inte nog att ni misstror människors förmåga, skall ni också misstro min Guds förmåga? 14Då skall Herren själv ge er ett tecken: Den unga kvinnan är havande och skall föda en son, och hon skall ge honom namnet Immanu El, ’Gud med oss’. 15Grädde och honung skall han leva av när han har lärt sig att förkasta det onda och välja det goda. 16Ty innan pojken har lärt sig att förkasta det onda och välja det goda skall det land vars båda kungar du fasar för lämnas öde. 17Herren skall låta dig och ditt folk och din faders ätt drabbas av sådana tider som det inte har varit sedan Efraim lösgjorde sig från Juda — kungen av Assyrien.«

Krigets förödelse

18Den dagen skall Herren locka hit

flugorna längst bort vid Egyptens floder

och bina i Assyrien.

19Hela svärmen skall komma och slå ner

i bäckraviner och klippskrevor,

bland törnen och snår.

20Den dagen skall Herren

med den lejda kniven från andra sidan Eufrat

— kungen av Assyrien —

raka av håret från huvud och kön,

även skägget skär den bort.

21Den dagen skall var och en hålla en ko och två får. 22Ändå skall man få så mycket mjölk att man kan leva av grädde. Ja, av grädde och honung skall alla leva som är kvar i landet.

23Den dagen skall den jord som nu har tusen vinstockar och värderas till tusen siklar silver bli full av tistel och törne. 24Med pil och båge skall man gå dit, ty landet blir fullt av tistel och törne. 25De berg där man nu arbetar med hacka skall man hålla sig borta från på grund av tistel och törne. Där skall korna släppas på bete och fåren trampa ner.

8

Profetens barn som tecken från Herren

81Herren sade till mig: »Tag en stor tavla och rista med outplånlig skrift: Maher shalal hash bas, ’Snart rov strax byte’.« 2Jag skaffade mig pålitliga vittnen: prästen Uria och Sakarja, Jeverekjas son. 3Sedan var jag tillsammans med profetissan, och hon blev havande och födde en son. Herren sade till mig: »Ge honom namnet Maher shalal hash bas. 4Ty innan pojken kan säga pappa och mamma skall Damaskus rikedomar och bytet från Samaria bäras fram inför kungen av Assyrien.«

5Åter talade Herren till mig och sade: 6»Detta folk förkastar Siloas vatten, som flyter så stilla, och tappar modet inför Resin och Remaljas son. 7Därför skall Herren låta Eufrat skölja över dem med sitt väldiga vattenflöde — kungen av Assyrien med hela hans makt. Det skall bli en flod som stiger över alla bräddar och går över alla vallar, 8den skall välla fram över Juda och svepa fram som en stormflod tills vattnet når upp till halsen. — Hans utbredda vingar skall täcka ditt land i hela dess vidd, Immanu El.«

9Folk, slut er samman

— ni skall ändå krossas.

Lyssna, alla länder i fjärran!

Rusta er — ni skall krossas,

rusta er — ni skall krossas.

10Smid planer — de skall slå fel,

ge order — de skall inte utföras.

Ty Gud är med oss.

11Detta är vad Herren sade till mig när han grep tag i mig och varnade mig för att följa samma väg som detta folk: 12»Kalla inte allt för stämpling som detta folk kallar stämpling. Frukta inte det som de fruktar, bäva inte för det. 13Inse att det är Herren Sebaot som stämplar mot er — honom skall ni frukta, honom skall ni bäva för. 14Ja, han stämplar mot Israels båda folk, han skall bli en sten som de snavar på och en klippa som de stöter emot, och för Jerusalems invånare skall han bli en snara och en fälla. 15Många skall snava på den, falla och krossas, snärjas och fångas.«

16Jag vill knyta in min undervisning, jag vill gömma mitt budskap under sigill i mina lärjungar. 17Jag vill vänta på Herren, som döljer sitt ansikte för Jakobs folk, och sätta mitt hopp till honom. 18Se, jag och barnen som Herren har gett mig har blivit tecken och förebud i Israel från Herren Sebaot som bor på Sions berg.

19-20Man säger till er: »Fråga de dödas andar och spådomsandarna, de som väser och stönar!« — Ja, skall inte ett folk fråga sina gudar, be de döda om budskap och undervisning för de levandes skull? — Så talar de för vilka ingen gryning finns.

21Plågade och hungrande skall de ströva omkring i landet, och i sin hunger skall de gripas av raseri och förbanna sin kung och sina gudar. De må vända sig upp mot höjden 22eller se ut över jorden, överallt råder nöd och mörker, en ångestens natt, töcken utan någon ljusning.