Bibel 2000 (B2000)
64

Bön och syndabekännelse

641O att du slet itu himlen och steg ner,

så att bergen bävade inför dig,

2som när elden bränner upp riset,

som när elden får vattnet att koka!

Fienden skulle lära känna ditt namn

och folken darra inför dig

3när du utförde underverk

som vi inte väntade oss

4och aldrig förr hade hört om.

Inget öra har hört, inget öga har sett

någon annan gud än dig gripa in

för dem som hoppas på honom.

5Du tar dig an dem som med glädje gör det rätta,

dem som följer dig och tänker på dig.

Fast du vredgades syndade vi.

[---]

6Vi har alla blivit som något orent,

en nersölad dräkt är all vår rättfärdighet.

Vi vissnar alla som löv,

och likt vinden sveper våra synder bort oss.

7Ingen åkallar ditt namn,

ingen vaknar upp och håller sig till dig.

Du har dolt ditt ansikte för oss

och utlämnat oss åt våra synder.

8Men du, Herre, är vår fader.

Vi är leran och du har format oss,

vi är alla ett verk av din hand.

9Låt inte din vrede rasa, Herre,

minns inte för evigt våra synder.

Se på oss, vi är alla ditt folk.

10Dina heliga städer har blivit öken,

Sion har blivit öken,

Jerusalem ligger öde.

11Vårt heliga och härliga tempel,

där våra fäder prisade dig,

har förtärts av eld,

det käraste vi hade är skövlat.

12Kan du ändå vara overksam, Herre,

skall du tiga och plåga oss så?

65

Avgudadyrkarnas straff

651Jag hade svar åt dem som inte frågade mig,

lät mig finnas av dem som inte sökte mig.

»Här är jag, här är jag!« sade jag

till ett folk som inte åkallade mitt namn.

2Ständigt har jag räckt ut händerna

mot ett tredskande folk,

som vandrar den orätta vägen

och följer sina egna planer,

3det folk som öppet kränker mig hela tiden.

De förrättar offer i trädgårdar

och tänder offereld på tegelaltaren.

4De håller till i gravkamrar

och tillbringar natten på lönnliga platser,

de äter fläsk och lagar soppa på orent kött.

5De säger: »Håll dig undan, rör mig inte,

min helighet kan smitta!«

Sådana är som rök i min näsa,

som en ständigt brinnande eld.

6Det står upptecknat inför mig,

jag tiger inte förrän jag har vedergällt dem

7för deras och deras fäders synder, säger Herren.

De tände offereld på bergen

och smädade mig på kullarna.

Nu får de plikta för vad de gjort,

vedergällningen skall drabba dem.

De trognas lön och de trolösas straff

8Så säger Herren:

Så länge det finns saft i druvorna säger man:

»Kasta dem inte, det finns kvar av det goda!«

Likadant skall jag göra med mina tjänare,

jag skall inte förkasta dem alla.

9Jag skall låta Jakob få ättlingar

och ge Juda en arvinge till mina berg.

Mina utvalda skall äga landet,

mina tjänare får bo där.

10För mitt folk som söker mig

skall Sharon bli till betesmark för fåren

och Akors dal till viloplats för boskap.

11Men ni som överger Herren

och glömmer mitt heliga berg,

ni som dukar bordet för Gad

och blandar vinet åt Meni,

12er skall jag utlämna åt svärdet,

ni måste alla böja knä för att slaktas.

Ty jag kallade men ni svarade inte,

jag talade men ni lyssnade inte,

ni gjorde det som var ont i mina ögon,

valde det som misshagade mig.

13Ja, så säger Herren Gud:

Mina tjänare skall äta, ni skall hungra,

mina tjänare skall dricka, ni skall törsta,

mina tjänare skall glädjas, ni skall blygas,

14mina tjänare skall jubla av lycka,

men ni skall gråta av sorg

och jämra er i förtvivlan.

15Det namn ni lämnar efter er

skall mina utvalda bruka som en förbannelse,

när de önskar att Herren Gud skall döda någon.

Men mina tjänare skall få ett nytt namn,

16och den som önskar sig välsignelse i landet

skall bruka det som en välsignelse.

Den som svär en ed i landet

skall svära vid Gud, den trofaste.

Löfte om förlåtelse och framtida lycka

De lidanden som varit är glömda,

jag ser dem inte längre.

17Nu skapar jag en ny himmel och en ny jord.

Det som varit skall man inte mer minnas,

inte längre tänka på.

18Nej, gläd er och jubla för evigt

över det som jag skapar.

Jag skapar om Jerusalem till jubel

och dess folk till glädje.

19Jag skall jubla över Jerusalem

och glädjas över mitt folk.

Där skall inte mer höras gråt och klagan,

20där skall aldrig mer ske att spädbarn dör

eller att gamla inte får leva sin tid ut.

Den dör ung som dör hundraårig,

den som inte blir hundra anses förbannad.

21De skall bygga hus och bo i dem,

odla vingårdar och äta deras frukt.

22Det de byggt skall inte bebos av andra,

det de odlat inte ätas av andra.

Alla i mitt folk skall bli gamla som träden,

mina utvalda får njuta frukten av sin möda.

23De skall inte arbeta förgäves

och föda barn till en snar död,

ty de är ett släkte som Herren välsignat,

de och deras ättlingar.

24Då skall detta ske:

Innan de ropar svarar jag dem,

medan de ännu talar bönhör jag dem.

25Vargen och lammet betar tillsammans,

lejonet äter hö som oxen.

Och jord är ormens föda.

Ingenstans på mitt heliga berg

sker något ont eller vrångt,

säger Herren.

66

Sann och falsk gudsdyrkan

661Så säger Herren:

Himlen är min tron

och jorden min fotapall.

Vad för ett hus kan ni bygga åt mig,

vad för en viloplats?

2Allt detta har mina händer gjort,

allt detta är mitt, säger Herren.

Den ödmjuke och förkrossade tar jag mig an,

den som bekymrar sig om mitt ord.

3Man slaktar tjurar och dräper människor,

man offrar får och bryter nacken av hundar,

man skänker matoffer och frambär svin,

offrar rökelse och hyllar avgudar.

De har valt att gå sina egna vägar

och njuter av sina vidrigheter.

4Därför har jag valt att gå hårt fram

och låter dem drabbas av det de fruktar.

Ty jag ropade men ingen svarade,

jag talade men de lyssnade inte,

de gjorde det som var ont i mina ögon,

valde det som misshagade mig.

Herrens räddning och vedergällning

5Hör Herrens ord,

ni som bekymrar er om hans ord.

Era bröder som hatar er

och stöter ut er för mitt namns skull,

de säger:

»Må Herren visa sin makt,

så att vi får se er glädjas.«

Men de skall stå där med skam.

6Hör larmet från staden,

hör dånet från templet,

dånet när Herren vedergäller

sina fiender för vad de gjort.

7Innan värkarna kommit föder hon,

innan smärtorna börjat får hon en son.

8Vem har hört något sådant,

vem har sett något liknande!

Kan ett land födas på en dag,

ett folk bli till på ett ögonblick?

Ja, Sion föder sina barn

så snart som värkarna börjar.

9Skulle jag låta fostret tränga fram

och sedan hindra födelsen? säger Herren.

Skulle jag som låter födelsen ske

stänga moderlivet? säger din Gud.

10Gläds med Jerusalem,

jubla över henne,

alla som älskar henne.

Dela hennes glädje,

alla som har sörjt över henne.

11Då kan ni dia er mätta

och finna tröst i hennes famn,

suga och njuta

hennes tunga bröst.

12Så säger Herren:

Jag leder lycka till henne som en flod,

folkens skatter som en forsande ström.

Hennes barn skall bli burna i famnen

och bli gungade på knäet.

13Som en mor tröstar sitt barn,

så skall jag trösta er.

I Jerusalem skall ni finna tröst.

14När ni ser det skall era hjärtan glädjas,

era kroppar få nytt liv som det friska gräset.

Herrens tjänare skall lära känna hans makt,

fienderna hans vrede.

15Se, Herren kommer i eld,

hans vagnar är som en stormvind.

Han släpper lös sin glödande vrede,

straffar med lågor av eld.

16Ja, med eld och svärd

straffar Herren alla människor,

många skall dräpas av Herren.

17De som helgar och renar sig

för att gå in i trädgårdarna,

[---]

de som äter svinkött, kräldjur och råttor,

de skall alla gå under, säger Herren.

Alla folk skall samlas i Jerusalem

18Jag kommer för att samla alla folk och alla språk. De skall komma och se min härlighet. 19Jag skall göra ett tecken bland dem och sända dem som överlevt till de andra folken, till Tarshish, Put och Lud, till Meshek, Tuval, Javan och de fjärran kustländerna, som inte har hört om mig och inte har sett min härlighet. De skall förkunna min härlighet bland de andra folken. 20Och de skall föra alla era bröder från folken som en offergåva till Herren, på hästar och vagnar, i kärror, på mulåsnor och kameler, till mitt heliga berg, Jerusalem, säger Herren, så som Israels folk för sina offergåvor i rena kärl till Herrens tempel. 21Även bland dem skall jag välja några till präster och leviter, säger Herren.

22Liksom den nya himmel och den nya jord

som jag skapar skall bestå inför mig,

säger Herren,

så skall er ätt och ert namn bestå.

23Nymånadsdag efter nymånadsdag,

sabbat efter sabbat

skall alla människor komma och tillbe mig,

säger Herren.

24Man skall gå ut och beskåda liken

efter dem som förbröt sig mot mig:

maskarna i dem skall aldrig dö

och elden aldrig slockna.

Den synen blir en fasa för alla.