Bön och syndabekännelse

64¹

så att bergen bävade inför dig,

²som när elden bränner upp riset,

som när elden får vattnet att koka!

Fienden skulle lära känna ditt namn

och folken darra inför dig

³när du utförde underverk

som vi inte väntade oss

⁴

Inget öra har hört, inget öga har sett

någon annan gud än dig gripa in

för dem som hoppas på honom.

⁵64:5 [---] Text.Du tar dig an dem som med glädje gör det rätta,

dem som följer dig och tänker på dig.

Fast du vredgades syndade vi.

[---]

⁶Vi har alla blivit som något orent,

en nersölad dräkt är all vår rättfärdighet.

Vi vissnar alla som löv,

och likt vinden sveper våra synder bort oss.

⁷Ingen åkallar ditt namn,

ingen vaknar upp och håller sig till dig.

Du har dolt ditt ansikte för oss

och utlämnat oss åt våra synder.

⁸Men du, Herre, är vår fader.

Vi är leran och du har format oss,

vi är alla ett verk av din hand.

⁹Låt inte din vrede rasa, Herre,

minns inte för evigt våra synder.

Se på oss, vi är alla ditt folk.

¹⁰Dina heliga städer har blivit öken,

Sion har blivit öken,

Jerusalem ligger öde.

¹¹

där våra fäder prisade dig,

har förtärts av eld,

det käraste vi hade är skövlat.

¹²Kan du ändå vara overksam, Herre,

skall du tiga och plåga oss så?