Bibel 2000 (B2000)
59

Folkets synder

591Herrens arm är inte för svag för att rädda,

hans öra inte för dövt för att höra.

2Det är era synder som skiljer er från er Gud,

era brott får honom att vända sig bort

och inte höra.

3Era händer är fläckade av blod,

era fingrar av synd,

era läppar uttalar lögner,

på era tungor finns svek.

4Ingen anklagar någon rättvist,

ingen fäller en ärlig dom.

De förtröstar på tomhet,

deras ord är falska,

de går havande med ofärd

och föder olycka.

5De kläcker ormägg

och väver spindelväv.

Den som äter deras ägg dör,

en giftorm kläcks om de krossas.

6Deras väv duger inte till kläder,

deras verk inte att skyla sig med.

Deras gärningar bringar olycka,

våldsdåd förövar de.

7De skyndar till allt som är ont

och är snara att utgjuta oskyldigt blod.

Deras planer bringar olycka,

våld och förödelse kantar deras väg.

8Vägen till lycka känner de inte,

där de går finns ingen rätt.

De slår in på orätta vägar,

den som vandrar där finner ingen lycka.

Klagan och syndabekännelse

9Därför är rätten långt ifrån oss,

rättfärdigheten når oss inte.

Vi hoppas på ljus men mörker råder,

på solens glans men vandrar i dunkel.

10Vi famlar längs väggen som blinda,

famlar som om vi saknade ögon,

mitt på dagen snavar vi som när det skymmer,

mitt i livet är vi som de döda.

11Alla brummar vi som björnar,

klagar som duvor.

Vi väntar på vår rätt, men förgäves,

på räddningen, men den är långt ifrån oss.

12Många är våra brott, det vet du,

våra synder vittnar mot oss.

Vi tänker på våra brott

och vet att vi har felat.

13Vi har avfallit och förnekat Herren,

vänt oss bort från vår Gud.

Våld och falskhet har vi förkunnat,

viskat lögner vi själva tänkt ut.

14Rätten trängs tillbaka,

rättfärdigheten stannar på avstånd,

ärligheten snubblar på torget,

redbarheten kan inte komma fram.

15Ärligheten har gått förlorad,

den som skyr det onda blir plundrad.

Herrens hjälp till de botfärdiga

Herren såg med misshag

att det inte fanns någon rätt.

16Han såg att ingen trädde fram

och häpnade över att ingen ingrep.

Då gav hans styrka honom seger,

hans rättfärdighet var hans stöd.

17Han klädde sig i rättfärdighetens harnesk

och satte segerns hjälm på sitt huvud,

klädde sig i hämndens dräkt

och svepte sig i harmens mantel.

18Med vrede lönar han sina fiender

för vad de har gjort,

han vedergäller sina ovänner,

vedergäller fjärran länder.

19Från öst till väst skall man frukta

Herrens namn och hans härlighet,

när han kommer likt en våldsam flod

som Herrens vind driver fram.

20Han kommer till Sion som befriare,

till dem i Jakob som upphör med sina brott,

säger Herren.

21Detta är mitt förbund med dem, säger Herren: Min ande som fyller dig och mina ord som jag har lagt i din mun skall alltid bli kvar hos dig och dina barn och dina barns barn, säger Herren, nu och för evigt.

60

Jerusalems kommande härlighet

601Res dig, stråla i ljus!

Ditt ljus är här,

Herrens härlighet går upp över dig.

2Jorden är höljd i mörker,

töcken omger folken,

men över dig skall Herren stråla,

över dig skall hans härlighet visa sig.

3Folken skall vandra mot ditt ljus,

kungar mot glansen av din soluppgång.

4Lyft blicken och se dig omkring!

Alla samlas och kommer till dig.

Dina söner kommer från fjärran,

dina döttrar bär man i famnen.

5När du ser det skall du stråla av lycka,

ditt hjärta skall bäva och bulta,

när havets skatter kommer i din ägo

och folkens rikedomar blir dina.

6Kameler i mängd skall fylla ditt land,

dromedarer från Midjan och Efa.

Från Saba kommer de alla

med last av guld och rökelse,

och de förkunnar Herrens ära.

7Kedars fårhjordar samlas hos dig,

baggar från Nevajot står till din tjänst.

Jag skall ta emot dem som offer på mitt altare

och öka mitt tempels härlighet.

8Vad är det som kommer flygande som moln,

som duvor till ett duvslag?

9Det är kustländernas fartyg som samlas

med Tarshish-skepp i täten

för att hämta dina söner från fjärran land

med allt deras silver och guld,

till ära för Herren, din Gud,

Israels Helige, som skänker dig härlighet.

10Främlingar skall bygga upp dina murar

och deras kungar stå till din tjänst.

Jag straffade dig i min vrede

men visar dig barmhärtighet i min kärlek.

11Dina portar skall aldrig stängas,

de skall stå öppna dag och natt,

så att folkens rikedomar kan föras till dig

och deras kungar ledas dit in.

12Det folk och det rike som inte tjänar dig skall gå under — folken skall förintas.

13Libanons prakt skall föras till dig,

cypress, alm och pinje,

för att skänka härlighet åt min helgedom.

Jag skall ära platsen där mina fötter vilar.

14Bugande skall dina förtryckare komma till dig,

de som föraktat dig skall knäfalla vid dina fötter.

De skall kalla dig »Herrens stad«,

»Sion som tillhör Israels Helige«.

15Du var övergiven och försmådd,

ingen besökte dig,

men jag skall låta dig bli till evig stolthet,

en glädje för alla släkten.

16Du skall dia folkens mjölk,

dia kungars bröst.

Då skall du inse

att jag, Herren, är den som räddar dig,

att Jakobs Mäktige befriar dig.

17Jag ger dig guld i stället för koppar,

ger dig silver i stället för järn,

koppar i stället för trä,

järn i stället för sten.

Freden skall vara din överhet,

rättfärdigheten din fogde.

18Man skall inte mer se våld i ditt land,

förtryck och förödelse inom dina gränser.

Dina murar skall du kalla »räddning«,

dina portar »lovsång«.

19Solen skall inte mer vara ditt ljus om dagen

och månen inte lysa dig med sitt sken.

Nej, Herren skall vara ditt eviga ljus,

din Gud skall vara din härlighet.

20Din sol skall aldrig gå ner

och din måne aldrig avta,

ty Herren är ditt eviga ljus,

din sorgetid är förbi.

21Alla i ditt folk skall vara rättfärdiga,

och de skall för evigt äga landet.

De är skott som jag har planterat,

jag har skapat dem för att visa min härlighet.

22Av den minste blir det en skara på tusen,

den ringaste blir till ett mäktigt folk.

Jag, Herren, skall låta det ske snabbt,

när tiden är inne.

61

Nådens år

611Herren Guds ande fyller mig,

ty Herren har smort mig.

Han har sänt mig

att frambära glädjebud till de betryckta

och ge de förkrossade bot,

att förkunna frihet för de fångna,

befrielse för de fjättrade,

2att förkunna ett nådens år från Herren,

en hämndens dag från vår Gud,

att trösta alla som sörjer

3och ge de sörjande i Sion

huvudprydnad i stället för aska,

glädjens olja i stället för sorgdräkt,

lovsång i stället för modlöshet.

De skall kallas »rättfärdighetens träd«,

som Herren planterat för att visa sin härlighet.

4De uråldriga ruinerna skall byggas upp,

det sedan länge förfallna sättas i stånd,

man skall på nytt bygga upp förstörda städer,

som legat öde släkte efter släkte.

5Främlingar skall valla hjordarna åt er,

era åkrar och vingårdar skötas av utlänningar.

6Ni själva skall kallas Herrens präster,

vår Guds tjänare skall ni heta.

Ni skall leva av folkens rikedomar,

deras skatter skall tillfalla er.

7De har fått dubbelt upp av skam,

spott och spe har kommit dem till del,

därför skall de få dubbel lott i sitt land,

evig glädje skall de få.

8Ty jag är Herren, som älskar rättvisa

och hatar plundring och brott.

Jag är trofast och skall löna dem,

sluta ett evigt förbund med dem.

9Deras barn skall aktas bland folken,

deras ättlingar bland alla folkslag.

Alla som ser dem skall märka

att de är ett släkte som Herren välsignat.

10Min glädje har jag i Herren,

jag jublar över min Gud,

ty han har klätt mig i segerns dräkt

och skrudat mig i rättfärdighetens mantel,

som när brudgummen sätter på sig turbanen

och bruden pryder sig med sina smycken.

11Liksom jorden får grödan att spira

och trädgården låter sådden skjuta upp,

så låter Herren Gud rättfärdigheten spira

och äran växa inför alla folk.