Bibel 2000 (B2000)
5

Sången om vingården

51Jag vill sjunga en sång om min älskade vän,

en sång om min vän och hans vingård.

Högt uppe på en bördig sluttning

hade min vän en vingård.

2Han luckrade upp den och plockade sten

och planterade ädelt vin.

Han byggde ett vakttorn,

han högg ut ett presskar.

Han väntade sig söta druvor,

men vingården gav honom sura.

3Döm nu, Jerusalems män och Judas folk,

döm mellan mig och min vingård!

4Vad mer kunde göras för min vingård,

som jag inte redan har gjort?

Jag väntade söta druvor —

varför gav den mig sura?

5Nu skall jag låta er veta

vad jag tänker göra med min vingård.

Jag skall ta bort stängslet,

så att den blir skövlad,

jag skall riva muren,

så att den blir nertrampad.

6Jag skall låta den förfalla:

där skall inte beskäras, inte hackas,

tistel och törne skall ta överhand.

Och molnen skall jag förbjuda

att fälla sitt regn över den.

7Herren Sebaots vingård är Israel,

Judas folk hans älskade plantering.

Han väntade oväld men fann våld,

väntade rätt men fann orättvisa.

Verop

8Ve er som samlar hus efter hus

och lägger åker till åker,

tills ingen mark finns kvar

och ni ensamma äger landet!

9Detta har Herren Sebaot uppenbarat för mig:

Sannerligen, de många husen skall stå öde,

stora och ståtliga, men tomma.

10En vingård på tio plogland

skall ge en enda lägel vin,

en hel tunna utsäde

skall ge en enda skäppa korn.

11Ve dem som störtar upp i ottan

för att få sig ett rus

och blir sittande långt fram på kvällen

heta av vin!

12Där hörs lyra och harpa, tamburin och flöjt,

medan vinet flödar på deras fester.

Men Herrens verk ser de inte,

vad han gör märker de inte.

13Därför skall mitt folk föras bort,

ty de saknar förstånd.

Stormännen skall dö av hunger,

den larmande hopen försmäkta av törst.

14Därför öppnar dödsriket sitt gap,

spärrar upp sina breda käftar,

och stadens förnäma skall störta dit ner,

hela den högljudda, larmande hopen,

de som nu festar i staden.

15Därför kuvades människan,

därför tvangs hon på knä,

och de stolta tvangs att sänka blicken.

16Men Herren Sebaot visade sig i sin storhet

när han fällde sin dom,

Gud, den Helige, framstod i sin helighet

när rättvisa skipades.

17Där skall lammen vallas som på en äng,

bland de dräptas ruiner skall killingar beta.

18Ve dem som drar till sig straffet med lögnens rep

och straffdomen med falskhetens lina,

19de som säger:

»Må han skynda sig,

må han snart utföra sitt verk,

så att vi får se det.

Må det komma, må det ske,

det som Israels Helige har bestämt,

så att vi får uppleva det.«

20Ve dem som kallar ont för gott och gott för ont,

som gör mörker till ljus och ljus till mörker,

surt till sött och sött till surt!

21Ve dem som är visa i egna ögon

och anser sig själva kloka!

22Ve dem som är hjältar i att dricka

och mästare i att blanda sitt vin!

23De friar den skyldige för mutor

och vägrar den oskyldige hans rätt.

24Men som halmstrån förtärs av lågan

och hö sjunker samman i elden

skall deras rot murkna

och löven virvla bort som stoft.

De har förkastat Herren Sebaots lag,

Israels Heliges ord har de föraktat.

25Därför vredgades Herren på sitt folk,

han lyfte handen och slog det.

Då bävade bergen

och liken låg på gatorna som avskräde.

Ändå lade sig inte hans vrede,

hans hand är alltjämt lyft.

Fienden från fjärran

26Han skall höja fälttecknet för ett folk i fjärran,

locka det hit från jordens ände.

I rasande fart skall det komma,

27ingen är trött eller snubblar,

ingen dåsar, ingen sover.

Inget bälte lossnar,

ingen skorem brister.

28Deras pilar är vässade,

bågarna spända.

Hästarnas hovar är hårda som flinta,

vagnshjulen virvlar som vinden.

29Deras rytande är som lejonets,

de ryter som unga lejon.

Morrande griper de bytet

och släpar i väg det,

och ingen kan rädda det.

30Den dagen skall man höra ett rytande

som när havet ryter.

Blickar man ut över landet

råder mörker och nöd,

ljuset förmörkas av töcken.

6

Herren kallar Jesaja till profet

61Det år då kung Ussia dog såg jag Herren. Han satt på en hög och upphöjd tron, och hans mantelsläp fyllde templet. 2Serafer stod ovanför honom, var och en med sex vingar: med två vingar skylde de ansiktet, med två skylde de kroppen och med två flög de. 3Och de ropade till varandra:

Helig, helig, helig

är Herren Sebaot!

Hela jorden är full av hans härlighet.

4Ropet kom trösklarna att skaka i sina fästen, och templet fylldes av rök. 5Jag sade:

Ve mig! Jag är förlorad,

ty jag har orena läppar

och jag bor bland ett folk med orena läppar,

och mina ögon har sett

Konungen, Herren Sebaot.

6En av seraferna flög fram till mig med ett glödande kol som han hade tagit från altaret med en tång. 7Med det vidrörde han min mun och sade: »När detta vidrör dina läppar blir din skuld borttagen och din synd sonad.« 8Och jag hörde Herrens röst. Han sade: »Vem skall jag sända, vem vill vara vår budbärare?« Jag svarade: »Jag, sänd mig!« 9Då sade han:

»Gå och säg till detta folk:

’Ni skall höra men ingenting förstå,

ni skall se men ingenting fatta.’

10Förstocka detta folk,

täpp till deras öron,

täck för deras ögon,

så att de ingenting ser,

ingenting hör,

ingenting förstår

och inte vänder om och blir botade.«

11Jag frågade: »Hur länge, Herre?« Han svarade:

»Tills städerna ligger i ruiner

och ingen bor i dem,

tills husen står tomma

och åkrarna ligger övergivna.«

12Herren skall föra människorna långt bort,

och landet skall lämnas öde.

13När en tiondel ännu är kvar

skall också den tillintetgöras,

så som man bryter upp stubben

efter en terebint eller ek.

— Ett heligt släkte är den stubben.

7

Budskap till kung Achas

71På den tid då Achas, son till Jotam, son till Ussia, var kung över Juda angrep Arams kung Resin Jerusalem tillsammans med Israels kung Pekach, Remaljas son, men de lyckades inte erövra staden. 2När man vid hovet fick veta att arameerna stod i Efraim skakades kungen och hans folk som när skogens träd skakas av stormen. 3Då sade Herren till Jesaja: »Ta med dig din son Shear Jashuv, ’En rest vänder om’, och gå ut och möt Achas vid slutet av kanalen från Övre dammen, på vägen till Valkarfältet, 4och säg till honom: Se till att du bevarar ditt lugn! Var inte rädd, förlora inte modet inför dessa båda rykande vedpinnar, Resin med arameerna och Remaljas son, hur de än må rasa. 5Arameerna har gjort upp planer mot dig, tillsammans med efraimiterna och Remaljas son, och sagt 6att de skall anfalla Juda. De vill sätta skräck i landet, betvinga det och göra Taveals son till kung.

7Men så säger Herren Gud:

Det skall inte lyckas,

det skall inte ske.

8Aram behärskas av Damaskus

och Damaskus av Resin.

Sextiofem år till,

och Efraim blir utplånat som folk.

9Efraim behärskas av Samaria

och Samaria av Remaljas son.

Om inte er tro består,

skall inte ni bestå.«

Immanuelstecknet

10Vidare sade Herren till Achas: 11»Begär ett tecken av Herren, din Gud, nerifrån dödsriket eller uppifrån höjden.« 12Men Achas svarade: »Nej. Jag vill inte sätta Herren på prov.« 13Då sade Jesaja: »Lyssna nu, Davids ätt! Är det inte nog att ni misstror människors förmåga, skall ni också misstro min Guds förmåga? 14Då skall Herren själv ge er ett tecken: Den unga kvinnan är havande och skall föda en son, och hon skall ge honom namnet Immanu El, ’Gud med oss’. 15Grädde och honung skall han leva av när han har lärt sig att förkasta det onda och välja det goda. 16Ty innan pojken har lärt sig att förkasta det onda och välja det goda skall det land vars båda kungar du fasar för lämnas öde. 17Herren skall låta dig och ditt folk och din faders ätt drabbas av sådana tider som det inte har varit sedan Efraim lösgjorde sig från Juda — kungen av Assyrien.«

Krigets förödelse

18Den dagen skall Herren locka hit

flugorna längst bort vid Egyptens floder

och bina i Assyrien.

19Hela svärmen skall komma och slå ner

i bäckraviner och klippskrevor,

bland törnen och snår.

20Den dagen skall Herren

med den lejda kniven från andra sidan Eufrat

— kungen av Assyrien —

raka av håret från huvud och kön,

även skägget skär den bort.

21Den dagen skall var och en hålla en ko och två får. 22Ändå skall man få så mycket mjölk att man kan leva av grädde. Ja, av grädde och honung skall alla leva som är kvar i landet.

23Den dagen skall den jord som nu har tusen vinstockar och värderas till tusen siklar silver bli full av tistel och törne. 24Med pil och båge skall man gå dit, ty landet blir fullt av tistel och törne. 25De berg där man nu arbetar med hacka skall man hålla sig borta från på grund av tistel och törne. Där skall korna släppas på bete och fåren trampa ner.