Folkets synder

59¹Herrens arm är inte för svag för att rädda,

hans öra inte för dövt för att höra.

²Det är era synder som skiljer er från er Gud,

era brott får honom att vända sig bort

och inte höra.

³Era händer är fläckade av blod,

era fingrar av synd,

era läppar uttalar lögner,

på era tungor finns svek.

⁴Ingen anklagar någon rättvist,

ingen fäller en ärlig dom.

De förtröstar på tomhet,

deras ord är falska,

de går havande med ofärd

och föder olycka.

⁵De kläcker ormägg

och väver spindelväv.

Den som äter deras ägg dör,

en giftorm kläcks om de krossas.

⁶Deras väv duger inte till kläder,

deras verk inte att skyla sig med.

Deras gärningar bringar olycka,

våldsdåd förövar de.

⁷De skyndar till allt som är ont

och är snara att utgjuta oskyldigt blod.

Deras planer bringar olycka,

våld och förödelse kantar deras väg.

⁸Vägen till lycka känner de inte,

där de går finns ingen rätt.

De slår in på orätta vägar,

den som vandrar där finner ingen lycka.

Klagan och syndabekännelse

⁹Därför är rätten långt ifrån oss,

rättfärdigheten når oss inte.

Vi hoppas på ljus men mörker råder,

på solens glans men vandrar i dunkel.

¹⁰Vi famlar längs väggen som blinda,

famlar som om vi saknade ögon,

mitt på dagen snavar vi som när det skymmer,

mitt i livet är vi som de döda.

¹¹Alla brummar vi som björnar,

klagar som duvor.

Vi väntar på vår rätt, men förgäves,

på räddningen, men den är långt ifrån oss.

¹²Många är våra brott, det vet du,

våra synder vittnar mot oss.

Vi tänker på våra brott

och vet att vi har felat.

¹³Vi har avfallit och förnekat Herren,

vänt oss bort från vår Gud.

Våld och falskhet har vi förkunnat,

viskat lögner vi själva tänkt ut.

¹⁴Rätten trängs tillbaka,

rättfärdigheten stannar på avstånd,

ärligheten snubblar på torget,

redbarheten kan inte komma fram.

¹⁵Ärligheten har gått förlorad,

den som skyr det onda blir plundrad.

Herrens hjälp till de botfärdiga

Herren såg med misshag

att det inte fanns någon rätt.

¹⁶Han såg att ingen trädde fram

och häpnade över att ingen ingrep.

Då gav hans styrka honom seger,

hans rättfärdighet var hans stöd.

¹⁷Han klädde sig i rättfärdighetens harnesk

och satte segerns hjälm på sitt huvud,

klädde sig i hämndens dräkt

och svepte sig i harmens mantel.

¹⁸Med vrede lönar han sina fiender

för vad de har gjort,

han vedergäller sina ovänner,

vedergäller fjärran länder.

¹⁹Från öst till väst skall man frukta

Herrens namn och hans härlighet,

när han kommer likt en våldsam flod

som Herrens vind driver fram.

²⁰Han kommer till Sion som befriare,

till dem i Jakob som upphör med sina brott,

säger Herren.

²¹Detta är mitt förbund med dem, säger Herren: Min ande som fyller dig och mina ord som jag har lagt i din mun skall alltid bli kvar hos dig och dina barn och dina barns barn, säger Herren, nu och för evigt.