581Ropa ut det så högt du kan,
låt din röst ljuda som en hornstöt,
förkunna för mitt folk deras brott,
för Jakobs ätt deras synd.
2Dag efter dag söker de mig
och vill lära sig följa mina vägar.
Likt ett folk som handlar rättfärdigt
och inte har övergett sin Guds lag
ber de mig om regler för vad som är rätt
och älskar att nalkas Gud.
3»Ser du inte att vi fastar?
Märker du inte hur vi späker oss?«
Ni sköter era sysslor på fastedagen,
ni driver på era drängar,
4ni fastar under bråk och gräl
och skändliga slagsmål.
Som ni fastar i dag
blir inte er bön hörd i höjden.
5Är det en sådan fasta jag vill se:
en dag då man späker sig,
hänger med huvudet som ett strå,
ligger i säck och aska?
Kallar du det fasta,
en dag som behagar Herren?
6Nej, detta är den fasta jag vill se:
att du lossar orättfärdiga bojor,
sliter sönder okets rep,
befriar de förtryckta,
krossar alla ok.
7Dela ditt bröd med den hungrige,
ge hemlösa stackare husrum,
ser du en naken så klä honom,
vänd inte dina egna ryggen!
8Då bryter gryningsljuset fram för dig,
och dina sår skall genast läkas.
Din rättfärdighet skall gå framför dig
och Herrens härlighet gå sist i ditt tåg.
9Då skall Herren svara när du kallar,
när du ropar säger han: »Här är jag.«
Om du gör slut på allt förtryck hos dig,
hot och hån och förtal,
10om du räcker ditt bröd åt den hungrige
och mättar den som lider nöd,
då skall ljus bryta fram för dig i mörkret,
din natt bli strålande dag.
11Herren skall alltid leda dig,
han mättar dig i ödemarken
och ger styrka åt benen i din kropp.
Du skall bli som en vattenrik trädgård,
en oas där vattnet aldrig sinar.
12Dina uråldriga ruiner skall byggas upp,
gångna släktens grunder skall du sätta i stånd.
Du kommer att kallas
»den som murar igen rämnorna«,
»den som gör det nedrivna beboeligt«.
13Om du inte kränker sabbaten,
inte sköter dina sysslor på min helgdag,
om du kallar sabbaten en fröjd,
helgad åt Herren och värd att ära,
om du ärar den och inte utför det du brukar,
inte ägnar dig åt dina sysslor och tomt prat,
14då skall du få fröjdas över Herren,
jag skall föra dig fram över landets höjder
och låta dig leva av din fader Jakobs egendom.
Herren har talat.
591Herrens arm är inte för svag för att rädda,
hans öra inte för dövt för att höra.
2Det är era synder som skiljer er från er Gud,
era brott får honom att vända sig bort
och inte höra.
3Era händer är fläckade av blod,
era fingrar av synd,
era läppar uttalar lögner,
på era tungor finns svek.
4Ingen anklagar någon rättvist,
ingen fäller en ärlig dom.
De förtröstar på tomhet,
deras ord är falska,
de går havande med ofärd
och föder olycka.
5De kläcker ormägg
och väver spindelväv.
Den som äter deras ägg dör,
en giftorm kläcks om de krossas.
6Deras väv duger inte till kläder,
deras verk inte att skyla sig med.
Deras gärningar bringar olycka,
våldsdåd förövar de.
7De skyndar till allt som är ont
och är snara att utgjuta oskyldigt blod.
Deras planer bringar olycka,
våld och förödelse kantar deras väg.
8Vägen till lycka känner de inte,
där de går finns ingen rätt.
De slår in på orätta vägar,
den som vandrar där finner ingen lycka.
9Därför är rätten långt ifrån oss,
rättfärdigheten når oss inte.
Vi hoppas på ljus men mörker råder,
på solens glans men vandrar i dunkel.
10Vi famlar längs väggen som blinda,
famlar som om vi saknade ögon,
mitt på dagen snavar vi som när det skymmer,
mitt i livet är vi som de döda.
11Alla brummar vi som björnar,
klagar som duvor.
Vi väntar på vår rätt, men förgäves,
på räddningen, men den är långt ifrån oss.
12Många är våra brott, det vet du,
våra synder vittnar mot oss.
Vi tänker på våra brott
och vet att vi har felat.
13Vi har avfallit och förnekat Herren,
vänt oss bort från vår Gud.
Våld och falskhet har vi förkunnat,
viskat lögner vi själva tänkt ut.
14Rätten trängs tillbaka,
rättfärdigheten stannar på avstånd,
ärligheten snubblar på torget,
redbarheten kan inte komma fram.
15Ärligheten har gått förlorad,
den som skyr det onda blir plundrad.
Herren såg med misshag
att det inte fanns någon rätt.
16Han såg att ingen trädde fram
och häpnade över att ingen ingrep.
Då gav hans styrka honom seger,
hans rättfärdighet var hans stöd.
17Han klädde sig i rättfärdighetens harnesk
och satte segerns hjälm på sitt huvud,
klädde sig i hämndens dräkt
och svepte sig i harmens mantel.
18Med vrede lönar han sina fiender
för vad de har gjort,
han vedergäller sina ovänner,
vedergäller fjärran länder.
19Från öst till väst skall man frukta
Herrens namn och hans härlighet,
när han kommer likt en våldsam flod
som Herrens vind driver fram.
20Han kommer till Sion som befriare,
till dem i Jakob som upphör med sina brott,
säger Herren.
21Detta är mitt förbund med dem, säger Herren: Min ande som fyller dig och mina ord som jag har lagt i din mun skall alltid bli kvar hos dig och dina barn och dina barns barn, säger Herren, nu och för evigt.
601Res dig, stråla i ljus!
Ditt ljus är här,
Herrens härlighet går upp över dig.
2Jorden är höljd i mörker,
töcken omger folken,
men över dig skall Herren stråla,
över dig skall hans härlighet visa sig.
3Folken skall vandra mot ditt ljus,
kungar mot glansen av din soluppgång.
4Lyft blicken och se dig omkring!
Alla samlas och kommer till dig.
Dina söner kommer från fjärran,
dina döttrar bär man i famnen.
5När du ser det skall du stråla av lycka,
ditt hjärta skall bäva och bulta,
när havets skatter kommer i din ägo
och folkens rikedomar blir dina.
6Kameler i mängd skall fylla ditt land,
dromedarer från Midjan och Efa.
Från Saba kommer de alla
med last av guld och rökelse,
och de förkunnar Herrens ära.
7Kedars fårhjordar samlas hos dig,
baggar från Nevajot står till din tjänst.
Jag skall ta emot dem som offer på mitt altare
och öka mitt tempels härlighet.
8Vad är det som kommer flygande som moln,
som duvor till ett duvslag?
9Det är kustländernas fartyg som samlas
med Tarshish-skepp i täten
för att hämta dina söner från fjärran land
med allt deras silver och guld,
till ära för Herren, din Gud,
Israels Helige, som skänker dig härlighet.
10Främlingar skall bygga upp dina murar
och deras kungar stå till din tjänst.
Jag straffade dig i min vrede
men visar dig barmhärtighet i min kärlek.
11Dina portar skall aldrig stängas,
de skall stå öppna dag och natt,
så att folkens rikedomar kan föras till dig
och deras kungar ledas dit in.
12Det folk och det rike som inte tjänar dig skall gå under — folken skall förintas.13Libanons prakt skall föras till dig,
cypress, alm och pinje,
för att skänka härlighet åt min helgedom.
Jag skall ära platsen där mina fötter vilar.
14Bugande skall dina förtryckare komma till dig,
de som föraktat dig skall knäfalla vid dina fötter.
De skall kalla dig »Herrens stad«,
»Sion som tillhör Israels Helige«.
15Du var övergiven och försmådd,
ingen besökte dig,
men jag skall låta dig bli till evig stolthet,
en glädje för alla släkten.
16Du skall dia folkens mjölk,
dia kungars bröst.
Då skall du inse
att jag, Herren, är den som räddar dig,
att Jakobs Mäktige befriar dig.
17Jag ger dig guld i stället för koppar,
ger dig silver i stället för järn,
koppar i stället för trä,
järn i stället för sten.
Freden skall vara din överhet,
rättfärdigheten din fogde.
18Man skall inte mer se våld i ditt land,
förtryck och förödelse inom dina gränser.
Dina murar skall du kalla »räddning«,
dina portar »lovsång«.
19Solen skall inte mer vara ditt ljus om dagen
och månen inte lysa dig med sitt sken.
Nej, Herren skall vara ditt eviga ljus,
din Gud skall vara din härlighet.
20Din sol skall aldrig gå ner
och din måne aldrig avta,
ty Herren är ditt eviga ljus,
din sorgetid är förbi.
21Alla i ditt folk skall vara rättfärdiga,
och de skall för evigt äga landet.
De är skott som jag har planterat,
jag har skapat dem för att visa min härlighet.
22Av den minste blir det en skara på tusen,
den ringaste blir till ett mäktigt folk.
Jag, Herren, skall låta det ske snabbt,
när tiden är inne.