Rätt fasta och sabbat

58¹Ropa ut det så högt du kan,

låt din röst ljuda som en hornstöt,

förkunna för mitt folk deras brott,

för Jakobs ätt deras synd.

²Dag efter dag söker de mig

och vill lära sig följa mina vägar.

Likt ett folk som handlar rättfärdigt

och inte har övergett sin Guds lag

ber de mig om regler för vad som är rätt

och älskar att nalkas Gud.

³»Ser du inte att vi fastar?

Märker du inte hur vi späker oss?«

Ni sköter era sysslor på fastedagen,

ni driver på era drängar,

⁴ni fastar under bråk och gräl

och skändliga slagsmål.

Som ni fastar i dag

blir inte er bön hörd i höjden.

⁵Är det en sådan fasta jag vill se:

en dag då man späker sig,

hänger med huvudet som ett strå,

ligger i säck och aska?

Kallar du det fasta,

en dag som behagar Herren?

⁶Nej, detta är den fasta jag vill se:

att du lossar orättfärdiga bojor,

sliter sönder okets rep,

befriar de förtryckta,

krossar alla ok.

⁷Dela ditt bröd med den hungrige,

ge hemlösa stackare husrum,

ser du en naken så klä honom,

vänd inte dina egna ryggen!

⁸Då bryter gryningsljuset fram för dig,

och dina sår skall genast läkas.

Din rättfärdighet skall gå framför dig

och Herrens härlighet gå sist i ditt tåg.

⁹Då skall Herren svara när du kallar,

när du ropar säger han: »Här är jag.«

Om du gör slut på allt förtryck hos dig,

hot och hån och förtal,

¹⁰om du räcker ditt bröd åt den hungrige

och mättar den som lider nöd,

då skall ljus bryta fram för dig i mörkret,

din natt bli strålande dag.

¹¹Herren skall alltid leda dig,

han mättar dig i ödemarken

och ger styrka åt benen i din kropp.

Du skall bli som en vattenrik trädgård,

en oas där vattnet aldrig sinar.

¹²Dina uråldriga ruiner skall byggas upp,

gångna släktens grunder skall du sätta i stånd.

Du kommer att kallas

»den som murar igen rämnorna«,

»den som gör det nedrivna beboeligt«.

¹³Om du inte kränker sabbaten,

inte sköter dina sysslor på min helgdag,

om du kallar sabbaten en fröjd,

helgad åt Herren och värd att ära,

om du ärar den och inte utför det du brukar,

inte ägnar dig åt dina sysslor och tomt prat,

¹⁴då skall du få fröjdas över Herren,

jag skall föra dig fram över landets höjder

och låta dig leva av din fader Jakobs egendom.

Herren har talat.

Folkets synder

59¹Herrens arm är inte för svag för att rädda,

hans öra inte för dövt för att höra.

²Det är era synder som skiljer er från er Gud,

era brott får honom att vända sig bort

och inte höra.

³Era händer är fläckade av blod,

era fingrar av synd,

era läppar uttalar lögner,

på era tungor finns svek.

⁴Ingen anklagar någon rättvist,

ingen fäller en ärlig dom.

De förtröstar på tomhet,

deras ord är falska,

de går havande med ofärd

och föder olycka.

⁵De kläcker ormägg

och väver spindelväv.

Den som äter deras ägg dör,

en giftorm kläcks om de krossas.

⁶Deras väv duger inte till kläder,

deras verk inte att skyla sig med.

Deras gärningar bringar olycka,

våldsdåd förövar de.

⁷De skyndar till allt som är ont

och är snara att utgjuta oskyldigt blod.

Deras planer bringar olycka,

våld och förödelse kantar deras väg.

⁸Vägen till lycka känner de inte,

där de går finns ingen rätt.

De slår in på orätta vägar,

den som vandrar där finner ingen lycka.

Klagan och syndabekännelse

⁹Därför är rätten långt ifrån oss,

rättfärdigheten når oss inte.

Vi hoppas på ljus men mörker råder,

på solens glans men vandrar i dunkel.

¹⁰Vi famlar längs väggen som blinda,

famlar som om vi saknade ögon,

mitt på dagen snavar vi som när det skymmer,

mitt i livet är vi som de döda.

¹¹Alla brummar vi som björnar,

klagar som duvor.

Vi väntar på vår rätt, men förgäves,

på räddningen, men den är långt ifrån oss.

¹²Många är våra brott, det vet du,

våra synder vittnar mot oss.

Vi tänker på våra brott

och vet att vi har felat.

¹³Vi har avfallit och förnekat Herren,

vänt oss bort från vår Gud.

Våld och falskhet har vi förkunnat,

viskat lögner vi själva tänkt ut.

¹⁴Rätten trängs tillbaka,

rättfärdigheten stannar på avstånd,

ärligheten snubblar på torget,

redbarheten kan inte komma fram.

¹⁵Ärligheten har gått förlorad,

den som skyr det onda blir plundrad.

Herrens hjälp till de botfärdiga

Herren såg med misshag

att det inte fanns någon rätt.

¹⁶Han såg att ingen trädde fram

och häpnade över att ingen ingrep.

Då gav hans styrka honom seger,

hans rättfärdighet var hans stöd.

¹⁷Han klädde sig i rättfärdighetens harnesk

och satte segerns hjälm på sitt huvud,

klädde sig i hämndens dräkt

och svepte sig i harmens mantel.

¹⁸Med vrede lönar han sina fiender

för vad de har gjort,

han vedergäller sina ovänner,

vedergäller fjärran länder.

¹⁹Från öst till väst skall man frukta

Herrens namn och hans härlighet,

när han kommer likt en våldsam flod

som Herrens vind driver fram.

²⁰Han kommer till Sion som befriare,

till dem i Jakob som upphör med sina brott,

säger Herren.

²¹Detta är mitt förbund med dem, säger Herren: Min ande som fyller dig och mina ord som jag har lagt i din mun skall alltid bli kvar hos dig och dina barn och dina barns barn, säger Herren, nu och för evigt.

Jerusalems kommande härlighet

60¹Res dig, stråla i ljus!

Ditt ljus är här,

Herrens härlighet går upp över dig.

²Jorden är höljd i mörker,

töcken omger folken,

men över dig skall Herren stråla,

över dig skall hans härlighet visa sig.

³Folken skall vandra mot ditt ljus,

kungar mot glansen av din soluppgång.

⁴Lyft blicken och se dig omkring!

Alla samlas och kommer till dig.

Dina söner kommer från fjärran,

dina döttrar bär man i famnen.

⁵När du ser det skall du stråla av lycka,

ditt hjärta skall bäva och bulta,

när havets skatter kommer i din ägo

och folkens rikedomar blir dina.

⁶Kameler i mängd skall fylla ditt land,

dromedarer från Midjan och Efa.

Från Saba kommer de alla

med last av guld och rökelse,

och de förkunnar Herrens ära.

⁷Kedars fårhjordar samlas hos dig,

baggar från Nevajot står till din tjänst.

Jag skall ta emot dem som offer på mitt altare

och öka mitt tempels härlighet.

⁸Vad är det som kommer flygande som moln,

som duvor till ett duvslag?

⁹Det är kustländernas fartyg som samlas

med Tarshish-skepp i täten

för att hämta dina söner från fjärran land

med allt deras silver och guld,

till ära för Herren, din Gud,

Israels Helige, som skänker dig härlighet.

¹⁰Främlingar skall bygga upp dina murar

och deras kungar stå till din tjänst.

Jag straffade dig i min vrede

men visar dig barmhärtighet i min kärlek.

¹¹Dina portar skall aldrig stängas,

de skall stå öppna dag och natt,

så att folkens rikedomar kan föras till dig

och deras kungar ledas dit in.

¹³Libanons prakt skall föras till dig,

cypress, alm och pinje,

för att skänka härlighet åt min helgedom.

Jag skall ära platsen där mina fötter vilar.

¹⁴Bugande skall dina förtryckare komma till dig,

de som föraktat dig skall knäfalla vid dina fötter.

De skall kalla dig »Herrens stad«,

»Sion som tillhör Israels Helige«.

¹⁵Du var övergiven och försmådd,

ingen besökte dig,

men jag skall låta dig bli till evig stolthet,

en glädje för alla släkten.

¹⁶Du skall dia folkens mjölk,

dia kungars bröst.

Då skall du inse

att jag, Herren, är den som räddar dig,

att Jakobs Mäktige befriar dig.

¹⁷Jag ger dig guld i stället för koppar,

ger dig silver i stället för järn,

koppar i stället för trä,

järn i stället för sten.

Freden skall vara din överhet,

rättfärdigheten din fogde.

¹⁸Man skall inte mer se våld i ditt land,

förtryck och förödelse inom dina gränser.

Dina murar skall du kalla »räddning«,

dina portar »lovsång«.

¹⁹Solen skall inte mer vara ditt ljus om dagen

och månen inte lysa dig med sitt sken.

Nej, Herren skall vara ditt eviga ljus,

din Gud skall vara din härlighet.

²⁰Din sol skall aldrig gå ner

och din måne aldrig avta,

ty Herren är ditt eviga ljus,

din sorgetid är förbi.

²¹Alla i ditt folk skall vara rättfärdiga,

och de skall för evigt äga landet.

De är skott som jag har planterat,

jag har skapat dem för att visa min härlighet.

²²Av den minste blir det en skara på tusen,

den ringaste blir till ett mäktigt folk.

Jag, Herren, skall låta det ske snabbt,

när tiden är inne.