Bibel 2000 (B2000)
57

571Den rättfärdige går under,

och ingen bryr sig om det,

de trogna rycks bort,

och ingen märker det.

Ansatt av ondskan rycks den rättfärdige bort,

2men han skall få frid.

De som fört ett rättrådigt liv

skall få gå till vila.

Varningsord till avgudadyrkarna

3Kom hit, ni barn av en trollpacka,

avlade i otukt och hor!

4Vem gör ni er lustiga över?

Varför gör ni grimaser

och räcker ut tungan?

Ni är själva brottets barn,

lögnens avkomma,

5ni som brinner av brunst bland terebinterna,

under alla grönskande träd,

ni som slaktar era barn i ravinerna,

djupt inne i klippornas skrevor.

6Bland ravinens stenblock hör du hemma,

det är där du har din plats.

Åt dem utgjuter du dryckesoffer

och bär fram matoffer.

Skall jag finna mig i detta?

7På ett högt berg gör du dig en bädd

och går dit upp för att offra.

8Du ställer ditt tecken

innanför dörr och dörrpost.

Du lämnar mig, du blottar dig

och gör plats i bädden,

du tar för dig av dem,

du älskar att ligga med dem,

lystet ser du på deras kön.

9Du slösar olja på Melek

och är frikostig med dina salvor.

Du sänder dina budbärare till fjärran land,

ja, ända ner i dödsriket.

10Du blir trött av allt du håller på med

men säger aldrig att det är lönlöst.

Du finner ny styrka och mattas inte.

11Vem är du rädd för,

vem fruktar du,

eftersom du bedrar mig,

glömmer mig och inte tänker på mig?

Jag har ju tigit och varit dold,

mig fruktar du inte.

12Men nu förklarar jag:

Dina rättfärdiga gärningar

kommer inte att hjälpa dig.

13Må din gudahop rädda dig

när du ropar på hjälp!

Nej, vinden tar dem allesammans,

en vindfläkt för bort dem.

Men den som tar sin tillflykt till mig,

han skall få landet som egendom

och ta mitt heliga berg i besittning.

Tröstande ord till de modlösa

14Han säger:

Bryt väg, bana väg,

röj undan hindren för mitt folk!

15Så säger han som är hög och upphöjd,

han som tronar i evighet

och vars namn är heligt:

Jag tronar upphöjd och helig

men finns hos den modlöse och försagde.

Jag ger de försagda mod,

ger de modlösa kraft.

16Jag skall inte ständigt hålla räfst,

inte vredgas för evigt —

då skulle livsanden förgås,

de levande väsen jag skapat.

17Jag blev vred över deras syndiga girighet,

jag straffade dem och dolde mig i vrede,

men de fortsatte att trolöst följa sin egen väg.

18Jag har sett vad de hållit på med,

men jag skall bota dem,

leda dem och ge dem tröst.

Hos de sörjande 19skapar jag lovsång.

Frid och lycka åt alla, fjärran och nära,

säger Herren,

jag skall bota dem.

20Men de gudlösa är som ett upprört hav,

det blir aldrig stilla,

dess vågor rör upp dy och slam.

21De gudlösa får aldrig någon lycka,

säger min Gud.

58

Rätt fasta och sabbat

581Ropa ut det så högt du kan,

låt din röst ljuda som en hornstöt,

förkunna för mitt folk deras brott,

för Jakobs ätt deras synd.

2Dag efter dag söker de mig

och vill lära sig följa mina vägar.

Likt ett folk som handlar rättfärdigt

och inte har övergett sin Guds lag

ber de mig om regler för vad som är rätt

och älskar att nalkas Gud.

3»Ser du inte att vi fastar?

Märker du inte hur vi späker oss?«

Ni sköter era sysslor på fastedagen,

ni driver på era drängar,

4ni fastar under bråk och gräl

och skändliga slagsmål.

Som ni fastar i dag

blir inte er bön hörd i höjden.

5Är det en sådan fasta jag vill se:

en dag då man späker sig,

hänger med huvudet som ett strå,

ligger i säck och aska?

Kallar du det fasta,

en dag som behagar Herren?

6Nej, detta är den fasta jag vill se:

att du lossar orättfärdiga bojor,

sliter sönder okets rep,

befriar de förtryckta,

krossar alla ok.

7Dela ditt bröd med den hungrige,

ge hemlösa stackare husrum,

ser du en naken så klä honom,

vänd inte dina egna ryggen!

8Då bryter gryningsljuset fram för dig,

och dina sår skall genast läkas.

Din rättfärdighet skall gå framför dig

och Herrens härlighet gå sist i ditt tåg.

9Då skall Herren svara när du kallar,

när du ropar säger han: »Här är jag.«

Om du gör slut på allt förtryck hos dig,

hot och hån och förtal,

10om du räcker ditt bröd åt den hungrige

och mättar den som lider nöd,

då skall ljus bryta fram för dig i mörkret,

din natt bli strålande dag.

11Herren skall alltid leda dig,

han mättar dig i ödemarken

och ger styrka åt benen i din kropp.

Du skall bli som en vattenrik trädgård,

en oas där vattnet aldrig sinar.

12Dina uråldriga ruiner skall byggas upp,

gångna släktens grunder skall du sätta i stånd.

Du kommer att kallas

»den som murar igen rämnorna«,

»den som gör det nedrivna beboeligt«.

13Om du inte kränker sabbaten,

inte sköter dina sysslor på min helgdag,

om du kallar sabbaten en fröjd,

helgad åt Herren och värd att ära,

om du ärar den och inte utför det du brukar,

inte ägnar dig åt dina sysslor och tomt prat,

14då skall du få fröjdas över Herren,

jag skall föra dig fram över landets höjder

och låta dig leva av din fader Jakobs egendom.

Herren har talat.

59

Folkets synder

591Herrens arm är inte för svag för att rädda,

hans öra inte för dövt för att höra.

2Det är era synder som skiljer er från er Gud,

era brott får honom att vända sig bort

och inte höra.

3Era händer är fläckade av blod,

era fingrar av synd,

era läppar uttalar lögner,

på era tungor finns svek.

4Ingen anklagar någon rättvist,

ingen fäller en ärlig dom.

De förtröstar på tomhet,

deras ord är falska,

de går havande med ofärd

och föder olycka.

5De kläcker ormägg

och väver spindelväv.

Den som äter deras ägg dör,

en giftorm kläcks om de krossas.

6Deras väv duger inte till kläder,

deras verk inte att skyla sig med.

Deras gärningar bringar olycka,

våldsdåd förövar de.

7De skyndar till allt som är ont

och är snara att utgjuta oskyldigt blod.

Deras planer bringar olycka,

våld och förödelse kantar deras väg.

8Vägen till lycka känner de inte,

där de går finns ingen rätt.

De slår in på orätta vägar,

den som vandrar där finner ingen lycka.

Klagan och syndabekännelse

9Därför är rätten långt ifrån oss,

rättfärdigheten når oss inte.

Vi hoppas på ljus men mörker råder,

på solens glans men vandrar i dunkel.

10Vi famlar längs väggen som blinda,

famlar som om vi saknade ögon,

mitt på dagen snavar vi som när det skymmer,

mitt i livet är vi som de döda.

11Alla brummar vi som björnar,

klagar som duvor.

Vi väntar på vår rätt, men förgäves,

på räddningen, men den är långt ifrån oss.

12Många är våra brott, det vet du,

våra synder vittnar mot oss.

Vi tänker på våra brott

och vet att vi har felat.

13Vi har avfallit och förnekat Herren,

vänt oss bort från vår Gud.

Våld och falskhet har vi förkunnat,

viskat lögner vi själva tänkt ut.

14Rätten trängs tillbaka,

rättfärdigheten stannar på avstånd,

ärligheten snubblar på torget,

redbarheten kan inte komma fram.

15Ärligheten har gått förlorad,

den som skyr det onda blir plundrad.

Herrens hjälp till de botfärdiga

Herren såg med misshag

att det inte fanns någon rätt.

16Han såg att ingen trädde fram

och häpnade över att ingen ingrep.

Då gav hans styrka honom seger,

hans rättfärdighet var hans stöd.

17Han klädde sig i rättfärdighetens harnesk

och satte segerns hjälm på sitt huvud,

klädde sig i hämndens dräkt

och svepte sig i harmens mantel.

18Med vrede lönar han sina fiender

för vad de har gjort,

han vedergäller sina ovänner,

vedergäller fjärran länder.

19Från öst till väst skall man frukta

Herrens namn och hans härlighet,

när han kommer likt en våldsam flod

som Herrens vind driver fram.

20Han kommer till Sion som befriare,

till dem i Jakob som upphör med sina brott,

säger Herren.

21Detta är mitt förbund med dem, säger Herren: Min ande som fyller dig och mina ord som jag har lagt i din mun skall alltid bli kvar hos dig och dina barn och dina barns barn, säger Herren, nu och för evigt.