Bibel 2000 (B2000)
56

Herrens tempel är öppet för alla

561Så säger Herren:

Håll er till det som är rätt

och handla rättfärdigt,

ty min hjälp kommer snart,

min rättfärdighet skall segra.

2Lycklig den som handlar så,

den människa som håller fast vid detta:

att iaktta sabbaten och inte vanhelga den

och att avhålla sig från allt ont.

3Främlingen som sluter sig till Herren

skall inte säga:

»Herren håller mig skild från sitt folk«,

och den snöpte skall inte säga:

»Jag är ett förtorkat träd.«

4Ty så säger Herren:

Snöpta som iakttar mina sabbater,

som gärna gör min vilja

och håller fast vid mitt förbund,

5de skall i mitt hus, inom mina murar,

få ett namn, ett äreminne

som är bättre än söner och döttrar.

Ett evigt, oförgängligt namn skall jag ge dem.

6Främlingar som sluter sig till Herren

och vill göra tjänst hos honom,

älska Herrens namn och vara hans tjänare,

ja, alla som iakttar sabbaten och inte vanhelgar den

och håller fast vid mitt förbund

7får komma till mitt heliga berg

och glädjas i mitt bönehus,

och deras brännoffer och slaktoffer

skall jag ta emot på mitt altare.

Mitt hus skall kallas

ett bönens hus för alla folk.

8Detta är Herren Guds ord,

han som samlar det skingrade Israel:

Ännu fler skall jag samla

till dem som redan är samlade.

Folkets försumliga ledare

9Kom, alla vilda djur, och ät,

kom, alla djur i skogen!

10Väktarna är alla blinda,

de märker ingenting.

Stumma hundar är de,

som inte kan skälla,

de ligger och dåsar,

de älskar att sova.

11Men det är glupska hundar,

de blir aldrig mätta.

Skall de vara herdar,

de som inget förstår?

Alla går sina egna vägar,

varenda en vill roffa åt sig.

12»Kom, jag tar fram vin,

vi tar oss ett rus!

Och i morgon blir det som i dag,

ja, ännu bättre.«

57

571Den rättfärdige går under,

och ingen bryr sig om det,

de trogna rycks bort,

och ingen märker det.

Ansatt av ondskan rycks den rättfärdige bort,

2men han skall få frid.

De som fört ett rättrådigt liv

skall få gå till vila.

Varningsord till avgudadyrkarna

3Kom hit, ni barn av en trollpacka,

avlade i otukt och hor!

4Vem gör ni er lustiga över?

Varför gör ni grimaser

och räcker ut tungan?

Ni är själva brottets barn,

lögnens avkomma,

5ni som brinner av brunst bland terebinterna,

under alla grönskande träd,

ni som slaktar era barn i ravinerna,

djupt inne i klippornas skrevor.

6Bland ravinens stenblock hör du hemma,

det är där du har din plats.

Åt dem utgjuter du dryckesoffer

och bär fram matoffer.

Skall jag finna mig i detta?

7På ett högt berg gör du dig en bädd

och går dit upp för att offra.

8Du ställer ditt tecken

innanför dörr och dörrpost.

Du lämnar mig, du blottar dig

och gör plats i bädden,

du tar för dig av dem,

du älskar att ligga med dem,

lystet ser du på deras kön.

9Du slösar olja på Melek

och är frikostig med dina salvor.

Du sänder dina budbärare till fjärran land,

ja, ända ner i dödsriket.

10Du blir trött av allt du håller på med

men säger aldrig att det är lönlöst.

Du finner ny styrka och mattas inte.

11Vem är du rädd för,

vem fruktar du,

eftersom du bedrar mig,

glömmer mig och inte tänker på mig?

Jag har ju tigit och varit dold,

mig fruktar du inte.

12Men nu förklarar jag:

Dina rättfärdiga gärningar

kommer inte att hjälpa dig.

13Må din gudahop rädda dig

när du ropar på hjälp!

Nej, vinden tar dem allesammans,

en vindfläkt för bort dem.

Men den som tar sin tillflykt till mig,

han skall få landet som egendom

och ta mitt heliga berg i besittning.

Tröstande ord till de modlösa

14Han säger:

Bryt väg, bana väg,

röj undan hindren för mitt folk!

15Så säger han som är hög och upphöjd,

han som tronar i evighet

och vars namn är heligt:

Jag tronar upphöjd och helig

men finns hos den modlöse och försagde.

Jag ger de försagda mod,

ger de modlösa kraft.

16Jag skall inte ständigt hålla räfst,

inte vredgas för evigt —

då skulle livsanden förgås,

de levande väsen jag skapat.

17Jag blev vred över deras syndiga girighet,

jag straffade dem och dolde mig i vrede,

men de fortsatte att trolöst följa sin egen väg.

18Jag har sett vad de hållit på med,

men jag skall bota dem,

leda dem och ge dem tröst.

Hos de sörjande 19skapar jag lovsång.

Frid och lycka åt alla, fjärran och nära,

säger Herren,

jag skall bota dem.

20Men de gudlösa är som ett upprört hav,

det blir aldrig stilla,

dess vågor rör upp dy och slam.

21De gudlösa får aldrig någon lycka,

säger min Gud.

58

Rätt fasta och sabbat

581Ropa ut det så högt du kan,

låt din röst ljuda som en hornstöt,

förkunna för mitt folk deras brott,

för Jakobs ätt deras synd.

2Dag efter dag söker de mig

och vill lära sig följa mina vägar.

Likt ett folk som handlar rättfärdigt

och inte har övergett sin Guds lag

ber de mig om regler för vad som är rätt

och älskar att nalkas Gud.

3»Ser du inte att vi fastar?

Märker du inte hur vi späker oss?«

Ni sköter era sysslor på fastedagen,

ni driver på era drängar,

4ni fastar under bråk och gräl

och skändliga slagsmål.

Som ni fastar i dag

blir inte er bön hörd i höjden.

5Är det en sådan fasta jag vill se:

en dag då man späker sig,

hänger med huvudet som ett strå,

ligger i säck och aska?

Kallar du det fasta,

en dag som behagar Herren?

6Nej, detta är den fasta jag vill se:

att du lossar orättfärdiga bojor,

sliter sönder okets rep,

befriar de förtryckta,

krossar alla ok.

7Dela ditt bröd med den hungrige,

ge hemlösa stackare husrum,

ser du en naken så klä honom,

vänd inte dina egna ryggen!

8Då bryter gryningsljuset fram för dig,

och dina sår skall genast läkas.

Din rättfärdighet skall gå framför dig

och Herrens härlighet gå sist i ditt tåg.

9Då skall Herren svara när du kallar,

när du ropar säger han: »Här är jag.«

Om du gör slut på allt förtryck hos dig,

hot och hån och förtal,

10om du räcker ditt bröd åt den hungrige

och mättar den som lider nöd,

då skall ljus bryta fram för dig i mörkret,

din natt bli strålande dag.

11Herren skall alltid leda dig,

han mättar dig i ödemarken

och ger styrka åt benen i din kropp.

Du skall bli som en vattenrik trädgård,

en oas där vattnet aldrig sinar.

12Dina uråldriga ruiner skall byggas upp,

gångna släktens grunder skall du sätta i stånd.

Du kommer att kallas

»den som murar igen rämnorna«,

»den som gör det nedrivna beboeligt«.

13Om du inte kränker sabbaten,

inte sköter dina sysslor på min helgdag,

om du kallar sabbaten en fröjd,

helgad åt Herren och värd att ära,

om du ärar den och inte utför det du brukar,

inte ägnar dig åt dina sysslor och tomt prat,

14då skall du få fröjdas över Herren,

jag skall föra dig fram över landets höjder

och låta dig leva av din fader Jakobs egendom.

Herren har talat.