Bibel 2000 (B2000)
57

571Den rättfärdige går under,

och ingen bryr sig om det,

de trogna rycks bort,

och ingen märker det.

Ansatt av ondskan rycks den rättfärdige bort,

2men han skall få frid.

De som fört ett rättrådigt liv

skall få gå till vila.

Varningsord till avgudadyrkarna

3Kom hit, ni barn av en trollpacka,

avlade i otukt och hor!

4Vem gör ni er lustiga över?

Varför gör ni grimaser

och räcker ut tungan?

Ni är själva brottets barn,

lögnens avkomma,

5ni som brinner av brunst bland terebinterna,

under alla grönskande träd,

ni som slaktar era barn i ravinerna,

djupt inne i klippornas skrevor.

6Bland ravinens stenblock hör du hemma,

det är där du har din plats.

Åt dem utgjuter du dryckesoffer

och bär fram matoffer.

Skall jag finna mig i detta?

7På ett högt berg gör du dig en bädd

och går dit upp för att offra.

8Du ställer ditt tecken

innanför dörr och dörrpost.

Du lämnar mig, du blottar dig

och gör plats i bädden,

du tar för dig av dem,

du älskar att ligga med dem,

lystet ser du på deras kön.

9Du slösar olja på Melek

och är frikostig med dina salvor.

Du sänder dina budbärare till fjärran land,

ja, ända ner i dödsriket.

10Du blir trött av allt du håller på med

men säger aldrig att det är lönlöst.

Du finner ny styrka och mattas inte.

11Vem är du rädd för,

vem fruktar du,

eftersom du bedrar mig,

glömmer mig och inte tänker på mig?

Jag har ju tigit och varit dold,

mig fruktar du inte.

12Men nu förklarar jag:

Dina rättfärdiga gärningar

kommer inte att hjälpa dig.

13Må din gudahop rädda dig

när du ropar på hjälp!

Nej, vinden tar dem allesammans,

en vindfläkt för bort dem.

Men den som tar sin tillflykt till mig,

han skall få landet som egendom

och ta mitt heliga berg i besittning.

Tröstande ord till de modlösa

14Han säger:

Bryt väg, bana väg,

röj undan hindren för mitt folk!

15Så säger han som är hög och upphöjd,

han som tronar i evighet

och vars namn är heligt:

Jag tronar upphöjd och helig

men finns hos den modlöse och försagde.

Jag ger de försagda mod,

ger de modlösa kraft.

16Jag skall inte ständigt hålla räfst,

inte vredgas för evigt —

då skulle livsanden förgås,

de levande väsen jag skapat.

17Jag blev vred över deras syndiga girighet,

jag straffade dem och dolde mig i vrede,

men de fortsatte att trolöst följa sin egen väg.

18Jag har sett vad de hållit på med,

men jag skall bota dem,

leda dem och ge dem tröst.

Hos de sörjande 19skapar jag lovsång.

Frid och lycka åt alla, fjärran och nära,

säger Herren,

jag skall bota dem.

20Men de gudlösa är som ett upprört hav,

det blir aldrig stilla,

dess vågor rör upp dy och slam.

21De gudlösa får aldrig någon lycka,

säger min Gud.