541Jubla, du ofruktsamma,
som aldrig har fått barn,
brist ut i jubelrop,
du som aldrig har fött!
Den övergivna skall få fler barn
än den gifta kvinnan,
säger Herren.
2Gör mer plats åt ditt tält,
spänn ut dina tältdukar,
snåla inte,
gör linorna längre,
slå ner pluggarna stadigt.
3Åt söder och norr skall du utbreda dig,
dina ättlingar skall fördriva de främmande folken
och bosätta sig i de övergivna städerna.
4Var inte rädd, du skall inte behöva skämmas,
blygs inte, du skall inte förödmjukas.
Nej, du skall glömma din ungdoms skam,
inte mer minnas änketidens smälek.
5Ty din man är han som har skapat dig,
han vars namn är Herren Sebaot,
din befriare är Israels Helige,
han som kallas hela jordens Gud.
6Herren kallar på dig,
övergivna och olyckliga kvinna.
Inte sviker man sin ungdoms hustru,
säger din Gud.
7Ett kort ögonblick övergav jag dig,
men i stor kärlek tar jag dig åter.
8Jag dolde mitt ansikte för dig
i häftig vrede ett ögonblick,
men evigt trofast visar jag dig nu min kärlek,
säger din befriare, Herren.
9Det är som på Noas tid,
då jag svor att Noas flod
aldrig mer skulle dränka jorden.
Så svär jag nu att inte mer vredgas
och inte mer rasa mot dig.
10Om än bergen rubbas
och höjderna vacklar,
skall min trohet mot dig inte rubbas
och mitt fredsförbund inte vackla,
säger han som älskar dig, Herren.
11Du plågade, härjade,
du som ingen tröstar,
jag låter dina stenar vila på spetsglans,
jag lägger grunden med safirer,
12jag gör dina tinnar av granater,
dina portar av beryller
och hela staden av ädla stenar.
13Alla dina barn skall fostras av Herren,
i fred och välgång skall dina barn leva.
14Rättfärdighet skall vara din grund.
Du skall vara långt från förtrycket
— du har inget att frukta —
långt från fördärvet
— det skall inte nå dig.
15Om någon går till angrepp
är det inte jag som vållat det,
och vem som än angriper dig
skall falla för din hand.
16Det är jag som skapar smeden,
han som blåser på kolelden
och formar vapnen för deras värv,
jag skapar förgöraren som skall förinta.
17Men inget vapen som smids mot dig
skall ha framgång,
alla som för talan mot dig
skall du få fällda.
Detta är Herrens tjänares lott,
jag ger dem segern,
säger Herren.
551Kom, alla ni som törstar,
kom hit och få vatten,
kom, även om ni inte har pengar!
Förse er med säd, så att ni får äta!
Kom och få säd utan pengar,
vin och mjölk utan att betala!
2Varför lägger ni pengar på det som inte är bröd,
er lön på sådant som inte mättar?
Lyssna till mig, så får ni äta gott
och njuta av feta rätter.
3Kom till mig och hör noga på,
lyssna, så får ni liv.
Jag sluter ett evigt förbund med er,
den nåd jag visat David skall bestå.
4Honom gjorde jag till ett vittne för folken,
till furste och härskare över dem.
5Du skall kalla på folkslag du inte känner,
folkslag som inte känner dig skyndar till
för Herrens, din Guds, skull,
Israels Helige, som skänkt dig härlighet.
6Sök Herren medan han låter sig finnas,
åkalla honom medan han är nära.
7Må den gudlöse överge sin väg,
den ondskefulle sina planer.
Må han vända om till Herren,
så skall han förbarma sig över honom,
vända om till vår Gud,
som alltid vill förlåta.
8Mina planer är inte era planer
och era vägar inte mina vägar,
säger Herren.
9Liksom himlen är högt över jorden,
så är mina vägar högt över era vägar,
mina planer högt över era planer.
10Liksom regn och snö faller från himlen
och inte vänder tillbaka dit
utan vattnar jorden,
får den att grönska och bära frukt,
och ger säd att så och bröd att äta,
11så är det med ordet
som kommer från min mun:
det vänder inte fruktlöst tillbaka
utan gör det jag vill
och utför mitt uppdrag.
12I glädje skall ni tåga ut
och ledas hem i trygghet.
När ni kommer
brister berg och höjder ut i jubel,
markens alla träd klappar händer.
13I stället för törne skall det växa cypresser,
i stället för nässlor myrten.
Det skall vara ett äreminne åt Herren,
ett evigt, oförgängligt tecken.
561Så säger Herren:
Håll er till det som är rätt
och handla rättfärdigt,
ty min hjälp kommer snart,
min rättfärdighet skall segra.
2Lycklig den som handlar så,
den människa som håller fast vid detta:
att iaktta sabbaten och inte vanhelga den
och att avhålla sig från allt ont.
3Främlingen som sluter sig till Herren
skall inte säga:
»Herren håller mig skild från sitt folk«,
och den snöpte skall inte säga:
»Jag är ett förtorkat träd.«
4Ty så säger Herren:
Snöpta som iakttar mina sabbater,
som gärna gör min vilja
och håller fast vid mitt förbund,
5de skall i mitt hus, inom mina murar,
få ett namn, ett äreminne
som är bättre än söner och döttrar.
Ett evigt, oförgängligt namn skall jag ge dem.
6Främlingar som sluter sig till Herren
och vill göra tjänst hos honom,
älska Herrens namn och vara hans tjänare,
ja, alla som iakttar sabbaten och inte vanhelgar den
och håller fast vid mitt förbund
7får komma till mitt heliga berg
och glädjas i mitt bönehus,
och deras brännoffer och slaktoffer
skall jag ta emot på mitt altare.
Mitt hus skall kallas
ett bönens hus för alla folk.
8Detta är Herren Guds ord,
han som samlar det skingrade Israel:
Ännu fler skall jag samla
till dem som redan är samlade.
9Kom, alla vilda djur, och ät,
kom, alla djur i skogen!
10Väktarna är alla blinda,
de märker ingenting.
Stumma hundar är de,
som inte kan skälla,
de ligger och dåsar,
de älskar att sova.
11Men det är glupska hundar,
de blir aldrig mätta.
Skall de vara herdar,
de som inget förstår?
Alla går sina egna vägar,
varenda en vill roffa åt sig.
12»Kom, jag tar fram vin,
vi tar oss ett rus!
Och i morgon blir det som i dag,
ja, ännu bättre.«