521Vakna upp, vakna upp,
klä dig i din styrka, Sion,
klä dig i din högtidsskrud,
Jerusalem, heliga stad.
Ingen oomskuren och oren
skall mer komma in i dig.
2Skaka dammet av dig,
res dig, du fångna Jerusalem,
lös bojorna kring din hals,
du fångna dotter Sion.
3Så säger Herren:
Ni blev sålda för ingenting,
och utan betalning skall ni friköpas.
4Så säger Herren Gud: Mitt folk begav sig för länge sedan till Egypten för att bo där en tid. Sedan förtrycktes de orättfärdigt av Assyrien. 5Men vad sker här? säger Herren. Mitt folk har förts bort för ingenting, de som härskar över dem jublar, säger Herren. Mitt namn smädas hela tiden. 6Men mitt folk skall få lära känna mitt namn, den dagen skall de inse att jag är den som talar. Jag är här.7Härligt är att höra budbärarens steg
när han kommer över bergen,
han som bär bud om seger,
som ropar ut goda nyheter,
bär bud om räddning
och säger till Sion:
»Din Gud är konung!«
8Hör, dina väktare ropar och jublar.
Med egna ögon ser de
hur Herren vänder åter till Sion.
9Brist ut i jubel, Jerusalems ruiner,
Herren tröstar sitt folk
och friköper Jerusalem.
10Herren visar sin makt och helighet
inför alla folk,
hela jorden skall se
hur vår Gud räddar oss.
11Bort, bort! Dra ut därifrån,
rör inte vid något orent!
Håll er rena när ni drar ut,
ni som bär Herrens kärl.
12Ni drar ju inte ut i hast,
ni är inte på flykt,
ty Herren går framför er,
Israels Gud går sist i ert tåg.
13Min tjänare skall ha framgång,
han skall bli upphöjd, mäktig och ärad.
14Många förfärades över honom,
så vanställt var hans yttre,
så föga mänskligt hans utseende.
15Men nu får han många folk att häpna,
och kungar förstummas inför honom,
ty de ser något de aldrig hört talas om,
bevittnar något de aldrig anat.
531Vem av oss trodde på det vi hörde,
för vem var Herrens makt uppenbar?
2Som en späd planta växte han upp inför oss,
som ett rotskott ur torr mark.
Han hade inget ståtligt yttre
som drog våra blickar till sig,
inget utseende som tilltalade oss.
3Han var föraktad och övergiven av alla,
en plågad man, van vid sjukdom,
en som man vänder sig bort ifrån.
Han var föraktad, utan värde i våra ögon.
4Men det var våra sjukdomar han bar,
våra plågor han led,
när vi trodde att han blev straffad,
slagen av Gud, förnedrad.
5Han blev pinad för våra brott,
sargad för våra synder,
han tuktades för att vi skulle helas,
hans sår gav oss bot.
6Vi gick alla vilse som får,
var och en tog sin egen väg,
men Herren lät vår skuld drabba honom.
7Han fann sig i lidandet,
han öppnade inte sin mun.
Han var som lammet som leds till slakt
eller tackan som är tyst när hon klipps,
han öppnade inte sin mun.
8Han blev fängslad och dömd och fördes bort,
men vem ägnade hans öde en tanke?
Han blev utestängd från de levandes land,
straffad för sitt folks brott.
9Han fick sin grav bland de gudlösa,
fick vila bland ogärningsmän,
fastän han aldrig hade gjort något orätt,
aldrig tagit en lögn i sin mun.
10Men Herren tog sig an den han sargat,
botade den som gjort sig till ett skuldoffer.
Han skall få ättlingar och ett långt liv,
och Herrens vilja skall förverkligas genom honom.
11När hans elände är över skall han se ljuset
och bli mättad av insikt.
Min tjänare, den rättfärdige,
ger rättfärdighet åt många
och bär deras skuld.
12Jag skall ge honom hans andel bland de stora,
låta honom dela byte med de mäktiga,
för att han var beredd att dö
och blev räknad som syndare,
när han bar de mångas skuld
och bad för syndarna.
541Jubla, du ofruktsamma,
som aldrig har fått barn,
brist ut i jubelrop,
du som aldrig har fött!
Den övergivna skall få fler barn
än den gifta kvinnan,
säger Herren.
2Gör mer plats åt ditt tält,
spänn ut dina tältdukar,
snåla inte,
gör linorna längre,
slå ner pluggarna stadigt.
3Åt söder och norr skall du utbreda dig,
dina ättlingar skall fördriva de främmande folken
och bosätta sig i de övergivna städerna.
4Var inte rädd, du skall inte behöva skämmas,
blygs inte, du skall inte förödmjukas.
Nej, du skall glömma din ungdoms skam,
inte mer minnas änketidens smälek.
5Ty din man är han som har skapat dig,
han vars namn är Herren Sebaot,
din befriare är Israels Helige,
han som kallas hela jordens Gud.
6Herren kallar på dig,
övergivna och olyckliga kvinna.
Inte sviker man sin ungdoms hustru,
säger din Gud.
7Ett kort ögonblick övergav jag dig,
men i stor kärlek tar jag dig åter.
8Jag dolde mitt ansikte för dig
i häftig vrede ett ögonblick,
men evigt trofast visar jag dig nu min kärlek,
säger din befriare, Herren.
9Det är som på Noas tid,
då jag svor att Noas flod
aldrig mer skulle dränka jorden.
Så svär jag nu att inte mer vredgas
och inte mer rasa mot dig.
10Om än bergen rubbas
och höjderna vacklar,
skall min trohet mot dig inte rubbas
och mitt fredsförbund inte vackla,
säger han som älskar dig, Herren.
11Du plågade, härjade,
du som ingen tröstar,
jag låter dina stenar vila på spetsglans,
jag lägger grunden med safirer,
12jag gör dina tinnar av granater,
dina portar av beryller
och hela staden av ädla stenar.
13Alla dina barn skall fostras av Herren,
i fred och välgång skall dina barn leva.
14Rättfärdighet skall vara din grund.
Du skall vara långt från förtrycket
— du har inget att frukta —
långt från fördärvet
— det skall inte nå dig.
15Om någon går till angrepp
är det inte jag som vållat det,
och vem som än angriper dig
skall falla för din hand.
16Det är jag som skapar smeden,
han som blåser på kolelden
och formar vapnen för deras värv,
jag skapar förgöraren som skall förinta.
17Men inget vapen som smids mot dig
skall ha framgång,
alla som för talan mot dig
skall du få fällda.
Detta är Herrens tjänares lott,
jag ger dem segern,
säger Herren.