Bibel 2000 (B2000)
50

501Så säger Herren:

Var är skilsmässobrevet

genom vilket jag försköt er mor?

Vem stod jag i skuld till,

så att jag måste sälja er?

Nej, för era synder blev ni sålda,

för era brott blev er mor förskjuten.

2Varför fann jag ingen när jag kom,

varför svarade ingen när jag ropade?

Är min arm för svag för att befria er,

saknar jag kraft att ge räddning?

Jag ryter åt havet och det torkar ut,

floder förvandlas till öken.

Fiskarna ruttnar när vattnet försvinner,

alla dör de av törst.

3Jag klär himlen i svart,

jag höljer den i sorgdräkt.

Herrens tjänares plågor och upprättelse

4Herren Gud har gett mig en lärjunges tunga,

så att jag kan inge den trötte mod.

Varje morgon gör han mitt öra villigt

att lyssna på lärjungars vis.

5När Herren Gud öppnade mina öron

gjorde jag inte motstånd,

drog mig inte undan.

6Jag lät dem prygla min rygg

och slita mig i skägget,

jag gömde inte ansiktet

när de skymfade mig och spottade på mig.

7Herren Gud hjälper mig,

därför känner jag inte skymfen,

därför gör jag mitt ansikte hårt som flinta,

jag vet att jag inte blir sviken.

8Han som skaffar mig rätt är nära.

Vem söker sak med mig?

Låt oss mötas inför rätta.

Vem vågar vara min motpart?

Må han stiga fram.

9Ja, Herren Gud hjälper mig,

vem kan då få mig fälld?

De blir som utslitna kläder,

malen skall äta upp dem.

10Vem bland er fruktar Herren

och lyssnar på hans tjänare,

som vandrar i mörker

utan en strimma av ljus

men sätter sin lit till Herrens namn

och förtröstar på sin Gud?

11Alla ni som gör upp eld

och tänder brandpilar,

gå genom er flammande eld

och bland era brinnande pilar!

Det är jag som låter detta drabba er,

ni blir liggande i plågor.

51

Herrens löfte till Israel

511Hör på mig, ni som strävar efter rättfärdighet,

ni som söker Herren.

Tänk på klippan ni är huggna ur,

på schaktet ni har hämtats från.

2Tänk på Abraham, er far,

och Sara, som födde er.

En enda var han när jag kallade honom,

men genom min välsignelse blev han många.

3Herren tröstar Sion,

ger tröst åt hennes ruiner.

Han gör hennes öken lik Eden,

hennes ödemark lik Herrens trädgård.

Fröjd och glädje skall råda där,

lovsångens toner ljuda.

4Lyssna på mig, alla folk,

ni folkslag, hör noga på!

Från mig skall lagen utgå,

min rätt skall bli ett ljus för folken.

Snabbt 5nalkas min rättfärdighet,

min hjälp är på väg,

med mäktig arm skipar jag rätt bland folken.

Fjärran länder väntar på mig,

de sätter sitt hopp till min makt.

6Lyft blicken mot himlen,

betrakta jorden därunder.

Himlen skall lösas upp som rök,

jorden slitas ut som en klädnad

och dess invånare dö som flugor.

Men min hjälp varar i evighet,

min rättfärdighet går aldrig om intet.

7Hör på mig, ni som vet vad rättfärdighet är,

du folk som bär min lag i hjärtat.

Var inte rädda för människors hån,

frukta inte deras smädelser.

8Malen skall äta upp dem som kläder,

larverna skall äta dem som ylle.

Men min rättfärdighet varar i evighet,

min hjälp i släkte efter släkte.

Herrens makt som skapare och befriare

9Vakna upp, vakna upp,

klä dig i makt och styrka, Herre!

Vakna upp som i forna dagar,

som i gången tid.

Det var du som högg ner Rahav,

du som genomborrade draken.

10Det var du som torkade ut havet,

vattnet i det stora djupet,

du som gjorde havsbottnen till en väg,

där de befriade kunde tåga fram.

11De som Herren har friköpt vänder åter.

De kommer till Sion med jubel,

krönta med evig glädje.

Fröjd och glädje följer dem,

sorg och suckan flyr.

12Jag, jag är den som tröstar er.

Varför fruktar du människor,

de dödliga, som är som gräset?

13Varför glömmer du Herren, din skapare,

han som har spänt upp himlen

och lagt jordens grund?

Du lever i ständig skräck

för förtryckarens vrede.

Han står redo att förgöra dig,

men vad blir det av förtryckarens vrede?

14Snart skall den fjättrade befrias,

han skall inte läggas i graven,

och aldrig skall han sakna bröd.

15Jag är Herren, din Gud,

som rör upp havet i dånande vågor,

han vars namn är Herren Sebaot.

16Jag lade mina ord i din mun

och gömde dig under min skyddande hand,

jag spände upp himlen

och lade jordens grund,

jag sade till Sion: »Du är mitt folk.«

Israel slipper Herrens vredes bägare

17Vakna, vakna!

Res dig, Jerusalem,

du som ur Herrens hand

fått hans vredes bägare att dricka,

du som måste tömma kalken i botten,

bägaren som får dig att ragla.

18Av alla de söner hon fött

är det ingen som leder henne,

av alla de söner hon fostrat

är det ingen som tar henne vid handen.

19Dubbelt drabbad är du

— vem ömkar dig?

Våld och förödelse, svält och svärd

— vem tröstar dig?

20Dina söner ligger hjälplösa i gathörnen,

som antiloper i fångstnät,

berusade av Herrens vrede,

av din Guds raseri.

21Hör därför detta, du plågade,

du som är drucken, fast inte av vin.

22Så säger din härskare,

Herren, din Gud, som kämpar för sitt folk:

Bägaren som får dig att ragla

tar jag nu ur din hand,

kalken, min vredes bägare,

skall du inte mer dricka.

23Jag räcker den till dem som plågat dig,

som sade till dig:

»Lägg dig ner, vi skall gå här!«

och tvang dig att göra din rygg till mark,

till en gata att gå på.

52

Sions kommande lycka och Herrens återkomst

521Vakna upp, vakna upp,

klä dig i din styrka, Sion,

klä dig i din högtidsskrud,

Jerusalem, heliga stad.

Ingen oomskuren och oren

skall mer komma in i dig.

2Skaka dammet av dig,

res dig, du fångna Jerusalem,

lös bojorna kring din hals,

du fångna dotter Sion.

3Så säger Herren:

Ni blev sålda för ingenting,

och utan betalning skall ni friköpas.

4Så säger Herren Gud: Mitt folk begav sig för länge sedan till Egypten för att bo där en tid. Sedan förtrycktes de orättfärdigt av Assyrien. 5Men vad sker här? säger Herren. Mitt folk har förts bort för ingenting, de som härskar över dem jublar, säger Herren. Mitt namn smädas hela tiden. 6Men mitt folk skall få lära känna mitt namn, den dagen skall de inse att jag är den som talar. Jag är här.

7Härligt är att höra budbärarens steg

när han kommer över bergen,

han som bär bud om seger,

som ropar ut goda nyheter,

bär bud om räddning

och säger till Sion:

»Din Gud är konung!«

8Hör, dina väktare ropar och jublar.

Med egna ögon ser de

hur Herren vänder åter till Sion.

9Brist ut i jubel, Jerusalems ruiner,

Herren tröstar sitt folk

och friköper Jerusalem.

10Herren visar sin makt och helighet

inför alla folk,

hela jorden skall se

hur vår Gud räddar oss.

11Bort, bort! Dra ut därifrån,

rör inte vid något orent!

Håll er rena när ni drar ut,

ni som bär Herrens kärl.

12Ni drar ju inte ut i hast,

ni är inte på flykt,

ty Herren går framför er,

Israels Gud går sist i ert tåg.

Herrens lidande tjänare

13Min tjänare skall ha framgång,

han skall bli upphöjd, mäktig och ärad.

14Många förfärades över honom,

så vanställt var hans yttre,

så föga mänskligt hans utseende.

15Men nu får han många folk att häpna,

och kungar förstummas inför honom,

ty de ser något de aldrig hört talas om,

bevittnar något de aldrig anat.