Sången om vingården

5¹

en sång om min vän och hans vingård.

Högt uppe på en bördig sluttning

hade min vän en vingård.

²Han luckrade upp den och plockade sten

och planterade ädelt vin.

Han byggde ett vakttorn,

han högg ut ett presskar.

Han väntade sig söta druvor,

men vingården gav honom sura.

³Döm nu, Jerusalems män och Judas folk,

döm mellan mig och min vingård!

⁴Vad mer kunde göras för min vingård,

som jag inte redan har gjort?

Jag väntade söta druvor –

varför gav den mig sura?

⁵Nu skall jag låta er veta

vad jag tänker göra med min vingård.

Jag skall ta bort stängslet,

så att den blir skövlad,

jag skall riva muren,

så att den blir nertrampad.

⁶Jag skall låta den förfalla:

där skall inte beskäras, inte hackas,

tistel och törne skall ta överhand.

Och molnen skall jag förbjuda

att fälla sitt regn över den.

⁷Herren Sebaots vingård är Israel,

Judas folk hans älskade plantering.

Han väntade oväld men fann våld,

väntade rätt men fann orättvisa.

Verop

⁸

och lägger åker till åker,

tills ingen mark finns kvar

och ni ensamma äger landet!

⁹Detta har Herren Sebaot uppenbarat för mig:

Sannerligen, de många husen skall stå öde,

stora och ståtliga, men tomma.

¹⁰5:10 plogland … skäppa Mått. Lägel.En vingård på tio plogland

skall ge en enda lägel vin,

en hel tunna utsäde

skall ge en enda skäppa korn.

¹¹

för att få sig ett rus

och blir sittande långt fram på kvällen

heta av vin!

¹²Där hörs lyra och harpa, tamburin och flöjt,

medan vinet flödar på deras fester.

Men Herrens verk ser de inte,

vad han gör märker de inte.

¹³Därför skall mitt folk föras bort,

ty de saknar förstånd.

Stormännen skall dö av hunger,

den larmande hopen försmäkta av törst.

¹⁴5:14 Dödsriket.Därför öppnar dödsriket sitt gap,

spärrar upp sina breda käftar,

och stadens förnäma skall störta dit ner,

hela den högljudda, larmande hopen,

de som nu festar i staden.

¹⁵

därför tvangs hon på knä,

och de stolta tvangs att sänka blicken.

¹⁶Men Herren Sebaot visade sig i sin storhet

när han fällde sin dom,

Gud, den Helige, framstod i sin helighet

när rättvisa skipades.

¹⁷5:17 bland de dräptas ruiner skall killingar beta Med Septuaginta; MT obegriplig.Där skall lammen vallas som på en äng,

bland de dräptas ruiner skall killingar beta.

¹⁸

och straffdomen med falskhetens lina,

¹⁹de som säger:

»Må han skynda sig,

må han snart utföra sitt verk,

så att vi får se det.

Må det komma, må det ske,

det som Israels Helige har bestämt,

så att vi får uppleva det.«

²⁰Ve dem som kallar ont för gott och gott för ont,

som gör mörker till ljus och ljus till mörker,

surt till sött och sött till surt!

²¹

och anser sig själva kloka!

²²Ve dem som är hjältar i att dricka

och mästare i att blanda sitt vin!

²³

och vägrar den oskyldige hans rätt.

²⁴Men som halmstrån förtärs av lågan

och hö sjunker samman i elden

skall deras rot murkna

och löven virvla bort som stoft.

De har förkastat Herren Sebaots lag,

Israels Heliges ord har de föraktat.

²⁵

han lyfte handen och slog det.

Då bävade bergen

och liken låg på gatorna som avskräde.

Ändå lade sig inte hans vrede,

hans hand är alltjämt lyft.

Fienden från fjärran

²⁶

locka det hit från jordens ände.

I rasande fart skall det komma,

²⁷ingen är trött eller snubblar,

ingen dåsar, ingen sover.

Inget bälte lossnar,

ingen skorem brister.

²⁸Deras pilar är vässade,

bågarna spända.

Hästarnas hovar är hårda som flinta,

vagnshjulen virvlar som vinden.

²⁹Deras rytande är som lejonets,

de ryter som unga lejon.

Morrande griper de bytet

och släpar i väg det,

och ingen kan rädda det.

³⁰5:30 ljuset förmörkas av töcken Grundtextens innebörd osäker.Den dagen skall man höra ett rytande

som när havet ryter.

Blickar man ut över landet

råder mörker och nöd,

ljuset förmörkas av töcken.