Bibel 2000 (B2000)
46

Herren ger hjälp, inte avgudarna

461Bel faller, Nebo sviktar.

Gudabilderna lastas

på dragdjur och boskap,

de som burits av er lyfts nu upp

och blir burna av trötta ök.

2De sviktar båda och faller.

Ingenting kan de bära och rädda,

de förs själva bort i fångenskap.

3Hör på mig, Jakobs ätt,

ni som är kvar av Israel,

och som jag lyft ända sedan ni föddes,

burit från er första stund.

4Ännu när ni blir gamla är jag densamme,

ännu när ni grånat skall jag bära på er.

Jag har skapat er,

jag skall lyfta, bära och rädda er.

5Vem vill ni jämföra mig med

och göra till min like?

Vem vill ni ställa vid min sida

som kan jämföras med mig?

6Man häller ut guld ur pungen

och väger upp silver på vågen,

lejer en guldsmed som gör en gud,

och man faller på knä och tillber.

7Man lyfter upp den på axeln,

bär i väg den och ställer den på plats.

Där står den och rör sig inte ur fläcken.

Hur man än ropar svarar den inte

och räddar inte i nöden.

8Tänk på detta med sorg,

besinna det, ni syndare!

9Tänk på det som förut var, för länge sedan.

Jag är Gud, ingen annan finns.

Gud är jag, och ingen är min like.

10Jag berättar i förväg vad som skall ske,

förutsäger det som ännu inte hänt.

Jag säger: Mina planer står fast,

allt jag vill, det gör jag.

11Jag kallar på en rovfågel från öster,

från fjärran land en man som genomför min plan.

Det jag har sagt, det låter jag ske,

det jag bestämt, det gör jag.

12Hör på mig, ni modfällda,

ni som är så långt från räddningen!

13Jag låter räddningen komma närmare,

den är inte långt borta,

min hjälp skall inte dröja.

I Sion skall jag skänka hjälp,

jag skall ge min härlighet åt Israel.

47

Babylons kommande olycka

471Stig ner och sätt dig i stoftet,

du arma jungfru Babylon!

Ner från tronen, sätt dig på marken,

arma Kaldeen!

Aldrig mer skall du kallas

den bortskämda och fina.

2Hämta kvarnen och mal mjöl,

ta av dig slöjan.

Dra upp kjolarna och blotta benen,

vada genom vattnet.

3Ditt sköte skall blottas,

din skam bli sedd.

Jag vill ta hämnd,

ingen kan hindra mig.

4Han som friköper oss,

hans namn är Herren Sebaot,

Israels Helige.

5Sitt tyst, försvinn i mörkret,

arma Kaldeen!

Aldrig mer skall du kallas

rikenas drottning.

6Jag blev vred på mitt folk,

försköt min egendom

och lämnade dem i ditt våld.

Du visade inget förbarmande,

ditt ok tyngde även de gamla.

7Du sade: »Jag är drottning för tid och evighet.«

Du gjorde dig inga bekymmer,

tänkte inte på hur det kunde sluta.

8Hör nu på, du som lever i överdåd,

som tronar så säker och tänker:

»Ingen är som jag!

Aldrig skall jag sitta som änka

eller mista mina barn.«

9Bådadera skall drabba dig.

Samma dag, på ett ögonblick

blir du både barnlös och änka.

I fullt mått drabbar det dig,

trots alla dina trollkonster

och dina besvärjelsers kraft.

10Du kände dig säker i din ondska,

du tänkte: »Ingen ser mig.«

Din klokhet och kunskap ledde dig vilse,

och du tänkte:

»Ingen är som jag!«

11Men en olycka skall drabba dig

som du inte kan besvärja,

ett ont skall hemsöka dig

som du inte förmår avvärja.

Plötsligt drabbas du av en förödelse

som du aldrig kunnat ana.

12Fortsätt bara med dina besvärjelser

och alla de där trollkonsterna

som du har hängett dig åt från din ungdom.

Kanske gör de nytta,

kanske kan du skrämma bort olyckan.

13Du är trött av alla rådslag.

Må nu himlaskådarna komma till din hjälp,

stjärntydarna som varje månad förkunnar

vad som skall hända dig.

14Nej, de är som boss,

elden förtär dem.

De kan inte rädda sig undan lågorna.

Det blir ingen värmande glöd,

ingen brasa att sitta vid.

15Så går det med dina trollkarlar,

som du har hängett dig åt från din ungdom.

De irrar bort åt olika håll.

Ingen räddar dig.

48

Israels tidigare trolöshet

481Hör detta, Jakobs ätt,

ni som bär namnet Israel

och härstammar från Juda,

ni som svär vid Herrens namn

och prisar Israels Gud,

men utan ärlighet och trohet.

2De uppkallar sig efter den heliga staden

och stöder sig på Israels Gud,

vars namn är Herren Sebaot.

3Det som en gång hände hade jag förutsagt,

jag förkunnade det och gav det till känna.

Plötsligt handlade jag, och det skedde.

4Jag vet att du är hård,

din nacke av järn,

din panna av brons.

5Därför förutsade jag det,

förkunnade det innan det skedde,

för att du inte skulle säga:

»Det var min gudabild som gjorde det,

mitt gjutna beläte som befallde det.«

6Här ser du allt detta som du har hört.

Berätta nu om det!

Nu förkunnar jag något nytt för dig,

något förborgat som du inte känner till.

7Det skapades just nu, inte för länge sedan,

du har inte hört om det förrän i dag,

för att du inte skulle säga:

»Det visste jag.«

8Du fick inget höra, inget veta,

inget blev yppat för dig i förväg.

Jag vet ju att du är trolös,

du heter avfälling alltsedan du föddes.

9För mitt namns skull behärskar jag min vrede,

för min äras skull har jag tålamod med dig

och utplånar dig inte.

10Jag har smält dig, men inte för att få silver,

prövat dig i lidandets ugn.

11För min skull, för min egen skull handlar jag —

mitt namn skall inte vanhelgas.

Jag delar inte min ära med någon.

Herren har tagit Kyros i sin tjänst

12Hör på mig, Jakob,

Israel, som jag har kallat!

Jag är Gud,

jag är den förste och jag är den siste.

13Min hand lade jordens grund,

min högra hand spände ut himlen.

När jag kallade på dem stod de där.

14Samlas nu alla och lyssna!

Vem av de andra förkunnade detta,

att den som Herren älskar

skall utföra det han vill

mot Babylon och Kaldeens folk?

15Jag, jag sade det,

jag kallade honom, jag sände honom

och gav honom framgång.

16Kom hit till mig och hör detta:

Sedan allt började har jag talat öppet,

när något skedde fanns jag där.

Nu har Herren Gud sänt mig,

och hans ande …

Israels lydnad och lycka

17Så säger Herren, din befriare,

Israels Helige:

Jag är Herren, din Gud,

som ger dig nyttig undervisning

och leder dig den väg du skall gå.

18Om du ändå lydde mina bud!

Då skulle din lycka bli som en flod,

som havets vågor din framgång.

19Din avkomma skulle bli som sanden,

dina ättlingar som sandkornen.

Ditt namn skulle inte utplånas

utan alltid stå inför mig.

Hem från Babylon

20Lämna Babylon,

fly från Kaldeen!

Berätta det med jubel, förkunna det

och låt det bli känt över hela jorden

att Herren har befriat sin tjänare Jakob.

21De behövde inte törsta

när han förde dem genom ödemarken.

Han lät vatten flöda ur klippan,

han klöv klippan, så att vatten strömmade fram.

22De gudlösa får aldrig någon lycka,

säger Herren.