Bibel 2000 (B2000)
45

Kyros som Herrens utvalda redskap

451Så säger Herren till sin smorde,

till Kyros, vars högra hand han har fattat

för att lägga folken under honom

och beröva kungarna deras svärd,

för att dörrarna skall öppnas för honom

och inga portar förbli stängda:

2Jag går framför dig och jämnar ut bergen,

kopparportarna krossar jag,

järnbommarna slår jag sönder.

3Jag ger dig skatter, dolda i mörkret,

gömda rikedomar,

för att du skall inse att jag är Herren,

att han som gett dig ditt namn är Israels Gud.

4För min tjänare Jakobs skull,

för Israel, min utvalde,

har jag gett dig ditt namn, ditt hedersnamn,

fastän du inte känner mig.

5Jag är Herren, ingen annan finns,

ingen är Gud utom jag.

Jag rustar dig till strid,

fastän du inte känner mig,

6för att alla i öst och i väst skall inse

att det inte finns någon mer än jag.

Jag är Herren, ingen annan finns.

7Jag ger ljus och skapar mörker,

jag bringar lycka och skapar ofärd.

Jag, Herren, gör allt detta.

8Må det flöda från himlen därovan,

må rättfärdighet strömma ur molnen.

Må jorden öppna sig,

räddningen spira

och rättfärdigheten slå ut i blom.

Jag, Herren, har skapat det.

9Ve den som tvistar med sin skapare

— en skärva bland skärvor på marken.

Skall leran säga till krukmakaren:

»Vad gör du? Du har inget handlag.«

10Ve den som säger till en far: »Vad har du avlat?«

och till en kvinna: »Vad har du fött?«

11Så säger Herren, Israels Helige,

han som formar framtiden:

Ställer ni frågor till mig om mina barn,

ger ni mig order om mina händers verk?

12Det är jag som har skapat jorden

och gjort människorna där.

Jag har spänt upp himlen med egna händer

och ger order till hela dess här.

13Jag har i min trohet manat fram en man,

vart han går jämnar jag hans väg.

Han skall bygga upp min stad

och släppa mitt bortförda folk

utan betalning och utan lön,

säger Herren Sebaot.

Herrens överhöghet över alla folk

14Så säger Herren:

Det rika Egypten,

det välmående Kush

och Sebas resliga folk

skall tillfalla dig och bli ditt.

De skall gå bakom dig, komma i bojor.

De faller ner inför dig

och ber med orden:

»Bara hos dig finns Gud,

ingen annan finns,

ingen annan är Gud.«

15Du är sannerligen en dold gud,

Israels Gud, som ger räddning.

16Alla får blygas och känna skam,

nesa blir avgudamakarnas lott.

17Men Israel räddas av Herren för evigt.

Aldrig skall ni känna blygsel och skam,

aldrig i evighet.

18Så säger Herren,

han som skapat himlen

— han är Gud —

han som format och frambragt jorden

— han gav den en fast grund —

han skapade den inte till att ligga tom

utan gjorde den till att vara bebodd:

Jag är Herren, ingen annan finns.

19Jag har aldrig talat i det fördolda,

någonstans i ett mörkt land,

aldrig uppmanat Jakobs ättlingar

att söka mig i tomheten.

Jag är Herren, mina ord är sanna,

det jag säger är att lita på.

20Kom hit, samlas här,

träd fram, ni som skonats bland folken!

Utan insikt är de som bär på träbeläten

och ber till en gud som inte kan hjälpa dem.

21Berätta, kom med ert svar,

överlägg tillsammans!

Vem förutsade detta,

berättade om det i förväg?

Det gjorde jag, Herren.

Det finns ingen annan Gud än jag,

ingen trofast Gud som hjälper utom jag.

22Vänd er till mig, folk från hela jorden,

så skall ni bli hjälpta.

Jag är Gud, ingen annan finns.

23Jag svär vid mig själv,

det jag säger är sant,

mitt ord står fast:

För mig skall alla böja knä,

alla skall svära mig trohet.

24Blott hos Herren, skall det heta,

finns seger och styrka.

Alla som vänt sin vrede mot honom

skall komma till honom i skam.

25Genom Herren skall alla Israels ättlingar

vinna seger och ära.

46

Herren ger hjälp, inte avgudarna

461Bel faller, Nebo sviktar.

Gudabilderna lastas

på dragdjur och boskap,

de som burits av er lyfts nu upp

och blir burna av trötta ök.

2De sviktar båda och faller.

Ingenting kan de bära och rädda,

de förs själva bort i fångenskap.

3Hör på mig, Jakobs ätt,

ni som är kvar av Israel,

och som jag lyft ända sedan ni föddes,

burit från er första stund.

4Ännu när ni blir gamla är jag densamme,

ännu när ni grånat skall jag bära på er.

Jag har skapat er,

jag skall lyfta, bära och rädda er.

5Vem vill ni jämföra mig med

och göra till min like?

Vem vill ni ställa vid min sida

som kan jämföras med mig?

6Man häller ut guld ur pungen

och väger upp silver på vågen,

lejer en guldsmed som gör en gud,

och man faller på knä och tillber.

7Man lyfter upp den på axeln,

bär i väg den och ställer den på plats.

Där står den och rör sig inte ur fläcken.

Hur man än ropar svarar den inte

och räddar inte i nöden.

8Tänk på detta med sorg,

besinna det, ni syndare!

9Tänk på det som förut var, för länge sedan.

Jag är Gud, ingen annan finns.

Gud är jag, och ingen är min like.

10Jag berättar i förväg vad som skall ske,

förutsäger det som ännu inte hänt.

Jag säger: Mina planer står fast,

allt jag vill, det gör jag.

11Jag kallar på en rovfågel från öster,

från fjärran land en man som genomför min plan.

Det jag har sagt, det låter jag ske,

det jag bestämt, det gör jag.

12Hör på mig, ni modfällda,

ni som är så långt från räddningen!

13Jag låter räddningen komma närmare,

den är inte långt borta,

min hjälp skall inte dröja.

I Sion skall jag skänka hjälp,

jag skall ge min härlighet åt Israel.

47

Babylons kommande olycka

471Stig ner och sätt dig i stoftet,

du arma jungfru Babylon!

Ner från tronen, sätt dig på marken,

arma Kaldeen!

Aldrig mer skall du kallas

den bortskämda och fina.

2Hämta kvarnen och mal mjöl,

ta av dig slöjan.

Dra upp kjolarna och blotta benen,

vada genom vattnet.

3Ditt sköte skall blottas,

din skam bli sedd.

Jag vill ta hämnd,

ingen kan hindra mig.

4Han som friköper oss,

hans namn är Herren Sebaot,

Israels Helige.

5Sitt tyst, försvinn i mörkret,

arma Kaldeen!

Aldrig mer skall du kallas

rikenas drottning.

6Jag blev vred på mitt folk,

försköt min egendom

och lämnade dem i ditt våld.

Du visade inget förbarmande,

ditt ok tyngde även de gamla.

7Du sade: »Jag är drottning för tid och evighet.«

Du gjorde dig inga bekymmer,

tänkte inte på hur det kunde sluta.

8Hör nu på, du som lever i överdåd,

som tronar så säker och tänker:

»Ingen är som jag!

Aldrig skall jag sitta som änka

eller mista mina barn.«

9Bådadera skall drabba dig.

Samma dag, på ett ögonblick

blir du både barnlös och änka.

I fullt mått drabbar det dig,

trots alla dina trollkonster

och dina besvärjelsers kraft.

10Du kände dig säker i din ondska,

du tänkte: »Ingen ser mig.«

Din klokhet och kunskap ledde dig vilse,

och du tänkte:

»Ingen är som jag!«

11Men en olycka skall drabba dig

som du inte kan besvärja,

ett ont skall hemsöka dig

som du inte förmår avvärja.

Plötsligt drabbas du av en förödelse

som du aldrig kunnat ana.

12Fortsätt bara med dina besvärjelser

och alla de där trollkonsterna

som du har hängett dig åt från din ungdom.

Kanske gör de nytta,

kanske kan du skrämma bort olyckan.

13Du är trött av alla rådslag.

Må nu himlaskådarna komma till din hjälp,

stjärntydarna som varje månad förkunnar

vad som skall hända dig.

14Nej, de är som boss,

elden förtär dem.

De kan inte rädda sig undan lågorna.

Det blir ingen värmande glöd,

ingen brasa att sitta vid.

15Så går det med dina trollkarlar,

som du har hängett dig åt från din ungdom.

De irrar bort åt olika håll.

Ingen räddar dig.