Bibel 2000 (B2000)
43

Herrens befrielse av Israel

431Nu säger Herren,

han som har skapat dig, Jakob,

han som har format dig, Israel:

Var inte rädd, jag har friköpt dig,

jag har gett dig ditt namn, du är min.

2När du går genom vatten är jag med dig,

vattenmassorna skall inte dränka dig.

När du går genom eld skall du inte bli svedd,

lågorna skall inte bränna dig.

3Jag är Herren, din Gud,

Israels Helige är den som räddar dig.

Jag lämnar Egypten som lösen för dig,

jag ger Kush och Seba i utbyte.

4Du är dyrbar för mig,

jag ärar och älskar dig.

Därför ger jag människor i utbyte mot dig,

andra folk som betalning för ditt liv.

5Var inte rädd, jag är med dig.

Från öster för jag hem dina barn,

från väster samlar jag er alla.

6Till norden säger jag: Ge mig dem!

och till södern: Släpp dem!

För hem mina söner från fjärran

och mina döttrar från jordens ände,

7alla som bär mitt namn

och som jag har skapat,

format och gjort till min ära.

Endast Herren kan ge räddning

8För fram dem som är blinda fast de har ögon,

döva fast de fått öron.

9Alla folk har samlats, folkslagen möts.

Vem bland dem kunde förutsäga detta

eller förkunna vad som förut skett?

Låt dem kalla sina vittnen, så att de får rätt

och de som lyssnar blir övertygade.

10Men ni är mina vittnen, säger Herren,

min tjänare, den som jag har utvalt,

för att ni skall få insikt och tro mig,

förstå att jag är Gud.

Ingen gud har blivit till före mig,

ingen skall komma efter mig.

11Jag, jag är Herren,

ingen annan än jag kan ge räddning.

12Det var jag som förutsade och förkunnade,

ingen främmande gud ibland er.

Ni är mina vittnen, säger Herren.

Jag är Gud,

13också i framtiden är jag densamme.

Ingen kan rycka något ur min hand,

det jag gör kan ingen göra om intet.

Herrens nya underverk

14Så säger Herren,

er befriare, Israels Helige:

För er skull har jag sänt bud till Babylon.

Jag skall slå sönder portarnas reglar,

från skeppen hörs kaldeernas klagorop.

15Jag är Herren, er Helige,

Israels skapare, er konung.

16Så säger Herren,

han som gjorde en väg genom havet,

en stig genom mäktiga vatten,

17han som lät hästar och vagnar

och starka kämpar rycka ut:

där ligger de och reser sig inte mer,

utsläckta, som en slocknad veke.

18Men glöm det som förut var,

tänk inte på det förgångna.

19Nu gör jag något nytt.

Det spirar redan,

märker ni det inte?

Jag gör en väg genom öknen,

stigar i ödemarken.

20Vilda djur, schakal och struts, skall prisa mig,

för att jag frambringar vatten i öknen,

floder i ödemarken,

så att mitt folk, det utvalda, får dricka,

21det folk som jag har skapat åt mig.

De skall sjunga mitt lov.

Israels rättmätiga straff

22Du åkallade inte mig, Jakob,

tröttade inte ut dig för min skull, Israel.

23Du gav mig inte får som brännoffer,

ärade mig inte med slaktoffer.

Jag betungade dig inte med matoffer,

tröttade dig inte med krav på rökelse.

24Du köpte inte kalmus åt mig,

mättade mig inte med dina slaktoffers fett.

Tvärtom betungade du mig med dina synder

och tröttade mig med dina förbrytelser.

25Jag, jag är den som utplånar dina brott,

för min egen skull,

jag minns inte mer dina synder.

26Stäm mig! Låt oss processa!

För din talan, så att du får rätt.

27Din stamfader syndade,

dina talesmän satte sig upp mot mig.

28Därför förnedrade jag de heliga furstarna,

jag lät Jakob vigas åt förintelse,

lät Israel skymfas.

44

Välsignelse över Israel

441Men lyssna nu, Jakob, min tjänare,

Israel, som jag har utvalt.

2Så säger Herren, din skapare,

han som formade dig i moderlivet,

han som hjälper dig:

Var inte rädd, min tjänare Jakob,

Jeshurun, som jag har utvalt.

3Jag skall gjuta vatten över törstande mark,

floder av vatten över torrt land,

och jag skall utgjuta min ande över dina barn,

min välsignelse över dina ättlingar.

4De skall skjuta upp som grönskande popplar,

som pilträd vid vattenströmmar.

5En skall säga att han tillhör Herren,

en skall bära Jakobs namn,

en skall skriva att han är Herrens

och hedras med namnet Israel.

Herren är den ende Guden

6Så säger Herren, Israels konung,

han som friköper dem, Herren Sebaot:

Jag är den förste, jag är den siste.

Det finns ingen annan Gud än jag.

7Vem är som jag? Må han ge sig till känna,

förklara och bevisa det för mig.

Vem har i förväg kungjort det som händer?

Låt dem berätta för oss vad som skall ske.

8Var inte förfärade, hys ingen fruktan!

Kungjorde och berättade jag det inte i förväg?

Ni är mina vittnen.

Finns det någon annan Gud än jag,

någon klippa som jag inte vet om?

Avgudamakarnas fåfänga verk

9Avgudamakarna är ingenting,

deras älskade bilder ger ingen hjälp.

Deras vittnen varken ser eller förstår

och får stå där med skam.

10Vem vill göra en gud, gjuta en gudabild,

som inte ger någon hjälp?

11Alla hans anhängare står med skam,

hantverkarna är bara människor.

Må de alla samlas och träda fram,

de skall fyllas av skam och skräck.

12Smeden arbetar fram sitt verk vid härden,

med hammare formar han det

och bearbetar det med starka armar.

Han låter bli att äta och blir trött,

han dricker inget och blir kraftlös.

13Snickaren sträcker sitt måttband,

märker ut bilden med krita

och hugger ut den med stämjärn.

Han märker ut måtten med passare

och ger bilden mänsklig form,

en praktfull gestalt som skall bo i ett tempel.

14Man fäller cederträd,

man tar en stenek eller en ek,

som får växa sig stor bland skogens träd,

eller planterar ett lagerträd,

som regnet ger växtkraft.

15Virket skall folk ha till bränsle,

man har det att värma sig med

och göra upp eld för att baka.

Man tillverkar också en gud som man tillber,

gör en gudabild och faller på knä för den.

16Hälften gör man en brasa av,

där steker man kött,

man äter sin stek och blir mätt,

och man värmer sig och säger:

»Vilken härlig brasa!«

17Av resten gör man en gud, en bild

som man faller på knä för och tillber

och riktar sina böner till:

»Rädda mig, du som är min gud!«

18De har inget vett, inget förstånd,

deras ögon är tillslutna så att de inte ser,

deras hjärtan så att de ingenting fattar.

19Ingen tänker sig för,

har vett och förstånd att säga:

»Hälften gör jag en brasa av,

jag bakar bröd på glöden

och steker en köttbit och äter —

skall jag nu göra resten till en vidrig avgud

och falla på knä för en träklabb?«

20Den som tyr sig till stoft och aska lurar sig själv.

Han kan inte rädda sitt liv,

inte säga: »Jag har litat på en lögn.«

Herrens storhet som skapare

21Minns detta, Jakob,

Israel, du som är min tjänare.

Jag har format dig, du skall tjäna mig.

Israel, jag skall aldrig glömma dig.

22Jag plånar ut dina synder som ett moln,

dina brott som en sky.

Vänd tillbaka till mig,

jag har friköpt dig.

23Jubla, du himmel,

över vad Herren har gjort!

Ropa av glädje, jordens djup!

Brist ut i jubel, ni berg,

du skog med alla dina träd!

Ty Herren har friköpt Jakob,

genom Israel visar han sin härlighet.

24Så säger Herren, din befriare,

han som formade dig i moderlivet:

Jag är Herren, som har skapat allt.

Jag ensam spände upp himlen,

jag bredde ut jorden utan hjälp.

25Jag sätter orakelprästernas tecken ur spel

och gör spåmännen till narrar,

de visa kommer till korta,

jag gör deras klokhet till dårskap.

26Mina tjänares ord låter jag slå in,

jag förverkligar det mina utsända förkunnat.

Jag säger: Jerusalem skall bli bebott

och Judas städer byggas upp,

staden skall jag resa ur ruinerna.

27Jag säger till havsdjupet: Sina!

Dina flöden torkar jag ut.

28Jag säger: Kyros är min herde,

han skall förverkliga allt jag vill.

Han skall säga: Jerusalem skall byggas upp,

templet få en fast grund.

45

Kyros som Herrens utvalda redskap

451Så säger Herren till sin smorde,

till Kyros, vars högra hand han har fattat

för att lägga folken under honom

och beröva kungarna deras svärd,

för att dörrarna skall öppnas för honom

och inga portar förbli stängda:

2Jag går framför dig och jämnar ut bergen,

kopparportarna krossar jag,

järnbommarna slår jag sönder.

3Jag ger dig skatter, dolda i mörkret,

gömda rikedomar,

för att du skall inse att jag är Herren,

att han som gett dig ditt namn är Israels Gud.

4För min tjänare Jakobs skull,

för Israel, min utvalde,

har jag gett dig ditt namn, ditt hedersnamn,

fastän du inte känner mig.

5Jag är Herren, ingen annan finns,

ingen är Gud utom jag.

Jag rustar dig till strid,

fastän du inte känner mig,

6för att alla i öst och i väst skall inse

att det inte finns någon mer än jag.

Jag är Herren, ingen annan finns.

7Jag ger ljus och skapar mörker,

jag bringar lycka och skapar ofärd.

Jag, Herren, gör allt detta.

8Må det flöda från himlen därovan,

må rättfärdighet strömma ur molnen.

Må jorden öppna sig,

räddningen spira

och rättfärdigheten slå ut i blom.

Jag, Herren, har skapat det.

9Ve den som tvistar med sin skapare

— en skärva bland skärvor på marken.

Skall leran säga till krukmakaren:

»Vad gör du? Du har inget handlag.«

10Ve den som säger till en far: »Vad har du avlat?«

och till en kvinna: »Vad har du fött?«

11Så säger Herren, Israels Helige,

han som formar framtiden:

Ställer ni frågor till mig om mina barn,

ger ni mig order om mina händers verk?

12Det är jag som har skapat jorden

och gjort människorna där.

Jag har spänt upp himlen med egna händer

och ger order till hela dess här.

13Jag har i min trohet manat fram en man,

vart han går jämnar jag hans väg.

Han skall bygga upp min stad

och släppa mitt bortförda folk

utan betalning och utan lön,

säger Herren Sebaot.

Herrens överhöghet över alla folk

14Så säger Herren:

Det rika Egypten,

det välmående Kush

och Sebas resliga folk

skall tillfalla dig och bli ditt.

De skall gå bakom dig, komma i bojor.

De faller ner inför dig

och ber med orden:

»Bara hos dig finns Gud,

ingen annan finns,

ingen annan är Gud.«

15Du är sannerligen en dold gud,

Israels Gud, som ger räddning.

16Alla får blygas och känna skam,

nesa blir avgudamakarnas lott.

17Men Israel räddas av Herren för evigt.

Aldrig skall ni känna blygsel och skam,

aldrig i evighet.

18Så säger Herren,

han som skapat himlen

— han är Gud —

han som format och frambragt jorden

— han gav den en fast grund —

han skapade den inte till att ligga tom

utan gjorde den till att vara bebodd:

Jag är Herren, ingen annan finns.

19Jag har aldrig talat i det fördolda,

någonstans i ett mörkt land,

aldrig uppmanat Jakobs ättlingar

att söka mig i tomheten.

Jag är Herren, mina ord är sanna,

det jag säger är att lita på.

20Kom hit, samlas här,

träd fram, ni som skonats bland folken!

Utan insikt är de som bär på träbeläten

och ber till en gud som inte kan hjälpa dem.

21Berätta, kom med ert svar,

överlägg tillsammans!

Vem förutsade detta,

berättade om det i förväg?

Det gjorde jag, Herren.

Det finns ingen annan Gud än jag,

ingen trofast Gud som hjälper utom jag.

22Vänd er till mig, folk från hela jorden,

så skall ni bli hjälpta.

Jag är Gud, ingen annan finns.

23Jag svär vid mig själv,

det jag säger är sant,

mitt ord står fast:

För mig skall alla böja knä,

alla skall svära mig trohet.

24Blott hos Herren, skall det heta,

finns seger och styrka.

Alla som vänt sin vrede mot honom

skall komma till honom i skam.

25Genom Herren skall alla Israels ättlingar

vinna seger och ära.