Bibel 2000 (B2000)
42

Herrens tjänare och hans uppgift

421Detta är min tjänare som jag ger kraft,

min utvalde som jag har kär.

Jag låter min ande komma över honom,

han skall föra ut rätten till folken.

2Han ropar inte, han höjer inte rösten,

hans stämma hörs inte på gatorna.

3Det knäckta strået bryter han inte av,

den tynande lågan släcker han inte.

Trofast skall han föra ut rätten.

4Han skall inte tyna bort eller knäckas,

innan han fört rätten till seger på jorden.

Fjärran länder väntar på hans undervisning.

5Så säger Gud, Herren,

han som har skapat himlen och spänt upp den,

brett ut jorden med allt vad den alstrar,

han som gett liv åt människorna där,

livsande åt dem som vandrar på jorden:

6Jag, Herren, har i min trohet kallat dig,

jag tar dig vid handen och skyddar dig.

Genom dig ingår jag ett förbund med mitt folk

till ett ljus för de andra folken.

7Du skall öppna de blindas ögon

och befria de fångna ur fängelset,

ur fängelsehålan dem som sitter i mörkret.

8Jag är Herren, detta är mitt namn.

Jag delar inte min ära med någon,

inte min berömmelse med gudabilder.

9Det som förut var är förbi,

nu förkunnar jag något nytt.

Innan det ännu spirat

kungör jag det för er.

Herren kämpar och segrar

10Sjung till Herrens ära, sjung en ny sång,

sjung hans lov över hela jorden.

Må havet brusa och allt det rymmer,

fjärran länder jubla och de som bor där.

11Må öknen och dess städer ropa,

byarna där Kedar bor.

Må folket i Sela glädjas,

höja jubelrop från bergens krön.

12Ge Herren äran,

lovprisa honom i fjärran länder!

13Herren drar ut som en kämpe,

som en krigare, upptänd av stridslust,

han utstöter härskrin

och visar fienden sin styrka.

14Länge har jag tigit,

varit tyst och behärskat mig.

Nu vrålar jag som en födande kvinna,

flämtar, drar efter andan.

15Jag förhärjar berg och höjder,

allt som växer där skall torka bort.

Floder förvandlar jag till torra fåror,

jag låter sjöarna torka ut.

16Jag skall leda de blinda på vägen,

föra dem längs okända stigar.

Mörkret framför dem gör jag till ljus,

oländig mark blir jämn.

Det jag nu har sagt skall jag göra,

jag viker inte från det.

17I djupaste skam tar de till flykten,

de som förtröstar på gudabilder

och säger till beläten: »Ni är våra gudar.«

Herrens blinde och döve tjänare

18Ni döva, lyssna!

Ni blinda, se!

19Vem är blind om inte min tjänare,

vem är så döv som budbäraren jag sänder?

Vem är lika blind som min utsände,

lika döv som Herrens tjänare?

20Han ser mycket, men bryr sig inte om det,

hans öron är öppna, men han lyssnar inte.

21Herren är rättfärdig, därför vill han visa

att hans lag är härlig och stor.

22Men detta är ett plundrat och skövlat folk.

Alla hölls fångna i hålor,

i fängelser gömdes de undan.

De skövlades och ingen hjälpte dem,

de plundrades och ingen sade: »Ge tillbaka!«

23Vem av er hör detta,

ger akt och lyssnar hädanefter?

24Vem utlämnade Jakob åt skövling,

Israel åt plundrare?

Det gjorde Herren, han som vi syndat mot.

De vägrade följa hans vägar,

lyssnade inte till hans lag.

25Då tömde han sin brinnande vrede över dem,

lät dem drabbas av krig och våld.

De omvärvdes av eld men kom inte till insikt,

brändes av lågor men tog inte varning.

43

Herrens befrielse av Israel

431Nu säger Herren,

han som har skapat dig, Jakob,

han som har format dig, Israel:

Var inte rädd, jag har friköpt dig,

jag har gett dig ditt namn, du är min.

2När du går genom vatten är jag med dig,

vattenmassorna skall inte dränka dig.

När du går genom eld skall du inte bli svedd,

lågorna skall inte bränna dig.

3Jag är Herren, din Gud,

Israels Helige är den som räddar dig.

Jag lämnar Egypten som lösen för dig,

jag ger Kush och Seba i utbyte.

4Du är dyrbar för mig,

jag ärar och älskar dig.

Därför ger jag människor i utbyte mot dig,

andra folk som betalning för ditt liv.

5Var inte rädd, jag är med dig.

Från öster för jag hem dina barn,

från väster samlar jag er alla.

6Till norden säger jag: Ge mig dem!

och till södern: Släpp dem!

För hem mina söner från fjärran

och mina döttrar från jordens ände,

7alla som bär mitt namn

och som jag har skapat,

format och gjort till min ära.

Endast Herren kan ge räddning

8För fram dem som är blinda fast de har ögon,

döva fast de fått öron.

9Alla folk har samlats, folkslagen möts.

Vem bland dem kunde förutsäga detta

eller förkunna vad som förut skett?

Låt dem kalla sina vittnen, så att de får rätt

och de som lyssnar blir övertygade.

10Men ni är mina vittnen, säger Herren,

min tjänare, den som jag har utvalt,

för att ni skall få insikt och tro mig,

förstå att jag är Gud.

Ingen gud har blivit till före mig,

ingen skall komma efter mig.

11Jag, jag är Herren,

ingen annan än jag kan ge räddning.

12Det var jag som förutsade och förkunnade,

ingen främmande gud ibland er.

Ni är mina vittnen, säger Herren.

Jag är Gud,

13också i framtiden är jag densamme.

Ingen kan rycka något ur min hand,

det jag gör kan ingen göra om intet.

Herrens nya underverk

14Så säger Herren,

er befriare, Israels Helige:

För er skull har jag sänt bud till Babylon.

Jag skall slå sönder portarnas reglar,

från skeppen hörs kaldeernas klagorop.

15Jag är Herren, er Helige,

Israels skapare, er konung.

16Så säger Herren,

han som gjorde en väg genom havet,

en stig genom mäktiga vatten,

17han som lät hästar och vagnar

och starka kämpar rycka ut:

där ligger de och reser sig inte mer,

utsläckta, som en slocknad veke.

18Men glöm det som förut var,

tänk inte på det förgångna.

19Nu gör jag något nytt.

Det spirar redan,

märker ni det inte?

Jag gör en väg genom öknen,

stigar i ödemarken.

20Vilda djur, schakal och struts, skall prisa mig,

för att jag frambringar vatten i öknen,

floder i ödemarken,

så att mitt folk, det utvalda, får dricka,

21det folk som jag har skapat åt mig.

De skall sjunga mitt lov.

Israels rättmätiga straff

22Du åkallade inte mig, Jakob,

tröttade inte ut dig för min skull, Israel.

23Du gav mig inte får som brännoffer,

ärade mig inte med slaktoffer.

Jag betungade dig inte med matoffer,

tröttade dig inte med krav på rökelse.

24Du köpte inte kalmus åt mig,

mättade mig inte med dina slaktoffers fett.

Tvärtom betungade du mig med dina synder

och tröttade mig med dina förbrytelser.

25Jag, jag är den som utplånar dina brott,

för min egen skull,

jag minns inte mer dina synder.

26Stäm mig! Låt oss processa!

För din talan, så att du får rätt.

27Din stamfader syndade,

dina talesmän satte sig upp mot mig.

28Därför förnedrade jag de heliga furstarna,

jag lät Jakob vigas åt förintelse,

lät Israel skymfas.

44

Välsignelse över Israel

441Men lyssna nu, Jakob, min tjänare,

Israel, som jag har utvalt.

2Så säger Herren, din skapare,

han som formade dig i moderlivet,

han som hjälper dig:

Var inte rädd, min tjänare Jakob,

Jeshurun, som jag har utvalt.

3Jag skall gjuta vatten över törstande mark,

floder av vatten över torrt land,

och jag skall utgjuta min ande över dina barn,

min välsignelse över dina ättlingar.

4De skall skjuta upp som grönskande popplar,

som pilträd vid vattenströmmar.

5En skall säga att han tillhör Herren,

en skall bära Jakobs namn,

en skall skriva att han är Herrens

och hedras med namnet Israel.

Herren är den ende Guden

6Så säger Herren, Israels konung,

han som friköper dem, Herren Sebaot:

Jag är den förste, jag är den siste.

Det finns ingen annan Gud än jag.

7Vem är som jag? Må han ge sig till känna,

förklara och bevisa det för mig.

Vem har i förväg kungjort det som händer?

Låt dem berätta för oss vad som skall ske.

8Var inte förfärade, hys ingen fruktan!

Kungjorde och berättade jag det inte i förväg?

Ni är mina vittnen.

Finns det någon annan Gud än jag,

någon klippa som jag inte vet om?

Avgudamakarnas fåfänga verk

9Avgudamakarna är ingenting,

deras älskade bilder ger ingen hjälp.

Deras vittnen varken ser eller förstår

och får stå där med skam.

10Vem vill göra en gud, gjuta en gudabild,

som inte ger någon hjälp?

11Alla hans anhängare står med skam,

hantverkarna är bara människor.

Må de alla samlas och träda fram,

de skall fyllas av skam och skräck.

12Smeden arbetar fram sitt verk vid härden,

med hammare formar han det

och bearbetar det med starka armar.

Han låter bli att äta och blir trött,

han dricker inget och blir kraftlös.

13Snickaren sträcker sitt måttband,

märker ut bilden med krita

och hugger ut den med stämjärn.

Han märker ut måtten med passare

och ger bilden mänsklig form,

en praktfull gestalt som skall bo i ett tempel.

14Man fäller cederträd,

man tar en stenek eller en ek,

som får växa sig stor bland skogens träd,

eller planterar ett lagerträd,

som regnet ger växtkraft.

15Virket skall folk ha till bränsle,

man har det att värma sig med

och göra upp eld för att baka.

Man tillverkar också en gud som man tillber,

gör en gudabild och faller på knä för den.

16Hälften gör man en brasa av,

där steker man kött,

man äter sin stek och blir mätt,

och man värmer sig och säger:

»Vilken härlig brasa!«

17Av resten gör man en gud, en bild

som man faller på knä för och tillber

och riktar sina böner till:

»Rädda mig, du som är min gud!«

18De har inget vett, inget förstånd,

deras ögon är tillslutna så att de inte ser,

deras hjärtan så att de ingenting fattar.

19Ingen tänker sig för,

har vett och förstånd att säga:

»Hälften gör jag en brasa av,

jag bakar bröd på glöden

och steker en köttbit och äter —

skall jag nu göra resten till en vidrig avgud

och falla på knä för en träklabb?«

20Den som tyr sig till stoft och aska lurar sig själv.

Han kan inte rädda sitt liv,

inte säga: »Jag har litat på en lögn.«

Herrens storhet som skapare

21Minns detta, Jakob,

Israel, du som är min tjänare.

Jag har format dig, du skall tjäna mig.

Israel, jag skall aldrig glömma dig.

22Jag plånar ut dina synder som ett moln,

dina brott som en sky.

Vänd tillbaka till mig,

jag har friköpt dig.

23Jubla, du himmel,

över vad Herren har gjort!

Ropa av glädje, jordens djup!

Brist ut i jubel, ni berg,

du skog med alla dina träd!

Ty Herren har friköpt Jakob,

genom Israel visar han sin härlighet.

24Så säger Herren, din befriare,

han som formade dig i moderlivet:

Jag är Herren, som har skapat allt.

Jag ensam spände upp himlen,

jag bredde ut jorden utan hjälp.

25Jag sätter orakelprästernas tecken ur spel

och gör spåmännen till narrar,

de visa kommer till korta,

jag gör deras klokhet till dårskap.

26Mina tjänares ord låter jag slå in,

jag förverkligar det mina utsända förkunnat.

Jag säger: Jerusalem skall bli bebott

och Judas städer byggas upp,

staden skall jag resa ur ruinerna.

27Jag säger till havsdjupet: Sina!

Dina flöden torkar jag ut.

28Jag säger: Kyros är min herde,

han skall förverkliga allt jag vill.

Han skall säga: Jerusalem skall byggas upp,

templet få en fast grund.