Bibel 2000 (B2000)
41

Herren har kallat Kyros

411Var tysta inför mig, ni fjärran länder,

lägg handen för munnen, alla folk!

Må de stiga fram och få ordet.

Låt oss mötas till rättegång.

2Vem har från öster manat fram

den man som segrar vart han går?

Vem lämnar folken i hans våld

och låter honom störta kungar?

Hans svärd gör dem till stoft,

hans båge gör dem till boss i vinden.

3Han förföljer dem och drar oskadd fram,

hans fötter snuddar knappt vid marken.

4Vems verk är detta, vem har gjort det?

Han som i begynnelsen kallade fram släktena,

jag, Herren, som var den förste

och som ännu för de sista är densamme.

5Fjärran länder ser det och bävar,

hela jorden darrar.

De har kommit samman.

6Alla hjälper varandra

och sporrar sina kamrater.

7Guldsmeden sporras av gjutaren,

klensmeden av den som hamrar.

Han berömmer lödningen

och spikar fast gudabilden,

så att den står stadigt.

Tröst och löften till Israel

8Israel, du min tjänare,

Jakob, som jag har utvalt,

ättling till Abraham, min vän,

9du som jag hämtade från jordens ände,

kallade från dess bortersta hörn —

till dig sade jag: Du är min tjänare,

jag har utvalt dig, jag förskjuter dig inte.

10Var inte rädd, jag är med dig.

Ängslas inte, jag är din Gud.

Jag ger dig styrka och hjälper dig,

stöder och räddar dig med min hand.

11Alla som vänder sin vrede mot dig

får blygas och stå med skam.

De män som ligger i fejd med dig

skall bli till intet och förgås.

12De män som har slagits med dig

skall du söka men inte finna.

De män som fört krig mot dig

skall bli till intet, ett ingenting.

13Ty jag är Herren, din Gud,

jag tar dig vid handen

och säger till dig:

Var inte rädd, jag hjälper dig.

14Var inte rädd, Jakob, lilla kryp,

Israel, du stackars mask.

Jag hjälper dig, säger Herren,

Israels Helige är din befriare.

15Jag gör dig till en skarpeggad trösksläde,

en ny med vassa taggar.

Du skall tröska bergen till stoft,

höjderna till agnar.

16Du skall vanna dem, vinden skall ta dem,

en stormvind skall skingra dem.

Men du skall glädjas över Herren,

över Israels Helige får du jubla.

17De fattiga och svaga söker vatten — förgäves.

Tungan torkar av törst.

Jag, Herren, hör deras bön,

Israels Gud sviker dem inte.

18Floder skall rinna fram på kala höjder,

källor springa upp på slätten.

Jag gör öknen rik på vatten,

gör det torra landet till oaser.

19Ceder planterar jag i öknen,

akacia, myrten och vildoliv,

jag sätter cypresser i ödemarken

tillsammans med almar och pinjer.

20Så skall alla se och veta,

besinna och förstå,

att Herrens hand har utfört detta,

att Israels Helige skapat det.

Herrens överlägsenhet över avgudarna

21Lägg fram er sak, säger Herren,

anför era bevis, säger Jakobs konung.

22Må de stiga fram och förklara för oss

allt som sker.

Förklara det förflutna,

så att vi kan begrunda det

och förstå det som har skett.

Eller tala om för oss vad som skall hända,

23berätta vad som skall ske härnäst,

så att vi förstår att ni är gudar.

Gör något, gott eller ont,

så att vi alla kan se och skåda.

24Nej, ni är ingenting,

det ni gör är mindre än intet.

Avskyvärd är den som väljer er.

25Jag manade fram en man från norr,

från öster kallade jag honom.

Han trampar på furstar som på jord,

som en krukmakare trampar sin lera.

26Vem berättade det i förväg, så att vi visste,

förutsade det, så att vi såg att det slog in?

Ingen förutsade, ingen förkunnade,

inte ett ord hördes från er.

27Jag är den förste som säger det till Sion,

jag sänder en glädjebudbärare till Jerusalem.

28Jag ser mig omkring, men ingen är här,

jag talar, men ingen vet råd,

ingen kan svara på mina frågor.

29Nej, de är ingenting, de uträttar intet.

Dessa beläten är luft och tomhet.

42

Herrens tjänare och hans uppgift

421Detta är min tjänare som jag ger kraft,

min utvalde som jag har kär.

Jag låter min ande komma över honom,

han skall föra ut rätten till folken.

2Han ropar inte, han höjer inte rösten,

hans stämma hörs inte på gatorna.

3Det knäckta strået bryter han inte av,

den tynande lågan släcker han inte.

Trofast skall han föra ut rätten.

4Han skall inte tyna bort eller knäckas,

innan han fört rätten till seger på jorden.

Fjärran länder väntar på hans undervisning.

5Så säger Gud, Herren,

han som har skapat himlen och spänt upp den,

brett ut jorden med allt vad den alstrar,

han som gett liv åt människorna där,

livsande åt dem som vandrar på jorden:

6Jag, Herren, har i min trohet kallat dig,

jag tar dig vid handen och skyddar dig.

Genom dig ingår jag ett förbund med mitt folk

till ett ljus för de andra folken.

7Du skall öppna de blindas ögon

och befria de fångna ur fängelset,

ur fängelsehålan dem som sitter i mörkret.

8Jag är Herren, detta är mitt namn.

Jag delar inte min ära med någon,

inte min berömmelse med gudabilder.

9Det som förut var är förbi,

nu förkunnar jag något nytt.

Innan det ännu spirat

kungör jag det för er.

Herren kämpar och segrar

10Sjung till Herrens ära, sjung en ny sång,

sjung hans lov över hela jorden.

Må havet brusa och allt det rymmer,

fjärran länder jubla och de som bor där.

11Må öknen och dess städer ropa,

byarna där Kedar bor.

Må folket i Sela glädjas,

höja jubelrop från bergens krön.

12Ge Herren äran,

lovprisa honom i fjärran länder!

13Herren drar ut som en kämpe,

som en krigare, upptänd av stridslust,

han utstöter härskrin

och visar fienden sin styrka.

14Länge har jag tigit,

varit tyst och behärskat mig.

Nu vrålar jag som en födande kvinna,

flämtar, drar efter andan.

15Jag förhärjar berg och höjder,

allt som växer där skall torka bort.

Floder förvandlar jag till torra fåror,

jag låter sjöarna torka ut.

16Jag skall leda de blinda på vägen,

föra dem längs okända stigar.

Mörkret framför dem gör jag till ljus,

oländig mark blir jämn.

Det jag nu har sagt skall jag göra,

jag viker inte från det.

17I djupaste skam tar de till flykten,

de som förtröstar på gudabilder

och säger till beläten: »Ni är våra gudar.«

Herrens blinde och döve tjänare

18Ni döva, lyssna!

Ni blinda, se!

19Vem är blind om inte min tjänare,

vem är så döv som budbäraren jag sänder?

Vem är lika blind som min utsände,

lika döv som Herrens tjänare?

20Han ser mycket, men bryr sig inte om det,

hans öron är öppna, men han lyssnar inte.

21Herren är rättfärdig, därför vill han visa

att hans lag är härlig och stor.

22Men detta är ett plundrat och skövlat folk.

Alla hölls fångna i hålor,

i fängelser gömdes de undan.

De skövlades och ingen hjälpte dem,

de plundrades och ingen sade: »Ge tillbaka!«

23Vem av er hör detta,

ger akt och lyssnar hädanefter?

24Vem utlämnade Jakob åt skövling,

Israel åt plundrare?

Det gjorde Herren, han som vi syndat mot.

De vägrade följa hans vägar,

lyssnade inte till hans lag.

25Då tömde han sin brinnande vrede över dem,

lät dem drabbas av krig och våld.

De omvärvdes av eld men kom inte till insikt,

brändes av lågor men tog inte varning.

43

Herrens befrielse av Israel

431Nu säger Herren,

han som har skapat dig, Jakob,

han som har format dig, Israel:

Var inte rädd, jag har friköpt dig,

jag har gett dig ditt namn, du är min.

2När du går genom vatten är jag med dig,

vattenmassorna skall inte dränka dig.

När du går genom eld skall du inte bli svedd,

lågorna skall inte bränna dig.

3Jag är Herren, din Gud,

Israels Helige är den som räddar dig.

Jag lämnar Egypten som lösen för dig,

jag ger Kush och Seba i utbyte.

4Du är dyrbar för mig,

jag ärar och älskar dig.

Därför ger jag människor i utbyte mot dig,

andra folk som betalning för ditt liv.

5Var inte rädd, jag är med dig.

Från öster för jag hem dina barn,

från väster samlar jag er alla.

6Till norden säger jag: Ge mig dem!

och till södern: Släpp dem!

För hem mina söner från fjärran

och mina döttrar från jordens ände,

7alla som bär mitt namn

och som jag har skapat,

format och gjort till min ära.

Endast Herren kan ge räddning

8För fram dem som är blinda fast de har ögon,

döva fast de fått öron.

9Alla folk har samlats, folkslagen möts.

Vem bland dem kunde förutsäga detta

eller förkunna vad som förut skett?

Låt dem kalla sina vittnen, så att de får rätt

och de som lyssnar blir övertygade.

10Men ni är mina vittnen, säger Herren,

min tjänare, den som jag har utvalt,

för att ni skall få insikt och tro mig,

förstå att jag är Gud.

Ingen gud har blivit till före mig,

ingen skall komma efter mig.

11Jag, jag är Herren,

ingen annan än jag kan ge räddning.

12Det var jag som förutsade och förkunnade,

ingen främmande gud ibland er.

Ni är mina vittnen, säger Herren.

Jag är Gud,

13också i framtiden är jag densamme.

Ingen kan rycka något ur min hand,

det jag gör kan ingen göra om intet.

Herrens nya underverk

14Så säger Herren,

er befriare, Israels Helige:

För er skull har jag sänt bud till Babylon.

Jag skall slå sönder portarnas reglar,

från skeppen hörs kaldeernas klagorop.

15Jag är Herren, er Helige,

Israels skapare, er konung.

16Så säger Herren,

han som gjorde en väg genom havet,

en stig genom mäktiga vatten,

17han som lät hästar och vagnar

och starka kämpar rycka ut:

där ligger de och reser sig inte mer,

utsläckta, som en slocknad veke.

18Men glöm det som förut var,

tänk inte på det förgångna.

19Nu gör jag något nytt.

Det spirar redan,

märker ni det inte?

Jag gör en väg genom öknen,

stigar i ödemarken.

20Vilda djur, schakal och struts, skall prisa mig,

för att jag frambringar vatten i öknen,

floder i ödemarken,

så att mitt folk, det utvalda, får dricka,

21det folk som jag har skapat åt mig.

De skall sjunga mitt lov.

Israels rättmätiga straff

22Du åkallade inte mig, Jakob,

tröttade inte ut dig för min skull, Israel.

23Du gav mig inte får som brännoffer,

ärade mig inte med slaktoffer.

Jag betungade dig inte med matoffer,

tröttade dig inte med krav på rökelse.

24Du köpte inte kalmus åt mig,

mättade mig inte med dina slaktoffers fett.

Tvärtom betungade du mig med dina synder

och tröttade mig med dina förbrytelser.

25Jag, jag är den som utplånar dina brott,

för min egen skull,

jag minns inte mer dina synder.

26Stäm mig! Låt oss processa!

För din talan, så att du får rätt.

27Din stamfader syndade,

dina talesmän satte sig upp mot mig.

28Därför förnedrade jag de heliga furstarna,

jag lät Jakob vigas åt förintelse,

lät Israel skymfas.