Bibel 2000 (B2000)
42

Herrens tjänare och hans uppgift

421Detta är min tjänare som jag ger kraft,

min utvalde som jag har kär.

Jag låter min ande komma över honom,

han skall föra ut rätten till folken.

2Han ropar inte, han höjer inte rösten,

hans stämma hörs inte på gatorna.

3Det knäckta strået bryter han inte av,

den tynande lågan släcker han inte.

Trofast skall han föra ut rätten.

4Han skall inte tyna bort eller knäckas,

innan han fört rätten till seger på jorden.

Fjärran länder väntar på hans undervisning.

5Så säger Gud, Herren,

han som har skapat himlen och spänt upp den,

brett ut jorden med allt vad den alstrar,

han som gett liv åt människorna där,

livsande åt dem som vandrar på jorden:

6Jag, Herren, har i min trohet kallat dig,

jag tar dig vid handen och skyddar dig.

Genom dig ingår jag ett förbund med mitt folk

till ett ljus för de andra folken.

7Du skall öppna de blindas ögon

och befria de fångna ur fängelset,

ur fängelsehålan dem som sitter i mörkret.

8Jag är Herren, detta är mitt namn.

Jag delar inte min ära med någon,

inte min berömmelse med gudabilder.

9Det som förut var är förbi,

nu förkunnar jag något nytt.

Innan det ännu spirat

kungör jag det för er.

Herren kämpar och segrar

10Sjung till Herrens ära, sjung en ny sång,

sjung hans lov över hela jorden.

Må havet brusa och allt det rymmer,

fjärran länder jubla och de som bor där.

11Må öknen och dess städer ropa,

byarna där Kedar bor.

Må folket i Sela glädjas,

höja jubelrop från bergens krön.

12Ge Herren äran,

lovprisa honom i fjärran länder!

13Herren drar ut som en kämpe,

som en krigare, upptänd av stridslust,

han utstöter härskrin

och visar fienden sin styrka.

14Länge har jag tigit,

varit tyst och behärskat mig.

Nu vrålar jag som en födande kvinna,

flämtar, drar efter andan.

15Jag förhärjar berg och höjder,

allt som växer där skall torka bort.

Floder förvandlar jag till torra fåror,

jag låter sjöarna torka ut.

16Jag skall leda de blinda på vägen,

föra dem längs okända stigar.

Mörkret framför dem gör jag till ljus,

oländig mark blir jämn.

Det jag nu har sagt skall jag göra,

jag viker inte från det.

17I djupaste skam tar de till flykten,

de som förtröstar på gudabilder

och säger till beläten: »Ni är våra gudar.«

Herrens blinde och döve tjänare

18Ni döva, lyssna!

Ni blinda, se!

19Vem är blind om inte min tjänare,

vem är så döv som budbäraren jag sänder?

Vem är lika blind som min utsände,

lika döv som Herrens tjänare?

20Han ser mycket, men bryr sig inte om det,

hans öron är öppna, men han lyssnar inte.

21Herren är rättfärdig, därför vill han visa

att hans lag är härlig och stor.

22Men detta är ett plundrat och skövlat folk.

Alla hölls fångna i hålor,

i fängelser gömdes de undan.

De skövlades och ingen hjälpte dem,

de plundrades och ingen sade: »Ge tillbaka!«

23Vem av er hör detta,

ger akt och lyssnar hädanefter?

24Vem utlämnade Jakob åt skövling,

Israel åt plundrare?

Det gjorde Herren, han som vi syndat mot.

De vägrade följa hans vägar,

lyssnade inte till hans lag.

25Då tömde han sin brinnande vrede över dem,

lät dem drabbas av krig och våld.

De omvärvdes av eld men kom inte till insikt,

brändes av lågor men tog inte varning.